En manlig arbetskamrat till mig på äldreboendet skulle skoja med en kvinnlig kollega på en annan våning, ett misstag gjordes, han slog henne lätt på kinden för att bryta ett samtal. När han såg att hon hajade till bad han genast om ursäkt. Ursäkten accepterades och de pratade igenom detta. Han hade skämts så mycket att han återigen bad henne om ursäkt.

En månad senare blir han inkallad till chefen. Då visade det sig att denna kvinna som han hade slagit lätt på kinden hade anmält honom och hade 2 vittnen, arbetskamrater även dessa kvinnliga. En av dessa kvinnor är ganska drivande och vill gärna bestämma. Jag vet inte, men enligt rykte och  genom folk som har jobbat där.

På mitt jobb arbetar dagpersonalen oftast på 2 våningar, men är stationerad mest på en av dem. Har de något som kallas för plustur då ska de jobba över huset, 6 våningar.  Vi har ett antal män som arbetar i huset. Inget ovanligt för oss.

Den här manliga kollegan har aldrig gjort något som man inte borde mot övriga kvinnor på någon annan kollega i huset. Jag frågade om kollegor hade klagat på honom på hans "våningar". Nej, han hade aldrig gjort något mot någon.

Själv har jag upplevt honom som mycket artig. Det visade sig att han hade tagit upp detta med facket och haft diskussioner med cheferna, vi har 2 i huset, eftersom det fanns vittnen så kunde de inte göra något.

Han har blivit förflyttad till ett annat boende inom vårt arbete, inget han önskade, men flyttade han inte på sig så skulle han få sparken.

Jag blev väldigt upprörd. Hur kan kvinnan anmäla honom efter en månad? Nu kanske du tänker att det inte är konstigt eftersom man går och tänker på händelsen. Ja, så kan det vara. Eller så blev hon övertalad av en starkare person, ett av vittnena exempelvis.

En nattkollega och jag diskuterade om metoorörelsen. Var går gränsen för vad man får göra? En klapp på armen, en kram? Men det kan lika gärna vara en kvinna som kramar och den kramen kan kännas obehaglig, eller kanske då den manliga kollegan. Kramade han inte på ett speciellt sätt? Var går gränsen på vänlighet mellan människor?

Den här manliga kollegan som blev förflyttad, eller annars sparkad, han har alltid knackat på omklädesrummet, tyvärr har vi det gemensamt. Jag har aldrig hört att han har uppfört sig opassande på något sätt. Ett skvaller går fort.

På mitt arbete kommer både kvinnor och män från olika delar av världen. Som sagt, när går man över gränsen? Då menar jag inte en man som tränger in en i hörnet och tafsar, eller far med händerna över ens ändalykta och bröst, eller en man som kramar på ett obehagligt sätt.

Nej, var går gränsen. Ska jag anmäla mitt företag för att vi bara har ett omklädesrum? Hur ska då männen vilja byta om i samma rum som kvinnor? Jag skulle inte ha vågat. Det finns både män och kvinnor som byter om någon annanstans i huset. Tänk om någon av kvinnorna i omklädesrummet gick till chefen och sa att den manliga kollegan antastade dem.

Detta har jag inte tänkt på förut, men kom upp nu medan jag skrev. Då är inte företaget bättre som bara har ett omklädesrum.

Så var går gränsen, egentligen. Jag tycker om att ta på människor, ser jag att någon tar ett steg tillbaka gör jag detsamma, men tänk då om en man går till chefen och säger att jag har gjort ett närmande.

Gud hjälpe mig! Förlåt, jag är inte religiös, men hur mycket ska man tåla. Som alltid är sanningen hårfin.

Ha nu en fantastisk fredag! Du som har semester, hoppas att du gör det där som du inte brukar.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se 

Nyss kollade jag i Aftonbladet om giftiga växter. Rhododendron och Trädgårdshortensia, visste jag faktiskt inte om, men Gullregn, tror också Blåregn, men den var inte med i samtalet, Änglatrumpet, det var mer blommor och buskar.

Det jag inte visste och som jag själv aldrig har plockat är Ramslök, den går att äta, den går att göra Pesto på, men då visade hon Liljekonvaljen, så väldigt lika blommor. Jag tyckte att stjälken och bladen på Liljekonvaler är något tjockare, men som de sa, plocka inte sådant du inte kan. Usch!

Jag är en nybörjare på svampplockning, jag har plockat i några år, men är så osäker att varje år är som ett nytt. Förra året i augusti månad köpte jag 2 nya böcker. Jag var överlycklig med dessa fina foton. Trattkantarell är den lättaste och även vanlig kantarell, men även där finns svampar som liknar dessa. Tvi, tvi, tvi

Grannfrun är från Thailand, hennes syster skilde sig och flyttade dit. Tillsammans plockar de sådant som jag alltid har trott var ogräs.

Mina tankar går till hur det var förr, innan industrisamhället, hur levde folk då. Fattigdomen var stor. Var familjerna ute och plockade ogräs som gick att äta? Förr plockade vi lingon och blåbär, fanns det vilda hallon plockade vi dessa också. Mamma ville aldrig plocka svamp, därför blev det ingen svamp heller. Men det finns så mycket mer. Förr hade jag ingen aning om detta med Ramslöken, även den växer vild på olika ställen. Skulle den växa i min trädgård hade jag trott att det antingen var Liljekonvalj eller rent av ett ogräs. Ramslöken luktar, om jag minns rätt, vitlök, men jag är osäker. Apropå Vitlök, jag tror att även den kan växa vilt.

Ha en toppendag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och trhiller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Kan man verkligen säga att tiggare är EU-immigranter? Jag trodde att de flesta bodde i bland annat Rumänien. Polisen har efter ett tags spaning anhållit 6 st immigranter, dessa ska ha sålt knark. Jag hade faktiskt inte aning om det. Många tycker att vi ska hjälpa dessa personer, kanske är det fel på mig som inte vill. Vi har faktiskt svenskar som åker till Spanien för att dricka och festa, deras pengar räcker heller inte till, de tigger också i Spanien.

Jag tror att det är svårt att få stopp på tiggeri. I min kropp eller hjärna händer det något, jag blir arg. Många gånger har jag själv eller med andra diskuterat varför. Kanske är det det dåliga samvetet. Jag vill inte ge pengar till någon som säger hej. Jaha, jag ska ge mina pengar till dig bara för att du säger hej?

Sedan har vi EU, för att slippa alla dessa tiggare i Europa så betalar EU stora mängder pengar till Rumänien för att de ska hjälpa sina romer/tiggare. I mitt nästa liv, i en lägenhet, har jag mer tid att läsa och gå in mer för varje undran jag har. En av dessa undringar är om EU kollar upp vart pengarna tar vägen.

Min arbetskamrat, pensionär och bor på en mindre ort, berättade att han hade talat med en tiggare, som då berättade att pengarna han fick ihop gick till att bygga ett hus med, och det hade han gjort, men hans landsmän, grannar eller dylikt river ner det. Många personer som bygger på sitt hus och det över generationer med flera lägenheter i samma hus, till barnen eller för att hyra ut, de bygger också höga murar, som skydd, mot tex tjuvar. Det har jag sett med egna ögon. Kanske vi svenskar ska sätta oss på vår lediga tid och tigga ihop pengar till att köpa en fastighet, tomt, och med tiden bygga på det när pengar finns. Det är kanske vi som är dumma.

Jag minns när tiggarna kom till Göteborg, en dag var jag ute på en av våra öar. Mina väninnor och jag kom till livsmedelsbutiken och döm om min förvåning, där satt en tiggare. Hur hade han hittat dit ut, till en affär som jag inte hade hittat till. En av mina väninnor berättade när hon parkerade bilen utanför Stora Teatern, själva teatern som sådan finns inte längre, huset står kvar till annat, då såg hon på parkeringen att en man gick ut ur en bil, med sig hade han lappar som han delade ut till tiggare, dessa kom från buskage runt omkring. Organiserat? ja, det anser jag. Självklart finns det sådana personer som kommer hit själva och försöker tigga sig fram eller kanske skaffa ett enklare jobb. Tycker jag synd om dem? Ja, absolut. Det kan inte vara lätt att behöva åka hemifrån och sitta och tigga. En kollega till mig gick på Linnégatan, gatan är väldigt populär. Hon bor själv i närheten. När hon handlade såg hon samma kvinna som alltid, ung, senare på kvällen tog hon sig en promenad, då såg hon samma tiggare och nu hade hon vackra kläder på sig. Mobiler har de alla, ibland modernare än vad jag själv har. Fattiga? Ja, det tror jag fortfarande. Men jag tror också att detta med att sälja knark tvingas en del till, svenskarna har allt mindre med kontanter på sig och bösserna klirrar inte lika mycket. Kriminella rumäner tvingar tiggarna till att sälja droger. Jag såg på Uppdrag granskning ifrån Norge, där hade journalister kollat upp en liga med EU-immigranter. Det var detsamma där, tiggeri, drogförsäljning, prostitution på kvällarna och en del lurade fulla män vid bankomaterna. Fattigdom och förtryck kan vara grym. Det är inte lätt. Kanske jag hade gjort likadant, vem vet. Inte heller skulle jag veta hur det är att tvingas in i en kriminell liga.

Ha nu en skön dag därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Jag håller nu på med storstädning framför allt framför datorn, men också med sakerna som är kvar att packa och det är bråttom. Eftersom jag anser att byta mejladresser är tråkigt så säger jag; jag tar det i morgon, då har jag mer tid, då är jag inte lika trött. Hm? När ska man lära sig?

Jag håller på att gå igenom alla mina mejl som är sparade och har även gått över till papperskorgen där jag också kollar mejlen. Hur svårt kan det vara? Vissa mejl avregistrerar jag. Ha, ha, lätt som en plätt. Så kommer jag till sidor som jag använder vid hotellbokning och resor. Jaha, och vad hade jag för lösenord där då.

Du fattar säkert hur mycket jag svär över tiden det tar att ändra. Nog nu om lösenord. I natt jobbade jag och det ringde nästan hela tiden. Suck och stön. Hemma släckte jag lampan vid åttatiden och vaknade kl 10:30, sedan hackade jag fram tills jag gav upp och försökte inte längre att sova. Nu sitter jag här och går igenom mina mejl igen. Tvättar gör jag också. Snart flyttar jag och det ska vara städat både inne och ute. Visst man kan anlita folk som gör det, då kan jag få både rut och rotavdrag, men jag gör det helst själv. Kanske mest för terapi och ta adjö av att ha bott i huset i många år.

Idag är det mulet ute och 26 grader varmt. Systersonen har i Madrid väldigt varmt, i morgon ska det bli 39 grader. Jag skickade ett tyckasyndsms till honom och fick till svar att värmen är torr, och det är lugnt. Det var ju bra. När jag var i Thailand och inne i landet var 39 grader väldigt varmt. Svetten droppade från mig hela tiden. Inget kul.

Runt 30 grader tycker jag är skönt. Nu ska jag inte gnälla om värmen, för jag gillar den.

Ha nu en härlig fortsatt dag idag. På torsdag går jag av och är ledig i tre dagar/nätter - så skönt!!!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Har tidigare skrivit ett blogginlägg och så blev det fel på datorn - igen. Då hann jag inte skriva mer. Sedan kom midsommar, den tid då det ska handlas både det ena och det andra. Eftersom jag inte längre ville fira midsommar i mitt hus, för mycket känslor, även om jag vill flytta, så åkte min systerdotter och jag för att handla i torsdags. Vi åt en god sallad med färska räkor och sallad. Jättegott!

Vi åkte hem med allt till henne. Nästa dag hjälpte jag till att ordna med min snart exman att göra fint på altanen, sedan en dusch och jag åkte till min systerdotter. Vi gick till gravarna och pratade med våra anhöriga, mina föräldrar och hennes pappa, de fick vara med i ett litet hörn. Någon sa till mig för något år sedan att det skulle vara helt absurt att fika vid en grav. För mig hänger allt ihop, för två saker har vi levande människor ihop, det är födseln och döden. Givetvis är en födsel underbar och ett nytt litet liv är fött, men döden finns också och ära dessa personer som har levat, det är något jag tycker om. Min pappa dog när jag var 22 år, då bodde inte jag så långt därifrån. De första åren gick jag dit varje helg och pratade med gravstenen. Faktum var att det var skönt att få prata med honom, eftersom saknaden var stor.

Själv vill jag spridas för vinden eller något sådant. Jag har inga barn och mina syskonbarn ska inte behöva få dåligt samvete för att de glömmer/har inte tid att gå dit. Men det är inte bara därför, jag vet att de minns mig i sina hjärtan den dagen då det är min tur. Nog med det. Jag firade min midsommar hos min systerdotter och vi hade det lugnt och skönt. Första natten som jag sov i mitt blivande hem, min systers. Oj, vad grannarna hördes tydligt, men man vänjer sig vid det mesta. Hos henne ska jag bo kanske upptill 2 år - kanske. Om jag inte har fått tag i en lägenhet innan dess.

Jag packar då och då. Nu ska jag handla lite för jag jobbar 3 nätter, byta sängkläder och kanske hinna dammsuga.

Har du tänkt på hur mycket mejladresser du har från företag? Jag har nu i dagarna suttit då och då och fixat och bytt både mejladress och lösenord. Mejladressen tillhör telia och den får jag inte ha kvar pga att den ligger i bredbandet. Dit jag flyttar är ett bredband med comhem.

Idag är idag och i morgon är det en ny dag. Ha en underbart skön dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Tre gånger i en rondell, eller som det heter cirkulationsplats och under två körningar, ett till jobbet och ett hem, fick jag bromsa inne i en rondell. När jag åkte till jobbet var det två rondeller på raken, folk som bara ska in före och bryr sig inte om andra. På morgonen när jag åkte hem på Gråbovägen, som vägen heter, och den rondell som jag svänger vänster för att köra upp till mitt hem, upp betyder att hemmet ligger på en kulle, vägen är tvåfilig. Jag blinkade när jag svänger, vilket jag inte behöver, det räcker med att blinka när man kör ut från en rondell. Jag är övertydlig för att folk inte ska köra in och att de ska veta vart jag tar vägen, rena artigheten från min sida. Som sagt, vägen är tvåfilig, jag blinkar vänster och svänger, kör första bilraden stannar, men den andra, en buss, den kör på. Jag tvärnitar i rondellen. Busschauffören såg mig, jag såg att han tittade och undrade han inte varför bilraden jämte stannade. Man ska alltid ha uppsikt i en rondell. Det verkar som om vissa människor inte förstår det där med rondellkörning. Jag är inte expert i ämnet, men en sak vet jag, hade polisen stått där, då var det busschauffören som fått böter.

Jag bor i närheten av ett område där vi har erfarenheter från olika länder och här verkar det som man tar med sig det man lärt sig hemifrån. Rondellkörning, ligga för nära framförvarande, göra livsfarliga omkörningar och gasa på, eller minska farten och gasa igen, ibland kör man över heldragna linjer och kör genväg i kurvor så att man får trycka in bilen mot ett staket för att inte krocka. Folk sitter med mobiltelefon, förbjudet, folk sitter och pratar, klarar inte av att köra bil.

Aja baja!!! Återigen blev jag lite ilsk.  

Ha en trevlig dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Jag tänkte inte skriva något om elände, men så blev jag återigen förbannad, riktigt förbannad. Gäng löpte amok på ett torg, Hässle, i Borås. Tydligen skulle handgranat ha använts.

Varifrån får ungdomarna alla vapen? Varifrån kommer vapnen? Vapen är mycket farliga i fel händer. Ungdomar har oftast inte den spärren, de förstår inte alltid vad som är fel. På pojkarna växer den delen i hjärnan inte färdigt förrän runt 25 års ålder och för flickor är det mycket tidigare. Det är därför som pojkar kör för fort i sina häftiga bilar, de gillar att höra vrålet från motorn. Allt är spännande. Givetvis finns det försiktiga och förståndiga killar. Med tanke på bilar är försäkringarna mycket högre för yngre. Enligt statistik, som jag inte har läst på nu, är det unga killar som står för de flesta olyckor i trafiken. Är det då på samma sätt när de slänger granater på ett torg? Polisen skulle kalla in nationella bombskyddet. En pizzeria brändes ut helt. Då undrar jag om det är försäkringsbedrägeri eller är det så att ägaren inte vill betala för skydd. Frågorna är många från mig. Synd att tullen inte har mer av de där stora röntgenmaskinerna, för varje bil och lastbil skulle behöva köra igenom dessa när de ska köra in i vårt land. Vapnen kommer oftast utifrån, men hur i h-e kan de köra igenom kanske flera länder.

Som polis, eller som vän eller släkting till en polis skulle jag bli orolig. Man undrar när nästa steg kommer, då när vapnen vänds mot polisen. Som jag brukar säga; mer poliser ute på gator och torg, även väktare som är specialutbildade. Dessa ska ta sig runt på elcyklar, på mopeder, motorcyklar eller med bilar. Jag har nog ringat in det mesta där.

De allra flesta ungdomar är toppen! De är underbara människor. Många gör allt med sina studier och för att få ett bra jobb och naturligtvis även ett bra liv. Ni är fantastiska!!!

Nu lyser solen i Göteborg. Det ska bli varmt ute och varmare till lördagen. Så skönt det är när solen lyser.

Jag behöver gå ut och rensa ogräs i rabatter, men när man som jag har gått av nattarbetspass och även har haft möte är jag lite seg i kropp och knopp. Skönt att bara få vara och lulla runt.

Ha det toppen därute. Förr tog jag ibland ledigt en timma från jobbet, satte mig någonstans i centrala stan och köpte glass. På en bänk satt jag själv och njöt av glassen, solen och glada människor. Det där var verkligen länge sedan jag gjorde. Senare under sommaren ska jag åka in till stan och göra likadant. En repris på när jag var yngre.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

När jag läser tidningen, ser på teve, dessa vinjetter om alla dokusåpor, då kommer ofta mina tankar till mig. Flera är frågor, men personen jag skulle vilja säga det till hör inte, hur långt är du beredd att gå? Tänker du på att du ska leva med det du gör resten av ditt liv? Hur viktigt är det att få bekräftelse? Uppmärksamhet? Eller är det så enkelt att du är tävlingsinriktad och vill vinna, kanske är det så att du vill göra något annat i livet.

Min systerson var för många år sedan med i en dokusåpa. Flera av hans vänner övertalade honom, en anmälde honom dit. När han gick vidare för uttagning fick han inte ledigt från sitt jobb, då sa han upp sig, men som han sa; han trivdes inte och detta var hans sätt att fly. Den tiden pratar han aldrig om. Jag tror inte att han gjorde bort sig, men som han sa också, det var en rolig grej, kanske en erfarenhet, men inget som var viktigt för honom.

Ibland tror jag att man vill fly, göra något annat, eller bara så väcka uppmärksamhet. När jag nästan ser samlagsfilmsekvenser från någons sovrum, då blir jag generad. Jag kanske är gammalmodig och vill helst inte visa upp mig, inte ens när jag var tonåring. Min kropp är min kropp och den är inte till allmän beskådning.

Men som sagt, vi är så olika. Många tycker om att visa upp sig, mest för att det är dennes personlighet. Eller som min systerdotter säger och som är duktig på det mediala, horoskop - alltså vilket stjärntecken du är född i. Stjärntecknet visar inte allt, utan man går djupare ned och delar upp det. Tyvärr står det still i huvudet. Kanske är namnet astrologi som jag söker. Du är född i ett visst stjärntecken, men delar man upp det är du fortfarande kvar i samma stjärntecken, men har lite influenser av vissa andra stjärntecken, eller till och med kanske mer.

Vissa stjärntecken vill hela tiden ha uppmärksamhet, mer än vanligt. Den personen du ofta ser framför dig som hela tiden vill visa vem den är kan ha ett sådant stjärntecken. Men, att inte förglömma, uppmärksamhet kanske saknades från föräldrar och andra vuxna.

Alla vill bli älskade för den de är. Därför säger jag, var den du är, då mår du bäst.

Jag brukar också säga, om många tycker att du gör något fel, säger samma saker, eller gör ofta samma fel - då bör man förstås lyssna.

Har träffat på människor som byter jobb stup i kvarten. Jag gjorde det när jag var yngre för spänningens skull, för att det skulle hända något nytt. Jag tröttnade fort. Nu har jag varit på samma jobb i ganska många år. Andra kanske tröttnar hela tiden, det kan ha att göra något med en själv och är aldrig bli nöjd. Kanske man borde förstå sig själv.

Jag träffade en man för ett tag sedan i några samtal. Han berättade att innan han gifte sig och skaffade barn ville han veta vem han var. Kanske för att kunna ge trygghet åt familjen och att han skulle bli en bättre person.

Uppmärksamheten en del önskar i livet kanske man senare ångrar. Ibland gör man val som man innerligt ångrar. Jag brukar säga, drivs inte till att göra vad andra vill att du gör. Du är viktigast. Hur du mår och känner är viktigt. Du kanske tvekar över att vara med i annat som manliga/kvinnliga vännen önskar. Gå alltid i din egen  eller på din känsla. Själv har jag givetvis gjort vad andra önskar, och jag har även gått efter mina egna önskningar.

Vad menar jag? När jag har gjort saker som jag har varit tveksam över, då har det aldrig blivit bra. Jo, någon gång. Så är det också så att ibland måste man våga, för vågar man inget, vinner man inget.

Med de orden avslutar jag bloggen för idag.

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se