Jag funderar ofta på hur samhället har utvecklats. Hur kan det poppa upp så mycket ungdomsgäng? Varifrån får de sina vapen? Det är våldtäkter eller kvinnor blir tafsade på, precis som om en kvinna tillåter vilken främmande man att göra anspråk på sin egen kropp. Politiker, banker och företagsledare, alla som har en maktposition, även vissa idrottspersoner, dessa tror att de står över andra, att man kan göra lite som man vill.

Med tanke på gäng och övriga kriminella. Tidigare beskrev jag om Tullverket. Jag önskar att vi hade bättre apparater. Alla bilister och gångtrafikanter borde gå igenom röntgenapparater, men också med hjälp av hundar. Så som jag beskrev om att hundar kan lukta sig till vapen och narkotika. De stora röntgenapparaterna kan ta lastbilar och personbilar. Varför tycker jag så här? Jo, det florerar vapen som ingen kan ha undgått att läsa om. När jag var barn och ungdom fick jag lära mig att andras tillhörigheter var deras. Jag skulle få jobba för det som blev mitt. Visst stal människor. Jag blev bestulen på mina skidor. Men att ha ett vapen och säga till en annan människa att din mobil ska jag ha.

Vad ska vi då göra? Politiker borde satsa ner i skolorna och redan vid första klass. Dessa personer bör följa eleverna upp i åldrarna. Samtal och åter samtal, med barn och även deras föräldrar. Men barn vill göra det förbjudna. Jag gjorde det. Spänning.

Jag hade en gång en väninna som menade på att hennes son inte hade knivar som han blev beskylld för. Hon hade frågat sonen och även letat efter en kniv. En förklaring som jag gav henne var att givetvis går det att gömma en kniv utomhus. Nu var det också så att jag fick höra skvaller vägen att detta var sant. Vad säger man till en förälder som tror att sitt barn är oskyldig. Tyvärr är det så att man kan fråga sig vems barn är det som utför brott? Ditt, mitt, allas - och det är vårt allas problem.

Förr i tiden sa grannar till grannbarnen att dessa skulle gå hem. Att de inte skulle vara på främmande ställen och så vidare. Då kunde man säga till barnen utan att få deras föräldrar på sig. Idag får man passa sig för barnen eller deras föräldrar.

I vissa familjer får sönerna göra som de vill, de är ju pojkar. Har du tänkt på att i dessa familjer syns sällan flickorna ute. De är hårt hållna. Varför är då inte sönerna uppfostrade på samma sätt.

Som ung var jag jämt ute med mina kompisar. Vi var ett gäng, men vi var snälla och respekterade varandra och andra människor

Jag undrar hur samhället ser ut om femton år. När dessa barn till föräldrar som ständigt är uppkopplade på sociala medier och hellre pratar med dem än med barnet/barnen. Det är lätt för mig att anse vissa saker. Man ska hinna med så mycket.

Mina föräldrar lärde mig att veta hut, som de sa. Förr i tiden hade man betyg i uppförande och ordning. Kom jag hem med stora A i detta, då var min pappa stolt. Då hade han uppfostrat rätt. Betygen var han inte lika noga med, för som han sa, som äldre jobbar man med det man söker sig till och gör sitt bästa. Att bli en bra människa är viktigt, att respektera andra oavsett religion, hudfärg och tillhörighet är en av de viktigaste uppförandekodexen man kan ha. Däremot ska ingen trampa på mig eller dig. Visst kan jag tillåta detta beroende på mitt humör, för ibland bryr jag mig inte. Den dagen då jag återigen blir trampad på av samma person då sätter jag ned mina fötter och talar om vad jag anser om den personen.

Visar man respekt till en annan människa får man respekt tillbaka. Jag hör dessa ungdomar i gängen. Du ska visa mig respekt. Nej, jag visar inte dig respekt, för respekt förtjänar man, det gör inte en person som går via hot och våld om någon inte visar den respekt.

Usch, nu blev jag lite övertydlig. Jag väntar fortfarande på min nästkommande bok. "Tårarnas doft".

Ha en underbar dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel. Jämför alltid priserna.

www.lill-lindback.se

Och vart tog tiden vägen. Dagarna går fort. Det känns som om julen är långt därframme. Tiden går alldeles för fort. Igår kväll när jag åkte till jobbet hade det fryst på. På backen här hemma slirade bilen till. Inget märkvärdigt, precis som det brukar när det är vintertid. Jag körde lite längre och förbi en rondell, då tyckte jag att däcken inte fäste ordentligt. Det var halt ute. I morse var det lite bättre, men ju närmare hemmet, desto kallare blev det. Nu låg termometern på nollstrecket. Igår  kväll var det kallare.

Jag har börjat träna så smått. Har uppgifter från en sjukgymnast vilket jag har slarvat med. Nu har jag mer tid över och har startat, dessutom tog jag även min mans träningspass och det innehåller knä som höfter. Ja, jag kan säga att det känns runt höftena. Skönt att komma igång. Jag ska egentligen köra med lätta hantlar samt band, men jag har problem med nacke, axlar och rygg. Inget ovanligt och precis som så många andra i vårt samhälle. Sjukgymnasten, heter inte så längre men jag är för trött för att minnas det nya namnet, sa att mycket beror på hur jag står och sitter. Tyvärr, tusan så svårt det är, men jag hänger med ryggen och huvudet åker fram, likadant när jag står upp. Skjuter jag fram nyckelbenet, bröstkorgen åker ryggen med och blir rakare. Det känns gott i kroppen. När jag glömmer mig så sjunker jag ihop igen. Hur svårt kan det vara? För mig är det väääldigt svårt att komma ihåg att stå rakt och ut med nyckelbenet-bröstet.

Jag väntar på att min nya bok ska bli klar. Det tar sin tid. Min önskan var att boken skulle bli klar i november, men är man inte nöjd, då vill man heller inte ge ut en bok. Ska bli roligt att se den. Det känns nämligen mäktigt att få hålla i boken som man har jobbat på.

Nu ska jag hoppa till kojs. Helgjobbet är gjort och i morgon är jag ledig.

Ha en fantastisk dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel. OBS! Jämför priserna. Kan skilja en hel del.

www.lill-lindback.se

Vinterbelysning är vackert. Det lyser upp i mörkret. Förra året hade jag belysning vid garaget och nedför trapporna runt en stor buske fortsatte nedför trapporna och runt hörnet där även belysningen hängde i buskar. Det var inte nattsvart, det var vackert. Det lyste upp länge. När jag tog ned belysningen fungerade allt. I år tog jag upp det igen och tog för givet att det skulle fungera. Nä. Glöm det. Det var metervis med belysning. som finns i delar, kanske runt 2 meter. Dessa skruvas ihop med nästa enhet. Jag testade del för del. Inget fungerade. Jag testade med att byta kabel i garaget. Inte där heller.

När min man kom hem testade han också. Bytte kabel längst fram så att säga, fungerade inte. Nu har vi en endaste litet ljus som lyser upp. Inte alls lika fint. Men bättre än inget. Jag har ingen lust att köpa nytt. Huset ska säljas. Inte ännu, men förhoppningsvis nästa år.

Nu ska jag åka till återvinningen med påsen av vinterbelysningen, därefter göra ett par ärenden och handla dessutom. Sedan gäller det att jobba hela helgen. Så är livet.

Ha det gott därute. Njut av upplysta ställen. Det blir väldigt vackert i mörkret.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Idag har jag en ledig dag på schemat. Ska jobba helgen. Igår gick jag upp tidigt för att åka på ett möte, men jag tänkte mig för och ringde in till jobbet. Mötet var inställt, de skulle ha ett möte, men inget jag behövde gå på. Flera var sjuka.

Tur för mig. Trött som tusan var jag. Sov mindre än jag brukar. Under det här året har det hänt något underligt. Jag har väckarklockan på mobilen. Det ringer. Jag tvingar mig att vakna, slänger en blick på klockan, den har inte ringt. Jag har alltså klockan på, men vaknar en till två timmar för tidigt. Inte ens larmet är detsamma. Fattar inte varför jag drömmer så tydligt och verkligt.

Jag satt framför datorn och slängde en blick på vad som skulle komma på teven. Som sagt, trött var jag. Aha, skidskytte! Det älskar jag. När jag hade grejat med ditten och datten gick jag ned och satte mig framför teven. Framskjutet ett par timmar för dimma. Skit också. Pratade med en väninna, hon är lika galen i skidskytte som jag. Då säger hon; det är framskjutet till i morgon. Och nu är det morgon. Snart börjar skidskyttet och jag ska titta.

Mitt bokmanus är i gång. Jag är i väntans tider. Synd att jag inte blev färdig tidigare. Ifall någon skulle önska köpa en bok via min hemsida.

Önskar dig en trevlig dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

För dig kanske det är godmorgon, för mig är det strax godnatt.

Vem säger att det inte händer saker på ett äldreboende. Igår, tidig, kväll satte en kvinna eld på ett täcke. Mest för att få komma ut och röka när det passar. Tyvärr är det så att den här damen inte får ha tändare, det finns orsaker till det. Däremot har dagpersonal med den kvinna kommit överens rökning en gång i timmen och vid samma tid. Detta är på grund av ifall personalen är upptagna inne hos en annan boende och då kan de inte komma när hon vill ut och röka. Får inte damen ifråga komma ut och röka när det passar henne finns ingen hänsyn. Hon skriker, och det högt. Bara för att få sin vilja fram. Givetvis är hon sjuk. En granne längre bort var orolig hela natten och det var svårt att dämpa henne. Hon ville ha lugnande och fick det, men inte hjälpte det heller. Jag kan inte skriva så mycket om mitt jobb för det är tystnadsplikt. Det är delvis därför som jag sällan beskriver arbetet eller våra boenden. Egentligen borde jag inte ha skrivit de första raderna heller, men det här var en förklaring för vad som kan hända.

I morse pratade kollegan och jag varför vi är så trötta. Han sa att psykiskt vill man glömma innan hösten kommer hur jobbigt det är att arbeta natten när mörkret faller på. Vi jobbar på natten och sover när det är ljust. Många nattarbetare kan få problem med D-vitamin som vi får från solen.

Beskrev jag att jag äter nyponskal som jag köpte i affärens nyttiga hylla? Jag blandar detta med yoghurten. Har gjort det snart i 4 veckor. Kan inte påstå att det är jättegott. Jag har problem med ögonen och har fått salva från läkaren. Det räcker att det blåser ute så rinner ögonen. Väldigt besvärande, men inte så ovanligt heller. Nypon är bra för immunförsvaret och har mycket C-vitaminer. När det hade gått nästan 3 veckor kom jag på det, plötsligt. Ögonen rinner inte. Jag har heller inte jättetorra ögon, inte heller har jag något kladd att ta bort från ögonvrån. Då behöver jag heller inte tvätta mina ögon från klister. Undra om det är årstiden? Eller är det nyponen som visar resultat? Vem vet.

Nu avslutar jag mitt bloggande för dagen och hoppas att du får en trevlig dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Varför har vi egentligen så bråttom i trafiken? Varför måste vi före alla andra?

Jag tycker att trafiken blir allt värre. Folk kör om på sidorna där man absolut inte ska köra om. Vi ligger för nära till nästa bil i full fart. Blir det häftiga inbromsningar för att någon plötsligt får för sig att byta fil utan att blinka, då blir det problem. Bilarna bakom denna som bromsar kanske inte hinner riktigt. Eller så råkar den personen titta på trafiken för att eventuellt byta fil. Plötsligt så händer det. Flerbilskrockar. Hur ofta läser man inte om det? Jo, det är för att människor ligger för nära varandra i trafiken. Det gasas, bromsas och man skriker på varandra. Likaså när man korsar en väg och därframme är det kö. Jag brukar vänta vid ljussignalerna för att inte förhindra trafiken på den korsande vägen. Men idag ska alla bara fram och då blir det köer överallt.

Varför skriver jag det här? Min man har skaffat sig en e-cykel och den älskar han verkligen. Det går lika fort att komma fram på cykeln som att köra bil och då slipper han bli irriterad på "alla galningar". När jag flyttar från huset tänker jag eventuellt köpa en vanlig cykel. Jag vill trampa på. E-cykeln är tung. Jag är rädd om jag ska hoppa av någonstans och jag tappar cykeln för tyngdens skull.

Ja, det där med trafiken, det blir värre och värre särskilt i december månad. Folk ska köpa julklappar, man ska handla och så vidare. Stress.

För några år sedan började jag ta det lugnare. Nu åker jag inte ens bort när jag arbetar. För första gångerna sedan jag var ung har jag bara ett ställe att vara på - i mitt hem. Så stressbefriande. Jag var tomte på 2-3 ställen.

Ha em härlig kväll.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare.

www.lill-lindback.se

Manuset är som sagt färdigt idag. Jag skickade iväg mitt mejl till min kontakt på Vulkanmedia. Hoppas att han inte har semester eller är sjuk. Jag har ännu inte fått svar, men jag vet att de har mängder att göra. Nu tror jag inte att någon hinner beställa boken före jul. Det var synd, men jag blev inte riktigt nöjd. Satt varje ledig minut med den och tänkt; nu snart är jag färdig. Snart. Och så kände jag att jag måste läsa en gång till. Och en gång till ...

Jag jobbar tvä nätter nu. När jag vaknar på onsdag skulle jag ha varit ledig, men det är möte under en timma för dagpersonal. Det kostar mig mer än det smakar. Då talar jag inte bara om pengar, utan orken. Det blir inte många timmar sömn. Kanske fyra, och då ska jag köra bil på det. Vet inte om jag vågar. Jag brukar inte sova mycket när jag arbetar, och blir oftast trött. Vi får se om jag tar bussen in, eller så kanske jag bara är så trött att jag är illamående. Vi får se.

Läste Glenn Hyséns blogg i tidningen Expressen/GT. Han satt hos tandläkaren och hade läst en artikel om ett barn som gick i skolan. Han fullkomligt darrade av ilska. En skolflicka hade blivit påhoppad av en vuxen man, som kallade henne både det ena och det andra för att hon är svart. Han hade till och med spottat efter henne. Hon var van berättade hon.

Van? Jag har blivit kallad för det ena och det andra och blivit bespottad en gång, men jag är vuxen. Hon är ett barn. Mitt hjärta blöder för flickans skull. Ingen. Ingen borde eller ska kalla en annan människa, särskilt inte ett barn, för fula saker. Vi är bättre än så. Eller hur? Vi tänker på hur vi uppför oss. Okej, du har rätt att bli arg om du blir orättvist anklagad och så vidare. Alla har rätt att bli arga, men att verbalt kalla en människa för fula saker bara för att man ser annorlunda ut, eller har en annan hudfärg hör inte dit.

Igår satte jag upp utebelysning och såg framför mig hur vackert det skulle stråla upp. Ha, ha, säger jag åt mig själv. Varför fungerar inte ljusen??? Jag kollade idag också. Fattar inte varför det inte lyser. Jo, om lamporna är trasiga och inte fungerar, men så tråkigt. Förra året lyste det jättefint.

I lördags blev vi nästan färdiga med utedelen, min man hade tidigare grävt en kanal och nu skulle in grop grävas, för det kommer vatten från utedelen och den ville vi ha bort från huset. Han grävde och jag hjälpte till att flytta på sten, mindre som större. Sedan skulle en "käcka låda" på plats, det är i stället för en massa sten där vatten kan rinna ner i och fördelas. I stället för att allt vatten rinner ut på gräsmattan. Min man slängde tillbaka både sten och jord, jag hjälpte till så gott jag kunde.

Igår plockade jag fram adventsljusstakar och stjärnor. Igår kväll lyste det fint.

Idag har jag dammsugit. Plockat och tvättat lite. Sovit också, för jag ska som sagt arbeta natten.

Ha en underbar kväll!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa via webbplatsen www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se