Jag älskar verkligen godheten, vänligheten och den ömma människan. En människa som respekterar andra, i dagens samhälle är det fantastiskt. Hur går det för den människan som bär en godhet inom sig? De som mår dåligt, de som anser sig vara bäst, de som ingen empati har, försöker de straffa den goda. Är det så?

Ibland får jag så mycket tankar, jag är äldre och jag tänker på dig som är ung idag. Du som får uppleva kränkningar dagligen från skolkamrater eller från andra ute, till och med i hemmet. En kränkning är aldrig acceptabel! När ska man sätta ned foten? När får det vara nog? Det sägs att respekt förtjänar man. Då måste man tala om för den personen som uttalar en kränkning att nu räcker det. Den personen kan ta illa vid sig och kränka mer, då är det något allvarligt fel. Undvik denna person. Du kanske själv i omgångar kränkt någon annan utan att förstå. Därför är det viktigt att visa klart och tydligt att detta är inte acceptabelt.

Vi alla behövs i samhället, den svaga följer den starka, men det behöver inte vara så att den som värnar om människans godhet är svag, tvärtom. Vi är alla olika, men ändå lika.

Under hela mitt liv har jag aldrig accepterat någon kränkning. Men har även jag blivit utsatt och diskuterat med denne person. Själv har jag i min ungdom, även äldre, sagt dumma saker vilket jag ångrar djupt.

Kränker du någon ska du leva med detta resten av ditt liv. Följ aldrig någon annan som kränker. Ingen vill vara ensam, men samtidigt står du för din åsikt, säg det. Eller är det så att i skolans värld får man inte lov att säga till någon. för då blir du hotad. Skrämmande värld som håller på att växa fram.

Respekt= att man värdesätter en person, en medmänniska

För mig betyder det då att den personen måste visa mig att den förtjänar min respekt, att den personen inte kallar någon annan för fula eller nedsättande ord.

Jag är ofta inne på att skriva en framtidsbok, en roman, en bok som kan handla och visa hur det kan bli i ett samhälle.

Först måste jag bli färdig med ett par andra. "Tårarnas doft", skulle ha blivit färdig i våras, men det här året har varit ett år som man inte vill möta, men tyvärr måste.

Här nedan omslaget på min kommande bok, en thrillers. En kvinna börjar känna en doft som påminner om ett annat liv. Något som har hänt, något som ingen pratar om. Känslan är stark och mer visioner kommer till henne.

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad är jag mest rädd för, jo det är maktgalna människor. Dessa som har vassa armbågar, som psykopater och narcissister. Folk som inte skyr några medel alls, tar ingen hänsyn förutom pengarna och dessa styr egentligen mest. Så mina punkter är: psy...

Tycker inte du att det stormar ute oftare och ibland med hårdare byar. Jag måste erkänna att jag tycker att det är spännande, men när jag läser om hur vissa stormar gör översvämningar och träd blåses ned både över bilar och hus, då är det ledsamt.  ...

Nu var det längesedan jag bloggade och jag förstår varför. Jag heter Lill Lindbäck, under detta året kommer jag att byta namn till det jag föddes till och då blir namnet LILL KARLSSON. Det känns bra. Jag har skiljt mig, inget jag önskade. Till sommar...

Självklart känns julen extra när det är snö ute och även när det snöar. För min del är jag inte förtjust i snö, speciellt inte när jag ska köra bil. Numer tar jag hellre buss eller spårvagn. Jag är absolut ingen expert när det snöar, men jag blir n...

Nu gör Bris mycket reklam överallt. Så sorgligt. Det ska inte behöva var på det viset. Alla högtider, tydligen mest under juletider är det som värst. Stackars barn. Stackars alla som bor hemma i en miljö som inte är trygg, eller ens bra. Vad tänker...