Vad vore vi utan alla våra drömmar.

En dröm kan ta oss långt, ibland stannar den på vägen och blir till ingenting, för under den vandringen visade sig att drömmen kanske inte var vad man trodde. Vissa drömmer om storhet och det är bra, storheten gör att den tar oss ännu längre bort. En dröm kan för många, kanske de flesta, bara stanna vid en dröm. Den blir vardagsnjutning för en stund. Som min pappa en gång i tiden. Varje lördag drömde han om storkovan, som så många av oss gör även idag. Varje lördag krasades drömmarna, men som den borne optimisten han var sa han att det kommer en ny lördag med mängder av möjligheter och nya dagar emellan, och under denna väntan finns nya drömmar.

Drömmar, en del drömmer stort, jobbar hårt för att uppnå den där drömmen. Vissa når med fingrarna till en hand som sträcks ut för att mötas, drömmen löses upp. Av vad? Livet? Sjukdomar? Pengar? Annat kommer emellen?

Ibland när man drömmer måste drömmen byta väg, som i skogen där det finns många skogsstigar att välja mellan. Alla som har småbarn vet att man ibland får lägga drömmen åt sidan för att barnen tar så mycket ork och tid - givetvis värt detta. Eller det där jobbet som kräver all energi.

Sedan har vi personer som drömmer och kommer hela vägen fram, en del grabbar tag i den där handen som sträcks ut och håller den hårt. Vi har ett exempel som alla känner till; Zlatan.

Min dröm? Ja, jag har många, för livet har mycket att erbjuda, bortsett från eländiga sjukdomar förstås. Min största dröm är att mina böcker ska bli i ropet. Att jag kan arbeta mindre med mitt jobb och öka takten på skrivandet.

Förr, när jag drömde fick jag ofta höra att ha fötterna på jorden. Jodå, jag hade allt mina fötter stationerade på jorden, men i drömmarnas värld var och är allt möjligt. Ibland är drömmar som sagt bara drömmar, för det är en njutning.

Vilken är din dröm?

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se