Alla inlägg under november 2016

Av Lill Lindbäck - 29 november 2016 08:34

Jag skriver thrillers och thrillers medialt. Har skrivit ett drama. Det har blivit 8 böcker och 4 kortromaner.


Anna kommer hem från jobbet, är trött, men har bestämt sig för en joggingtur i värmen. Under sin joggingtur funderar hon på tjejträffen och sin man, som ska bort på konferens under en vecka. Förhållandet mellan dem är inte bra. Plötsligt hörs ett skrik i skogen. Anna stannar chockad. Ser då en man stå och stirra mot henne. Livrädd springer hon hem. När en av väninnorna som kom tidigare beslutar de sig för att se sig om i skogen där mannen stod. Här blir upptakten till en historia som kommer att följa alla inblandade. En kriminell okänd liga. Vad såg Anna och väninnan Bea? Vad gör väninnorna åt detta. Vad hade jag gjort - kanske inget eller lite, men inte vågat vad de vågade. Se vidare www.lill-lindback.se eller nätbokhandeln. Lill Lindbäck

 

ANNONS
Av Lill Lindbäck - 21 november 2016 09:43

Jag vill hinna med mycket mer än jag gör. Fel. Jag kan vara lat emellanåt. Tankarna splittras när det blir för mycket runt mig. Vill helst sitta i lugn och ro. Gå ut på sociala medier. Skriva på mitt nyaste alster. Ibland får jag mycket gjort i skrivandets tecken, ibland ingenting. Det är synd, men så är livet.

Detta var lite gnäll.


Nu.

Socilala medier.

Varför är människor så elaka mot varandra. Spyr ut allt om diverse saker. Hur mår den personen? Kan vi inte vara vänliga? Jag kan och har varit dum. Men aldrig rent elak till någon som inte kan se mig. Jag har alltid tagit upp en diskussion med den personen det gäller, men jag är inte bra eller bäst. Visst kan jag kasta "skit" kanske av ilska eller irritation. Men skulle aldrig skada någon medvetet.

Psykisk skada jämställer jag mig ibland för mer och värre än en fysisk. Givetvis finns skillnader även här.

Varje vecka ska jag säga några vänliga ord, vänlig ord som tycks minska i vårt samhälle.

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

ANNONS
Av Lill Lindbäck - 18 november 2016 09:51

Den här drömmen kommer att bli en framtida bok.

Vi, en väninna och jag, låg framför ett hus med mängder av fönster. Min väninna ville gå in, hon var nyfiken, men inte jag. Tyckte att det var bäst att hålla oss utanför. Vi väntade. På vad vet jag inte. Vi somnade, när jag vaknade var min väninna borta. Självklart gick jag till huset och smög in fullkomligt säker på att det var där hon fanns. På bottenplan fanns det mängder av dörrar, det hängde ett kvinnoplagg på varje dörrhandtag, förutom ett. Dit in gick jag. Därinne stod en sjuksköterska in. Jag frågade om min väninna, men såg då att sjuksköterskan började plocka med blodiga lakan och gömde undan prylar. Såg inte vad det var, tänkte heller inte mer på det, men sjuksköterskan såg nervös ut. När jag kom ut från henne stod kvinnor i lång kö för att komma ut. Kläderna var borta på dörrhandtagen. Jag snodde en, då såg jag att alla hade en borste med långt skaft var, en som man har när man duschar och ska skrubba ryggen. En sådan fick jag också tag på. Ställde mig i kön och såg oskyldig ut. Blicken sökte efter väninnan. Plötsligt ser jag att det står vakter som kör en apparat över vänster handled på alla kvinnor och förstod att jag på något sätt var tvungen att smita emellan. Självklart hände det något i drömmen och jag kunde smita ut, få tag i min väninna och drog henne med mig. Jag förstod att helikoptrar sökte efter någon. Frågade väninnan om klänningen. Tittade på borsten, men kom då på att det måste hänga ihop med sjuksköterskans blodiga lakan, apparater hon försökte gömma, och att vänster handled på alla kvinnor skannades av. På avstånd såg jag att alla kvinnor gick åt samma håll - med samma slags borste i handen. Kvinnorna syntes vara hypnotiserade. Min väninna vill dit. Jag tittade ofta på borsten ... Och så vaknade jag.

Kunde jag inte ha fått veta resten?! Eller vad det meningen att min fantasi kunde berätta själv. Kanske nästa dröm kommer till natten. Vem vet? Det får tiden utvisa.

Ha det gott!

Hälsningar

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 12 november 2016 16:33

Vad vore vi utan alla våra drömmar.

En dröm kan ta oss långt, ibland stannar den på vägen och blir till ingenting, för under den vandringen visade sig att drömmen kanske inte var vad man trodde. Vissa drömmer om storhet och det är bra, storheten gör att den tar oss ännu längre bort. En dröm kan för många, kanske de flesta, bara stanna vid en dröm. Den blir vardagsnjutning för en stund. Som min pappa en gång i tiden. Varje lördag drömde han om storkovan, som så många av oss gör även idag. Varje lördag krasades drömmarna, men som den borne optimisten han var sa han att det kommer en ny lördag med mängder av möjligheter och nya dagar emellan, och under denna väntan finns nya drömmar.

Drömmar, en del drömmer stort, jobbar hårt för att uppnå den där drömmen. Vissa når med fingrarna till en hand som sträcks ut för att mötas, drömmen löses upp. Av vad? Livet? Sjukdomar? Pengar? Annat kommer emellen?

Ibland när man drömmer måste drömmen byta väg, som i skogen där det finns många skogsstigar att välja mellan. Alla som har småbarn vet att man ibland får lägga drömmen åt sidan för att barnen tar så mycket ork och tid - givetvis värt detta. Eller det där jobbet som kräver all energi.

Sedan har vi personer som drömmer och kommer hela vägen fram, en del grabbar tag i den där handen som sträcks ut och håller den hårt. Vi har ett exempel som alla känner till; Zlatan.

Min dröm? Ja, jag har många, för livet har mycket att erbjuda, bortsett från eländiga sjukdomar förstås. Min största dröm är att mina böcker ska bli i ropet. Att jag kan arbeta mindre med mitt jobb och öka takten på skrivandet.

Förr, när jag drömde fick jag ofta höra att ha fötterna på jorden. Jodå, jag hade allt mina fötter stationerade på jorden, men i drömmarnas värld var och är allt möjligt. Ibland är drömmar som sagt bara drömmar, för det är en njutning.

Vilken är din dröm?

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 9 november 2016 15:55

Här i Göteborg har det nog kommit en centimeter snö. Hur har ni det i Sveriges avlånga land? Läser och ser på teve om all snö som vräkt ned. Mängder av snö har kommit. Snö är vackert och fint, men för mycket och förlite skämmer allt. Jag älskar våren och sommaren. Men nu har Sverige gått lite i idé och kan vara skönt på sitt sätt. Jag gillar att promenera i snön och det låter under skorna. Jag tycker också om den höga luften, det känns friskt.


Ha nu en underbar kväll

Lill Lindbäck

Av Lill Lindbäck - 7 november 2016 09:28

Ja, jag ska se om det går att ordna en presentation av mina böcker. Rom byggdes inte på en dag. Jag menar att tiden måste finnas där. Vissa saker måste man ha tid med.

Tänker först testa via PowerPoint - en presentation. Undra om det går att filma detta?! Hm? Vi får se.

Följ gärna min långsamma väg till att nå ut. Felet jag gör är att jag bara skriver och skriver, för det är så roligt.


Ha det gott!

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 6 november 2016 11:29

Under hösten får jag mer tid att promenera och då i snabb takt. Skönt. Svettigt. Och det gör nytta för kroppen. Då börjar det snöa. Inte första gången eller året. Typiskt!

Vi har lagt in ett nytt golv i ett rum, min man, men jag var behjälplig. Nu ska lister och annat upp. Fy vad dammigt det är bakom tevehyllan, det är en mindre bokhylla med glasskåp.

Annars känner jag mig ovanligt pigg. Har börjat med att dricka, först blanda upp torkade malda nypon, köpta i affären. En till två teskedar i ett glas juice. Gott? Nej, inte alls. Sedan hackar och krossar jag en bit ingefära. Detta dricker jag också. Undra om detta gör nytta eller om tron förflyttar berg.

För övrigt, bortsett från städning, ska jag sätta mig ned och skriva på nästa kortroman, som nästan är färdig. Nej, inte färdig, men färdigskriven. Sedan blir det genomläsning många gånger om och med all säkerhet ändringar.

Ha det gott den blåsiga och snöiga dag!

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se


Av Lill Lindbäck - 4 november 2016 10:28

Vilken tur att jag hann byta till dubbdäck. Snön ligger utanför huset och det småregnar ute. Avskyr sådant väder. I Göteborg är detta inte ovanligt. Snön kommer på natten, under dagen kan det övergå i regn som fryser till natten och sedan lite pudersnö ovanpå det.

Precis sådant väder var det när jag föll. Jag var på väg till bussen, svängde vänster och skulle ner för en backe. Innan jag visste ordet låg jag på marken. Det gjorde faktiskt inte ont, men vilka underliga tankar man får. Jag tänkte stilla, vad hände. Sedan flinade jag och reste på mig som en stor fläskig klump. Jag är inte tjock, jag är bara stel.

Här nedan är en riktig vinterbild som vi i Göteborg kan få. Var på väg till jobbet. Klockan var runt 20:45, detta var början på året.

 

  


Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ lill-lindback med Blogkeen
Följ lill-lindback med Bloglovin'

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se