Alla inlägg under februari 2019

Av Lill Lindbäck - Tisdag 26 feb 20:07

Jag trodde att längdskidåkningen gick tidigare och eftersom jag arbetar natten tänkte jag inte mer på det. Vaknade. Gick upp och ordnade frukost. Satt och läste nyheterna. Längdskidåkning 10 km damer kl 15. Klockan var då 15:10. Jag tror att jag hade lite svårt att fatta, men plötsligt kom jag på att jag kunde se på skidåkningen. Skyndade och satte på teven och tittade. Jag fattar inte att en 19-åring från Sverige körde så bra. Så kul! Jag önskar henne all framgång. Ebba Andersson, är en annan tjej som är duktig, men drabbades av liten förkylning, men var framför allt hes. Jag tror att hon kom längre ned, men körde inte alls dåligt med tanke på krassligheten. Kalla, henne ondgör sig folk över. Det är inte hon som säger att hon är så fantastiskt duktig. Det är alla andra och även journalister. Hon är den nästbästa svenskan. Det är inte heller dåligt. Kalla är 31 år, det sätter säkert sina spår med åldern och yngre och bättre åkare kommer hela tiden.

Ha nu en härlig kväll.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplatsen www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

ANNONS
Av Lill Lindbäck - Måndag 25 feb 11:13

Journalisten intervjuade även en kvinna, först till mannen som hon frågade om han tog i hand, först tvekade han sedan sa han nej. Han ville komma hem till Sverige igen. När hon visade foton vad IS hade gjort, sa han att han aldrig hade gjort något sådant. Han ville bara komma hem och ta sitt straff.

Jaha, du vill inte bo i Sverige för våra demokratiska värderingar. Varför kom din familj till Sverige? För att överleva? Du tackar dina föräldrar med att gå med i IS, eller är det så att dina föräldrar tycker att du gör rätt? Det är mina frågor.

Jag börjar bli trött på att förstå människor från alla länder, trött på att de försöker rasera vår demokrati och för oss kvinnor, vi fick våra rättigheter sent. Först år 1921, då fick kvinnor rösta för första gången i Sverige. Visserligen hade vi haft vår rättighet med annat till och från, men du skulle lyda din man. Hände det något inom familjen fick mannen alltid rätt. Ibland undrar jag om våldtäkter har ett så låg straff på grund av att de är män. Dessa män straffar kvinnorna som får ett livslångt lidande.

Åter till kvinnan som de intervjuade. Hon ville också tillbaka till Sverige. Hon tyckte att Sverige var hårda mot henne. Hon åkte bara till sin man.

Journalisten visade även henne foton, men hon trodde inte att det var så. Det var först senare som hon förstod allvaret. Journalisten frågade henne om varför hon tog med sina barn på något så här fruktansvärt som krig och terror. Hon trodde att hon gjorde rätt, svarade hon. Här är en till som egentligen inte vill bo i Sverige. Då kommer jag till barnen, barnen har inget att säga till om. Det är skrämmande hur man självmant kan ta med sina små barn till krigförande länder. Enligt mig vet alla vad de gör när de åker till ett krigförande land. De fick varningar från svenska staten.

Varför ska vi ta hem människor som inte vill bo här? Enligt lag måste staten hjälpa dem med bostäder, jobb, försörjningsstöd och mycket annat för de har ju barn. Hela familjen behöver ha mångårigt psykologiskt stöd med sjukskrivningar till följd.

Ja, det är hemskt att de inte tänkte sig för innan. När man blir hjärntvättad går det inte över på en månad, om det någonsin går över ...

Jag skrev fyra böcker i något jag kallar för Den långa maran. Den första "Upptäckten" handlar om en kvinna som under sin joggingtur i skogen hörde ett kvinnoskrik. Strax därpå såg hon en man. Här hoppar jag över lite; mannen hon såg tillhörde en liga, den ville han komma ifrån och Anna, som hon heter, är villig att hjälpa honom. Inte bara för att han ville komma ifrån ligan, hon vill även sätta dit dem som förstör för alla andra. Annas väninna, Bea, är med henne och lyssnar på honom. Med den blicken och den hållningen han hade undrade Bea om han verkligen menade det han sa. När han stirrar på Bea, som boken "Fotot" handlar om blev hon rädd med den attityden lurar han dem.

Mina tankar går till IS. Lurar dessa personer samhället genom att komma hem, bida sin tid och sedan börja om? Denna gång kanske i Sverige. För att du ska få med dig så många som möjligt tar arbetet underifrån många år och detta får de hjälp av andra. Fortfarande tycker jag det är underligt att man kan fly till Sverige, ett demokratiskt land, sedan vill de inte ha demokrati. ??? Ja, jag är verkligen oroad över vad som sker i Sverige. Brottslighet som frodas. Underifrån styr andra för att få makt, så som man har gjort i hemländerna. Nu tänker du att jag är rasist. Så är inte fallet. Jag har inga skygglappar för mina ögon, så är det bara. Vem som helst får bo i Sverige om man respekterar lagarna och demokratin.

Ha nu en underbar dag.

Själv ska jag dammsuga, gå ut och gå, fixa middag och sedan åka till nattjobbet.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Bokomslaget är nära mitt hem.

    


ANNONS
Av Lill Lindbäck - Fredag 22 feb 11:35

I Frankrike demonstreras det hel vilt. Bra eller dåligt? Jag vet inte. Men en sak vet jag, i Sverige är vi för dåliga på det. Mycket skulle man kunna demonstrera mot. Poltiker lyssnar mer när de ser alla demonstranter som väller fram på gatorna. Vi, i Sverige, går snällt fram i kö. Jag gillar i och för sig inte att folk förstör under sin väg. Det finns företag och många är det enmansföretagare, man förstör för dem. Det tycker jag inte om. Förstör vi i parker eller inne i vårt samhälle, då är det kommunerna som betalar, alltså vi skattebetalare.

Mycket skulle vi kunna demonstrera mot. Här nedan är bara några exempel.

  • Våldtäkter, där oftast våldtäktsmannen får lite eller inget straff. Kvinnan får ett livslångt lidande.
  • Övergrepp mot barn, där barnen får lida under ett helt liv.
  • Sverige anses ha blivit ett land för kriminella och terrorister. Jag vill inte ha sådana människor i min närhet.
  • Vården i Sverige har blivit urusel. Läkarna springer rätt in i de berömda väggarna. De har alldeles för många patienter och allt ska ske snabbt. Fruktansvärt. Se på cancerfallen, människor med cancer ska inte behöva vänta på vård.
  • Funktionshindrade barn med svåra sjukdomar, de ska få den assistans de och deras föräldrar behöver. Det är ju för dessa jag betalar skatt för. Sjuka och anhöriga som behöver hjälp.
  • Bättre översikt av våra resurser, inom socialbidragsnätet, skattemyndigheten , försäkringskassan och polisen. Jag avskyr människor som utnyttjar allt, som är fullt friska och går på sociala eller sjukkassan, de stjäl pengar från dessa som behöver.

Detta är ett axplock av olika frågor som oftast står i tidningarna och vi människor gör lite för, som att demonstrera.

Idag står lite städning på schemat. Jag bör byta gardiner och tänkte rensa bort en del annat som inte behövs, men lusten har försvunnit. Kanske den kommer tillbaka efter promenaden.

Ha nu en skön fredag. Det ska jag försöka ha, det vill säga om lusten kommer tillbaka. Bläää.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se 

Jag har i alla fall bestämt mig för en promenad och då har man gjort lite nytta för kroppen.

Av Lill Lindbäck - Onsdag 20 feb 14:45

Inte mycket till att skriva om förutom att UD menar att ungdomar/barn har hört av sig och vill komma tillbaka till Sverige. UD säger att de självmant åkt dit och får självmant åka tillbaka.

Ja, det är rätt. Så är det. Men samtidigt kan jag inte låta bli och tycka synd om barnen, de små. De har inte begärt att få åka till IS. Det är deras föräldrar. Samtidigt måste jag nämna mer om IS. Läste om en ung kvinna som vill tillbaka till Sverige, hon hade sett halshuggningar, men det gjorde henne inget.

Ursäkta? Förlåt? Ska vi ha sådana personer i Sverige? Jag råkade halshugga henne för jag tyckte inte om henne. Jaså, får man inte göra det i Sverige? Varför vill dessa personer tillbaka till Sverige? De vill inte bo här, de vill ju starta ett Islamskt samhälle. Kommer de nu, de som flytt tillbaka, kämpa för ett litet Islamskt samhälle i Sverige?

Jag bryr mig inte om religion. Folk får tycka som de vill, men så fort någon skadar en annan människa och tycker att det är rätt och gör det i religionens namn, då är vi helt fel ute. I Sverige kan alla leva i fred, I Sverige ska olika religioner tillåtas. I Sverige är det demokrati.

Judarna lever i symbios. Jag har aldrig läst i tidningarna i Sverige hur judar slåss och bråkar för ett nytt samhälle med bara judar. Obs! Inga diskussioner, tack. Jag skriver om Sverige. Detta vill en del muslimer. Sverige ska bli ett muslimskt land. Det har jag fått höra, och jag har bott i invandrartäta stadsdelar. Vi ska ta över Sverige, dessa ord har jag också hört.

Förlåt mig, jag ska inte spy galla över någon religion. Alla får som sagt tycka vad de vill. Vi bor i ett demokratiskt samhälle. Jag har träffat fantastiska människor oavsett religionen.

Det enda jag vill är att människor ska respektera mig som kvinna och mitt land. Ta del av kulturen, respektera lagar och jämställdhet, känna till vad man får göra och inte göra.

Att vi människor blandas med olika kulturer är inte fel. Vi lär oss hela tiden.

Nu önskar jag dig en skön dag. Solen lyser i Göteborg. I morse när jag åkte hem såg jag något fantastiskt. Nä, nu överdriver jag. Jag körde bil och såg längre fram en dimma, tjock, såg inte längre bort som jag alltid brukar, den var som en mur. När jag kom in i dimman såg jag klart och tydligt. Dimman kom från värmen i jorden, men också från Lärjeån som går längre bort. Det var kallt i morse och jag kom på att vintern är inte över än.

I morgon börjar längdskidåkning på teve.

Ha det bra!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se



Av Lill Lindbäck - Tisdag 19 feb 15:49

Det är mycket nu om IS. Jag läser i tidningarna om kvinnor som åker och träffar sina män, eller har träffat dem via nätet. Romantiserar dessa kvinnor om hur livet ska bli bland bombregn och beskjutningar? Hur tänkte de där?  Vill man verkligen åka dit och matt ännen ska klara allt, kvinnornas roll är att föda barn. För männen har de några roller att klara av. Gör hon inte det skickas hon iväg, eller bjuds ut till en annan man. Kvinnan, så som jag har läst, ska sköta marktjänst och vara en madrass. Det verkar inte finnas kärlek med i bilden. Männen går upp i sin egen storhet i att vara en krigare. De slåss mot något de tror på. I vissa fall undrar jag om de överhuvudtaget tror.

Radikalisering är genomgripande förändringar. IS - Islamska staten, det är ingen demokrati. Du ska underordna dig. Egentligen bryr sig inte någon om dig, inte mer än som en slav. Eller som mannen är, krigarslav. Slav vet väl alla vad det är. Sedan att diskutera med en person som har blivit radikaliserad, det är svårt och går nästan inte. Vilket ansvar dessa människor har!!! Tar med sig sina barn, eller skaffar nya i ett fullt krigande land. I ett fullt krigande system, som heter IS. Fruktansvärt. Kanske vissa som läser inlägget tycker att det är riktigt. Ja, då ska man inte bo i Sverige, för här finns demokrati. Här kan du själv skaffa jobb och uppfostra dina barn till att bli bra människor och få trygghet. Det är dessutom långt ifrån vapen, men det är du som bestämmer vart du vill bo.

Människor som har varit med och dödat, hört bomber smälla och fått sina barn vettskrämda eller dödade, blir väl aldrig riktigt människor igen. De vill tillbaka och döda. Hur ska vi i Sverige göra när vi tar emot IS-anhängare och sympatisörer? För mig är det raka vägen in i fängelse. Där ska personen ifråga avtjäna sitt straff samt varje dag flera gånger få bort hjärntvättningen av tidigare hjärntvättning.

Många som tror på sådana fruktansvärda handlingar i en upplyst värld blir hjärntvättade. Förr, för länge, längesedan var det korsriddare som slogs för Kristendomen, men då visste man inte.

För mig står mycket i Bibeln och andra religiösa böcker, mycket som kan ha blivit ändrat av lärda män och även om dessa som hade makten. Våra gamla böcker är som jag nu beskriver dem - gamla. Tänk själv. Det gör jag.

Många av budorden är viktiga än idag, vissa är förlegade. Jag tycker exempelvis inte att man behöver ta hand om föräldrar och högakta dem när de har uppfostrat i ett elände och i kanske slag och psykisk terror. Vad har vi mer? Fylla, drogade och tablettmissbrukande föräldrar.

Lätt för mig att beskriva olika uppfostringsmetoder när jag själv inte har barn, men hade jag fått barn idag, då hade jag gått kurser i föräldraskap. Man går ju kurser i att köra bil. Varför inte när man ska få barn. För ett tag sedan lyssnade jag på radion, som hade ett program om föräldrar och deras barn. Med andra ord, lite om barnuppfostran. Faktum var att jag slutade stryka, så intressant var programmet. Mängder av frågor togs upp och alla fick svar. En sak vet jag, i en barnaskara, i samma familj, kan och blir barnen ofta helt olika även om man är född i samma miljö. Det är intressant.

Nu återgår jag till IS. Jag läste också om svensken som är nere och krigar i IS namn. Frun är död. Barnen tycks leva. Stackars arma barn, vad har de att säga till om i en förskräcklig värld. Jag skulle aldrig vilja växa upp i en miljö fylld av rädsla, terror och hot. Aldrig!

Bland annat skrev jag boken "Den rostiga buren", den är rå och faktiskt hemsk. En kvinna träffar en man som är otroligt trevlig och charmig, men livet med honom blev grymt. Det märkte hon inte innan, men förändringen kom och uppvaknandet blev smärtsamt. Vågar du läsa boken?

Här nedan visar jag omslaget på boken.

Ha nu en skön kväll. Själv ska jag jobba.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se 

 

Av Lill Lindbäck - Måndag 18 feb 11:26

Igår morse, jag måste ha slagit mig när jag gick upp, då startade dagen med en långpromenad. Obs, innan frukost. Jag gick i en timma och en kvart. Idag ser jag att vädret blir bättre. Solen tittar fram. Igår morse gick jag förbi min granne som var ute och såg då hennes vårblommor som tittade fram, bara det gjorde att promenaden blev trevligare. Våren är på väg.

Jag skäms inte för att säga som de sa förr, söndagen är en vilodag. Jag gjorde absolut inget mer den dagen. Var trött efter promenaden, men jag var fruktansvärt slö, inte bara för långpromenaden. Har sovit dåligt under en vecka, tankarna rumlar runt och tröttar ut. Så igår blev det mycket skidåkning. På teven. Att jag var slö kanske innebar också att jag slarvade med sömnen när jag gick av mitt arbetspass i torsdags morse. Jag visste att jag bara skulle få sömn i fyra timmar på grund av en kurs. Därför gick det inte att sova, men jag somnade och vaknade. Tröttsamt. Dålig sömn brukar hänga i.

Nu är det en ny arbetsvecka och tre nätters jobb, men jag har inget inbokat under helgen, fast sådant fylls på snabbt. Vi behöver rensa ut en hel del och slänga sådant som inte behövs. Det kallas för vårkänslor, men för mig är det att förbereda en flytt som kommer under våren/sommaren. Vi har bott i vårt hus i 28 år. Nu är det dags att gå vidare i livet.

Med dessa ord slutar jag för idag. Nu väntar ytterligare en promenad. Behöver bygga lite muskler. Man blir inte bara piggare i musklerna utan hjärnan piggnar till. Läste i en tidskrift att bland annat en del kunde bryta sin depression genom att träna och vara ute och gå.

Ha nu en skön måndag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se


Av Lill Lindbäck - Lördag 16 feb 09:02

Plötsligt blev det väldigt ljust i vardagsrummet. Ögonen tårades av ljuset. Solen gick upp över horisonten. Efter några tråkiga gråa dagar kom solen fram på en blå himmel. Jag tänker ta en skön promenad. Sedan blir det som vanligt lite pyssel i hemmet. Pyssel är förstås att ta i, jag ska vika tvätt och tvätta, sådant kallar jag för pyssel.

Sedan ska jag gå på ett års kalas. Det är alltid roligt. Små barn blir lyckliga över det minsta och det behöver vi som är äldre uppleva för att se världen med andra ögon.

Bara för att jag jobbar natten så sover jag lite mindre, dessutom som jag berättade i tidigare inlägg att jag var på kurs/möte och det gjorde att jag sov ännu sämre. Under den här veckan har jag vaknat och somnat och hållit på så. Tröttsamt. Jag tror att det blir så när man fuskar med sömnen. Kropp och själ kommer i otakt och det är inte bra. Finns inget så skönt när man sover drömlöst och inte vaknar förrän 6-7 timmar gått. Vilken skillnad det känns i psyket, man orkar mer av allt. Men det händer alltför sällan. Jag är inte stressad, men sover ibland för lite. Jag är en tänkare. Tankarna kommer och går och jag har svårt att stänga av. Detta började när jag var runt början av min tonårstid. Kanske är det så att det händer mycket i kroppen med alla hormoner. Sömnen är otroligt viktig. Det sägs att den som lägger sig ungefär på samma tid och går upp ungefär på samma tid, givetvis bör personen ifråga sova ganska bra också, då mår man bättre.

När jag var liten sov jag bra. Jag kommer inte ihåg att jag hade sömnlösa nätter. Min syster och jag tävlades om vem som kunde sova bäst, finast. Då fanns inte påslakan till täckena utan vi hade överlakan, en del av lakanet vek man upp på täcket. Jag var runt 6 år. Hon var 8. Vi bäddade våra sängar och vek ned lakan och täcke under madrassen, sedan ålade vi oss ned under täcket. Allt såg perfekt ut. Sedan somnade vi. Inom parantes, vi var fyra barn som delade på ett stort rum, min syster och jag är bara 1,8 år mellan oss. Innan jag somnade sa jag till mig själv att jag skulle ligga stilla, och att jag skulle VINNA. Jag vaknade den morgonen, allt låg perfekt. Jag hade inte rört till sängkläderna. Blicken gick över till min syster. Ja, jag kanske inte behöver säga mer, men det såg ut som kriget. Ett par fötter stack upp där huvudet skulle vara, allt i sängen var upprivet, även lakanet. Jag vann!

Nu är det sportlov i olika delar av landet. När jag var liten minns jag inte mycket av det. Vi åkte aldrig någonstans. Däremot hade jag fått skidor i julklapp och åkte med dessa överallt, då bodde vi i Borås och jag minns att det alltid var snö. Jag älskade verkligen mina skidor. Vi hade en backe längre bort, dit gick jag alltid och åkte med mina skidor fina skidor. Ett par barn gjorde ett litet hopp och där var jag tvungen att åka. På teven visades ett program hur man kunde ta sig upp och ned från en backe. Detta testade jag varje dag. Så kom den där ödesdigra dagen. En kamrat som bodde i grannhöghuset sa att vi kunde ställa skidorna utanför. Jag gjorde som hon. När jag kom ut från henne var mina skidor borta. Några nya fick jag aldrig. Föräldrarna hade inte råd och det fick jag lära mig.

Jag tror att det är nyttigt att få drömma och spara för att köpa det man vill ha och inte bara få och få. Då minns jag att jag blev arg och ledsen över hur andra människor kunde stjäla andras saker. Jag blir fortfarande upprörd över det.

Idag fortsätter skid-VM i Åre. Högre upp i landet stormar det ordentligt. Tydligen är det en ny på väg och den kommer dra söderut, den här gången klarar sig nog inte Åre från vindarna.

Men här hemma hos mig lyser solen. Ha nu en underbar dag. För det ska jag ha.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Fredag 15 feb 09:06

Så kom den efterlängtade fredagen. Härligt. Har inte den här veckan gått fort? Själv jobbade jag 3 nätter, åkte hem på morgonen igår och skulle tillbaka till jobbet kl 13:30 för 3 timmars kurs/möte. Först hade jag tänkt sova på jobbet, men kom på att det är tröttsamt, inte min säng, det smäller i dörrarna, hissen går osv. Jag åkte alltså hem, som tur är har jag bilen. Fick lagt mig innan kl 8, men ville lösa sudoko för att kunna slappna av, och somna, precis som jag alltid gör. Nu gällde det för att klockan skulle ringa 12:15. Tror du att jag kunde sova? Nej. Men det var min sköna säng jag låg i, det var skönt. Jag snurrade runt likt en propeller. Var på väg att somna, men hörde röster utanför. Vaknade till och lyssnade. Inga röster. Antagligen var jag på väg ner i sömn. Vaknade av att jag trodde klockan hade ringt 10:30 sedan 11:30. Är du likada när man ska upp efter bara några timmars sömn och man har en tid att passa? Nästa gång jag vaknade var med en röst, inte min, det var på en adress som jag skulle vilja bo på och med numret 3. Jag gick upp, nu var det bråttom. Jag hann med en snabbtvätt. Åt en liten smörgås och slängde en blick i datorn angående bostäder, nej ingen med den adressen hade kommit, men det spelade ingen roll för jag skulle ändå inte få bostaden. Jag har inte tillräckligt med kötid. Ska bli roligt längre fram och se vad som händer med just den adressen. Nu när jag tänker på hur man kunde vakna med en adress i huvudet. Hoppas att det mediala/undermedvetna talade till mig och såg in i min framtid, i alla fall bara en aning.

Ja, det är helg nu. Jag är ledig, så skönt. Det gamla vanliga står på schemat, ärenden och ditten och datten. I morgon ska jag på 1-årskalas. Härligt med små barn, de har ofta en glädje för det minsta lilla. Ja, jag vet, barn kan ta livet av en med sitt skrikande, men så ljuvligt söta. Jag älskar att se deras utveckling.

I Göteborg är det en gråmulen dag, vilket är ganska trist. Varje dag gör vi till vad den blir, men det stämmer inte alltid. Vi kan inte alltid styra vad som händer utifrån. Man kan få ett samtal ..., man kanske måste in och jobba ... eller något liknande, men för övrigt styr vi vad som händer. Ibland är jag fullt upptagen, men då vet jag med mig att jag har mig själv att skylla. Ibland kör det ihop sig med folk som ska ha kalas på olika håll, som ett exempel.

Nu önskar jag dig en skön dag idag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18 19 20
21
22
23
24
25 26
27
28
<<< Februari 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ lill-lindback med Blogkeen
Följ lill-lindback med Bloglovin'

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se