Att skriva på en bok, ett manus är att koncentrera sig på just detta manuset. Men när min kreativitet flödar så tar jag tillfället i akt. Jag skriver, skrev, ned sådant som är viktigt för mitt manus eller del 2 eller nästkommande idé. Tyvärr kunde jag inte hålla mig utan att det blev mycket mer manus. Kände mig överhopad, inte för att det gjorde något, men arbetar man och har stor trädgård finns inte alltid tiden där. För mig tar det inte så lång tid att skriva, det som tar tid är att rätta, och det gör man inte bara 10 gånger, utan mycket, mycket mer plus att nytt inkommer.

När jag hade skrivit 3 böcker inom Den långa maran, med ett stort kompisgäng där varje bok handlade om en huvudperson i detta gänget, dessutom ligan som ständigt fanns där, då kom jag på att dessa skulle kortas ned. Mycket onödigt skulle bort, jag drog ned på en hel del. Gjorde om och bättrade på. Lärde mig en hel del på detta. Skrev senare den 4:e boken. Under tiden hann jag skriva några till i en rasande fart, dessa var mestadels i thriller medialt. Spännande med det där underliga, det där man inte kan ta på.

Som jag skrev tidigare. Jag hade mycket på lager och började bearbeta ett par av dem. Som jag skrev ovan, när jag skriver kommer nytt, tillsammans blev det 4 kortromaner med lästid ca 2-3 timmar. Det var kul!

Nu skriver jag på en roman som ska skickas in till flera bokförlag.

2017 var ett år jag inte skrev mycket. Livet och annat kom emellan.

Alla omslag är fotade av mig eller min man. Med hjälp av mitt bokförlag Vulkan.se (ett nätbokförlag) blev vissa omslag riktigt bra. Jag har inte haft en LEKTÖR. Lektörer är bra. Sjävklart kan dessa personer missa något. Det är jag som inte har anlitat en lektör. Skulle denne person in och rota i mina manus blir jag stressad och vet inte, ser inte felen.

Du som har en dröm, du som inte tänkt dig detta - prova. Det är ett tålamodsprövande blandat med lycka och glädje.

Lill Lindbäck, författare, undersköterska

www.lill-lindback.se