Mama Mia, floder av lera, som har med sig stora stenbumlingar, hela träd och lervälling som trycker sig in i hus eller sliter med i stycken.

En kille gömde sig i sin bil pga oväder. Alla fönster hade gått sönder i bilen, utan där han satt. Likaså hade en stor gren spetsat sig in i bilen och satt fast i ett säte. Han var helt utan skador.

Vid en väg hade det kommit plötsligt starka vindar, en bil stod nästan rätt upp på ena bakljuset. Såg otroligt ut.

Unga killar som paddlar nerför forsar och när det plötsligt kommer mycket mer vatten i full fart. Fick nästan ont i magen. Ett par tonårskillar hade åkt ut med strömmarna och vågorna in var runt 4 meter höga. Killarna kunde inte simma in. Detta var i Australien. Livräddarna hade precis fått lära sig att sköta en Drönare. Pojkarna hittades med hjälp av drönaren, som bar med sig och släpptes ned en avlång gummigrej som blåstes upp i vattnet per automatik. Pojkarna kunde simma in och klarade sig. Detta blev väldigt stort och fler badstränder fick Drönare.

Ja, det hände så mycket mer under denna timmen. Väldigt spännande, samtidigt är jag mycket tacksam för vädret här hemma. Regn. Blåst eller lite mer blåst och regn varje dag. Ja, vad gör det, när man sett ett sådant väderprogram.

Jag fyllde år i fredags. Lite lunchmat och sedan var vi tre som då skulle ta ett par öl vid restaurangen jämte, det innebar givetvis att det var lite folk där, och det var det. Vi gick in. Vi skrattade nog hela tiden, ljuset utifrån förändrades och det blev mörkt.. Ja, vi skulle bara ta ett par öl, som blev fler. Suck och stön. Vi som skulle ta det lugnt och tänka på Corona. Man blir oförsiktig med alkohol i kroppen. Med det menar jag att man automatiskt ställer sig lite närmare varandra och diskuterar. Många tycker att öppettiderna för pubar är fel och ska stängas vid 22. Jag tycker inte att det är fel, men kan förstå de som äger dessa ställen. Synd om många nu, när det gäller ägande och personal. Många blir permitterade.

När vi gick in hade vi en stor vrå för oss själva och där satt vi. Sedan kom det mer och mer. När jag gick på toaletten var det faktiskt väldigt mycket folk där. Ren idioti att sitta kvar, och det gjorde jag. Inte smart alls.

Man vet ju inte riktigt det där med Corona hur det smittar. Idag gick jag och handlade. Söndag mitt på dagen. Först såg jag skidskyttet, sedan gick jag. Vilken tur att jag nu tänkte på munskydd. Det gjorde jag inte i fredags.

Frågan är nog hur mycket ett litet munskydd skyddar. Ögonen är fria. Under tiden jag plockade till mig matvaror såg jag väldigt många utan munskydd, de flesta faktiskt. Personalen har inget skydd alls. Det tycker jag är konstigt. Det sägs ju att det vi andas ut kan Coronaviruset följa med. Alltså, ett rum eller en loka kan ett virus florera.

Ja, nu är det Mord i Midsomer igen. Jag har nog sett just den delen. Ska lyssna på lite mer musik, tror jag.

Ha det gott därute. Kvällen är inte riktigt slut än.

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Ett manus som jag har varit för lat att bearbeta. Det är dumt. Runt 150 A-sidor är skrivna och det tar tid.

Jag har bestämt boknamnet till "När skymningen faller", jag har nämligen ett vackert omslag som togs för flera år sedan. Visa foton sparas med tanke på nästa idé av bok.

Latheten kan bero på två flytt och mycket skruvande med nya möbler, därefter kom corona ivägen och vi hade att göra på jobbet på grund av sjuka boenden och kollegor. Nåja, det är historia - hoppas jag, med sjuka. Vi hade bara fyra smittade på jobbet och alla lever på äldreboendet där jag arbetar. Däremot var kollegorna väldigt dåliga. Som sagt, sedan kom jag på att jag kunde lyssna på musik, vilket jag inte har gjort på många år, tidigare bodde jag i hus med stor trädgård. Nu har jag lyssnat på både den ena och det andra. Verkligen njutit i mängder och dagar har blivit till veckor. Så skönt.

Tillbaka till bokmanuset. När skymningen faller. För inte så länge sedan kom jag på att det hände faktiskt inte så mycket när skymningen föll och det är ju titeln. Något mer måste jag hitta på eller fler saker som borde vara aktiva i manuset. När man skriver en bok är det mycket att tänka på. Inte bara grammatiskt eller meningsuppbyggnader osv, utan också en röd tråd som ska hålla i bokning. I boken finns också ett usb-minne med, och ... det hade jag glömt av i texten och handlingen. Läsaren kanske undrar vad det stod i usb-minnet.

Du fattar va?! sådant får inte falla bort.

När jag läser ett manus får heller inte ett citattecken falla bort, det har jag alltid med när personerna pratar. Jag har sett att jag har gjort fel i böcker jag själv har gett ut. Sådana slarvfel får inte hända. Jag läser om och om igen. Hur sjutton missar jag det? Är det när jag rättar ett fel? Men jag läser om och om igen. Fattar inte hur felen uppstår. Som nu exempelvis, när jag går igenom manuset ser jag inga sådana fel. Sluttjatat om det.

Jag ser på en film just nu och rättar när det är reklamavsnitt.

Nu önskar jag dig en god natt och hoppas att du kan sova gott. Läser du det under en ny dag önskar jag dig en underbar fredag.

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Jag går i idé, inte bara det att blåsten tar i och regnet slår mot rutan, ska bli värre i morgon. När jag jobbar går jag i en slags idé. Jobba natt kanske många tycker att det är enkelt, men så är det inte. Vända på dygnet tar på kropp och själ, ändå jobbar jag kvar och har gjort det i många år. Myclet är det för att jag skriver spänningslitteratur. För tillfället, ett längre tillfälle, har jag tagit det lugnt. Ibland behöver man göra annat i livet och det har varit så. Visserligen har jag sakta påbörjat bearbetning av nästa manus.

Att skriva en bok är väldigt lätt för en del, så tycker och känner jag, det är inte svårt att skriva själva handlingen, för mig har det svåra med att göra är själva texten, språkliga bruket, det här med grammatik och meningsuppbyggnader.

Jag var ett barn som inte förstod hur viktigt det var med skriften, jag älskade att läsa som barn och dess historier fick mig att ta andra vägar och drömmar. Eftersom jag var dålig i grammatik, så fick jag låga betyg, allt annat var bra. Skolan brydde sig inte då. Tänk om lärarna hela tiden peppade sin elever när de gör bra, för i så fall många gånger kommer det andra sedan. Jag såg aldrig felen, jag förstod dem heller inte. Om du visste vad jag har jobbat med detta. Allt går. Eller allt går att göra det bättre. Jag har i allafall gjort det. Skrivet ett antal böcker. Vad människor än tänker och tycker om dem, så har jag skrivit dem. Det ligger mycket arbete bakom. Visserligen har jag haft lätt för att skriva och fort går det, men som sagt, när manuset ska råläsas hittas mycket fel, och då går maskinen in, hjärnan, den jobbar på högvarv. Det är detta som tar mycket av min tid. Att läsa igenom, rätta, göra om, ta bort, lägga till osv.

Trots slitet med eftermanuset, så att säga, njuter jag väldigt av att skriva, man kommer in i en helt annan värld, en värld som jag alltid har haft med mig när jag åkt buss, spårvagn, bil eller varit ute och gått.

Många säger att de inte kan skapa, jo, du kan skapa, du kan göra, du kan få till dig något som intresserar just dig, men du får jobba på det själv. Ingen annan gör det åt dig. Lyssna på andra, men gå efter vad ditt hjärta säger, eller hjärna.

Det som känns bäst för dig blir oftast bra. Blir det dåligt, då är det en erfarenhet.

Ha det bra under lördagskvällen.

Här kommer ett foto på en vacker ko. Bara att drömma och ta till sig. Du kan göra vad du vill i ditt liv, men räkna hårt jpbb.

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Vi var och köpte adventssaker och åkte iväg för att fika. Tack och lov, inte så mycket folk där vi var.

När vi åkte hemåt, körde min syster hem och så sa jag; är det inte snö i regnet? Jodå, när vi hade åkt i fem minuter var det världens snöfall. Så vackert! 

För övrigt har det inte hänt speciellt mycket mer än jag naturligtvis gjorde sönder min nya adventsstjärna, den var inköpt på Rusta och var dubbel, alltså stående, en högre och en liten lägre. Jättefint! Ja, ja, ibland får man fuska och det gjorde jag, den kommer att lysa fint nästa söndag.

Här tog jag med ett foto som är taget på en gammal järnvägsstation i Paris. Den är numer en konsthall. Fotot är jag oerhört stolt över. Den blev lite extra. Jag är en sådan person som ska ta foton på allt, det är kul och en del blir väldigt lyckade andra mindre. En av mina hobbyn är att fotografera, inget märkvärdigt och jag jobbar inte hemma med det heller.

Ha nu en fin kväll.

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Igår var jag ute och gick i ur och skur. Tog på mig regnjacka och stövlar, men som alla vet när det regnar droppar det ner från jacka och på knäna. När byxorna har blivit tillräckligt blöta rinner det ner i stövlarna. Med andra ord gick jag på en härlig promenad och fick mig ett fotbad på köpet. Jag kände mig frisk och det var skönt.

Idag blev det också en promenad, det regnade ytterst lite. Tur var det. Skönt att sitta inomhus med tända ljus när det är grått och nu mörkt ute. Jag hör hur det blåser ute då och då. Kollade på SMHI, det är 19 m/s i byarna.

Tänk att jag alltid har sagt sekundmeter och så heter det meter per sekund. Där ser man.

Ord, som blir fel. Gör du likadant? Säger fel, men tror att det är rätt ord. När jag var yngre sa jag alltid risrinsgröt för risgrynsgröt. Sedan kan jag uttala ord helt fel, särskilt på engelska och utländska orters namn. Hur fel kan det bli? Ganska så mycket fel när jag är med. Jag har fått mig en del glada skratt. Inte bara jag, kanske jag ska tillägga.

För övrigt har jag coronatänk. Försöker att umgås så lite som möjligt med folk, men i morgonbitti ska jag åka till Rusta. Jag blir inte så länge där. Ska titta på adventsbelysning. Behöver nytt.

Under mina lediga dagar har jag tankat över foton från mobilen och har gått igenom dessa. Väldigt många är sparade, men så såg jag ett foto jag tog i Paris i februari månad, endast 14 dagar innan lock down för coronaviruset.

Så om du undrar vad klockan är passar detta fotot väldigt bra. Taget utanför en tågstation.

Godnatt och sov gott"

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Det blev allt dammigare på golvet och jag sa till mig själv; bättre med lite skit än ett rent helvete. Med andra ord städa när det inte syns? Jag sätter ett frågetecken där, för vem vill städa när det redan ser snyggt ut. Bättre att städa när det är rörigt, då syns det åtminstone. Fast å andra sidan gillar jag inte när det blir dammigt och eländigt, det måste jag erkänna. Kanske jag också borde erkänna att jag är lat. En kollega skulle ringa mig, hon var upptagen i telefon, så jag tog dammsugare och dammsög. Och, jag blev klar.

En av mina vänner stack iväg till Kanariöarna. Idag är det 30 grader där. Suck och stön. Här i Göteborg är det för tråkigt väder. Grått, regnigt och åter grått. Småruggigt. Går man ut och går i sådant väder är det skönt att komma hem och sätta på en varm kopp oboj.

Igår var jag ute och gick återigen på en långpromenad i snabb takt. Känns nyttigt, om jag inte fick sådan träningsvärk. Ja, jag vet att det gör nytta, men ont gjorde det och det känns fortfarande i benen. På kvällen blev jag fruktansvärt godissugen, men som sagt är jag lat går jag ju inte ut. He, he, jag hittade nyinhandlad aprikosmarmelad. Ett par teskeder av detta guld gjorde susen. Jag ska faktiskt försöka bli av med sockerberoendet. Har blivit mycket bättre utan allt smågodisätandet.

Här och nu lovar jag mig själv att inte köpa något eller äta sött, som jag gjorde igår kväll. Jag tänker inte överdriva, men jag ska inte köpa godis eller annat sött. Kanske någon gång en chokladbit - även där har jag blivit bättre. Så varför äta aprikosmarmelad. Bättre än så är jag.  

Ha en trevlig dag!

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Idag var jag ute och gick i över en timma. Det är toppen med stegräknare på mobilen. Ofta så försöker jag att utmana mig själv att gå lite till. Inte för att jag vet hur bra den är, men hoppas att den är någorlunda okej. Det blev över 9600 steg. Nu är det andra gången jag går över Göta Älvbron här i Göteborg och över till hisingssidan, samtidigt tittar jag på den nya bron. Den blir annorlunda än den tidigare. Har läst i tidningen att den gamla anses ha gjort sitt, den byggdes 1968. Nu ringlar sig den nya bron med en sväng över till fastlandet. Den ser elegant ut med spårvagnsspåren och ser ut som två broar. Den Göta Älvbron öppnas när fartyg som är höga ska igenom ut mot havet, de kommer från Vänern. Jag minns att det skrevs i tidningen om att den nya bron inte ska ha broöppning, men jag har glömt hur det blev. Nu undrar jag för bron ser låg ut. Här nedan ser du bron.

Ha en skön fredags kväll.

Lill Lindbäck

Det har hänt väldigt mycket de senaste åren för min del. Till exempel att jag har flyttat två gånger.

Jag hade tänkt ta adjö av bloggplatsen, men insett att detta är en enkel blogg och går lätt att göra inlägg. Vilket fall tycker jag det. Jag ska fortsätta göra inlägg här.

Mitt första inlägg på evigheter blir en kort film från Kulturnatta i Göteborg för tre år sedan. Varför vill jag visa den, tror du?

Jo, för att Corona ökar så markant och jag saknar dessa festligheter och få uppleva detta med mängder av andra.

Festligheterna är på gården av Kronhuset i Göteborg, en av del äldsta byggnaderna som har fått stå kvar. Huset byggdes runt mitten av 1600-talet, alltså nästan lika gammalt som Göteborg är. Då var det en byggnad för militärens uniformer samt krigsmaterial. Jaha, och det klarade jag inte av. Har inte tid att kolla igenom. Ska nu till tvättstugan.

Då ska jag se om jag hittar ett roligt foto i dessa tidern. Den här bilden är inte rolig, men jag tycker att den är mäktig. På ena sidan oväder på gång och på den andra blå himmel.

Ha det gått därute!