Min berättelse om julafton, men vill inte berätta några sorgliga historier i mitt liv.

Jag kommer från en stor familj med mängder av människor runt mig. När jag var liten var det släkten med mostrar, morbröder, kusiner och morföräldrar. På pappas sida var det fastrar och farbror och vår farmor plus kusiner. Vi var sällan ensamma. Däremot flyttade vi och vår familj blev äldre. Lättare att fira ensamma. Vi blev äldre och fick egna barn. Min man och jag fick inga barn. Därför blev jag tillfrågad om jag kunde vara tomte, oftast då på två ställen. Självklart ställde jag upp. I början var det jättekul. Barnen var lyckliga och vi hittade på lite dumheter. Sedan kom tiden när jag inte längre hade arbetet kvar som kontorist med dess arbetstider - ledig alla röda dagar. Jag började arbeta skift som undersköterska. Grannarna fick barn och där var jag också tomte i i cirka 12 år, ett år ropade en annan granne på mig och jag var tomte där också. Redan nu började jag tröttna. När det var som värst med tomtandet kunde jag vara det på tre ställen, hade svårt att säga nej - för barnens skull. Men jag då?! Ingen tänkte på hur jag mådde, även om jag sa till och blev övertalad.

Sedan 17 år tillbaka arbetar jag som undersköterska på ett äldreboende, och av dessa har jag arbetet 13 år natten med löpande schema. För några år sedan arbetade jag julafton och var tomte hos grannen, gick hem, sov och sedan till jobbet. Har jobbat fler julaftnar, men har då åkt direkt till jobbet varvid att jag har varit så trött, hjärtat dunkade tungt i kroppen. Nej, det gör jag inte en gång till.

Nu har jag varit ledig och ska jobba i natt, juldagsnatten och två nätter till. Detta blev min första ensamma jul - nja, inte riktigt, min man var hemma till klockan 14:30 och åkte till sin familj. Innan dess tog jag mig en stilla långpromenad i detta förbannat tråkiga julaftonsväder - regn. Promenaden tog 1 timma och tio minuter. Senare åkte min man iväg. Jag duschade, tog på myskläder och bara var. Tittade på teven. Tyvärr var det mycket som jag redan hade sett. Men skönt hade jag. Kroppen var trött efter den långa promenaden. Jag mådde alldeles utmärkt. Det här ångrade jag verkligen inte. Skillnad på självvald ensamhet än en påtvingad där man inte valt.

Jag tänker på alla barn som växer upp i en familjekonstellation där föräldrar kör till respektive förälder och så vidare. Eller där det är mer fest för de vuxna och barnen gömmer sig gråtande. Det är det mest vidrigaste jag vet. Kan man inte hålla sig ifrån sina laster ett par dagar för sina älskade barns skull. Droger som exvis alkohol är en av de mest egoistiska droger som finns. Den skalar av personligheten och kvar blir bara något man inte vill titta på, eller kanske till och med hatar.

Så Jul för mig är med min familj, där maten och familjen står i centrum. Självklart är det roligt med julklappar. Under årens lopp har jag pratat med syskonbarnen, de har alla sagt att vi, i hela familjen med kusiner, det var den viktigaste biten. Vi vuxna pratade och lyssnade på barnen. Berättade historier, vi umgicks och hade det mysigt. En bullrig familj, men lugn och ro. Ingen bråkade, ingen slogs. Barnen behövde inte gömma sig. Eller mamma springer ut för pappa slåss. Tyvärr är det en sak vi glömmer. Under den vackra glatta ytan finns hos vissa familjer hemska händelser som sätter sina spår i livet.

En Jul ska vara lugn med trevligt umgänge.

Jag hoppas att du fick det, en trevlig Jul. Är du ung och har det jävligt i hemmet, din tid kommer då du får en egen familj, då vet du hur du inte ska göra.

Fortsättning om hur min första bok blev till kommer snart.

Ha en härlig fortsättning på Julen!

Lill Lindbäck, författare och undersköterska.

www.lill-lindback.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad är jag mest rädd för, jo det är maktgalna människor. Dessa som har vassa armbågar, som psykopater och narcissister. Folk som inte skyr några medel alls, tar ingen hänsyn förutom pengarna och dessa styr egentligen mest. Så mina punkter är: psy...

Tycker inte du att det stormar ute oftare och ibland med hårdare byar. Jag måste erkänna att jag tycker att det är spännande, men när jag läser om hur vissa stormar gör översvämningar och träd blåses ned både över bilar och hus, då är det ledsamt.  ...

Nu var det längesedan jag bloggade och jag förstår varför. Jag heter Lill Lindbäck, under detta året kommer jag att byta namn till det jag föddes till och då blir namnet LILL KARLSSON. Det känns bra. Jag har skiljt mig, inget jag önskade. Till sommar...

Självklart känns julen extra när det är snö ute och även när det snöar. För min del är jag inte förtjust i snö, speciellt inte när jag ska köra bil. Numer tar jag hellre buss eller spårvagn. Jag är absolut ingen expert när det snöar, men jag blir n...

Nu gör Bris mycket reklam överallt. Så sorgligt. Det ska inte behöva var på det viset. Alla högtider, tydligen mest under juletider är det som värst. Stackars barn. Stackars alla som bor hemma i en miljö som inte är trygg, eller ens bra. Vad tänker...