Läste på msn i datorn och hittade små trevliga artiklar att läsa om. En som verkligen gav mig tårar var en flicka i åldern 11 år. Hennes styvföräldrar hade en son, om han var biologisk eller inte, det framkom inte. Den dagen hämtade de sonen och styvdottern i bilen. De skulle också hämta mor och eller farföräldrar, de skulle till domstolen. Du ska bli vår egen lilla dotter på papper. Flickan bröt ihop av lycka. Sonen visste inget heller och var nära gråten han också.

Så hemskt att inte känna tillhörighet någonstans, att veta att ens biologiska föräldrar inte kunde ha henne. Men hennes biologiska mamma kanske inte klarade av att ta hand om sitt barn, därför lämnade bort henne så att hennes lilla barn skulle få ett bättre liv.

Det finns enstaka gånger där det är bättre att lämna sitt barn. Mamman kan vara drogare, alkoholist, eller har andra problem. Fosterhem är bra exempel, tyvärr får vi bara läsa om dåliga förhållanden. Videon var verkligen gripande av lycka och så kärleksfylld.

Vi ser och hör hela tiden mycket "skit" man blir less, och så fick jag läsa och se den här lyckan. Livet finns där i guld. Människor som gör mycket för sin nästa. Jag är inte en sådan person. Jag älskar barn, det ingår tonåringar där också, men har aldrig fått barn, det har inte blivit barn. Inte heller har jag tagit hand om någon annans barn. När jag läser om andra människor som hjälper barn, eller adopterar då blir jag alltid tårögd. Själv är jag en bekväm människa och vill vara fri.

Än en gång, tack för alla människor som är bra människor, som gör mycket för barn, som verkligen älskar dessa barn. Nu pratar jag inte om pedofiler, eller misshandlare fysiskt eller psykiskt, utan bara vanliga fantastiska människor.

Det finns fosterbarn som mår mycket dåligt psykiskt. Oftast kan det bero på att de har blivit lämnade, eller utsatta för något tråkigt i sin barndom. Livet finns härute på gott och ont ,år ut och år in. För en del börjar det onda redan som små, och det är verkligen orättvist. Men, det är bara du som kan göra något åt din egen situation, det är du som väljer i ditt liv. Det finns människor som är redo att lyssna på just dig.

Ha en fantastisk dag! Det är soligt och varmt ute.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller/medialt

www.lill-lindback.se

Tittar ofta på ett program på tv som handlar om sjukhus, oftast i England. Programmet är verklighetsbaserat och man får följa skadade och dess anhöriga, men också personalen. Anhöriga och sedan den tillfrisknade, ibland även personalen, berättar i programmet hur uppväxten var, när vissa träffades, en del hade varit gifta länge. Så kom det när en ung kille på 17 år hade blivit knivskuren i bröstet. Såret såg inte stort ut. Först kollade personalen honom, han hade en maskin som vaktade hans hälsa.

Han fick göra en undersökning. Jag blandar ihop det lite, tror att det heter magnetröntgen, i alla fall kollades hans organ. Levern hade tagit stryk. Kniven hade gått helt igenom den, och det läckte ut blod från två ställen i hans kropp. Det är så att levern som organ kan läka sig själv, men det är då blodet som läcker ut som kan ställa till det. Det visade sig senare att han aldrig behövde kirurgi och operation. Vilken tur han hade! Kniven kunde lika gärna ha punkterat en lunga, eller träffat hjärtat och blir det en blödning i hjärtat, då hade han med all säkerhet dött innan operation.

Mamman berättade hur han var som barn, yngst av tre, söt och världens snällaste. Så kom tonåren, den fjorton årige killen blev som en buse. Efter knivskärningen förstod han hur mycket livet var värt och hur det liv han hade levt under tre år var farligt.

Hans mamma började gråta, de satt tillsammans och han var frisk nu, och då började även han gråta. För han hade blivit vuxen, enligt min känsla, han förstod hur nära döden han var och han nu skulle ta vara på livet. Sedan pussade han och skojade med sin mamma som skojade tillbaka. Så charmigt och kärleksfullt.

Det där med knivar är livsfarligt. Man ska alltid akta sig för en person som har kniv. Jag anser att den personen inte alls tänker. Så är det oftast när man är ung, svartsjuk eller har använt droger och alkohol, man tänker inte längre. Man anser sig ha blivit förorättad.

Tillbaka till levern. Levern läker sig inte om man har fått Hepatit, det är en långvarig sjukdom. Långvariga alkoholproblem gör så att levern skrumpnar. Levercirros kallas det. Men det går att operera, ej vid dessa sjukdomar, men det går. Tar man bort en liten bit av levern lagar den sig själv. Den är ett fantastiskt organ.

Nu önskar jag dig en härlig söndag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller/medialt.

www.lill-lindback.se

Det är skönt när allt är som vanligt, förutom när grannarna tar ned träd. Ska jobba natten under helgen. I morse satte de igång. Hoppas att jag får en möjlighet att sova sedan. Orkar inte vara upp i över 24 timmar. Ja, det har hänt i omgångar. Då när jag inte har kunnat sova, varken på morgonen eller eftermiddagen innan nattjobbet. 26 timmar och mer har jag varit uppe, eller vaken. Men, så trött man blir i dagarna efter. Oj, nu brakade till. Stora stockar klyvs och dessa smäller ner i jorden. Det blir förstås ljusare i trädgården. Igår ägnade jag mig åt trädgården.

Nu ska jag läsa lite Jorden runt i bilagan till GT- tidningen. Det är kul! Sedan ska jag läsa/rätta min kommande blivande bokmanus "Tårarnas doft" är fortfarande arbetsnamnet.

Jag har funderat till och från. Ska jag skicka in mitt manus till ett bokförlag? Är egenutgivare, men behöver få en skjuts fram. Fast det är skönt att vara egenutgivare. Visserligen kan jag få snyggare omslag till boken.Texten kan ändras så att en lektör blir nöjd. Har läst vissa böcker där det har funnits lektörer. Fortfarande hittas fel, även från gängse bokförlag.

Jag har bokförlaget www.vulkanmedia.se, dessa har jag haft sedan min start. Då är man fri. Måste bara lära mig mer om marknadsföring. Jag har en idé, som tar lite tid att göra. Nej, kanske inte tid, men vissa saker måste kollas upp - först. Sedan måste jag ut på marknader och bagageloppis, givetvis.

Tankarna är många. Det märker du.

För övrigt, när jag vaknat ska jag ut i trädgården, sedan träna lite. Äta middag, handla innan jobbet. Så ser min dag ut. Klämdagar? Helgdagar? Vad är det? Jag arbetar på ett rullande schema natten med 82%. Har tur, för nu på schemat är jag ledig nästa vecka. Går av på måndag morgon.

Ha en toppendag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller/medialt

www.lill-lindback.se

Jag har ofta funderat hur det kommer sig att så många män begår gruppvåldtäkt på en kvinna.

Bland annat läste jag i Aftonbladet att det var minst två som utförde våldtäkten, offren kände en minst av dem. Det fanns alkohol eller andra droger med i bilden. Av 112 gruppvåldtäkter var 82 utlandsfödda. En tredjel var redan kända av polisen. Det finns alltid en ledare som driver de andra.

Nu får man inte glömma att många kvinnor anmäler inte en våldtäkt - för skammen. De blir bara statistik. Du får skylla dig själv, finns säkert sådana som fortfarande säger. Förr var det kvinnans fel, ja, i Sverige. Så få anmälde. Sedan kom ett upprop att ett nej är ett nej, men många kvinnor får panik och stelnar till av fasa och utsatthet, kanske av hot också. Jag dödar dig om du berättar, det var ditt fel osv. Polisen tyckte ofta att det var kvinnans fel. Så såg vårt samhälle ut då och det är inte långt tillbaka.

Kvinnor känner en stor skam, många anmäler som sagt inte. Är det alkohol med i bilden görs oftast ett dumt val.

Åldern från våldtäktsmännen är runt 15-20 år. Kvinnorna var runt 15 år. Det måste vara fruktansvärd kränkning för alla kvinnor, men jag brukar säga ju yngre, desto värre. Självklart är det en kränkning för alla oavsett ålder.

Detta med utlandsfödda säger en professor i kriminologi att det är diskriminering av rättssystemet. Det kan hända, för även i rättssystemet sitter människor som tänker. Däremot är det många utlandsfödda som bär med sig ett kvinnoförakt. De anser sig rätten att ta en kvinna som inte lyder männen i familjen. En kvinna som är fri, dricker alkohol och är ute sent på kvällarna, det är ingen kvinna. Jag har hört dessa diskussioner.

Självklart har man inte rätten att begå övergrepp. Självklart till den allra största procenten vill inte en kvinna har flera män.

Jag tänker alltid på hur man uppfostrar sina barn. Min pappa sa alltid att gå aldrig med en man  eller flera in i ett rum, eller på ett hotellrum. Tänk dig alltid för. Känn efter. Känns det fel? Hur gör killarna?

Nu undrar du kanske hur jag menar med hur gör killarna. Man kan ibland se att killarna har vissa blickar, viskningar och övertalningsförsök med att få kvinnan in ensam någonstans.

Uppfostra era barn till att förstå och respektera andra människor. I dagens samhälle hade jag gått med mina barn på självförsvarskurser.

Läste för många år sedan om en ung flicka, 11 år, i Köpenhamn. Hon gick in i en gränd, det var en genväg, men en äldre man följde efter henne. Han tog ett tag om henne. Innan han förstod vad som hände låg han på marken och flickan sprang för livet.

Hon hade gått en kurs i självförsvar, hon hade fått lära sig vad som kunde hända.

I Sverige och alla som kommer hit borde få lära sig vad respekt innebär inför andra människor.

Ha nu en underbar dag i solen. Själv ska jag sätta mig ute en stund och låta solen smeka min kropp. I morgon blir det åska. Ärligt talat, solen smeker inte nu. Man blir svettig som tusan, och dåsig, men man får också vitaminer i solen. Bortsett från att brännskada sig av den. Det är förstås inte bra.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Vården är viktig för oss alla. Det gäller vårdcentraler, akutmottagningar, äldreboende, hemtjänst med mycket mer.

De pratar om fler personal. De pratar om bättre och mer utbildningar, de bara pratar och pratar.

Att sitta i 10 timmar på en akut är fruktansvärt. Vi bor i ett modernt samhälle, betalar skyhöga skatter, dessutom miljarder till EU, som dessutom vill ha mer pengar av Sverige, som får tillbaka en viss procent, men i det stora hela betalar vi enorma summor.

Vad jag inte förstår, som politikerna inte vill förstå, det är att folk som arbetar i vården vill ha högre löner och mer personal. Det saknas alltid någon på en våning. Tänk dig att arbeta ensam med ett antal boende med mediciner, tvätt, städ och mat. På dagen arbetar man inte ensam, men om någon ringer sig sjuk på morgonen då står man där ensam.

Nu ska jag gå och lägga mig. Har arbetat i natt. Det var ett nöje att åka hem för i bilen stod det 16 grader. Underbart!

Gullvivan är en vacker vårblomma.

Ha en underbar dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Ha e  

Solen lyser med all sin kraft. I morgon, tisdag, i Göteborg ska det bli runt 24 grader. Det är varmt för en kuststad. Har du tänkt på hur mycket solen och ljuset skapar energi i kroppen. Plötsligt är den där ... orken. Man sprudlar och tror att man orkar hur mycket som helst. Solen är viktig, inte för mycket sol, men att vara ute i solen är otroligt viktig.

Jag tänker på alla ungdomar som sitter med sina mobiler och I-pads inomhus. Det är också många andra som jobbar, de sitter också inomhus och sedan i hemmet går de inte ut. Fel. Fel. Fel.

Kropp och psyke behöver sol. Min kollega har länge dragit med trötthet och diffusa sjukdomskänslor. Läkarna har undersökt honom från topp till tå. De hittar inget på honom. Nu efter ett år kom det. Han saknar D-vitamin. D-vitamin får du från ljuset och solen. Som sagt, inte för mycket sol, för då blir det farligt. Du kan få brännskador och cancer. Men solen ger så mycket.

Mitt råd till dig. Ta alltid en promenad, sätt dig en stund i solen. Låt kroppen sköljas av den, sedan kan du gå hem med en skön känsla i kroppen.

Under vintertid är man ofta trött och det beror på mörkret. Är du ute i dagsljus blir du piggare.

Nej, jag lever inte som jag lär. Jag arbetar natten och är inomhus, sover under dagen. Jag får heller inte mycket solljus på mig, men jag fick verkligen en eftertanke med min arbetskamrat. Under helgen har jag varje dag suttit en stund i en skön stol och solat mig. Eller bara varit i solen. Glöm inte, dagsljus och sol ger energi.

Ha det riktigt gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lill.lindback.se

Jag håller alltså på att skriver en thriller om en familj med två vuxna bröder som alltid har tyckt om glans och flärd som pengar kan ge. En dag händer det dramatiska händelser och allt förändrats, men hade det förändrats redan tidigare? De nu vuxna barnen i familjerna har kommit på att föräldrarna tillhör en liga. Här hoppar jag över lite.

Vad händer då om man tvingas till flykt från alla vänner, från familj och släkt, där du ensam kommer att stappla iväg på ben som knappt bär dig. Jag tänker på dessa som får nya namn, som tvingas iväg från samhället på grund av farliga människor. Eller de som tvingas iväg från andra farliga människor, de närmaste och det är för mig det värsta. Ungdomar som inte vill gifta sig med en gammal gubbe, en helt främmande person. Dessa personer, ja både kvinnor och män, får gå under jorden och får börja sitt liv om på noll, men utan familjerna.

Händer det i min bok tro? Den är fortfarande i manusstadiet, men är nu på väg att formas helt. När man skriver ett bokmanus brukar händelserna ge ett nytt perspektiv i tänket.

Jag är ytterst tacksam att få ha alla mina syskon och släktingar plus vänner i min närhet. Tänk så hemskt om man tvingas kapa band för att någon vill mörda en. Så återigen mitt arbetsboksomslag som visades i oktober 2017. Boken skulla ha blivit klar för egentligen ca ett år sedan. Men mycket hände i privatlivet, tid och ork fanns inte över till att skriva. "Doftens tårar".

Ha en underbar dag!

Själv ska jag damma, damsuga och tvätta golv plus kläder - dvs, om ryggen orkar, för jag har ont. Helst vill jag ut en stund också och rensa lite ogräs. För att inte glömma en promenad.

Lill Lindbäck, undersköterska, deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Återigen kommer jag att få se Ystad. Jag minns för några år sedan, väninnan och jag letade efter ett hotell. Inte visste vi att det var båt/segelregatta. Tror du att vi fick tag i hotell?! Min väninna och jag kan dela rum, men vi är ju vana att inte kampera ihop. Helst ville vi ha var sitt rum. Tills vi kom till sista hotellet Continental. Inga rum lediga. Jag sa till min väninna. Jaha, då får vi sova i bilen. Jag orkar inte åka runt och leta mer. Inte jag heller, muttrar den stackaren som hade kört från Göteborg.

Receptionisten tyckte det var synd om oss. Hon frågade om vi skulle kunna tänka oss dela ett enkelrum. Bättre det än att ligga i en bil utan så att säga persienner. Det var inte bara det att enkelrummet var stort, utan vi fick en extra madrass att lägga på golvet. Vi själva flyttade runt lite och vips fanns det ännu mer plats. Den kvällen skrattade vi glatt. Inte bara därför att vi fick dela rum, utan ett mindre rum med tanke på dubbelrum.

Så, nu ska vi tillbaka till vackra Ystad. Den här gången ska vi gå på Ystads Teater. Ser fram emot utflykten med en hotellövernattning.

Ha det gott i solen!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se