Alla inlägg under februari 2019

Av Lill Lindbäck - Tisdag 19 feb 15:49

Det är mycket nu om IS. Jag läser i tidningarna om kvinnor som åker och träffar sina män, eller har träffat dem via nätet. Romantiserar dessa kvinnor om hur livet ska bli bland bombregn och beskjutningar? Hur tänkte de där?  Vill man verkligen åka dit och matt ännen ska klara allt, kvinnornas roll är att föda barn. För männen har de några roller att klara av. Gör hon inte det skickas hon iväg, eller bjuds ut till en annan man. Kvinnan, så som jag har läst, ska sköta marktjänst och vara en madrass. Det verkar inte finnas kärlek med i bilden. Männen går upp i sin egen storhet i att vara en krigare. De slåss mot något de tror på. I vissa fall undrar jag om de överhuvudtaget tror.

Radikalisering är genomgripande förändringar. IS - Islamska staten, det är ingen demokrati. Du ska underordna dig. Egentligen bryr sig inte någon om dig, inte mer än som en slav. Eller som mannen är, krigarslav. Slav vet väl alla vad det är. Sedan att diskutera med en person som har blivit radikaliserad, det är svårt och går nästan inte. Vilket ansvar dessa människor har!!! Tar med sig sina barn, eller skaffar nya i ett fullt krigande land. I ett fullt krigande system, som heter IS. Fruktansvärt. Kanske vissa som läser inlägget tycker att det är riktigt. Ja, då ska man inte bo i Sverige, för här finns demokrati. Här kan du själv skaffa jobb och uppfostra dina barn till att bli bra människor och få trygghet. Det är dessutom långt ifrån vapen, men det är du som bestämmer vart du vill bo.

Människor som har varit med och dödat, hört bomber smälla och fått sina barn vettskrämda eller dödade, blir väl aldrig riktigt människor igen. De vill tillbaka och döda. Hur ska vi i Sverige göra när vi tar emot IS-anhängare och sympatisörer? För mig är det raka vägen in i fängelse. Där ska personen ifråga avtjäna sitt straff samt varje dag flera gånger få bort hjärntvättningen av tidigare hjärntvättning.

Många som tror på sådana fruktansvärda handlingar i en upplyst värld blir hjärntvättade. Förr, för länge, längesedan var det korsriddare som slogs för Kristendomen, men då visste man inte.

För mig står mycket i Bibeln och andra religiösa böcker, mycket som kan ha blivit ändrat av lärda män och även om dessa som hade makten. Våra gamla böcker är som jag nu beskriver dem - gamla. Tänk själv. Det gör jag.

Många av budorden är viktiga än idag, vissa är förlegade. Jag tycker exempelvis inte att man behöver ta hand om föräldrar och högakta dem när de har uppfostrat i ett elände och i kanske slag och psykisk terror. Vad har vi mer? Fylla, drogade och tablettmissbrukande föräldrar.

Lätt för mig att beskriva olika uppfostringsmetoder när jag själv inte har barn, men hade jag fått barn idag, då hade jag gått kurser i föräldraskap. Man går ju kurser i att köra bil. Varför inte när man ska få barn. För ett tag sedan lyssnade jag på radion, som hade ett program om föräldrar och deras barn. Med andra ord, lite om barnuppfostran. Faktum var att jag slutade stryka, så intressant var programmet. Mängder av frågor togs upp och alla fick svar. En sak vet jag, i en barnaskara, i samma familj, kan och blir barnen ofta helt olika även om man är född i samma miljö. Det är intressant.

Nu återgår jag till IS. Jag läste också om svensken som är nere och krigar i IS namn. Frun är död. Barnen tycks leva. Stackars arma barn, vad har de att säga till om i en förskräcklig värld. Jag skulle aldrig vilja växa upp i en miljö fylld av rädsla, terror och hot. Aldrig!

Bland annat skrev jag boken "Den rostiga buren", den är rå och faktiskt hemsk. En kvinna träffar en man som är otroligt trevlig och charmig, men livet med honom blev grymt. Det märkte hon inte innan, men förändringen kom och uppvaknandet blev smärtsamt. Vågar du läsa boken?

Här nedan visar jag omslaget på boken.

Ha nu en skön kväll. Själv ska jag jobba.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se 

 

ANNONS
Av Lill Lindbäck - Måndag 18 feb 11:26

Igår morse, jag måste ha slagit mig när jag gick upp, då startade dagen med en långpromenad. Obs, innan frukost. Jag gick i en timma och en kvart. Idag ser jag att vädret blir bättre. Solen tittar fram. Igår morse gick jag förbi min granne som var ute och såg då hennes vårblommor som tittade fram, bara det gjorde att promenaden blev trevligare. Våren är på väg.

Jag skäms inte för att säga som de sa förr, söndagen är en vilodag. Jag gjorde absolut inget mer den dagen. Var trött efter promenaden, men jag var fruktansvärt slö, inte bara för långpromenaden. Har sovit dåligt under en vecka, tankarna rumlar runt och tröttar ut. Så igår blev det mycket skidåkning. På teven. Att jag var slö kanske innebar också att jag slarvade med sömnen när jag gick av mitt arbetspass i torsdags morse. Jag visste att jag bara skulle få sömn i fyra timmar på grund av en kurs. Därför gick det inte att sova, men jag somnade och vaknade. Tröttsamt. Dålig sömn brukar hänga i.

Nu är det en ny arbetsvecka och tre nätters jobb, men jag har inget inbokat under helgen, fast sådant fylls på snabbt. Vi behöver rensa ut en hel del och slänga sådant som inte behövs. Det kallas för vårkänslor, men för mig är det att förbereda en flytt som kommer under våren/sommaren. Vi har bott i vårt hus i 28 år. Nu är det dags att gå vidare i livet.

Med dessa ord slutar jag för idag. Nu väntar ytterligare en promenad. Behöver bygga lite muskler. Man blir inte bara piggare i musklerna utan hjärnan piggnar till. Läste i en tidskrift att bland annat en del kunde bryta sin depression genom att träna och vara ute och gå.

Ha nu en skön måndag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se


ANNONS
Av Lill Lindbäck - Lördag 16 feb 09:02

Plötsligt blev det väldigt ljust i vardagsrummet. Ögonen tårades av ljuset. Solen gick upp över horisonten. Efter några tråkiga gråa dagar kom solen fram på en blå himmel. Jag tänker ta en skön promenad. Sedan blir det som vanligt lite pyssel i hemmet. Pyssel är förstås att ta i, jag ska vika tvätt och tvätta, sådant kallar jag för pyssel.

Sedan ska jag gå på ett års kalas. Det är alltid roligt. Små barn blir lyckliga över det minsta och det behöver vi som är äldre uppleva för att se världen med andra ögon.

Bara för att jag jobbar natten så sover jag lite mindre, dessutom som jag berättade i tidigare inlägg att jag var på kurs/möte och det gjorde att jag sov ännu sämre. Under den här veckan har jag vaknat och somnat och hållit på så. Tröttsamt. Jag tror att det blir så när man fuskar med sömnen. Kropp och själ kommer i otakt och det är inte bra. Finns inget så skönt när man sover drömlöst och inte vaknar förrän 6-7 timmar gått. Vilken skillnad det känns i psyket, man orkar mer av allt. Men det händer alltför sällan. Jag är inte stressad, men sover ibland för lite. Jag är en tänkare. Tankarna kommer och går och jag har svårt att stänga av. Detta började när jag var runt början av min tonårstid. Kanske är det så att det händer mycket i kroppen med alla hormoner. Sömnen är otroligt viktig. Det sägs att den som lägger sig ungefär på samma tid och går upp ungefär på samma tid, givetvis bör personen ifråga sova ganska bra också, då mår man bättre.

När jag var liten sov jag bra. Jag kommer inte ihåg att jag hade sömnlösa nätter. Min syster och jag tävlades om vem som kunde sova bäst, finast. Då fanns inte påslakan till täckena utan vi hade överlakan, en del av lakanet vek man upp på täcket. Jag var runt 6 år. Hon var 8. Vi bäddade våra sängar och vek ned lakan och täcke under madrassen, sedan ålade vi oss ned under täcket. Allt såg perfekt ut. Sedan somnade vi. Inom parantes, vi var fyra barn som delade på ett stort rum, min syster och jag är bara 1,8 år mellan oss. Innan jag somnade sa jag till mig själv att jag skulle ligga stilla, och att jag skulle VINNA. Jag vaknade den morgonen, allt låg perfekt. Jag hade inte rört till sängkläderna. Blicken gick över till min syster. Ja, jag kanske inte behöver säga mer, men det såg ut som kriget. Ett par fötter stack upp där huvudet skulle vara, allt i sängen var upprivet, även lakanet. Jag vann!

Nu är det sportlov i olika delar av landet. När jag var liten minns jag inte mycket av det. Vi åkte aldrig någonstans. Däremot hade jag fått skidor i julklapp och åkte med dessa överallt, då bodde vi i Borås och jag minns att det alltid var snö. Jag älskade verkligen mina skidor. Vi hade en backe längre bort, dit gick jag alltid och åkte med mina skidor fina skidor. Ett par barn gjorde ett litet hopp och där var jag tvungen att åka. På teven visades ett program hur man kunde ta sig upp och ned från en backe. Detta testade jag varje dag. Så kom den där ödesdigra dagen. En kamrat som bodde i grannhöghuset sa att vi kunde ställa skidorna utanför. Jag gjorde som hon. När jag kom ut från henne var mina skidor borta. Några nya fick jag aldrig. Föräldrarna hade inte råd och det fick jag lära mig.

Jag tror att det är nyttigt att få drömma och spara för att köpa det man vill ha och inte bara få och få. Då minns jag att jag blev arg och ledsen över hur andra människor kunde stjäla andras saker. Jag blir fortfarande upprörd över det.

Idag fortsätter skid-VM i Åre. Högre upp i landet stormar det ordentligt. Tydligen är det en ny på väg och den kommer dra söderut, den här gången klarar sig nog inte Åre från vindarna.

Men här hemma hos mig lyser solen. Ha nu en underbar dag. För det ska jag ha.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Fredag 15 feb 09:06

Så kom den efterlängtade fredagen. Härligt. Har inte den här veckan gått fort? Själv jobbade jag 3 nätter, åkte hem på morgonen igår och skulle tillbaka till jobbet kl 13:30 för 3 timmars kurs/möte. Först hade jag tänkt sova på jobbet, men kom på att det är tröttsamt, inte min säng, det smäller i dörrarna, hissen går osv. Jag åkte alltså hem, som tur är har jag bilen. Fick lagt mig innan kl 8, men ville lösa sudoko för att kunna slappna av, och somna, precis som jag alltid gör. Nu gällde det för att klockan skulle ringa 12:15. Tror du att jag kunde sova? Nej. Men det var min sköna säng jag låg i, det var skönt. Jag snurrade runt likt en propeller. Var på väg att somna, men hörde röster utanför. Vaknade till och lyssnade. Inga röster. Antagligen var jag på väg ner i sömn. Vaknade av att jag trodde klockan hade ringt 10:30 sedan 11:30. Är du likada när man ska upp efter bara några timmars sömn och man har en tid att passa? Nästa gång jag vaknade var med en röst, inte min, det var på en adress som jag skulle vilja bo på och med numret 3. Jag gick upp, nu var det bråttom. Jag hann med en snabbtvätt. Åt en liten smörgås och slängde en blick i datorn angående bostäder, nej ingen med den adressen hade kommit, men det spelade ingen roll för jag skulle ändå inte få bostaden. Jag har inte tillräckligt med kötid. Ska bli roligt längre fram och se vad som händer med just den adressen. Nu när jag tänker på hur man kunde vakna med en adress i huvudet. Hoppas att det mediala/undermedvetna talade till mig och såg in i min framtid, i alla fall bara en aning.

Ja, det är helg nu. Jag är ledig, så skönt. Det gamla vanliga står på schemat, ärenden och ditten och datten. I morgon ska jag på 1-årskalas. Härligt med små barn, de har ofta en glädje för det minsta lilla. Ja, jag vet, barn kan ta livet av en med sitt skrikande, men så ljuvligt söta. Jag älskar att se deras utveckling.

I Göteborg är det en gråmulen dag, vilket är ganska trist. Varje dag gör vi till vad den blir, men det stämmer inte alltid. Vi kan inte alltid styra vad som händer utifrån. Man kan få ett samtal ..., man kanske måste in och jobba ... eller något liknande, men för övrigt styr vi vad som händer. Ibland är jag fullt upptagen, men då vet jag med mig att jag har mig själv att skylla. Ibland kör det ihop sig med folk som ska ha kalas på olika håll, som ett exempel.

Nu önskar jag dig en skön dag idag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Tisdag 12 feb 15:07

Någon enstaka gång tittar jag på trissvinnare via nätet. Jag gläds verkligen åt dem som får lite extra. Det minsta har jag för mig är 50.000:- Denna gång blev det 500.000:- till dagens trissvinnare, en ung man, 28 år, med sin lilla familj. Planerna de hade innan dragningen var att köpa en villa. Nu blev drömmen en större verklighet. Härlig känsla att skrapa fram alla dessa nollor.

Detta hände mig för länge sedan. Jag vann en gång på en trisslott, 10.000:- Den skrapades direkt utanför kiosken. Varför vet jag inte. Det var bara bråttom. Sedan började jag läsa nollorna och förstod inte först att jag hade tre av samma belopp. Innan det sjönk ner var jag tvungen att läsa beloppet också. När jag förstod hur mycket pengar det var tänkte jag att det lyste i mitt ansikte, så trisslotten försvann snabbt ner i fickan. Jag gick in i kiosken och gav dem en hundralapp.

Nu undrar du kanske vad jag gjorde för pengarna. Vi köpte en högtryckstvätt, ganska dyr, efter alla dessa år fungerar den bra. Vi gav mammorna en peng var. Bilen skulle lagas. Kvar blev en femhundring och för dessa pengar inhandlades mat. Tacksam var jag eftersom jag inte behövde spara pengar för att fixa dessa saker.

Sedan dess har jag tidigare köpt en trisslott då och då. Min äldsta väninna, vi har känt varandra sedan tonårstiden, vi köpte lotter och sparade vinsterna, oftast små sådana. En dag började vi köpa varje månadslön fyra trisslotter var. Fortfarande vinner vi, men mest småvinster och ibland ingenting. Självklart tävlar vi om vem som är bäst. Då och då triller det in småvinster, dessa samlas på ett konto och när det finns ett antal tusenlappar åker vi utomlands. Det gör vi ändå, men det har blivit en kul grej. Spelar man inte kan man inget vinna. Fortfarande köper vi dessa fyra trisslotter. En dag stod det, extravinster. Har jag aldrig märkt. Tycker att det har blivit sämre med vinsterna. Kanske är det bara oturen, fast vi har lite tur ändå. Som sagt, inget märkvärdigt. Ibland blir det sammanlagt 120:-, men oftast 30:-.

Självklart drömmer man om den stora vinsten. Då skulle jag dela ut lite bland syskon, syskonbarn och så vidare. Mest för nöjet att se glädjen i deras ansikte. Drömmar kostar inget, de är gratis och de är underbara.

Hoppas att du får en trevlig kväll. Timmarna går fort framför datorn och nu är det dags för att laga middag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se nätbokhandeln.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Tisdag 5 feb 09:42

Ursäkta ordvalet. Igår kom snöblandat regn i göteborgsområdet. Närmare havet mer regn. Jag gick ut och skottade. Var trött efter helgens jobb och gick av på måndag morgon. Jag tog knappt halva snöspaden och den inte stor. Bara det var tungt. Häromsistens var det pudersnö. Lätt och skön, då tog jag spaden full och slängde iväg. Tjosan bort, gick ett antal steg och när spaden blev full, tjosan. Vilka graciösa kast, elegant kallar jag det. Igår, stön och stånk och jag fick ta ett halvt steg för varje kast.

Nä, det här vädret avskyr jag. Ett par plusgrader och snön smälter. Under eftermiddagen blir det 0 och övergår till minus. Fattar du?! Då blir det väldigt halt i det här blöta. Vägarna är på vissa håll bra, men inte hemma hos mig. Den tar snösvängen när tid finns över. Min kurviga väg med branta backar blir det jobbigt att köra, men också att gå. För många husägare och även de som tar hand om kommunala trottoarer tar detta sist. Vi är noga med att skotta. Det måste en villaägare göra. En och en halvmeter ut från tomten ska vara fri från snö. Här har jag blivit lat, för när snösvängen kommer kör de upp allt snö från vägen. Hur många gånger har jag inte skrikit åt dem. Nu blir snön tung och packad.

Jag har sett att många villaägare kastar ut snön från sina trottoarer till gatan, och var tar den snön vägen? Kanske till grannens trottoar.

Nu måste jag sluta. Har annat för mig.

Ha en underbar dag. Ta det lugnt därute.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Fredag 1 feb 10:32

Då kom jag på en annan ICA affär, en mindre, en som ligger bland husen, men på ett litet torg i Göteborg.

Affärsinnehavaren var på väg att gå i konkurs. Kriminella stal så mycket varor att affärsinnehavaren hade svårt att få ekonomin gå ihop.

För mig är det skrämmande. Att läsa om sådant som händer stort exvis i Centramerika, i Sydamerika, dessa kriminella som tar över och skjuter alla som vill bestämma över dem. Poliser som vill stävja brotten blir mordhotade eller mördade. Högre instanser som domare och borgmästare över en stad blir detsamma. Ingen ska bestämma över kriminella. Ingen. Ingen ska tala om för dessa personer att andra ska bestämma över dem. De vill inte anpassa sig i samhället. Jobba? Vad är det? Jobb för dem är att gå fram till andra och hota med döden, de vill ha dina pengar.

Skrämmande att se utvecklingen i Sverige. Dessa personer vill inte ha demokrati, de lyder under helt andra lagar, sina egna, som är skapade av den som bestämmer. De kallar dessa person för sin familj. Inte heller förstår de att sin nya familj är hårdare än sin första.

Nu skulle jag berätta om den där ICA affären. Jag vet inte om affärsinnehavaren fick reda på hur han kunde göra för att få stopp på de stora snatterierna från affären som gått i generationer. Vissa aningar hade denne personen, men för att polisen ska kunna ta de kriminella så måste de tas på bar gärning eller ha bevis. Det är ju så, jag kunde ha tagit på den varan i affären. Tjuven är jag, men jag kunde sagt att jag tog på varan, men ångrade mig. Nu skulle jag inte få för mig att stjäla. Varorna märktes upp. Speciellt de eftertraktade och varorna som oftast brukade försvinna. Spåren ledde till en affär par butiker jämte. Polisen sökte upp denna butik och i deras lager låg mängder av varor. Givetvis hade de beställt dessa varor, men hade inga kvitton. Men bevisen fanns där. När dessa personer blev fällda stals det sällan från affären. Det snattas ifrån affärer och har alltid gjort det. I vårt samhälle finns ordentliga människor som gör rätt för sig. Men dessa som begår brott och förstör för andra. Denna ICA affär hade kanske blivit tvingad till att lägga ned. Jag vet inte om några personer ville ha hans affär och tillsammans med vänner stal de i stället för att tvinga honom tbort därifrån. Nu gissade jag bara. Men vem vet?

Med tanke på vad som händer i en annan ICA affär. Läste bara rubrikerna i Aftonbladet. Tänk att man kan bli så trött på dessa kriminella. Jag undrar alltid; vilka är de? Varför börjar de med sin kriminella bana? Vad driver dem? Hur lätt får de tag på vapen? Knark?

Så sorgligt. Var finns föräldrarna till dessa ungdomar? Är de också kriminella? Eller får de inte sin son, sällan döttrar som är kriminella, att förstå hur fel deras handlingar är? Vännerna betyder allt i en viss ålder. Jag vet, jag har också varit ung.

Ja, detta var mina ord idag. Snart ska jag dammsuga. Jobbet hägrar över hela helgen.

Ha en trevlig helg!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se



Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ lill-lindback med Blogkeen
Följ lill-lindback med Bloglovin'

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se