Jag har varit i Karlskrona sedan i fredags. Tänkte besöka författaren Kim M Kimselius, denna dag, innan besöket, sökte jag pestkyrkogården. Den fanns med i en pyttiliten del av kartan jag tog på hotellet. Jag åkte dit, nä, inte dit, men nästan. Med andra ord åkte jag runt och letade. Tyvärr hittade jag den inte.

Jag åkte vidare för att söka efter en kyrka från 1140-talet. När jag kanske var framme parkerade jag bilen och tänkte att det inte kan vara den kyrkan. Den såg för "ny" ut. En kvinna gick bland gravarna. Jag frågade henne. Nej, det fanns ingen kyrka som var så gammal i närheten. Nu var jag nära att ge upp. Men ... Jag var nära författarvännen, men ville ändå se en gammal kyrka. Hallå, det är historia! Jag åkte till ett ställe som heter Hjortsberga. Självklart fotade jag, vilket jag kommer att visa senare. Utanför var det ett äldre par som fixade gravarna. Jag frågade dem om kyrkan. De trodde att koret - längst fram där prästen står var från 1100-talet. Mannen i fråga var född, döpt och konfirmerad i Hjortsberga socknens kyrka. Häftigt. Det var att träffa någon på landet för 100 år sedan och de pratade om socken. Härligt när man kan träffa folk som man kan prata med. Nästa steg var att besöka Johannishovs Slott. Låter inte det tjusigt? Väl där hittade jag ingen parkering, inte heller kunde jag med att ställa bilen på en gräsmatta längre bort. Grindarna var stängda och bilar stod innanför. Jag hade inte läst om slottet, jag körde förbi och såg en skylt. Nä, nu gav jag upp. Jag åkte till min författarkollega, en underbar person. Där träffade jag flera författare, en av dem Lennart Guldbrandsson, utsökt talare. Jag köpte en bok av Kim M Kimselius och efter Lennarts föredrag köpte jag en av honom med. Innan dess köpte jag kaffe och kakor. Kim sa att jag kunde sitta på hennes favoritställe. Jag gick dit. Så tyst. Så skönt. Bara humlor som surrade. Stressen rann av mig. En, så att säga, grindvakt frågade när jag kom om jag godkäånde att Kim la ut bilder på sin blogg. Det var helt okej. Marie och jag hade en trevlig stund. Efter föredraget gick jag till bilen. Marie stod kvar vid vägen. Vi pratade böcker. Då frågade hon om jag var författare. I bilen hade jag min nyaste bok som jag gav henne. Därefter åkte jag hemåt. Åh, vet du vad som hände under vägen??? En 90-väg. Plötsligt flyger en rovfågel ut i bilens höjd. Jag tvärnitade. Ingen låg bakom mig, tack och lov. Rovfågeln hamnade högt upp. Jag hörde ingen duns, det verkade som om den kanade precis över takkanten på bilen. Jag såg ingen fågel i backspegeln, inte på vägen. jag vet heller inte var den tog vägen. Nu tänkte jag fort. Ska jag stanna bilen. Var? Det fanns ingenstans där jag kunde stanna. Tänk dig om en bil kom i 90 och plötsligt ser min bil. Nej, jag vågade inte stanna. Inte heller visste jag vart fågeln hade tagit vägen.

Förlåt att jag inte stannade.

Mer finns att skriva om Karlskrona och det blir i morgon. Ha en skön söndag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se