Alla inlägg under december 2017

Av Lill Lindbäck - 29 december 2017 11:17

Här kommer lite mer bilder från värmen i Thailand när jag var där i februari detta året. Med andra ord har jag lite nostalgikänsla. Kanske har det med att göra att året närmar sig sitt slut.

Vackra tempel finns överallt. Det finns mer tempel än kyrkor och deras religion har funnits i tusentals år.

Här nedan sitter en kvinna med ett väldigt gammalt hantverk. Vi gjorde en cykeltur i Bangkok, företaget heter Bangkok By Bike. Ägaren kommer från Borås. Vi cyklade igenom områden i Bangkok som vi aldrig skulle ha sett annars. Fattiga områden. I stället för trottarer och cykelbanor fanns detsamma i betong över deltaområden, alltså vassområden. Bangkok är byggt på dessa deltaområdena och floden Phraya är väldigt stor med mindre kanaler som ringlar runt överallt. Vi fick följa själva hantverkets väg. Här är en av stationerna. Självklart köpte jag en vacker skål. i deras butik.

    



  

Av Lill Lindbäck - 29 december 2017 11:08

Jag sover väldigt lite ibland, speciellt jobbnätter och när jag går av arbetspass sover jag mindre för att kunna vända på dygnet och sova. Hur trött som helst lägger jag mig och tror att jag ska somna på stört. Hela kroppen värker av sömnbehov, så som den gjorde igår kväll. Nä, som vanligt låg jag där, trött som bara den och försökte sova. Meditera är bra, men jag tror att mitt psykiska jag är fortfarande igång att jobba, att jag måste vara vaken.

Nog med det. Idag är det fredag med nya möjligheter, tror att jag ska ta det lite lugnt. Behöver tvätta och städa, men det finns alltid nya dagar och nya möjligheter.

Igår, och återigen åts det godis. Jag tycker att det nästan bubblar godis ur alla öppningar. Fy tusan, och ingen karaktär har jag. På söndag är det slut på 2017, och då drömde jag om underbara vyer. Skulle åka till Thailand och såg framemot detta. Jag älskar att fota lite här och där, kanske ibland udda saker.

Den här lyktstolpen betyder kanske något. Jag vet inte, men den är fantastisk fin jämfört med våra här hemma. Fast våra lyktstolpar ska stå emot det mesta som hårda vindar, iskyla och mycket snö.

 

Av Lill Lindbäck - 28 december 2017 08:14

Nu gick jag av mitt arbetspass efter 3 nätter. Ska strax lägga mig. Ganska skönt att åka hem när de flesta åker till sina jobb. Men trött är jag. Ibland sover jag för lite och känner av det som idag. Kroppen är trött, den darrar, men också hjärnan, orkar inte tänka.

Att jobba natt innebär att minnet blir inte som man önskar. Man tappar ord, i alla fall om man jobbat många år nattetid som då är 10 timmar per natt. Nåja, orden kommer tillbaka när man är långledig.

Tänk att förr jobbade jag på kontor och hade kontorstider, nu är jag ledig lite längre och även mitt i veckan, fast å andra sidan får jag jobba helger, som på juldagen och annandagen.

Nä, nu ska jag inte svamla mer. Ha en trevlig dag. Det regnar i Göteborg nu på morgonen.

I kväll ska jag lusläsa mitt manus "Tårarnas doft.". Omslaget är tänkt att bli som nedan. Fotot är taget av mig. Blommorna inhandlades på ICA. Lekte med kameran hemma. Senare, när jag tittade på fotot började en ny thriller ta form och det är den som ska lusläsas om och om igen.

Ha det gott.

Lill Lindbäck, författare, undersköterska

www.lill-lindback.se

God natt.

 

Av Lill Lindbäck - 26 december 2017 16:42

Jag har dragit ner på allt godis. Ett tag åt jag ingenting. Kunde gå månader. Efter trettonhelgen åt vi upp godiset, sedan blev det mer godis under veckorna. Min man gjorde eget godis. Bara att se all socker som ska ner får mig att må illa. Ändå äter jag skräpet. Men nu, nu känns det lite som stopp. Kom igårkväll till jobbet, jobbar natt, överallt på lunchborden stod det choklad och godis, skumtomtar och chokladhjärtan.

Vad gör man med sin kropp? För mycket socker - givetvis, inte alls bra - givetvis. Det är nästan som att ha beroendeproblematik. Tror du att jag tar en godisbit och njuter, åh nej, det ska fort in, smaka gott och snabbt in med nästa bit. Jag låter ibland som en brummande motor. Men nu, nu äcklar det mig.

Undra vad som händer i kroppen och varför man kan få mani på något. Jag som under några års tid ätit väldigt lite godis. Är det ett slags energipåslag man behöver?

Du som läser mitt inlägg. Har du några synder, som chips eller energidryck med mera. Tänk över varför du äter detta. Det är viktigt, inget av det är bra för hälsan. Du kan njuta av annat också, annat som man kan fixa själv med mer nyttiga ingredienser. Tänk över vad din kropp får i sig plus att det lägger sig som fina bilringar runt kroppen. Jag har nämligen märkt att bilringen runt magen har blivit stabilare med kanske lite mer häng.

Njut av livet på ditt sätt, men ät inte det där olämpliga - bara ibland, bara ibland ...

Ha det gott!

Lill Lindbäck, författare, undersköterska

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 25 december 2017 11:27

Min berättelse om julafton, men vill inte berätta några sorgliga historier i mitt liv.


Jag kommer från en stor familj med mängder av människor runt mig. När jag var liten var det släkten med mostrar, morbröder, kusiner och morföräldrar. På pappas sida var det fastrar och farbror och vår farmor plus kusiner. Vi var sällan ensamma. Däremot flyttade vi och vår familj blev äldre. Lättare att fira ensamma. Vi blev äldre och fick egna barn. Min man och jag fick inga barn. Därför blev jag tillfrågad om jag kunde vara tomte, oftast då på två ställen. Självklart ställde jag upp. I början var det jättekul. Barnen var lyckliga och vi hittade på lite dumheter. Sedan kom tiden när jag inte längre hade arbetet kvar som kontorist med dess arbetstider - ledig alla röda dagar. Jag började arbeta skift som undersköterska. Grannarna fick barn och där var jag också tomte i i cirka 12 år, ett år ropade en annan granne på mig och jag var tomte där också. Redan nu började jag tröttna. När det var som värst med tomtandet kunde jag vara det på tre ställen, hade svårt att säga nej - för barnens skull. Men jag då?! Ingen tänkte på hur jag mådde, även om jag sa till och blev övertalad.

Sedan 17 år tillbaka arbetar jag som undersköterska på ett äldreboende, och av dessa har jag arbetet 13 år natten med löpande schema. För några år sedan arbetade jag julafton och var tomte hos grannen, gick hem, sov och sedan till jobbet. Har jobbat fler julaftnar, men har då åkt direkt till jobbet varvid att jag har varit så trött, hjärtat dunkade tungt i kroppen. Nej, det gör jag inte en gång till.

Nu har jag varit ledig och ska jobba i natt, juldagsnatten och två nätter till. Detta blev min första ensamma jul - nja, inte riktigt, min man var hemma till klockan 14:30 och åkte till sin familj. Innan dess tog jag mig en stilla långpromenad i detta förbannat tråkiga julaftonsväder - regn. Promenaden tog 1 timma och tio minuter. Senare åkte min man iväg. Jag duschade, tog på myskläder och bara var. Tittade på teven. Tyvärr var det mycket som jag redan hade sett. Men skönt hade jag. Kroppen var trött efter den långa promenaden. Jag mådde alldeles utmärkt. Det här ångrade jag verkligen inte. Skillnad på självvald ensamhet än en påtvingad där man inte valt.

Jag tänker på alla barn som växer upp i en familjekonstellation där föräldrar kör till respektive förälder och så vidare. Eller där det är mer fest för de vuxna och barnen gömmer sig gråtande. Det är det mest vidrigaste jag vet. Kan man inte hålla sig ifrån sina laster ett par dagar för sina älskade barns skull. Droger som exvis alkohol är en av de mest egoistiska droger som finns. Den skalar av personligheten och kvar blir bara något man inte vill titta på, eller kanske till och med hatar.

Så Jul för mig är med min familj, där maten och familjen står i centrum. Självklart är det roligt med julklappar. Under årens lopp har jag pratat med syskonbarnen, de har alla sagt att vi, i hela familjen med kusiner, det var den viktigaste biten. Vi vuxna pratade och lyssnade på barnen. Berättade historier, vi umgicks och hade det mysigt. En bullrig familj, men lugn och ro. Ingen bråkade, ingen slogs. Barnen behövde inte gömma sig. Eller mamma springer ut för pappa slåss. Tyvärr är det en sak vi glömmer. Under den vackra glatta ytan finns hos vissa familjer hemska händelser som sätter sina spår i livet.

En Jul ska vara lugn med trevligt umgänge.

Jag hoppas att du fick det, en trevlig Jul. Är du ung och har det jävligt i hemmet, din tid kommer då du får en egen familj, då vet du hur du inte ska göra.

Fortsättning om hur min första bok blev till kommer snart.

Ha en härlig fortsättning på Julen!

Lill Lindbäck, författare och undersköterska.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 22 december 2017 10:43

Idag skulle jag fortsätta på en löpande serie om mina böcker. Jag började med en beskrivning, första bokens berättelse med ett stycke, detta kommer jag att fortsätta med lite senare.

Julen sägs att den ska komma med eftertanke. Jag bryr mig inte om religioner, jo det gör jag, för mycket händer i religionens namn. Folk tar på sig vad som helst i sitt hat. Förresten, vissa människor, vissa religioner, vissa präster, imamer och så vidare ,säger hur det ska vara. Hur det ska vara? För något som uppfanns för tusentals år sedan. Hur tänker de där? Historien skrivs och ändras av den som skriver. Då var det vanligt med muntliga berättelser, och få som kunde skriva. Alla vet hur en muntlig historia ändras.

Först och främst tänker jag på HAT, varför måste vi hata. Varför måste vi hata folk som inte gjort dig eller någon annan något. Hat kan man känna vid överfall, övergrepp, stalkers och mord till den som person eller dessa personer som utsätter andra för helt orimliga händelser.

Jag blir sanslöst arg på hatiska människor som tar sig rätten att hata, skjuta, knivskära, våldta och skrika på andra. För vad? Vad har denne, dessa personer gjort. Kanske inget, kanske något bra. Hat kan komma från övergrepp från uppväxttiden, hatet kan också komma enbart från dig själv, som avundsjuka och svartsjuka vilket kan vändas i hat. Tänk efter då. Vems är felet?

Om du blir misshandlad av din pojkvän, självklart är det hans fel. Det är fruktansvärd kränkning. Men du då? Stannar du kvar hos en misshandlande pojkvän? Nej, han älskar inte dig. Denne person visar helt fel känslor, för mig är det ett hat. För att han kanske inbillade att du träffade någon ny vän i tvättstugan? Har nämligen hört kvinnor berätta detta. Du kommer med tvätten och har vikt den i tvättstugan. Allt är klart. Men däruppe i lägenheten sitter en mordisk man, en man som tror ... inbillar sig ...

Eller som i Göteborg när det var demonstrationer mot nazisterna, tycker absolut inte om deras åsikter, men tycker absolut inte om motdemonstranterna. Många är där för att slåss. Varför? Jag förstår inte. En ung man hade en stenslunga, stenen slungades mot polisen, som bara gör sitt jobb. Polisen är vanliga människor som ska hålla i ordning på alla oss andra. De kanske är gifta och har barn som älskar sin pappa.

Håll dig borta från hatets våg. Blir du påverkad av andra - gå därifrån. Du kan göra handlingar som du blir påverkad av och kommer kanske under hela ditt liv bli straffad för.

Läste idag att Robert Aschberg, tydligen jude, och vem bryr sig. Han sköter sig och sitt. Men han har fått hatets våg mot judar till sig.

Varför tänker inte denne/dessa personer till? Varför hatar dem? Varför tänker ingen på; hur är jag? Vem är jag som tar mig rätten att förstöra för andra?

Kommer hatet från avundsjukans värld?

Frågorna är många och blir fler.

Ha en underbar dag därute! Var vänlig. Hata inte.

Lill Lindbäck, författare, undersköterska

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 19 december 2017 16:10

Att skriva på en bok, ett manus är att koncentrera sig på just detta manuset. Men när min kreativitet flödar så tar jag tillfället i akt. Jag skriver, skrev, ned sådant som är viktigt för mitt manus eller del 2 eller nästkommande idé. Tyvärr kunde jag inte hålla mig utan att det blev mycket mer manus. Kände mig överhopad, inte för att det gjorde något, men arbetar man och har stor trädgård finns inte alltid tiden där. För mig tar det inte så lång tid att skriva, det som tar tid är att rätta, och det gör man inte bara 10 gånger, utan mycket, mycket mer plus att nytt inkommer.

När jag hade skrivit 3 böcker inom Den långa maran, med ett stort kompisgäng där varje bok handlade om en huvudperson i detta gänget, dessutom ligan som ständigt fanns där, då kom jag på att dessa skulle kortas ned. Mycket onödigt skulle bort, jag drog ned på en hel del. Gjorde om och bättrade på. Lärde mig en hel del på detta. Skrev senare den 4:e boken. Under tiden hann jag skriva några till i en rasande fart, dessa var mestadels i thriller medialt. Spännande med det där underliga, det där man inte kan ta på.

Som jag skrev tidigare. Jag hade mycket på lager och började bearbeta ett par av dem. Som jag skrev ovan, när jag skriver kommer nytt, tillsammans blev det 4 kortromaner med lästid ca 2-3 timmar. Det var kul!

Nu skriver jag på en roman som ska skickas in till flera bokförlag.

2017 var ett år jag inte skrev mycket. Livet och annat kom emellan.

Alla omslag är fotade av mig eller min man. Med hjälp av mitt bokförlag Vulkan.se (ett nätbokförlag) blev vissa omslag riktigt bra. Jag har inte haft en LEKTÖR. Lektörer är bra. Sjävklart kan dessa personer missa något. Det är jag som inte har anlitat en lektör. Skulle denne person in och rota i mina manus blir jag stressad och vet inte, ser inte felen.

Du som har en dröm, du som inte tänkt dig detta - prova. Det är ett tålamodsprövande blandat med lycka och glädje.

Lill Lindbäck, författare, undersköterska

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 18 december 2017 10:08

Den som är intresserade av att skriva kan läsa här, den som tycker om att läsa, välkomna.


Jag började skriva om en kvinna som upptäckte något i skogen, något hade hänt. Ett skrik under joggingturen hade ekat mot henne, ett skrik av skräck. Skräckslaget stannade Anna för att lyssna, men svett rann ner i ansiktet och i ögonen, det sved djävulskt. När hon blinkat bort svedan såg hon en man stå bakom ett träd, ensam och rädd i skogen sprang hon hem i panik. Då visste hon inte, då förstod hon inte att hon hade upptäckt en liga. Upptäckten, började skrivas med glädje och min egen spänning.


Riktigt det där hade jag inte kommit på då jag började skriva. Hur börjar man? Hur vill jag att en bok ska vara? Jag vill veta lite om personen ifråga, jag vill att det ska bli lite eller mycket spännande nästan direkt. I slutet kan det kvitta att spänningen börjar.

Kvinnan, Anna, jobbar på ett kontor inne i Göteborg. En vanlig kvinna som du eller jag, hon har en stor vänskapskrets. Anna bor i ett hus, är gift med en psykolog, de har inga barn. Huset var viktigt för det var inte långt ifrån gångstigen i skogen.

Det ena gav det andra och nya idéer började komma, ju mer idéerna kom, desto mer flödade kreativiteten. Jag skrev och skrev, kom på att vissa saker kunde jag inte skriva om, det fick bli en ny idé och en ny bok inom vänskapskretsen.

Meningarna blev långa, grammatiken blev inte alltid rätt. Jag läste och läste om. Till slut tyckte jag att det var bra.  Då kom jag på ännu en sak. Jag kunde skriva om varje kvinna i vänskapskretsen, om dess liv, om denna fest där allt startade med ligen, spänning och så vidare.

När jag var klar skickades boken till flera förlag och såg genast framför mig hur denna bok mottogs med glädje.

Jag väntade och väntade. Medan jag väntade läste jag igen min text och upptäckte fel, och fler. Skämdes. Men tyckte att historien hade blivit bra. Efter många veckor fick jag brev tillbaka att de kunde inte ge ut mitt manus, det heter inte bok vid detta tillfället, utan bara manus. Kom ihåg detta! Ett par manus hade kommit tillbaka utan att de ens hade öppnat brevet.

När jag öppnade brevet för att få mitt fantastiska manus i handen insåg jag en såg. Det där var ingen bra svenska. Sedan började jag återigen jobba med ändringar. Köpte ett par böcker om svenska. Tidigare eller under tiden hade jag börjat på ett nytt och ännu idéer till ett nytt. Nu lärde jag mig att läsa om och om igen. Du milde tider vilken tid det tog.Att läsa igenom allt, varje mening, varje stycke skulle bli rätt. Jag hade ändrat ett stycke för att det skulle bli bättre, nästa gång hittade jag ord som hade skrivits ihop och det visade inte ordbehandlingsprogrammet. Ord som skulle kunna stå ihop, men för mig passade det inte. Då hade meningen fått en annan mening, som exempel sjuk skötare, heter förstås sjuksköterska, men jag kom inte på något passande. Skötaren var inte sjuk.

Fortsättning följer.

Vill du ge ut något som du planerar att skriva. Ge inte upp hoppet! Skriv. Skriv det du mår bra av. Det kanske är du som gör det fantastiska. Ibland har man väldigt stor tur, ibland har man ingen tur alls. Camilla Läckberg blev antagen för att en lektör på ett bokförlag började läsa hennes manus och kände igen sig. Han hade varit på ön hon skrev om. Sedan blev Läckberg väldigt duktig på att marknadsföra sig. Jag? Nej, jag är urdålig på att marknadsföra mig. Önskar bara att folk vill läsa mina böcker och tycker att dessa är spännande.

Ha en trevlig dag!

Lill Lindbäck, trillerförfattare, undersköterska

www.lill-lindback.se


Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25 26
27
28 29
30
31
<<< December 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Skapa flashcards