Godmorgon!

Jag får uppleva den två gånger. När jag åker hem från jobbet är det väldigt skönt när jag ser alla andra åka till jobbet. När jag vaknar är det fortfarande samma dag, fast ärligt talat, jag blandar ihop dagarna. Ska strax lägga mig. Brukar lösa korsord eller lösa sudoko. Det är ett bra sömnmedel.

I förra veckan väntade jag på min spishäll. Min man skulle ringa mig när de var på väg. Typiskt, jag som jobbade natten. Rädd som jag var för att inte vakna när han ringde, vaknade konstigt nog varje hel timma. Gick till slut upp halvtvå. Inte mycket sömn den natten. Samma dag, men senare på eftermiddagen. Då frågade jag min man vad det stod i smset. Han läste upp meddelandet. Det var något som inte stämde. Gick fram till almanackan och tittade. Åh nej, han hade tagit fel på datum. Det var nästa dag som spishällen skulle komma. Jag vill bara nämna att han aldrig tar fel på datum, det är jag som är mästaren i det. Till nästa dag hade jag också jobbat. Min man ville att jag skulle sova och släppa allt. Han lovade att ringa tills jag vaknade, eftersom jag var lite övertrött. Självklart var jag klarvaken. Det gick inte att somna. Kollade klockan när jag la ifrån mig korsordet, då var klockan 8:30, sedan låg jag fortfarande klarvaken. Till slut somnade jag. Mobilen ringer. Spishällen skulle komma runt 10:30. För att göra en lång historia kort. Har du någon gång varit övertrött?

Jag har varit det tidigare, men inte så här pigg. Ögonen kändes som om de var uppspärrade och hjärnan var helt klar, men hjärtat slog fort och jag kände mig darrig och illamående. Hur orkar folk som bara sover runt 4 timmar per dygn. Jag måste sova minst 6 timmar för att fungera. Men jag fungerar inte med för lite sömn, inte heller när jag sover för mycket. Jag behöver vända på dygnet när jag ska jobba, oftast sover jag länge samma morgon, för det är inte alltid som jag kan vila på eftermiddagen. Försöker, men det går inte.

Nåja, det var om sömnen. Sömen är fruktansvärt viktig. Om man inte får sova tillräckligt kan detta generera sjukdomar både fysiskt och psykiskt.

Och nu, nu säger jag godnatt till dig och hela världen. Nu är jag faktiskt trött.  

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Idag beskriver jag lite om vad jag läste i Aftonbladet. Det är om havsströmmar och om du fastnar i dessa. Har beskrivit detta i en bok, thriller. Idag läste jag annat. Alltid tänkvärt att lära sig nytt.

Vuxenmobbning, även där läste jag i Aftonbladet. Vuxenmobbning är det värsta jag vet. Är det i ren oförstånd, då kanske jag kan acceptera. För min del är mobbning rena kränkningen. Inget annat.

När du simmar i havet ska du bort från strömmarna. Hur gör du då? Förut skrev jag att känner du att du sitter fast i en ström som vill dra dig ut, eller med dig någonstans. Låt dig dras med lite kort, för då känner du var strömmen är, försök sedan simma med strömmen och i en båge tillbaka. Det kanske inte är så lätt.

Idag läste jag det här; har du hamnat i en ström. Lägg dig på rygg och flyt högt upp, ju högre upp, desto mindre tar strömmen i dig. Låt strömmen dra med dig. Här blev jag lite förvånad. Hur ska man då orka simma tillbaka? Okej, försök nu att simma ryggsim ifrån strömmen och simma åt sidan, som en båge och simma mot stranden igen - på ryggen. Fungerar det kan du alltid simma som det passar dig. Är du fortfarande fast i strömmen, låt då strömmen dra med dig ut, hela tiden ska du ligga på ryggen.

Ryggsim orkar jag simma snabbare och längre. Antagligen är mina ben starkare och jag kan putta ifrån ordentligt. Tror att jag skulle ha svårt att låta mig föras ut med strömmarna. Förstår att dessa släpper taget om mig så småningom. Men om ingen ser mig långt därute. Förresten, det beror också på i vilket land jag befinner mig i. Hemska djur i vattnet. Hm.

Om du är i vattnet känner du inte riktigt var strömmarna går någonstans. Själv fick jag panik en gång, det var på Gran Canaria och jag var 25 år. Jag stod i vattnet och kände ett kraftigt drag om mina fötter. Det var då för första gången jag upplevde hur havet kunde bestämma över mitt liv. Jag blev rädd, men inte tillräckligt. Älskar att hoppa i höga vågor. Det gjorde vi den gången. Till slut visste jag inte var som var upp och ned. Fruktansvärtd känsla. Jag bara rullade runt i de kraftiga vågorna. Jag hade tur och hittade min väg upp. Rejält rädd. Därefter badade jag inte mer i den viken. För när jag gick upp var det svårt att gå. Det där förbannade vattnet ville ha ner mig igen. Ville mosa mig i dessa förbannade vågor. Du förstår?! Jag kom knappt upp från stranden. Höll på att tappa balansen och åka ut igen. Det var faktiskt ganska farligt att bada där och just då. Man lär sig så länge man lever. Än idag kan jag känna att händer tog ett tag i mina vrister och försökte slita mig ut. Därför är det väldigt bra att lära sig att simma och dyka, eller åtminstone simma under vattnet.

Vuxenmobbning, jag tänker beskriva mer senare, kanske i morgon. Läste även detta i Aftonbladet. En vuxen fotbollsklack stod och såg när deras barn spelade fotboll. De sjön en nidvisa om att; ni komma, ni komma från pepparkakeland. Sången fortsatte så. Dessa föräldrar, om det var alla föräldrar, det vet jag inte, men på det viset uppför man sig inte. Jag tycker att vuxna människor ska visa sina unga hur man uppför sig. Detta är en kränkning. Vi människor ska inte hata varandra. Räcker det inte med förföljelser, terror och krig i världen. Jag vet att det händer en hel del i Sverige också. Även när jag gick i skolan, då hade jag aldrig sett en svart person i mitt liv. Jag har aldrig gillat mobbning. Det är fruktansvärt elakt. Tänk dig själv hur du skulle må om du jämt blev påhoppad. Som barn flyttade jag några gånger och fick nya vänner och nya klasskamrater. I en mindre ort hade alla varit klasskamrater i flera år. Det var inte lätt att få någon vän då. Jag har lärt mig mycket av det. I vuxen ålder fick jag ta del av en historia från en ungdom som blev utsatt för mobbning, än idag mår hon dåligt. Vi träffades på bokmässan i Göteborg. Läste om ungdomar som har tagit livet av sig på grund av mobbning. Mördarna är faktiskt de som mobbade.

Nu skiner solen och jag har en del att göra innan jag åker till jobbet. Har tur att jobba natten, för då kan jag se när Sverige börjar spela fotboll kl 14 idag.

Ha det gott därute. Tänk på dina medmänniskor. Uppför de sig illa mot dig brukar jag först och främst undra vad jag har gjort dem. Vill de bråka brukar jag säga några väl valda ord högt och först till den som är värst. Som ett exempel; din stackare, du måste må väldigt dåligt. Och ni andra tänker inte, ni bara följer med. Ni vågar tydligen inte stå för vad ni egentligen tycker. Och du, du som är tyst och är med i gruppen. Du är också en mobbare.

Eller som en väninna en gång sa, jag följde med mina vänner. Mamman svarade; om du står vid en hög bro, och dina vänner hoppar. Skulle du välja att hoppa också. Tänk själv!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Det började i onsdags morse. Vi hade beställt en spishäll som skulle komma. Min man skulle ringa mig, det värsta var att jag hade jobbat två nätter. Jag var rädd att inte vakna och godset kördes tillbaka. Tror du inte att jag vaknade varje timma. På eftermiddagen hade det fortfarande inte kommit någon spishäll. Jag blev lite irriterad, mycket berodde på dålig sömn och ytterligare en natts jobb. Min man läste upp sitt sms. Han hade tagit fel på dag. I vanliga fall är det jag som gör sådana fel. Jaha, då var det att börja om från början igen.

Onsdag kväll blev det en diskussion på jobbet att vi på natten hade gjort ett stort fel. Jag visste innan och kollade även upp detta. Vi hade inte gjort fel. Vi blev beskyllda för det. Blev jätteirriterad. Gör jag fel står jag för det, gör andra fel - skyll inte på mig.

Min kollega måste vara ledig under veckan som kommer. Idag, fredag, bestämde jag att en natt kunde jag jobba extra. Detta är eventuellt nästa onsdag till torsdag. Ska ha gäster på midsommar.

Torsdags morgon, nu visste jag att mellan kl 10-14 skulle spishällen komma, jag handlade innan endast för att slippa åka handla när jag vaknat. Brukar vara radarstyrd då. Min man bad mig sova, han skulle ringa tills jag vaknade. Bara för att jag visste att den där spishällen skulle komma, då kunde jag inte sova, inte bara det jag gäspade så mycket att jag blev täpp i näsan. Somnade efter kl 9. Klockan 10:20 ringer min man och säger att budet är på väg. Vimmelkantig gick jag upp. Benen darrade. Jag var väldigt trött.

Budet kom. Lyfte ut min vara och tog i plastbandet med en hand. Jag hojtade till honom att det är en spishäll och ta det försiktigt. Sedan slängde han fram fraktsedeln att jag skulle skriva på, det gjorde jag och det gör man alltid.

När han tog bort papperet såg jag att emballaget var trasigt. Han tog foton med sin handdator, jag antog att det var en handdator. Han gick. Körde ner och vände lastbilen. Jag ser ett större fel på emballaget, allt var trasigt men inte min spishäll. Detta går inte att kolla förrän en elektriker har satt den på plats. Jag stannade lastbilen och bad honom ta ytterligare foton. Det gick inte, för han hade avslutat mig. Därefter kunde jag inget göra. Ställde in varan i garaget för den var för tung att bära. Arg som tusan, men klarade till slut av att somna om. Trött. Trött. Trött.

När jag vaknar går jag upp för att äta frukost och sedan började jag förbereda middagen. Läste återigen fraktsedeln och ser då att där står att lastbilschauffören ska skriva på vid emballageskada. Det gjorde han inte. Varför sa han inget. Jag var för trött för att förstå att jag borde ha läst igenom fraktsedeln. Titta alltid vid en beställning om ett bud kommer hem.

På mejl fick vi en undersökning från budföretaget. Vi skrev ned allt jag har beskrivit.

På kvällen la jag mig. Hjärtat och pulsen slog hårt och fort. Jag hade väldigt svårt att komma till ro. Ilska och irritation över det som hänt dessa dagar, dessutom för lite sömn gjorde det svårt med sömnen.

Denna morgon, fredag, ser jag på morgonen att all köttfärssås som jag hade gjort dagen innan stod kvar på bänken. Den var för varm för att ställas in. Det var middag för minst två dagar till. Varför ställde jag inte klockan på mobilen? Jag orkade inte längre bli upprörd.

Ja, så har några av mina dagar sett ut. Sådant som man blir trött på, sådant man själv ställer till med. Det värsta är som sagt tröttheten.

Men, idag är en ny dag. Hoppas på bättre upplevelser. Idag ska jag tvätta ett par fönster och hänga upp andra gardiner. Ska handla, men det går fort. Dessutom hinna med i trädgården.

Ha nu en underbar dag!  

Lill Lindbäck, undersköterska och författare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

I söndagskväll såg jag ett program med Stacey Dooley på kanal 11. Hon åker runt världen och tar upp viktiga frågor.

Jag trodde att Turkiet var ett modernt samhälle, men nej, det jag såg fick mig att häpna och vissa saker var fruktansvärda.

För mig har alla människor samma värde, bortsett från vissa typer exvis sadister.

Stacey Dooley träffade en prostituerad samt två transpersoner som berättade om sina liv och deras besökare. Kanske jag kommer ihåg fel redan nu, båda transpersonerna sålde sig till män.

Enligt Turkiet finns naturligtvis inga homosexuella eller transpersoner, precis som i andra muslimska länder och i Ryssland. En av transpersonerna ser ut som en kvinna, känner sig som en kvinna, men har kvar sitt manliga kön. Medan Stacey Dooley intervjuade denne person fick personen ifråga besök från en gift man, som hade barn. Stacey fick sätta sig i ett rum med en teve. När besöket hade gått visade transpersonen sina röda händer. Då berättade transpersonen att hon hade hjälpt mannen, men det var först när han sög av transpersonen och skötte sig själv, så att säga, då kom han direkt. Alltså, detta var en man som egentligen var homosexuell, kanske bisexuell. Enligt transpersonen var det tidigare statligt att ha en bordellverksamhet, detta minskades hela tiden. Nu har en ganska ny president makten, Erdogan. Under hans styre förbjöds all bordellverksamhet och annat smått och gott.

Medan Stacey står och väntar på en annan person blir hon antastade av unga män. Hon frågar, kommenterar osv. Det visade sig att killarna tyckte det inte var konstigt att man tog en man bakifrån, eftersom man inte fick eller kunde ha sex med en kvinna innan giftermål.

Undra om en del av dessa killar också var homosexuella, eller att de tog lättaste utvägen. Sedan frågade Stacey dem om de inte förstod att hon inte alls var intresserad av deras inviter och deras sätt att fråga henne. De ville knulla henne. Hon frågade om de inte förstod att hon faktiskt blev förolämpad av deras sätt och frågor. Nej, tyckte killarna. Men när hon fortsatte fråga dem, då blev nästan alla, tror att de var runt sex killar, tveksamma.

Jag fortsätter inte beskriva innehållet i programmet. Det var så trångsynt och nedvärderande av människors sexuella läggning. Transpersonerna hade ett helvete, blev oftast misshandlade efter de hade blivit våldtagna. Polisen tar dem inte på allvar, inte heller rättsväsendet.

Så hemskt, så ledsamt och så förargligt. Alla människor har som sagt samma värde.

I Sverige för inte så länge sedan fanns samma problem. Samhället blev öppnare och modernare och fram steg då dessa personer med en annan sexuell läggning. Kolla bara grekernas och romarnas gamla målningar, där finns det beskrivet män med män, kvinnor med kvinnor och kvinnor med män. Alla sorter.

Det här blev ett lite uppvaknande för mig. Jag visste att människor med en annan sexuell läggning har ett helvete i många länder. En ung man kom till Sverige. Född i fel kropp. Han ville bli kvinna. Blev det så småningom. Familjen kom ursprungligen från Iran, de sa att han var välkommen hem om han fortsatte var en man och hade manliga värderingar och ville gifta sig och få barn.

Nej, hade han svarat dem. Detta anser jag vara en mycket stark man. Tänk att ta adjö av hela sin familj, släkt och vänner. Få börja om helt som en kvinna, med nya vänner och kanske en ny familj.

Jag önskar dessa människor ett fantastiskt liv och hoppas att de får det bra. Nu vet jag att dessa människor i många länder jorden runt har ett helvete. Dessa sörjer jag för, men inte länge. Vem orkar sörja för allt man får se och läsa om?!

Nu önskar jag dig en fantastisk dag.

Själv ska jag träna lite, kanske läsa på mitt manus en halvtimma och sedan blir det att jobba två nätter till.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

I lördags träffade jag, min bror och syster i stan runt 12:30. Vi åt lite gott och drack också. Brorsan gick hem för att titta på V75, då gick min syster och jag till en bro där de har en liten bar med vin, öl, cider, kaffe och te med lite pajer. Härligt att sitta ute i sommarvärmen. Min syster behövde handla lite smått och gott, hon ska utomlands. Vi gick då och handlade i Nordstan. När vi lämnade varandra gick jag till busshållplatsen. Tyvärr gick jag förbi en affär och köpte ett par godispåsar. Jag blev vrålsugen. Vet inte vad som hände. Äter sällan godis nuförtiden. Jag öppnade påsarna direkt och började äta. Kom till hållplatsen. Vägarbete. Den var avstängd. Fick gå en lång väg till nästa och då fick jag vänta i en kvart. Det är det tråkigaste som finns.

He, he, lördagen gick fort. Jag kom hem kl 18:30, vad hände där? Resten av kvällen hängde jag framför teven och var ganska trött. Värmen tar. Ja, även mat och dryck också.

Jag slutför mitt manus. Det är inget som går på några timmar, det är många timmars jobb. Rättande, som meningar som låter underliga och inte passar in. Behöver jag ta bort, eller ska annat in för att läsaren ska förstå. Jag överarbetar för mycket, med andra ord, ibland kan det bli för mycket text. Det måste bort. När jag läser ska hela texten flyta. Spänningen ska med som en röd tråd i boken.

Söndagen var jag ute i trädgården och rensade. Fortfarande varmt. Vi vattnade och jag rensade ogräs. Snart måste jag sätta om tomatplantorna. Det blir många. Regnet kom till kvällen. Det smattrar skönt på plåttaket. Även denna kväll satt jag och rättade.

Idag är det måndag. Det har nog regnat under natten och nu kommer det byar av regn. Jag har nog aldrig varit med om det väder vi har haft. Inte under våren. Tror inte att vi har haft varmt i landet så länge heller.

I kväll går jag på 3-nätters arbetspass, känns som att jag går in i en timma. Tröttheten är ständigt med mig. Det är jobbigt att vända dag till natt och natt till dag. Ibland ligger jag sömnlös när jag är ledig.

Idag är det en speciell dag. Idag är det måndag och vi lever i nuet.

Hm, det är ganska svårt att leva i nuet och inte tänka framåt.

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Jag träffade 2 av mina syskon i stan. Vi åt middag och umgicks. Brorsan gick hem för att titta på V75, och min syster och jag gick vidare. Vi drack ett glas vin och njöt av det varma vädret.

Systern min behövde gå i ett par affärer och jag gjorde henne följe. Sedan gick jag till min hållplats, men tyvärr gick jag förbi en affär. Tror du inte att sockerbegäret låg på och pumpade. På vissa punkter är jag inte principfast. Godisbegäret växte och mina ben styrde in där. Ja, jag vet, hjärnan ville och jag vek mig för impulsiviteten. Därefter gick jag till busshållplatsen, den var, egentligen ska det stå en massa svordomar, men jag hejdade mig, hållplatsen var indragen. Det var en bra bit att gå till nästa. Gångvägen i värmen kändes oändligt. Vilken tur med lite godis på vägen. Usch, ja, en himla tur. Jag fick vänta i nästan 15 minuter. Avskyr att vänta. Brukar promenara runt omkring. Bussen kom till slut. Synd att en tjej inte förstod svenska. Jag hörde att chauffören sa något, men inte vad, bara det sista. Nähä, du förstår inte vad jag säger. Hon betalade med sitt Visakort i maskinen. Äntligen kom jag på och skulle stämpla mitt kort, kortläsaren fungerade inte. Jag gick förbi nästa, den fungerade inte heller. Fniss. Jag åkte gratis. Då förstod jag vad chauffören menade. Hon behövde egentligen inte betala för att maskinerna fungerade inte. Där ser man hur viktigt det är att förstå varandra.

Min man körde in mig till stan, såg då en å som brukar vara vattenfylld, någon enstaka gång har det varit lite vatten i ån, men har aldrig sett så här lite vatten. Vilket väder vi har! Gräsmattan här hemma börjar bli gul.

Ska klä om för att gå ut i trädgården.

Ha en härlig dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Hur många gånger har jag inte upplevt folk som kör bil, de ska bara vara först. Jag kommer att beskriva olika exempel.

1. I en tvåfilig väg kör en bil framför mig på höger sida. När jag närmar mig märker jag att bilen kör för saktare. Jag blinkar och svänger ut. Gasar. Vad händer då? Jo, då gasar den andra bilen. Jag gasar mer, den andra bilen gasar på ännu mer. För att inte få böter går jag in och lägger mig bakom igen. Ja, det är dumt, men det är också dumt att köra alldeles för fort.

2. I rondeller. När jag blinkar att jag ska köra runt rondellen. Vad händer då? Bilar som ännu inte har kommit in i rondellen kör som galningar. Bara jag kommer först. En morgon stannade en lastbil när jag svängde runt i rondellen på en tvåfilig väg där det bara är 60 km. Tack och lov lättade jag på gasen, för jag visste inte vad som kunde dyka upp bakom lastbilen. Vilken tur jag hade, för där kommer en bil vrålandes förbi. Hade jag inte lättad på gasen, då hade vi krockat. Felet hade inte varit mitt, eftersom jag var inne i rondellen.

3. En känsla av jakt när man kör på en 80-120 km väg. Bilarna ligger alldeles för nära i hög fart. När någon ska köra om en karavan av bilar, då plötsligt far en eller flera bilar ut på vänster sida och ska köra om. Det går sakta, och sakta. Ingen har bråttom, men bråttom var det när de skulle ut. Har de ingen back eller sidospegel?

4. Blinkers. Finns blinkers i min bil? Nej, många har inte blinkers i sina bilar. Jo, självklart, men de vet inte vad de ska med dessa till. Hur många gånger har jag stått och ska köra ut, bilar kommer, jag tror att de ska rätt fram. Nej, då kör de in på min väg. Hade de blinkat, då hade jag kanske vågat mig fram och börjat köra, inte helt, för personen i bilen som kom kanske ändrade sig, eller bara kom åt blinkern. Likaså i rondeller, då finns inte blinkers heller.

5. Sedan är det dessa personer som talar i mobil fast det är förbjudet. Mobilen är upptryckt mot örat och oftast med armbågen lutad mot fönstret. Eller de där som sittar och har en djup diskussion i bilen. På 70-väg kan de köra mellan 40-70. Suck!!!

6. Ska inte skylla på ungdomar. Många kör exemplariskt, men ... Har du tänkt på dessa som har Bmw och Audi, jädrans i min själ, bilen måste vara gasfri, för de bara svischar förbi. Därför är det också hårdare kontroller på unga män, de kör för fort och begriper inte att det kan hända olyckor. Även försäkringar är mycket högre på dessa unga män. Olycksfrekvensen där en ung man är inblandad är också hög.

7. I Götatunneln i Göteborg finns inga hastighetskameror. Där råder fri hastighet. Jädrans så fort det går.

Trafiken är mer intensiv i dagens Sverige än för 20 år sedan, fast för 20 år sedan tyckte man det gick fort då också. Nu blir bilarna bara bättre och bättre. När flerbilskrockar händer det är då när folk inte hinner se upp. Som exvis många filer, det går fort, några bilar väljer att byta fil och observerar inte att en bilist kört fort och ligger strax till höger eller vänster, de ser inte alltid bilen.

I dagens samhälle finns inte respekt i trafiken. Det där att man ska köra vartannat fordon och ta hänsyn. Nej, det stämmer inte alltid.

Då återkommer jag med respekt. Vart tog den artigheten i vägen någonstans?!

Nu har jag lite att göra i trädgården.

Ha en helt underbar dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Livet kan ändra sig, fort för vissa, sakta för andra eller mycket långsamt. Ett helt spann av olika händelser följer ens stig under livet. För mig handlade det om skrivandets konst.

Livet blev för mycket. Det kan handla om arbetslöshet, som vänner som tar all kraft. Det var efter en händelse, inget märkvärdigt, men för mig var det en väldigt jobbig period och det var längesedan, runt 1997,. Tänk vad fort man glömmer. Arbetslös var jag, visste inte vad jag skulle jobba med och råkade ut för en ångestattack, vilket aldrig hade hänt mig tidigare. Jobbigt som tusan. Känslan av utsatthet går inte att beskriva. Rädslan för något okänt, då trodde jag att jag höll på att bli riktigt sjuk. Nåja, jag skrev av mig varje känsla, varje nervbit och märkte en dag att jag mådde bättre. Det skrivna ordet var kanske inte enligt svenskan det bästa, men ett mord hade begåtts - i min fantasi, och den är riklig. Ja, jag har fantasi, den har inga gränser. Förr trodde jag inte att jag kunde skriva, författa något. Skolan skulle göras färdig. Nästa var ett jobb. Inte heller hade jag tänkt jobba natten, men där fick jag mer tid över och för fjorton år sedan tog jag mina första stapplande steg i författandets bana. Jag skickade in en gång. Efteråt skämdes jag. Svenskan var för dålig, inte stavningen, utan grammatik och meningsuppbyggnaden. Det jobbade jag med rätt länge. Sedan skickade jag in en gång till en annan bok. Ja, jag blev refuserad.

Jag har skrivit 8 thriller och thrillers medialt. 4 kortromaner, även här thriller och thriller medialt. Nu skriver jag på ett mellanting i thrillerform och tänker skicka in detta alster, manus.

Då kommer jag till nästa punkt. Min systerdotter har aldrig målat, hon trodde heller inte att hon kunde. Detta har jag beskrivit tidigare, men jag tänker på livet. Visserligen är hennes dotter väldigt duktig på att teckna och gör detta oftast i mangaform. För 1,5 år sedan började min systerdotter Diana Wahlborg att måla och för andra månaden på raken finns hon med i Aperon Art Catalogue.

Du som känner att du inte har någon hobby och skulle vilja ha. Prova dig fram. Gå på olika slags kurser. Hur ska man veta vad man vill i livet om man inte har provat. Jag skrev av mig mina känslomässiga händelser, min systerdotter älskar att måla. Du, du kanske älskar något helt annat. Vissa personer önskar absolut inte att ha någon hobby för de hinner inte. Nej, det är bra det också. Du som vill, du som drömmer om att göra något, du kanske bara önskar drömma nu och låter det komma senare. Eller så går du på olika kurser. Det som du inte tror att du kan, just det kan du bli en mästare på. Men ... inget är gratis. Det är ganska tuff väg att gå om man vill vidare med sin hobby.

Nu avslutar jag här, ska sova efter nattens jobb och jag önskar dig en underbar dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Jag har visat denna ros tidigare, den som ska bli ett omslag. Detta foto hade jag tagit tidigare. Jag gillar att fotografera också. Vi duschade blommorna och tog foton därefter.

"Tårarnas doft" blev arbetsnamnet på mitt manus. I boken finns en förklaring till arbetsnamnet.