Alla inlägg under juni 2018

Av Lill Lindbäck - 30 juni 2018 09:24

Det finns olika slags appar att ladda ner. För min del laddade jag ner om träd och sten. Jag är alldeles för dålig på att kunna trädsorter. Björk. Ek. Några mer kan jag. Däremot bladen blir jag lite osäker på. Har kunnat bättre, men glömmer med tiden. Likadant är det med sten, som i sten, men också smycken. I mobilen syns knappt bladen eller stammen på trädet, likaså med smycken och stenen. Jag tog bort dem från mobilen för jag inbillade mig att det drog ström.

Pedagogiskt är bäst för min del. Jag behöver exempelvis träna på engelskan, både glosor, lyssna och prata. Det är ett exempel. Det är mycket jag skulle vilja göra men det får vänta.

Min man läste en artikel om en man vars 3-åriga dotter fick lära sig med appars hjälp hur en fågel såg ut och vad den hette, dessutom genom att lyssna på fågelns läte kunde hon tala om vilken fågel det var. Hon prickade rätt varje gång. Nu kommer jag inte ihåg hur många fågelnamn den lilla flickan kunde. Har man tid borde man verkligen satsa på att lära sig vardagsting, som trädsorter, fåglar, stjärnor, geografi i Sverige främst, men också huvudstäder och länder på jorden. Ju mer allmänbildning, desto bättre. Jag kan inte det här. Det är mycket som man kan lära sig.

Jag tror verkligen på pedagogik i spel, i allt vad man lär sig, för då lär man sig bättre. Så länge som jag känner mig splittrad, har mycket i huvudet och det beror på böckernas värld, jag har inte energi för att lära mer för tillfället. Jobbnätterna tar mycket energi. I alla fall skyller jag på det. I alla fall, svårt, i allafall, iallfall. Förlåt. Där hängde jag upp mig.

Idag har jag att göra, därför önskar jag dig en skön dag. Trädgårdsarbete, tvätt med mera. Senare läsa manuset färdigt för del 2 av detta manus hägrar. Vad som är värst för mig är att det ofta kommer till mig mer när jag låter kreativiteten ta över. Förr visste jag inte vad jag kunde göra med överskottskreativitet. Nu har jag böckernas värld. Jag älskar det!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

 


Av Lill Lindbäck - 29 juni 2018 08:02

Kanske är det lika bra att inte veta för mycket. För mycket vetande kan göra en rädd. Jag läste Ai ftonbladet om återvändande IS-anhängare. Många av dem har blivit indoktrinerade och hjärntvättade. Staten, eller SÄPO, måste få tag i ledarna, dessa som hjärntvättar unga människor. De flesta var födda under 80 och 90-talet. En del hade rest till Syrien med sina barn. Tillbaka i Sverige har en del fått skyddad identidet. Andra har bytt namn och så vidare. Skattemyndigheterna söker människor som inte skattar för sina pengar, men ändå kommer det in pengar på deras konto och de uppvisar inget arbete. Synd att banker, företag, Försäkringskassan och myndigheter inte kan samarbeta. Kanske dessa gör det, sådant som jag inte känner till. Undra hur många som går på Försäkringskassan för att finansiera sina resor till Syrien. I vårt bidragssamhälle är det för slappt.

De flesta av dessa grupper har gått under jorden. Polis och SÄPO har mindre koll. Anhängarna finns kvar i landet, de utför order av deras högre maktelit.

När man ser och hör vad dessa gör, de är som soldater, de som lyder order - av någon. Likadant var det förr i kristendomen, de utförde terror mot olika grupper och alla blev drabbade. Allt i namnet Gud och Jesus.

Jag kommer aldrig att kunna acceptera våldshandlingar. Att du tillfälligt blir galen, ja just det galen, din hjärna orkar inte mer, det kan jag acceptera, men aldrig skada eller att döda. Det är fruktansvärt!

När jag läser om jihadister, självmordsbombare med mer, då stänger jag ned. Det är fruktansvärt vad andra kan ställa till med. De som tillhör makteliten, de som indoktrinerar och hjärntvättar, har säkert förgreningar högre upp. De som vill att landet Syrien, eller andra länder, ska ändra sin politiska åsikt. De där personerna som vill ha makten över sitt och andra länder.

Kan du se dig själv att gå i burka en varm sommardag? Din man går i shorts och värme. Du ska ha burka på dig bara för att männen inte ska se din halvnakna kropp eller dina vackra ben i shorts. De kan faktiskt våldta dig. Detta är något de inte kan hjälpa. Ungefär så tyder jag deras beskrivning av att skydda kvinnor. Kvinnor blir inte skyddade. De tvingas redan i unga år att ha på sig burka. Kvinnor som säger att de självmant vill ha burka, ja kanske det, är det så att någon har indoktrinerat henne, är det så att andra ser ner på henne i den omgivningen hon bor i, eller är det bara så att hon känner sig religiös. Okej, nu ska du veta en sak. Dessa kvinnor är inte ett dugg bättre eller sämre än andra kvinnor. Inte heller skyddar de sig med långa kläder och ett lakan över huvudet. Nej, nej! Kvinnor i blir våldtagna av män hur de än är klädda.

Männen då? Männen som går i linne och shorts. Givetvis finns det män som vill leva i ett modernt samhälle med demokrati och lika rättigheter för kvinnor och män. Självklart finns det män i olika grupper som vill att systrar och fruar ska bära burka, i alla fall en sjal. Men vissa män har inte fått en uppfostran i att respektera kvinnor, inte heller att komma till ett demokratiskt land där de tror att de får lov att våldföra sig på en kvinna som är ute ensam på kvällen. En del tycker att de har den rättigheten.

Uppfostra dina söner som du uppfostrar dina döttrar, med respekt för andra människor, för deras religion, för deras hudfärg, för deras könstillhörighet, men också för andras politiska åsikt.

Så är det att leva i en demokrati!

Nu ska jag sluta att beskriva vad jag känner för människor som dödar andra, som gör terrordåd. Självklart vet jag inte vad dessa personer har varit utsatta för. Hjärnan är stark, i somliga fall kan den bli svag. Vid en hjärntvättning lyder den bara andra, den personen har svårt att tänka själv. Tyvärr, det går fort att omvända en person. Ju svagare, desto starkare, men ingen eller få, är stark nog för att klara av en hjärntvättning.

Alltså borde dessa först få fängelse, i fängelset ska de ha hjälp med psykiatriker och psykologer från radikalisering av hjärntvätt. Dessa personer ska också få lära sig hur viktigt det är med demokrati.

Vi får aldrig låta en religion styra våra politiska val. En religion tillhör egentligen inte den politiska sfären.

Nu är det fredag!

Jag önskar dig en skön dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 28 juni 2018 09:15

Jag skulle ha jobbat helgen, men tog ledigt på midsommafton. Däremot tog jag en extranatt i måndags för en kollega som skulle ha semester. Resten av veckan var jag ledig på schemat. Var 6:e vecka har jag det så. Jobbar 82,6 % natten med 10 timmars pass. Det känns väldigt lyxigt att få den där veckan ledigt.

Under veckan från i tisdags runt kl 13:30 gick jag upp, hade jag att göra i trädgården. Sedan ska jag på ärenden som inte blivit gjorda. Mer trädgårdsarbete. Onsdagen gick åt till trädgården, men fotbollsmatchen Sverige - Mexiko var viktigare.

När klockan är 17:30 får jag ett sms från en jobbarkompis som frågar om jag kan jobba för honom. Nej, nej, nej, jag har ett ärende att göra kl 10 idag. Han fick inte tag i någon. Jag ringde tillbaka och sa att jag kunde ta den natten.

När jag kom hem bytte jag om och vattnade blommorna, det tog en stund. Strax därefter duschade jag. För engångsskull sitter jag här framför och äter frukost. Det brukar jag göra när jag är ledig, men inte när jag har jobbat.

Idag kommer jag att lägga mig runt kl 11. Jag gick upp igår kl 8.

Känns som om jag har kommit in i tredje livet av vakenhet. Första är att jobba natten, andra är runt 3-tiden på natten och tredje är när man inte lägger som som brukligt.

Där har du en liten del av mitt liv. Egentligen tycker jag inte alls om att rucka på min sömn. Helst vill jag sova innan kl 9:15.

Men vad gör det ... Jag är ledig tills på måndag!

Ha det alldeles underbart i solen, i alla fall i Göteborg lyser den och det är varmt ute.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt

www.lill-lindback.se


Av Lill Lindbäck - 27 juni 2018 08:12

För mig är vuxenmobbning bland det värsta jag vet. Självklart retar jag mig på mer saker, som bidragsfuskare, nedskräpare, riktigt eländiga rasister, detta är några saker. En del rasister vet inte ens om att de är rasister förrän någon annan påpekar detta. Jag har fått påpekan om detta själv. Anser mig verkligen inte vara rasist, men jag blir galet irriterad när jag eller någon annan blir påhoppad. Men det finns inga ursäkter. Den ende ursäkten jag har är att människor varifrån man än kommer, spelar ingen roll vilken hudfärg, tro eller kön man har. Vi tycker alltid något. Den som säger sig stå över allt sådant, när det verkligen händer gör den personen inte det. Då är den som alla andra.

Men, vuxenmobbare är vuxna människor som ska kunna bete sig vänligt och respektera andra människor.

Visst, jag kan bli arg eller irriterad, kanske till och med snacka lite "skit" om någon person. Jag kan faktiskt berätta för andra att jag har gjort fel eller be om ursäkt till någon för ett fel jag har gjort.

Vuxenmobbare. Jag tänker lite på ordet för det är verkligen skrämmande. Tidigare har jag beskrivit mobbare som terrorister och de har samma slags åsikter. Går på någon annan och skadar denna.

För den som blir mobbad är skadan fruktansvärt, den personen ska leva ett liv med sig själv. Det är lätt att tappa fotfästet och självförtroendet. Glöm inte en sak, om det finns mobbare som i oförstånd har deltagit i mobbning, den personen kan må mycket dåligt i vuxen ålder. Mobbning - fy tusan.

Jag hade en gång en arbetskamrat. På den avdelningen jag jobbade på, ett kontor, blev det så att säga snedbelastning av personal. En person skulle gå över och sätta sig mittemot en annan. Den kvinnan var otroligt duktig på sitt jobb, men också otroligt snabb på att kommentera andra och kränka dessa. Det verkade som om hon tyckte att hon stod över dessa personer. Jag var ny där, satt ganska nära, men tack och lov inte tillräckligt nära. Ingen ville jobba med henne. Ingen tyckte om henne. Visst hade hon sina ljusa sidor och vi skrattade högt ibland. Men chefen beordrade över en person. När denna kom och satte sig mittemot den andra personen, då började dessa två tissla och tassla. Mycket skitsnack blev det. Stämningen blev allt sämre och jag mådde allt sämre. Jag ville bara fly.

Detta är ingen direkt beskrivning, men här ser man tydligt vad som hände.

Jag har berättat i ett annat inlägg att den som är med i en grupp av mobbare deltar också. Den som är tyst i gruppen deltar också. Här nedan kommer mina tankar om den tiden.

Den som satte sig mittemot skulle ha satt stopp för kollegans framfart. Att tala om för denna person att detta är absolut inte okej. Själv är jag inte fri från skuld. När jag hörde hennes kommentarer om andra, jag brydde inte om mig själv för jag kan ta för mig. Om hon ändå hade gått på mig och fått andra med sig, då hade livet på jobbet blivit ett elände. Absolut. Men jag har klarat mig. Nu återkommer jag till att jag inte är fri från skuld.

När jag hörde hennes framfart kunde jag ha sagt stopp. Tänk på vad du häver ut dig. Tänk på att du gör andra illa. Skulle du själv vilja bli utsatt för hån så som du hånar.

Nej, jag gjorde inte det. Egentligen var det fegt av mig. Däremot berättade jag att jag hade sagt upp mig. Då sa hon att hon hade märkt att jag inte trivdes. Stämningen var rå, men hjärtlig - sa hon. Jag svarade henne då; stämningen är rå, men den är verkligen inte hjärtlig.

Nu kanske du tänker att jag inte heller var den bästa. Nej, det var jag inte. Men ett gäng manliga arbetskamrater en våning ner som jag ofta hade hjälpt kom upp med en stor blombukett och tyckte att jag var en fantastisk medarbetare, vänlig och alltid ställde upp. Om du visste så glad jag blev. Därför blev tiden på detta kontoret inte så hemskt. Jag fick konstruktiv och positivt omdöme. Än idag värmer det mitt hjärta.

Alla är vi på något sätt inblandade i en vuxenmobbning. Du tänker kanske nu, inte jag, jag har aldrig mobbat någon. Det är säkert sant. Men jag tänker på vad jag har skrivit ovan. I en arbetsgrupp kan en bråka om det mesta, den personen är verkligen jobb. De andra försöker bli av med denne person, då tycker denne personen att de andra mobbar henne/honom, men ser inte att problemet är den själv. Vi är dåliga på att komma med konkreta förklaringar om varför. Många av oss "gnäller". För vad jag tror, vi är rädda. Ja, jag skriver vi, jag vill heller inte bli mobbad. Att bli utsatt är frukansvärd kränkning. Jag blev anklagad för detta av ett par personer i en familj som var mina vänner, alla andra blev chockade och förstod ingenting. Jo, jag förstod. Jag hade kommit med konstruktiv kritik och talat om att detta inte var okej. Jag klarar inte av att man kränker andra. Men fick tillbaka det med bumerangslag, att det var jag som hade problem och så vidare. Jag hade satt ned foten. Det räckte nu. Och jag fick mycket skit ifrån dessa. Vad jag menar är att det är lätt att säga saker om varandra, men det är varken lätt att ta emot eller ge skit, förutom när man är arg.

Jag har funderat genom åren på olika möten när det gäller mobbning. Är vi, jag, rädda för den andra? Eller ar jag/du rädd att den andra ska få med sig alla de andra och du/jag stå utanför gruppen. För det där är jobbigt, det är svårt, men värre är att vara den som utsätter andra för kränkningar.

Återigen, vuxenmobbare är den som mobbar, den som följer mobbaren och kommer med sina kommentarer eller hånflin, tyvärr är också den tysta mobbaren, en som är med gruppen, är också en mobbare.

Det är faktiskt svårt att stå upp för sig själv. Det är svårt med tanke på att andra kan gå på just dig för att du är stark för att stå emot. Det vill inte dessa personer. Då går dessa på dig, då har de någon att hacka på.

Du avgör själv vad som är bäst för dig, ibland måste man tänka efter. Det finns gånger jag har vräkt ur mig saker och inte hört eller märkt att det blev fel. Min hjärna uppfattade som att det blev rätt.

Detta är svårt, ett dilemma. Livet är inte alltid lätt. Ibland går man balansgång på en slak lina. Med det menar jag att en slak lina är väldigt svårt att gå på. Men livet är fantastiskt!

Allt låter negativt när man beskriver en mobbare, men livet är som sagt fantastiskt ändå. Detta bloggandet om vuxenmobbning var en tankeställare.

Jag skrev en bok om en hämnd från en som hade blivit utsatt. Självklart är det fiction. Men tänk, det kunde faktiskt ha hänt. "Hämndens Änglar".


Ha det nu underbart därute. I Göteborg lyser solen över oss. Bara det gör livet underbart - för jag har lediga dagar.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

 

Av Lill Lindbäck - 26 juni 2018 13:24

Jag arbetar på ett äldreboende. Det var en ganska lugn natt. Skönt. För då mår alla bra, i alla fall så bra man kan må. Som du förstår kan jag inte berätta så mycket. Tystnadsplikt. Men ... Det kan hända mycket på ett äldreboende. Jag hade gärna berättat för arbetet är väldigt intressant, inte jämt förstås. Ibland kan man nästan bli galen av irritation, men det är också en del av människan.

På mitt boende är det tyvärr blandat med boende, demens, psykiatriska diagnoser och så vidare. Man ställs för många utmaningar. Det finns gånger vi får nya boende som slåss och är mycket besvärliga. När de kommer till oss visar sig en annan sida. Vi har inga problem, jo visst finns mängder av problem, men inte dessa som vi hade fått reda på.

Däremot har vi haft boende som faktiskt slåss. En herre han kan börja slåss och sparka, men det är fruktansvärt synd om honom, han är nämligen rädd. Pratar man tydligt och tar det lugnt är han som ett lamm, fast inte om han är sur. Vem har inte rätten och vakna på fel sida.

Du fick inte reda på så mycket. Men jag behövde skriva av mig - och det tackar jag för.

Ha nu en alldeles speciell dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 25 juni 2018 07:36

Igår var det 6 månader sedan julen. 25 dagar har gått redan under juni månad. Snart är denna månad slut. Det har verkligen gått fort.

Jag har gått av ett arbetspass och har bara ett kvar. Skönt. Är ledig under veckan. Som vanligt har jag några ärenden att uträtta. Trädgården ska skötas, även hemmet. Men tid ska finnas över till rättning av manuset. Tårarnas doft. Kommer skriva en fortsättning som redan finns i mitt huvud. Boknamnet är klart. Andra delen, Frihetens vind.

Tårarnas doft - handlar om en kvinna som under en resa börjar minnas en del från sin tidiga barndom. Frågorna hopar sig inom henne. Är det fantasi av en drömvärld, eller är det från verkliga livet, för drömmarna känns verkliga. Ju mer hon börjar komma ihåg, desto värre blir en del händelser. Vad gör man om sanningar uppdagas, sanningar man inte kunde tro var sanna. En mardrömslik tillvaro ökar och en fara för livet.

Har inte bestämt texten på baksidan ännu. Känns bra att snart vara klar med manuset. Jag funderar om jag ska skicka in detta manus. Det var längesedan jag provade att skicka in. Jag är egenutgivare och det innebär att jag går via ett bokförlag på nätet. Det fungerar bra, men ett vanligt bokförlag har mer vägar att gå. En dröm för mig skulle vara att få ut böckerna i affärer och Pocketshop. Drömma kan man alltid göra, det kostar inget, det ger en glädje.

I morgon kommer jag att skriva lite mer om min barndom. En del tycker att det är roligt med små berättelser som verkligen har hänt.

Nu ska jag lägga mig.

Ha en underbar dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Bokomslag till: Tårarnas doft. Dropparna på bilden ska vara tårar. Doften är från rosorna. Tårarnas doft är från en kvinna som alltid hade rosor, men hon grät. Varför grät kvinnan och vem var hon?

 

Av Lill Lindbäck - 24 juni 2018 14:34

Lite anekdoter om min barndom kanske inte år så mycket att berätta om, men som barn var vi alltid ute och campade i ur och skur, dessutom flyttade familjen för jobbens skull. När mamma var hemma för vård av barn, då fick hon ta tjänsteledigt. Sedan får man inte glömma, det fanns jobb, kanske inte roliga, mest fabriksjobb. Jobb skulle man ha, det var inte till att vänta på a-kassan. Det som jag inte förstod då, det var att mamma slutade ett jobb när skolan slutade och började ett nytt när skolan började. Då var tält, sedan husvagnen, uppställd under sommaren, det vill säga om vi inte bytte camping. Mamma var med oss hela sommaren. Pappa kom på helgerna, sedan var han med på semestern - förstås. Vi var fyra barn, jag var den tredje. Kusiner och släkten var ofta med. Jag minns somrarna med sol och bad, givetvis regnade det aldrig. Krabbfiske var vanligt. Minns att jag ofta låg på bryggen och såg små krabbor jaga efter mitt byte. Elakt. Dessa söta små krabbor la vi i en hink. Krabborna återfördes till sin naturliga miljö.

Som sagt, vi flyttade ganska ofta. Mina föräldrar berättade om deras första lägenhet. De åkte bort över Jul och Nyår, mamma var så orolig för sina vackra krukväxter. De kom hem. Mamma fick inte upp dörren. Pappa försökte, men det gick inte. De fattade ingenting. Återigen försökte pappa, och då kom de på att dörren hade frusit fast. Ja, så kallt var det i lägenheten. Mamma skyndade in med sina små. Vet inte om de hade 2-3 barn då. När hon tittade på sina blommor var hon stolt. De blommade vackert varenda en, Flitiga Lisa, den blomman var väldigt populär då. När pappa fick värmt upp lägenheten, vet du vad som hände då, varenda blomma dog. De hade frusit och dog genast vid upptining. Undra hur kall den där lägenheten var.

Min storebror, fyra år äldre, han var ett logiskt tänkande barn. Han byggde allt vad han kunde själv. Då fanns Mekano som var väldigt populärt. Han byggde allt vad han kunde, väldigt duktigt barn. Enveten som få. Då undrar du nog varför. Han cyklade. Om det stod en stor sten ivägen, han vägrade cykla runt. Mamma hörde hans skrik när hon var inomhus. Skyndade ut. Fick lyfta över unge och trehjuling över stenen, för runt vägrade han cykla. Ja, han var nog också som  andra barn också. Denna envetenhet fick han med sig i livet och lyckades med varje projekt han startade upp bredvid sitt heltidsjobb. Jo, jag minns mamma berätta, min storasyster (förklaring: bror fyra år äldre än mig, syster 1.8 år äldre än mig) hon hade fått en ny cykel. Den ville bror låna. Men min syster vägrade släppa ifrån sig sin cykel. Då kom han på en ljus idé. Mamma hade köpt en klubba, slickepinne, till henne. Hon lämnade cykeln och sprang upp. Kom tillbaka gråtandes, ingen klubba, men en bror som hade tagit hennes cykel. Detta hände ett par gånger till, tills mamma fann råd. Återigen rusade min syster hem, för mamma kunde faktiskt ha köpt en klubba. Då var det inte vanligt att få godis när man ville. Allt kostade. En dag, alltså en dag gjordes samma sak. Brodern hade nu lyckats lura henne flera gånger, men ... denna gång kom hon ut med en klubba i munnen och visade honom hur god den var. Du kan säkert se hur hon slickade på den stora slickepinnen. Summan av detta är att han aldrig lurade henne igen. Jag föddes innan dess. Min syster hörde ett babyskrik och rusade in till rummet. Hon ropad, min gocka, min gocka. Alltså hennes docka.

Detta är inga större berättelser, mer kommer. Du kanske tycker att det är tråkigt, när jag tänker efter hade vi ganska roligt ihop. Jag har alltid sagt att man inte ska skaffa ett barn, utan minst två eller fler. Själv har jag inte fått några. Har överlevt i alla fall. Om vi bråkade? Aldrig. Inte vi. Vi lekte alltid med varandra. Nä, jag ska inte luras. Självklart blev vi ovänner mest min syster och jag.

Ha nu en skön dag. Själv jobbar jag i natt.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se


Av Lill Lindbäck - 23 juni 2018 12:35

Midsommar ska vara en trevlig helg för alla. Hemma hos oss i många år har vi haft väldigt trevligt med fina grannar och släkt. Mycket mat, först sill och färskpotatis, alltid klockan ett, även korv med bröd för den som inte gillar sill. Hemma i min familj från barndomens tider har vi alltid haft sill och potatis vid den tiden. Så även för mig. Senare grillat med alla tillbehör. Det låter fantastiskt och det är fantastiskt! Ingen raglar runt berusad, utan vi äter och dricker, spelar spel och det blir lite tävlingar.

I min barndom var det inte alltid så. Vi tältade alltid, och alltid tillsammans med släkten, ibland med pappas systrar med familjer och ibland på mammas sida. Idylliskt! Tyvärr kunde min pappa dricka för mycket och det var jobbigt. Inte så att han var elak utan att han förändrades.

Känner du igen dig? Jag tror att många ,speciellt barn, har ett helvete under midsommartid, ett helvete med för mycket sprit där en eller båda föräldrar eller andra vuxna som blir stupfulla och bär sig åt. Inget roligt alls!

Du som är ung och mår dåligt över det här, det kommer nya tider för dig. Tider där du och din respektiva får bestämma hur ni ska ha er/din midsommar. Varje år kan inte bli idylliskt, men man kan göra så gott man kan, speciellt för sina barn. Det är för barnens skull jag vill hålla på med spel och annat roligt. Men, naturligtvis, alla gör det de tycker om.

Jag skrev i rubriken att för min del är midsommar över.

Ja, jag fick fruktansvärt ont i ryggen. Jag får det då och då. Har börjat träna hos sjukgymnast, men hann inte träna en dag och fick ont. Hann att handla det som behövdes, min man gör väldigt mycket. Jag förberedde en hel del och gjorde i ordning. Han fixade med korv, kött och kyckling. Det är alltid han som grillar. Måste säga med ett stort beröm, han är fantastisk i matlagning, effektiv som bara den och allt flyter på. Min värk fortsatte över midsommarafton, min snälla granne och min man, vi hjälptes åt att plocka fram och duka av.

I natt hade jag svårt att somna för värken, vaknade av värken och somnade om. Kände av lite när jag gick upp i morse, midsommardagen, nu har jag mer ont. Ska ta det lite lugnt.

Ja, min midsommar är på sätt och vis över. Jag tog en kompdag igår. Nu jobbar jag 2 nätter plus 1 extra natt på måndag för att vi ska få ihop våra semestrar.

Nu ska jag strax sätta mig framför teven och bara slappa. Klockan är strax 13, sedan blir det vila inför nattjobbet.

Ha det fantastiskt därute i Sverige!

En midsommarkram till dig som behöver det!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2
3
4
5 6 7 8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23 24
25 26 27 28 29 30
<<< Juni 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Skapa flashcards