Jag skriver inte det här med tanke på julen, och att sälja som julklapp, det är försent. Min tanke är att jag kan locka andra att skriva, måla, teckna eller ha annan hobby. Med åren har jag kommit på hur viktigt det är med en hobby. Jag har läst mycket. I många år stickade jag och virkade, det var väldigt populärt, men faktiskt också ett stort nöje att se hur ens arbete växte fram.

Om jag kunde skriva? NEJ!

I skolan var jag dålig i svenska, grammatiken och meningsuppbyggnaden plus långa meningar. Jag skrev aldrig, trodde självklart att jag inte kunde, men en hobby kräver övning. Vet du inte vad du gillar? Prova dig fram. En dag hittar du din grej och du mår så mycket bättre.

Jag skriver inte för att andra ska tycka att jag är bra, jag skriver för att min fantasi äntligen har fått utlopp för allt vad den kan hitta på, vad min hjärna kan hitta på.

Ska fatta mig kort. Jag har beskrivet det här tidigare, men här blir en kort början. Livet blev för mycket och för första gången i mitt vuxna liv fick jag en panikångestattack. Jag trodde att jag höll på att bli galen och blev väldigt rädd. När jag kom hem försökte jag tala om för min man hur jag mådde, men jag kunde knappt prata. Vågade inte ...

Hm. Nästa dag satte jag mig ned och skrev av mig mina känslor, detta gjorde jag praktiskt taget varje dag. Trycket inuti hjärnan minskade också varje dag. Samtidigt läste jag igenom det jag skrivit, och plötsligt var någon mördade i skogen där jag bor. Så började mina första stapplande steg i författarens liv. Skrev för det vildaste, brydde mig inte om världen utanför. Glömde maten på spisen, glömde av att äta tills magen gjorde ont. Jag hade hittat min värld och detta var runt 1997. Kommer inte ihåg exakt år, men jag hade arbetat som kontorist i många år, arbetslös i sex år med en mängd extrajobb tills jag kom på att jag måste studera.

Som sagt, jag började skriva och skriva, sedan kom studierna och det fanns absolut ingen tid över att skriva. Därefter en fast anställning som undersköterska, ett par år efter, troligtvis 2004 började jag arbeta natten.

Med andra ord började jag skriva 2004 som hobby. Mer kommer under dagarna som kommer.

Här visar jag omslaget, det är från skogen hemma.

Lill Lindbäck, undersköterska med hobby som thrillerförfattare.

Finns i nätbokhandeln.

www.lill-lindback.se

Grattis till alla er som får jobba så mycket längre. Du som fortfarande är ung eller mycket yngre. Satsa på ett bra yrke, skaffa högre lön. Vissa yrken är låglöneyrken, jag har ett, som undersköterska, pensionen blir förstås lägre då. Sedan kan man alltid spara själv till pensionen. En del gör det.

Yngre människor börjar allt senare med ett arbete, en del vill inte ha fast anställning, och många vill tjäna snabba pengar för att sedan resa. Glöm inte att du en dag blir äldre och kommer på dig med att titta över din pension, du blir chockad.

Själv får jag strax över hälften av det jag tjänar idag. Tack regeringen! Har nu jobbat i många år och det borde generera mer pengar. Drömma kan man alltid. Nej, jag har aldrig pensionssparat. Min pappa gick bort i en ålder av 46, då lovad jag mig själv att jag skulle leva för mina pengar. På sätt och vis har jag gjort det, men även livet kommer emellan med andra saker.

Skrev det här för att jag läste tidningen i morse. Där stod den nya pensionen. När jag tänker efter vet jag inte exakt vilket årtal det ska börja gälla. De som är födda 1960 och yngre år, de får högre pensionsålder.

Ha det fantastiskt!

Lill Lindbäck

Igår kväll var det halt för bussarna. Jag väntade på min buss, det kom en annan in på hållplatsen. Det var halt, busschauffören kom inte från hållplatsen, han var tvungen att backa på stora vägen. Jag såg hur han bromsade och bussen bara gled bakåt.

Min buss kom bakom och stannade ute på vägen. Faktum var att jag blev lite orolig och gick ut på vägen, småsprang bort till min buss. Det var lika halt ute på vägen. Göteborg. Göteborg, alltid likadant så fort det blir snö. Halt som bara den.

Numer har jag bestämt att ha säkerhetsbälte i bussen. Det är faktiskt lag på att man ska vara bältad. Är det halt ute och bussen kanar, tänk då scenariot om det kommer ett annat tungt fordon, jag kan tänka mig smällen och att man slår sig illa.

Det där är min fantasi.

Vad jag förstår får inte bussar eller lastbilar ha dubbdäck på grund av de drar upp asfalten på vägarna.

Ta det lugnt därute! Själv ska jag strax lägga mig efter helgens nattjobb.

Lill Lindbäck, undersköterska och författare

www.lill-lindback.se 

Såg på teve för några dagar sedan om naturfenomen, vackra sådana.

Förr, för längesedan, skapades myter på olika händelser. På den tiden fanns heller inte forskare. Folk var nomader, kanske inte alla, men många var vandrare, där det fanns mat stannade man. Givetvis vandrade dessa folk även vid dåligt väder.

Myter startates och så även traditioner. Allt var muntligt. När något är muntligt förändras historierna.

På tevekanalen så visades det olika väderfenomen. I Sibirien när solen var på väg upp började ljuset visa sig, och ett till och ett till. En person filmade händelsen. 3 solar visade sig. Såg fantastiskt ut, som om någon stod med speglar och speglade solen, men det var ljuset och vädret som gjorde det.

Sedan såg jag foto på en stor cirkel i himlen, på själva cirkeln fanns 5 solar, innanför cirkeln fanns en regnbåge - upp och ned på. En meterolog förklarade dessa fenomen. Det visades mycket mer, men dessa var fantastiska.

Myter skapades säkert på grund av sådana väderfenomen och gudarna tillbeddes.

Likadant för mig. Jag såg 5 regnbågar. Överdriver jag, nej, jag såg 5 när jag körde bilen. Helst ville jag stanna och foto dem för att kunna visa upp dessa, men det fanns ingenstans att stanna. Ja, sedan fick man lära sig att när det blir fler regnbågar beror detta på ljuset som reflekterar sig i solen och då i fukten. Oftast visar sig 1 även 2 regnbågar är inte ovanliga. Den ena speglar sig i den andra och då är färgerna inte på samma plats. Jag såg inte det den gången. Det enda jag hann räkna var till 5 regnbågar. Så fantastiskt vackert.

Hoppas du får en fin dag/kväll.

Här nedan är bara en regnbåge, men tänk då om det fanns flera. Du har säkert upplevt sådant själv. Naturen är spännande och där hämtar jag mycket inspiration i livet, inte bara till böckernas värld.

Lill Lindbäck, författare

www.lill-lindback.se  

Fortfarande än idag tycks det inte vara straffbart att slå en kvinna på många ställen i världen. I detta fall är det Ryssland. Straffar de heller inte män som slåss mot män?

Vad det är för män som slår en kvinna, eller slår en annan människa överhuvudtaget. Det är för mig mycket dumma män.

Det är absolut inte okej att slå. Misshandel fysiskt eller psykiskt är en av de värsta saker som kan hända en annan människa. Jag skrev i förra inlägget lite om kränkningar, att misshandla en annan människa är en allvarlig kränkning. Vad är det för män som misshandlar sin fru/sambo? Förr sa man den man älskar den agar man. Undra vilket stolpskott som kom med den ramsan, gammal är den, men jag vet inte hur gammal.

Kan du älska en man som slår dig? Hur kan en man slå en kvinna som han älskar? Älskar man inte varandra då är det dags att gå åt var sitt håll. Men det är sin egen makt den personen är ute efter. Den personen bryr sig inte om sin fru alls.

Godkänn aldrig att bli slagen! Inte av någon. Speciellt inte av din man. Kvinnor har sagt, jag var dum och sa till honom sådant jag inte hade behövt. Urskulda dig aldrig. Ett slag är ett slag.

När jag tänker efter, om någon skulle slå mig, aj, aj, så ont inte bara idag utan dagarna framöver. Jag skulle ha blivit rädd i den personens sällskap.

Än en gång skriver jag och menar det jag skriver, godkänn aldrig att någon misshandlar dig! När första slaget är givet är det andra inte lika svårt, sedan blir det en vana.

Nu säger jag godnatt, jag har jobbat i natt och kom hem efter ett kort utvecklingssamtal med chefen.

Lill Lindbäck, författare i genren thriller och thriller medialt

www.lill-lindback.se

Ja, vem är du egentligen. En förändring håller på att ske i samhället, det där som jag kallar för respektlöshet. Människor är hänsynslösa i vissa fall. Hänsyn - omtanke eller respekt. Hänsynslös - utan hänsyn, eller brutal i vissa fall.

Förr i Sverige, för länge sedan. Då fanns endast en respekt och det var för den som hade en titel, överheten. Skulle du börja på ett jobb då gällde det att buga och niga så långt det gick, det kallades också för att vara underdånig. Själv tycker jag det är fjäsk, men jag hade också fjäskat för att få ett jobb. och det genererar pengar. Förr fanns inte det sociala nätverket. Ingen ung person kunde gå hemma, bo gratis eller äta gratis. Det var väldigt fattigt och all hjälp behövdes från hela familjen. Förr titulerades herr fabrikören, herr direktören, titlar var väldigt viktiga. Då kunde överheten vara väldigt hänsynslösa. Gjorde inte arbetaren som de blev tillbedda blev chefen hänsynslös och du fick sparken med omedelbar verkan. Vem ska ge dina barn mat? Då fanns inte bidrag överhuvudtaget. Jag ska inte beskriva fattigdomen mer än så, förutom med hjälp av olika människor i Sverige kom fackförbunden till. Socialdemokraterna tog makten och titlarna försvann mer och mer. Givetvis finns det människor som fortfarande titulerar sig.Titta på gamla gravstenar, det är faktiskt intressant. Du hittar dem på äldre kyrkogårdar. Då hette det fabrikören och fabrikörskan, frun jobbade inte utan blev automatiskt titulerad så. Doktorn - doktorinnan.

Tillbaka till respektlöshet. Jag har träffat på artiga och trevliga människor, men också den motsatta. Otrevliga människor bemöts otrevligt, eller hur. Ger någon mig artighet och ett trevligt bemötande, då gör jag detsamma med ett leende. Hjälpsamhet föder hjälpsamhet, som till exempel när man hjälper en äldre person över en trafikerad väg.

Ett nytt samhälle håller på att växa fram, skottlossningar varje dag, inget ovanligt. Inte heller är det ovanligt att äldre och sjuka får en signal på dörren, de öppnar i tron att det är Hemtjänst som kommer, men det är brottslingar.

I skolorna är det tufft för många. En del går under och tappar lusten för att lära sig. Om någon går på dig och bråkar, den personen kan ha med sig ett antal vänner som oftast ser på, bara det är ett övergrepp. Personen bråkar med dig för att imponera på dem, den personen vill visa vem som har makten. Kom på något snabbt, det väntar sig inte den personen. Man måste testa sig fram vad som biter bäst utan att slåss. Fråga exempelvis "Hur tänkte du nu?" Vänd dig till de andra som lyssnar. "Hur tänkte ni nu? Vill du eller du bli utsatt för samma sak som jag blir nu?" Fråga mobbaren hur den personen har det och den mår. För oftast mår den väldigt dåligt. Tar du då upp detta med vederbörande föräldrar så håller de alltid på sitt barn, oavsett fel och brister. Den personen blir då värre, för mamma sa så och pappa sa si. Sedan finns det förstås människor som mår bra av att glänsa. Men det är på ett alldeles fel sätt.

Hursomhelst, detta är ett väldigt respektlöst sätt att visa.

Om en person eller flera utsätter dig för en kränkande behandling gå till läraren, berätta även hemma. Går du i skolan skulle jag ha frågat om en barnpsykolog. De kanske kan hjälpa. Jobbar du, prata med kollegor eller i sista fall, chefen.

Ingen ska behöva bli kränkt. Alla kan vi göra fel här i världen. Gör då om och gör bättre.

Ge respekt, medkänsla och kärlek (vänskaplig) till din nästa!

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Ja, just det, ni ungdomar. Jag har blivit äldre och har gått igenom livet precis som ni gör nu. Skillnaden är sociala medier där tydligen den som är elakast får hejarop. Ren mobbning anser jag och är det fulaste som finns, men det var inte det jag skulle skriva om.

När jag ser ungdomar ute eller hemma, ser jag era steg mot ett vuxet liv. Ett vuxet liv innebär inte att man blir äldre, utan att man får erfarenheter i livet av olika de slag. Det finns vuxna som aldrig lär sig, kanske inte vill lära sig och tror att de fortfarande är ungdomar.

Det finns vuxna som har problem, skiljer sig och skaffar en likadan partner som tidigare, vilken kan ha alkoholproblem, bråkar ständigt och så vidare, de får samma problem i sitt förhållande som tidigare. Alltså är det personen ifråga som ska se sig i spegeln. Lär dig!

Men det är svårt.

Ni ungdomar är så vackra, ni har livsglädje och är nyfikna på livet. Om en vacker tonåring är elak, eller spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast i världen är. Den personen blir rasande när hon inte är vackrast. För mig är inte den personen vacker. En vacker person för mig är den som har värme, vänlighet och är en för övrigt bra människa.

Gå inte på att hur man ska måla sig för att vara vacker, eller botox i läpparna. Jag har varit med om personer som aldrig blir nöjda, aldrig blir lyckliga även när de gjort om sig till en vacker docka.

Börja med att se vad som finns för intressen, i naturen, i böckernas värld där du kanske behöver hitta rätt, du kanske gillar skriva dikter eller rent av boxas. Sök och känn dig för. Säg till dina föräldrar att du bara vill testa dig fram inom idrottens värld.

Jag var en orolig själ som ung, väggarna kvävde mig och jag ville bara ut. Ofta blev det långpromenader med vänner eller i ensamhet. Ensamheten kan vara rogivande. Jag kände mig för, hittade inte det jag drömde om. Vet förresten inte vad jag drömde om, något var det. Efter en händelse i 40 års ålder började jag skriva ner mina känslor, jag skrev, ändrade och så blev min hobby till. Jag skriver mestadels thrillers, det och sköna promenader är en del av mitt liv. Jag hittade hem på något sätt, i min själ. Ett annat är resor och se världen. Låt nyfikenheten inte stoppa dig, men gör inga vansinniga saker.

Visst kan jag förstå dig som vill rätta till något på kroppen och du tycker att du blir finare, det är upptill dig. Jag bryr mig om dig som du är, nej jag känner inte dig, men de flesta människor är vänliga och vänliga människor är underbara.

Här kommer ett foto på en vacker blomma, livet är vackert, bara du kan se det genom dina ögon. Så se det vackra runt dig. Småsaker. Det räcker för mig med ett vackert foto där jag andlöst drar efter andan och njuter. Här skulle jag visa alperna, men det blir en vacker blomma i stället. Därför att ni är vackra!

En kram till er ungdomar!

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Min man har för ett tag sedan skadat sitt knä. Häromdagen fick vi låna en motionscykel av grannen. Nu i skidåkningstider, plus att jag har tvättat fönster och gardiner som har satts upp mellan programmen, då är det väldigt bra med en motionscykel. Igår satt jag och cyklade i 5 minuter, egentligen är det ingen tid att prata om, men jag cyklade fort. Perfekt att ha teven framför sig, se hur skidåkarna kämpar sig fram och jag cyklar, inte hela tiden - förstås.

Nu har jag lite annat att göra, men skidskyttet börjar kl 13 (13:30). Längdskidåkningen går nu, det får jag lyssna på. Visserligen är det roligare att se det på teven, har som sagt annat att göra.

Ha det bra!

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se