En manlig arbetskamrat till mig på äldreboendet skulle skoja med en kvinnlig kollega på en annan våning, ett misstag gjordes, han slog henne lätt på kinden för att bryta ett samtal. När han såg att hon hajade till bad han genast om ursäkt. Ursäkten accepterades och de pratade igenom detta. Han hade skämts så mycket att han återigen bad henne om ursäkt.

En månad senare blir han inkallad till chefen. Då visade det sig att denna kvinna som han hade slagit lätt på kinden hade anmält honom och hade 2 vittnen, arbetskamrater även dessa kvinnliga. En av dessa kvinnor är ganska drivande och vill gärna bestämma. Jag vet inte, men enligt rykte och  genom folk som har jobbat där.

På mitt jobb arbetar dagpersonalen oftast på 2 våningar, men är stationerad mest på en av dem. Har de något som kallas för plustur då ska de jobba över huset, 6 våningar.  Vi har ett antal män som arbetar i huset. Inget ovanligt för oss.

Den här manliga kollegan har aldrig gjort något som man inte borde mot övriga kvinnor på någon annan kollega i huset. Jag frågade om kollegor hade klagat på honom på hans "våningar". Nej, han hade aldrig gjort något mot någon.

Själv har jag upplevt honom som mycket artig. Det visade sig att han hade tagit upp detta med facket och haft diskussioner med cheferna, vi har 2 i huset, eftersom det fanns vittnen så kunde de inte göra något.

Han har blivit förflyttad till ett annat boende inom vårt arbete, inget han önskade, men flyttade han inte på sig så skulle han få sparken.

Jag blev väldigt upprörd. Hur kan kvinnan anmäla honom efter en månad? Nu kanske du tänker att det inte är konstigt eftersom man går och tänker på händelsen. Ja, så kan det vara. Eller så blev hon övertalad av en starkare person, ett av vittnena exempelvis.

En nattkollega och jag diskuterade om metoorörelsen. Var går gränsen för vad man får göra? En klapp på armen, en kram? Men det kan lika gärna vara en kvinna som kramar och den kramen kan kännas obehaglig, eller kanske då den manliga kollegan. Kramade han inte på ett speciellt sätt? Var går gränsen på vänlighet mellan människor?

Den här manliga kollegan som blev förflyttad, eller annars sparkad, han har alltid knackat på omklädesrummet, tyvärr har vi det gemensamt. Jag har aldrig hört att han har uppfört sig opassande på något sätt. Ett skvaller går fort.

På mitt arbete kommer både kvinnor och män från olika delar av världen. Som sagt, när går man över gränsen? Då menar jag inte en man som tränger in en i hörnet och tafsar, eller far med händerna över ens ändalykta och bröst, eller en man som kramar på ett obehagligt sätt.

Nej, var går gränsen. Ska jag anmäla mitt företag för att vi bara har ett omklädesrum? Hur ska då männen vilja byta om i samma rum som kvinnor? Jag skulle inte ha vågat. Det finns både män och kvinnor som byter om någon annanstans i huset. Tänk om någon av kvinnorna i omklädesrummet gick till chefen och sa att den manliga kollegan antastade dem.

Detta har jag inte tänkt på förut, men kom upp nu medan jag skrev. Då är inte företaget bättre som bara har ett omklädesrum.

Så var går gränsen, egentligen. Jag tycker om att ta på människor, ser jag att någon tar ett steg tillbaka gör jag detsamma, men tänk då om en man går till chefen och säger att jag har gjort ett närmande.

Gud hjälpe mig! Förlåt, jag är inte religiös, men hur mycket ska man tåla. Som alltid är sanningen hårfin.

Ha nu en fantastisk fredag! Du som har semester, hoppas att du gör det där som du inte brukar.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad är jag mest rädd för, jo det är maktgalna människor. Dessa som har vassa armbågar, som psykopater och narcissister. Folk som inte skyr några medel alls, tar ingen hänsyn förutom pengarna och dessa styr egentligen mest. Så mina punkter är: psy...

Tycker inte du att det stormar ute oftare och ibland med hårdare byar. Jag måste erkänna att jag tycker att det är spännande, men när jag läser om hur vissa stormar gör översvämningar och träd blåses ned både över bilar och hus, då är det ledsamt.  ...

Nu var det längesedan jag bloggade och jag förstår varför. Jag heter Lill Lindbäck, under detta året kommer jag att byta namn till det jag föddes till och då blir namnet LILL KARLSSON. Det känns bra. Jag har skiljt mig, inget jag önskade. Till sommar...

Självklart känns julen extra när det är snö ute och även när det snöar. För min del är jag inte förtjust i snö, speciellt inte när jag ska köra bil. Numer tar jag hellre buss eller spårvagn. Jag är absolut ingen expert när det snöar, men jag blir n...

Nu gör Bris mycket reklam överallt. Så sorgligt. Det ska inte behöva var på det viset. Alla högtider, tydligen mest under juletider är det som värst. Stackars barn. Stackars alla som bor hemma i en miljö som inte är trygg, eller ens bra. Vad tänker...