Jag köpte en gång ett tangentbord som man ser botten på. Det tyckte jag var toppen. Ojdå, nästan rim. Okej, jag tänkte på att den skulle bli lätt att torka av och dammsuga. Trodde jag. Aldrig mer. Jag tänkte inte på att datorn var på. Inga problem, jag dammsög tangentbordet varvid datorn sattes på och startade. Startbilden flyttade på sig och la sig vågrät, på sidan, innan jag fick tillbaka den. Höll på att bli tokig. Efter det gjorde jag aldrig om det igen. Den senaste tiden har jag tänkt igen. Dammsuga tangentbordet! Den här gången vet jag vad jag ska göra. Kanske. Datorn kommer att stängas av. Hoppas bara tangentbordets tangenter inte lossnar. Skiten i botten måste bort. Ser snuskigt ut. Behöver jag säga att det äts både det ena och det andra, som smörgås, nötter och mat framför bildskärmen. Damm och pappersdamm hamnar där också.

Idag ska jag också ändra profilbilder, städa, fortsätta att skriva. En promenad är ett måste. Jag har inte jobbat i trädgården på säkert en vecka. Jo, det har jag, men det var ytterst lite.

Monsunregn. Det är nästan ständiga skyfallsliknande regn. I Thailand som ett exempel regnar det väldigt mycket, solen kommer fram, det kommer en kraftig regnby igen och så håller det på under monsuntiden.

I Göteborg regnade det nästan hela dygnet igår. Idag, måndag, ska det bli likadant väder. Är redan trött på regnandet. Det kan väl dyka upp ett par timmar sol i alla fall.

Ha en underbar dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Finns att köpa hos Vulkan och i nätbokhandeln.

www.lill-lindback.se

Ibland är jag dålig på att hålla kontakt med mina vänner. Vissa är jag bättre med och vissa sämre. Emellanåt är jag hur duktig som helst, ringer och hälsar på, gör dessutom något trevligt tillsammans. Tiden går, man har fullt upp med hem, jobb och en stor trädgård, för att inte glömma ett av mina stora intressen, författandet av bland annat thrillers.

Igår, igår träffade jag väldigt gamla vänner från början av högstadiet. De var fem som gick i samma klass, bland annat min syster och bästa väninna. Tillsammans med mig blev vi sex, med endast dryga året mellan mig och dem. Vi sex träffades hemma hos min väninna. Det var flera år sedan sist. Bra gjort att någon drar igång oss. Nu, efter så här lång tid, har jag deras mobilnummer. En har jag på Facebook, förutom min syster. Tre har inte Facebook, en av dem har flyttat till Värmland och har inte internet. Jag tycker att det är ett fönster ut mot världen och drömmar. Ofta läser jag rubriker i tidningar och bloggar, som nu. Den som flyttade till Värmland tycker att det är det bästa hon har gjort. Hon njuter av livet. Ibland åker hon och hälsar på sina vuxna barn.

Vi pratade hela tiden utan avbrott, kanske lite, det var mycket tid att ta igen. Vi träffades hos min väninna kl 12 och åkte därifrån runt 19:30. Nästa år blir det i Belgrad.

Tänk vilken avkoppling det är från att inte vara uppkopplad, inte ständigt ha mobilen i örat, inte heller alltid, eller ofta ha teven på. Vi hittar olika sätt att koppla av på. Jag stänger alltid av min mobil när jag ska sova. När jag går ut och går är det en trygghet att ha mobilen med mig. Är jag ute i trädgården tar jag aldrig med mig den, det är avkoppling.

I Göteborg regnar det nästan stand by. Stackars mina tomater.

Ha en underbar dag därute. Ibland kan regnet göra underverk. Man gör inget. Eller så tar man sig en skön långpromenad med regnjacka på. Ja, jag måste få skryta lite. Regnjackan är en Tenson och kostade 999:-. Nu tänker du att jag inte är klok. Nej, det är skönt att gå ifrån sina normer. Jag köpte den på rea för halva priset. Dyrt ändå, men den är bara så snygg.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Finns att köpa på Vulkan och övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

När jag svarar en person här på bloggen står det att svaret är sparat. Jag hoppas att du som skriver till mig får svar tillbaka, för jag svarar. Är bara lite undrande om jag har fel inställning i bloggen. Får kolla detta senare. Hinner inte nu.

I natt vaknade jag av ett oljud. Det dånade, och dånade ännu högre. Jag trodde att jag var i en drömvärld som ville tala till mig. Men jag tyckte det kom utifrån. Jag låg och lyssnade en stund. Vi har plåttak över bastun och altanen, och då kom jag på det. Med hjälp av blåsten kom det en långvarig skur som tog i än värre. Det var ett mullrande högt obehagligt ljud som jag inte har hört tidigare. När jag kom på var det var somnade jag om.

När jag vaknade kom jag tänka på andra länder där befolkningen kan vakna av jordbävningar. eller monsunregn som omförvandlar jorden till ett vått jordras av en fors. En del eller hela deras hem försvinner. Det värsta är förstås familjemedlemmar som förolyckas. Vilket chocktillstånd det måste vara.

Jag tycker om att resa i Sverige och till övriga världen. Semesterresor. Inget märkvärdigt. I morse tänkte jag även på vilken tur vi har i Sverige. Våra jordbävningar är inte så farliga. Inga vulkanutbrott i vår närhet. I Europa och på Island finns vulkaner, givetvis kan detta drabba oss.

Idag ska det bli blandat väder, sol och regn. Typiskt för Göteborg. Ska snart träffa gamla vänner från ungdomens tider.

Ha nu en trevlig dag därute. Innan jag åker ska jag snabbt kolla mina tomater och hur de klarade ett sådant väder som kom igår kväll och i natt.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Finns på Vulkan och övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Tidigare foto. Måste bara få berätta att smaken på egenodlad tomat är väldigt god. Har man balkong kan man odla i en spann, eller stor kruka.

Bäst är att kunna köpa en lägenhet. Lägenheten har man alltid och kan sälja för att skaffa en större ungefär där man vill bo. Det är en planering för framtiden, men också en insats att betala för en villa. Idag är det nästan billigare att äga en villa än att ha en bostadsrätt.

När man är ung vill man oftast resa och ha kul. Börjar man spara pengar på ett konto som bara är till för en lägenhet, då kommer du långt. Några år senare vill man kanske ha något eget. I början är det dyrt, och amortera måsta man, betala av på lån är ändå en investering. Ja, det är mycket pengar, du som är ung är det skillnad för. Den där lägenheten, eller andra lägenheter ska du ha i många år framöver.

Tänk så här; om hyran är på 3800:- (detta är ett cirkapris) och en lika stor lägenhet som du bara betalar hyran för är på 5500:- (detta är ganska billigt, men är beroende på hur stor/liten lägenheten är) det är 1700:- i skillnad. På 12 månader är skillnaden 20.400:- Nu räknar jag kanske lågt, trots det så blir summan om 10 år 204.000:- Samtidigt som du amorterar. Men det viktigaste är att lägenheter brukar gå upp, det beror förstås på hur ekonomin är i landet och i övriga världen, och självklart, hur många lägenheter det byggs. Mellanskillnaden för det du betalade och vad du säljer för kanske blir en skillnad. Detta får du skatta för. Trots det är det en investering.

När man ska låna mycket pengar måste man också visa att man kan spara. Om lägenheten kostar 2.5 miljoner kronor är det ingen som kan betala av, om man inte har två bra löner. Sedan kan man köpa och sälja, glöm inte skatterna då.

Räntor och amorteringar plus bostadsrättens hyra läggs ihop, nej inte ihop, men om man ska tänka på kostnaden för enbart bostaden.

Att välja mellan en bostadsrätt och en hyresrätt är ett val man gör. Går något sönder ringer man kontoret och meddelar, och detta fixas förhoppningsvis. Går spisen sönder och du äger din lägenhet får du köpa och betala själv. Du kan göra om din lägenhet som du vill. Är det större saker som du vill åtgärda måste man alltid prata med föreningen.

Många tycker att det är viktigt att äga en lägenhet, andra vill ha valfriheten. De som äger kan säga att de bor bättre, ja det kan och stämmer säkert. Men jag bodde i en bostadsrätt. Sociala köpte in flera lägenheter i området, tyvärr en i min uppgång. Alla måste ha någonstans att bo. Varför jag skrev tyvärr var för att mannen hade hand om sina barn, men han var psykiskt sjuk. Varje gång jag gick förbi hans dörr, bodde högst upp 3:dje våningen, smällde han med dörren eller brevlådeinkastet.

Var man än bor är det bara tur att få bra grannar. Du kan bo i ett hus och få hemska grannar och detsamma i en lägenhet.

Innan du skaffar en lägenhet, tänk över hur du vill bo. Alla har vi våra drömmar och det är faktiskt aldrig fel att äga en lägenhet. Men det är inte heller fel att bo och hyra en lägenhet.

Lycka till därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns på Vulkan och övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Läste i GT/Expressen om en man som jagade pistolbeväpnadebovar, fick eloge från Polisen. Det är fantastiskt. Själv blir jag ilsken när rånare dyker upp. Rånare skrämmer sitt offer och stjäl från någon. Ett mindre företag, en person, eller i våra hem, inbrottstjuvar. Sedan finns det sådana som utför terror för att få sin vilja fram, det är på sätt och vis ett rån. I företag där anställda stjäl. Det finns många exempel. Man pratar om politiker som använder skattepengar för privat bruk. Undra om de får fängelse? Kanske är det skillnad på politiker, bara de går ut och säger; jag visste inte vad jag gjorde. Förlåt, osv. Är det rätt? Hade jag stulit från företaget jag arbetar på blir det - adjö Lill Lindbäck. Tror du att jag får ett nytt jobb?

Nu undrar jag om jag hade vågat som mannen ovan, mannen som jagade pistolbeväpnade män och som sköt mot honom.

En gång skulle jag handla på Pressbyrån nära det stora sjukhuset Sahlgrenska. Detta hände för ett antal år sedan. Pressbyrån finns nära sjukhuset, buss och spårvagnstrafik. Jag var på väg in i affären, men fortfarande ett par meter kvar att gå. Det såg tomt ut i affären. Mer tänkte jag inte på, skulle till jobbet och jobba i tio timmar, men jag tvärnitade när jag hörde en hög röst inifrån. Jag såg ingen först. Men något var fel. Fruktansvärt fel, känslan rusade i min kropp och jag stod kvar för att stirra in. Jag kommer ihåg att det var mörkare ute och upptänt inne i Pressbyrån. Då fick jag se något som gjorde att jag stelnade till totalt. En som jobbade i Pressbyrån gick med uppsträckta händer mot deras inre rum bakom kassan. Bakom honom kom, troligtvis en pistolbeväpnad man, han hade dragit upp en sjal över ansiktet. Varför jag skriver troligtvis, var för att jag såg inte direkt bakom disken där de hanterar varm korv. Den anställdes sätt att gå sa mig att detta var allvarligt.

Genast ringde jag Polisen, samtidigt stoppade jag folk att gå in. När jag ryckte tag i en man som skulle gå in i affären och viskade ganska högt att han inte fick gå in blev mannen irriterad och ryckte till sig armen. Jag väste fram att det var ett rån inne i affären. Polisen blev irriterad på mig och frågade mig en massa frågor, och om jag hade sett om det fanns en utgång på baksidan. Hur skulle jag veta det? Jag hade frusit fast och min puls och hjärtslag slog nog rekord. Ärligt talat, inte vågade jag gå in i mörkret bakom det lilla huset. Nu stoppade jag fler personer som skulle handla. En man kom fram och sa också att han hade sett något från sin bil. Även denna gång blev polisen irriterad på mig. Vad menade de? Skulle jag låta folk gå in i affären? Tänk om det bara fanns en utgång. Är alla ute kan man flytta på sig om den beväpnade mannen skulle springa ut. Inne i affären kan de ha blivit tagna. Så tänkte jag.

Poliserna kom i flera polisbilar. De röt åt mig att flytta på mig. Jag? En tegelvägg? Det var inte det lättaste, men jag flyttade på mig till slut. En polis förhörde mig och sa att en annan polis senare skulle höra av sig.

Jag förstår polismännen/kvinnorna. De får ibland göra snabba insatser och samhället har förändrats ganska mycket, anser jag. Mer våld, mer skjutvapen och mer vapen överhuvudtaget. Inte undra på att de ibland har en viss attityd. En del gillar inte det. Visst finns det maktgalna överallt, men jag känner mig skyddad. Tänk om det inte hade funnits poliser, då hade våra kriminella tagit över gator och torg, delat upp dessa mellan sig. De som plundrar företag hade tömt dessa och tjänat storkovan. Visserligen kan en del göra detta ändå, men jag känner mig ändå skyddad.

Efter den händelsen var jag väldigt uppjagad. Då bör man komma ut i naturen och bara vara. Men också ska man prata av sig. När det händer en del obehagliga saker i ens närhet mår man inte bra. En del blir sjuka, för det blir en svår och stressad tillvaro.

Nog nu om detta. Inlägget blev väldigt långt. Alla har en historia att berätta, en del har ingen, men om man tänker efter finns det ett litet korn av en händelse i livet.

Ha nu en fantastisk dag! Solen lyser i Göteborg, i skuggan är det 23 grader. Igår var det 24. Härlig början på hösten.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Finns på Vulkan och nätbokhandeln.

www.lill-lindback.se

Glöm inte att njuta av livet trots tråkiga tillfällen i livet.

Jag börjar alltid min morgon med att göra i ordning frukost, sedan sätter jag mig framför datorn. Detta görs varje morgon, det vill säga, om jag är ensam hemma och inte har jobbat. Har jag jobbat, sätter jag mig en stund framför datorn för att varva ned, sedan hägrar sängen och där löser jag korsord någon halvtimma. Idag blev min morgon lite sen. När jag väl somnade sov jag tungt, vaknade av att det regnade ute och att min man gick till jobbet. Somnade om som en gris. Varför en gris? Jo, jag har ont ända ner i bröstet. Antagligen har jag snarkat.

Videosnuttarna jag såg var på ett barn som tjatade på sin mamma om kakao. Till slut bestämde hon sig för att gå den hårda vägen. Sonen fick en sked med oboy, kan tänka mig att han är i 3-årsåldern. Han gapade stort och fick i sig chockladen. Jag har läst att det tydligen är svårt att få tag på oboy. Kanske mamman tröttnade på sin sons tjat, eller så sparade hon oboyen för att ha lite senare.

Pojkens ögon förändrades, han visste inte vad han skulle göra, men försökte att svälja det där torra pulvret han fick och det gjorde han, men lite kom upp genom näsan som ett brunt dammoln. Och så nös han, återigen ett brunt dammoln. Sedan sprang han gråtandes därifrån. Historien förtäljer inte om han slutade med att tjata om oboy, men jag är säker på det. Det kan ha gott så långt att han inte vill se åt oboyen mer.

Nästa klipp var en viralsuccé i USA. Folk går ut ur sina bilar och dansar fräcka danser, någon filmar och lägger ut detta. Men, när man är ute i trafiken kan det bli rent livsfarligt. Jag fick se i just denna ihopsatta video med flera olika sätt att dansa med olika personer, polisen stannade en sådan bil, den körde på en hårt trafikerat väg, en person filmade detta från en annan bil. I den högra filen gick det väldigt långsamt, längre fram såg man varför. Det var en bil som körde efter kanten på vägen där en tjej dansade. På en sådan väg kan folk krocka och förolyckas. En civilpolisbil stannade dem.

Detta med videosnuttar, de förgyller ibland vardagen med ett gott skratt, eller annat.

Nu ska jag börja skriva mina manus i några timmar. Jag tog fram min musplatta, den används när jag är i full fart. Då kom minnen till mig, minnen från New York. Det är nog en av de härligaste storstäder jag vet. Jag älskar London för historians skull. New York är mäktigt och jag har sett så mycket från den staden, dessutom varit där tre gånger. Jag har också varit i Bangkok, den staden är helt tokig. Underbar. Men tokig. Trafiken är från hell. Berlin. Paris. För att inte tala om vackra Stockholm. Belgrad är mysigt. Köpenhamn likaså. Oslo är vacker. När jag var yngre tyckte jag om att åka söderut, sol och bad, men alltid sevärdheter. När jag började bli lite äldre tyckte jag det var mycket roligare med storstäder och mycket mer sevärdheter. Det är alltid skönt med ett bad, det kan jag inte komma ifrån. Värmen också.

Här nedan ser du Bangkok by bike. Ägaren heter Arne och är från Borås. Vi cyklade. Det är ett minne från livet. Vi cyklade inte inne i gröten som vi såg andra gjorde. Den här cykelturen gick över träskområde inne i Bangkok, det fanns breda betongtrottoarer eller cykelvägar, mopeder körde där också. Vi såg mycket på den cykelturen, i stället för att kolla var alla bilar var runt en. Däremot såg vi att bilarna tog det lugnt när folk cyklade.

Ha det nu så gott därute.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa på Vulkan och övriga nätbokhandeln.

www.lill-lindback.se

Det är skrämmande hur vissa länder tillåter att folk åker flera på en motorcykel. En mamma och två barn satt på den. I filmen ser man en vit bil i vänstra körfältet köra tätt intill bilen i filen jämte. Då ser man varför bilisten kör så, den personen kör om en motorcykel på sin vänstra sida. Jag är van att motorcyklister kör på vilken sida de vill. I Thailand kör alla som de vill. Från vilket land videon är ifrån vet jag inte. 

Ytterligare en motorcykel kommer på den sitter en mamma med två barn, kvinnan körde rätt in i den framförvarande motorcykeln varpå mamman och ena barnet flyger av medan en femåring sitter ensam kvar och håller i sig. Nu vet jag inte hur långt motorcykeln kom innan den körde upp mot en väggren och barnet kastas av.

Alla hade klarat sig. Tänk nu om någon av dessa tre hade slagit i huvudet. Utan hjälm kan det bli katastrofala hjärnskador.

Nog med det. Jag kom hem nu på morgonen efter nattjobbet och såg att grannen har köpt en Golden Retreiver, tror jag, det såg så ut på färgen. Den är valp och väldigt söt, lufsig. Men nu undrar jag om de ska släppa ut den här hunden också, deras lilla har fått göra. Den springer tidigt på morgonen eller sent på kvällen själv. Då skiter den där det passar. Sist såg jag hundskit var utanför min brevlåda. Nu är skiten nedtrampad, antingen jag eller en förbigående. Hur kul är det att få hundskit under skorna och gå in i hemmet med. Samma lilla hund har varit inne hos min granne, de bor närmast dessa som har hunden, och även jag har fått besök i min trädgård.

Nu är det nog med klagomål och det är dags för att sova.

Här nedan är det en bild från Thailand. Sådana syner som denna är inte ovanligt, men det kan även sitta två barn med. Ingen har då hjälm. Ja, jag måste förstås beskriva elledningarna. Ett virrvarr av ledningar, hur klarar elektrikern av det här. Det vill säga om de har utbildning på vad de gör. Här hemma har elektrikerna hjälm, specialskor och kläder, i Thailand har de sandaler och egna kläder - utan hjälm dessutom.

Ha en härlig dag idag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Har jobbat eget pass samt varit inne för en sjuk kollega. Nu jobbar jag bara 1 natt i stället för 3. En tidigare kollega, pensionär, kunde ta mina resterande 2 nätter, dessa fick jag bytt och han jobbar för mig. När jag vaknar i morgon är jag ledig till nästa helg, alltså inte den som kommer, utan nästa igen. Jag har blivit långledig för byte av 2 nätter plus 2 nätters semester. Härligt.

Nu får jag  mer tid över i hem, trädgård och skrivandet. Förr kunde jag skriva som en besatt under en timma för att sedan fixa mat och gå till jobbet. Nu orkar jag inte längre, för när man sitter i full fart och skriver är kreativiteten väldigt hög. Det är svårt att stänga av tankar och ord, likaväl som händelser när man skriver.

Det är som ett svårt mattetal, du har jobbat hårt för att förstå talet och aha-känslan kommer, men du vet att du behöver lite mer tid till att lösa det svåra talet, då ska du klippa av och åka iväg. Sedan kommer du inte ihåg det som kändes bra, eller bättre.

Nu ska jag fixa i trädgården och lite inomhus, ta en snabb promenad för att senare duscha.

I min agenda, och när jag vaknar i morgon efter nattpasset, ska jag sätta mig ner och börja skriva. Först blir det del 2 från Tårarnas doft. Del 2 kommer att heta som jag beskrivit tidigare Frihetens vind. Senare ska jag läsa om Tårarnas doft, för nu ser jag lättare felen, eftersom den har fått vila ett tag. Sedan ska manuset skickas till olika bokförlag, men inte förrän efter bokmässan. Nu har alla som mest att göra.

Men ... ja, jag har en science fiction, flera faktiskt, som jag har sparat i datorn. Den jag tänker på ska jag skriva också på. Ibland är jag så inne i en historia att jag behöver vila hjärnan. Även den här ska skickas in, men inte till gängse bokförlag, utan till science fiction.

Bara för det börjar hjärnan arbeta med vad som händer i det manuset. Tusan också. Nu är jag på g och jag har inte tid just nu.

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Finns på Vulkan och övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Omslaget är tänkt till boken om att sniglarna ska ta över världen. Snigeltransformationen. Men det är inget spännande namn. Vi får se vad som kommer. Arbetar med detta manus.

Här kommer Tårarnas doft. Nästan klar.

Här är del 2. Frihetens vind. Arbetar med detta manus.