Den här drömmen kommer att bli en framtida bok.

Vi, en väninna och jag, låg framför ett hus med mängder av fönster. Min väninna ville gå in, hon var nyfiken, men inte jag. Tyckte att det var bäst att hålla oss utanför. Vi väntade. På vad vet jag inte. Vi somnade, när jag vaknade var min väninna borta. Självklart gick jag till huset och smög in fullkomligt säker på att det var där hon fanns. På bottenplan fanns det mängder av dörrar, det hängde ett kvinnoplagg på varje dörrhandtag, förutom ett. Dit in gick jag. Därinne stod en sjuksköterska in. Jag frågade om min väninna, men såg då att sjuksköterskan började plocka med blodiga lakan och gömde undan prylar. Såg inte vad det var, tänkte heller inte mer på det, men sjuksköterskan såg nervös ut. När jag kom ut från henne stod kvinnor i lång kö för att komma ut. Kläderna var borta på dörrhandtagen. Jag snodde en, då såg jag att alla hade en borste med långt skaft var, en som man har när man duschar och ska skrubba ryggen. En sådan fick jag också tag på. Ställde mig i kön och såg oskyldig ut. Blicken sökte efter väninnan. Plötsligt ser jag att det står vakter som kör en apparat över vänster handled på alla kvinnor och förstod att jag på något sätt var tvungen att smita emellan. Självklart hände det något i drömmen och jag kunde smita ut, få tag i min väninna och drog henne med mig. Jag förstod att helikoptrar sökte efter någon. Frågade väninnan om klänningen. Tittade på borsten, men kom då på att det måste hänga ihop med sjuksköterskans blodiga lakan, apparater hon försökte gömma, och att vänster handled på alla kvinnor skannades av. På avstånd såg jag att alla kvinnor gick åt samma håll - med samma slags borste i handen. Kvinnorna syntes vara hypnotiserade. Min väninna vill dit. Jag tittade ofta på borsten ... Och så vaknade jag.

Kunde jag inte ha fått veta resten?! Eller vad det meningen att min fantasi kunde berätta själv. Kanske nästa dröm kommer till natten. Vem vet? Det får tiden utvisa.

Ha det gott!

Hälsningar

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad är jag mest rädd för, jo det är maktgalna människor. Dessa som har vassa armbågar, som psykopater och narcissister. Folk som inte skyr några medel alls, tar ingen hänsyn förutom pengarna och dessa styr egentligen mest. Så mina punkter är: psy...

Tycker inte du att det stormar ute oftare och ibland med hårdare byar. Jag måste erkänna att jag tycker att det är spännande, men när jag läser om hur vissa stormar gör översvämningar och träd blåses ned både över bilar och hus, då är det ledsamt.  ...

Nu var det längesedan jag bloggade och jag förstår varför. Jag heter Lill Lindbäck, under detta året kommer jag att byta namn till det jag föddes till och då blir namnet LILL KARLSSON. Det känns bra. Jag har skiljt mig, inget jag önskade. Till sommar...

Självklart känns julen extra när det är snö ute och även när det snöar. För min del är jag inte förtjust i snö, speciellt inte när jag ska köra bil. Numer tar jag hellre buss eller spårvagn. Jag är absolut ingen expert när det snöar, men jag blir n...

Nu gör Bris mycket reklam överallt. Så sorgligt. Det ska inte behöva var på det viset. Alla högtider, tydligen mest under juletider är det som värst. Stackars barn. Stackars alla som bor hemma i en miljö som inte är trygg, eller ens bra. Vad tänker...