Ja, jag skrev en thriller, och handlingen börjar runt en parkbänk. Boken fick sitt namn Parkbänken.

Tidigare har jag skrivit om mina 4:a böcker i Den långa maran, en serie om kvinnor som påträffade en liga, och om deras liv. Men, jag har så mycket fantasi och under alla år har jag inte vetat vad jag kunde göra med den. Deckare och thrillers på teven har jag alltid försökt lösa mord eller mordgåtor. Spännande. Men, som sagt, när kreativiteten började så ökade den hela tiden. Prova på det du också, kanske inte att skriva, men gör något du älskar och öva dig, sedan ökar din kapacitet eller kreativitet. Lycka till där! Mellan böckerna i Den långa maran skrevs Parkbänken. Den bara kom till mig. Jag kommer inte ihåg varför. Det räcker att jag ser en händelse från bil, buss eller när jag är ute och går. Likaså, när jag tittar på teve. Sist såg jag Bron. Två flickor hade stulit bland annat en mobil och gömde den. Det skulle de aldrig ha gjort. Ja, så tänkte jag vidare på en egen historia. Jag kommer inte att skriva om dem, tiden räcker inte till.

När man skriver vill man inte skriva som andra gör, inte heller kopiera vad någon annan har skrivit, dessutom inte skriva liknande det man själv har gjort. När kreativiteten tar fart följar jag alltid min känsla. Det finns ett annat liv, och det är att jag arbetar som undersköterska på natten, det tar mycket energi. Min trädgård tar också ork ifrån mig, fast jag älskar allt som blommar. För att inte glömma vänner och semestrar. Som du förstår saknas tid ibland. Att skriva en bok tar inte några timmar. Jag har inga problem att komma på saker och skriva om dem. Det som tar mest tid är att få den att löpa i sinnet med sin historia och allt därtill. Att lusläsa ett manus tar mest tid. Meningsuppbyggnader, grammatik måste bli rätt, och det blir inte alltid så.

Parkbänken

En ung kvinna sitter på en parkbänk i Slottsskogen, Göteborg, i stora regnkläder i ur och skur. Då och då sätter sig någon där för att prata. En del börjar vänja sig vid henne och pratar även dem, men väntar inte på något svar. En dag sätter sig en ung man jämte henne och stoppar ner tabletter i hennes ficka. Då och då kommer han dit. Viskar samma ord till henne. Gör det snart. Ta ditt liv! Vi vill inte se dig. Svälj dem! Glöm inte - vi bevakar dig.

Varför sitter en ung kvinna på en parkbänk i för stora regnkläder? Varför svarar hon inte på tilltal? Vad är det som har hänt henne och varför sätter sig en ung man jämte henne som vill se henne död. Dessutom bevakas hon, frågan är av vem?

Läs gärna mer på

www.lill-lindback.se

Lill Lindbäck

Den här veckan är jag ledig från jobbet, min lediga vecka. Den här gången ska jag faktiskt vila och ta det lugnt. Bara göra en sak i hemmet som jag borde göra, men inget tvång.

Mycket av den här veckan kommer jag att skriva på min nästa thriller. Jag önskar mer fart för jag har mycket som vill ut, men år 2017 har allt skrivandet gått i slow motion. Har hänt mycket, som det kan göra i livet, det har gjort att tröttheten har följt mig. Som sagt, den här veckan känner jag mig ledig och har inga måsten.

Brinnande Fält, ingår i serien Den långa maran. Bokserien har än så länge blivit 4:a böcker, alla böcker handlar om ett sällskap med kvinnor, tjejgäng, men något äldre. Varje bok handlar om en kriminell liga som en av kvinnorna råkar på. Den handlar också om varje person i detta sällskap, tjejgäng. Brinnande Fält, handlar om Karin och hennes liv.

Karin är journalist. Under festen med alla tjejer hemma hos Anna, i boken Upptäckten, berättar hon att de måste undersöka ett hus. Något underligt hade hittats under ett sökande, av Anna och Bea. Kvinnorna gör sig i ordning för att gå till adressen Anna hade sökt efter. Karins journalistiska nyfikenhet gör att hon darrar av spänning.

Här börjar en händelse av reaktioner från Karins syskon, med dagarna som går får Karin reda på att hon är skuggad. Ju mer Karin gräver, desto mer snirkliga trådar gör att hon nyfiket följer upp spåren.

En av spåren leder till Thailand och Bangkok, trådarna går ut till landsbygden. Dit hon och hennes thailändske journalist åker. Läs vidare på www.lill-lindback.se Lill Lindbäck

Här nedan är fotot från landsbygden i Thailand.

Omslagsfotot är från boken Brinnande Fält. Bokförlaget Vulkan hjälpte till med elden och gjorde omslaget bättre.

Här nedan är baksidan och jag tycker verkligen om den här bilden.

Den spirar av liv.

Fotot, ingår i Den långa maran, detta är alltså den 3:dje boken. Anna från boken Upptäckten bor i Linnarhult utanför Göteborg. Hennes man åker på en helgkonferens i Köpenhamn. En stor tjejträff är planerad till lördagen. Bea i denna bok kommer redan kvällen innan. En man som hon var kär i och boende i Stockholm, visar sig inte vara den hon trodde. Besviken åker Bea till sin väninna Anna, som bjuder på gott att äta och dricka. Senare på kvällen berättar Anna en historia om ett kvinnoskrik. Givetvis vill Bea undersöka historien. När morgonen kommer sticker kvinnorna in i skogen och till det stället som Anna hade hört ett gällt kvinnoskrik.

För att inte berätta historien som börjar i första boken, så hoppar jag naturligtvis över lite.

Anna råkar hitta en liten väska. I den ligger en legitimation, en vacker skönhet blir tillbaka på dem. Båda blir uppjagade och tittar sig runtom. Här har hänt något, tror de. När de kommer hem tar de reda på var denna kvinna bodde eller bor. De vet inte om hon är död eller någon har stulit väskan.

Boken handlar om Bea, hennes liv och arbete, men också att hon träffar en yngre man som hon faller för. Innan dess visar det sig att kvinnorna har kommit på en okänd liga i Göteborg, en mycket rik liga, där cheferna bor på dyra adresser. Samtidigt händer det mycket hemma hos Anna och Bea måste hjälpa henne. Bea tänker besöka ett hus, något stämde inte där, något allvarligt händer i huset, nu ska hon bevaka huset ...

Boken har fått goda recensioner, och många skratt, men också mycket, mycket spänning.

Lill Lindbäck, undersköterska, författare i genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Den rostiga buren blev skriven på grund av alla kvinnor som blir misshandlade av drogade män, av svartsjuka män, och män med låg självkänsla. Nu kommer jag inte ihåg hur många kvinnor årligen som dör av misshandlande män i Sverige. Boken ingår i en serie Den långa maran (har bara blivit 4 böcker), Anna från första boken Upptäckten är arbetskamrat med Lena, boken handlar om Lenas liv och hur hon försöker ta sig ur ett farligt förhållande där mannen hade vissa uppgifter för en dold liga i Göteborg. Ligan består av rika personer som bor i de finare områdena. Lenas man tar på sig värre uppgifter som hotbilder mm. Detta visste förstås inte Lena när hon träffade honom, och till slut blev kär. Allt gick för fort. I vanliga fall är Lena en väldigt försiktig person, intelligent och hon hade ett bra jobb. Arbetskamraten Anna lockade henne med till sin helgfest med bara kvinnor. när Lenas man var bortrest. Föräldrarna tog hand om hennes 3 små barn. Under festen framkommer vissa problem. Alla vill hjälpa, men Lena menade på att hennes man kan hota den som hjälper henne. Vem är Lenas man?  Är Lena stark nog att klara av en flykt med 3 små barn - från honom. Namnet gav jag med tanke på att dessa män sätter kvinnan i en bur, de kan inte ta sig ur, men börjar den rosta finns möjligheter. Hur du än gör skär du dig på buren och spåren av misshandeln följer dig, dina barn och din övriga familj livet, därav namnet - Den rostiga buren.

Boken kan vara svår att läsa på grund av våldsamheter, men är spännande då Lena börjar undersöka ligan, och ibland kommer ett litet skratt. Lena undersöker ligan för att hitta tillfälle att få möjligheten att fly.

Alla mina böcker finns i nätbokhandeln, finns även som e-bok.

Ha en toppendag!

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Tidigare berättade jag om hur min första bok kom till. Jag är en person med mycket hög fantasi, en värld som följt mig sedan jag var väldigt liten. Jag har aldrig vetat vad jag skulle göra med fantasin. I skolans svenska var jag väldigt dålig. Förstod inte sammanhangen med grammatik och meningsuppbyggnad. Under årens lopp har jag blivit så mycket bättre. Fortfarande kan jag göra fel. Men, största felet är att det är så mycket som vill ut. Orden dansar runt. Jag berättade också att efter mitt första, förhoppningsvis sista, panikångestattack, fick mig att skriva ned varje tänkbara känsla och förstå varför jag fick det och hur det kom sig. Jag skrev om och om igen.

En dag fanns den där. Historien. En thriller. Jag var nybörjare, en del nybörjare klarar galant av allt som man måste göra, de gör allt rätt. Nej, det gjorde inte jag. Jag tycker nog att jag har fått slita hårt, men älskade varje sekund.Gav ut boken själv. Tog tillbaka den och gjorde om, och om den. Alla de där orden som inte behövdes. Jag har lärt mig bit för bit.

Här kommer den första, och tänk då på att jag hade så mycket om mig att jag skrev flera böcker samtidigt, i alla fall nära på.

Upptäckten: Handlar om ett par i 40 års ålder, de har inte fått barn. Efter slitsamma timmar på jobbet åker Anna hem, byter om till joggingkläder och joggar till skogen. I skogens lugn hörs fåglar kvittra, löv prassla och vattnet från Lärjeån. Under tiden Anna joggar tänker hon på sitt äktenskap, allt har gått i slentrian, men hon vet inte hur hon ska göra för att det ska bli bättre. Mitt i ett steg hörs ett högt skrämt kvinnoskrik. Anna tvärstannar och stirrar mot det hållet skriket hördes. Svett börjar rinna nerför pannan och råka komma i ögonen. Det svider djävulskt. När hon blinkat frenetiskt råkar hon se en man gömma sig bakom ett träd. Allt känns som i en dröm, en annan planet. Rädd springer hon hem.

Här börjar historien med Den långa maran, så kallas serien. Annas man skulle på konferens i Köpenhamn, just denna helg är alla väninnor inbjudna till fest och att sova över. När Bea, en av Annas närmaste väninna, som kommer redan dagen innan festen, då berättar Anna vad hon hade hört i skogen. De tar sig dit redan nästa morgon, och hittar grävspår, i jorden ligger något, en liten handväska med en plånbok. Id-handlingar ligger kvar. Vad har Anna kommit på? Tillsammans undersöker de detta.

Varje bok blir om en väninna. Jag hann skriva fyra böcker inom Den långa maran, men så hade jag så mycket mer idéer, inte bara thrillers, utan det blev också thrillers medialt.

Jag visar upp 2 omslag Upptäckten, Den rostiga buren inom Den långa maran.

Jag träffade på en vikarie som var duktig på att måla. Detta blev omslaget. Boken berättar jag senare om.

Den handlar om en kvinna med namnet Lena, hon är arbetskamrat till Anna i Upptäckten. I boken med namnet Den rostiga buren får du följa en kvinnas liv, ett liv ingen människa är värd att få.

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska, författare inom genren thrillers och thrillers medialt.

www.lill-lindback.se

God fortsättning på det nya året. I alla fall hoppas jag att dagen har börjat bra.

Själv tänkte jag berätta om en arbetskamrat som har gjort, som jag har tänkt göra längre fram, början till släktforskning. Visserligen kan jag börja redan nu, men för mycket runt omkring kanske det bara blir till en hög av ingenting.

Släktforskning. Jag har läst om reklamen och Ancestry. Tydligen kan man beställa ett paket av en kostnad ca 1000:- Ett salivprov skickas iväg till någon adress. Svaret kommer.

Min arbetskamrat gjorde så och fick reda på att hans rötter var en mycket stor procent svensk, en viss procent amerikansk och 1 procent -, jag blev banne mig förvånad, 1 procent polynesisk. Spännande.

Men jag har mina böcker och allt därtill som pockar på min uppmärksamhet. Ja, nu hörde jag en elak röst i huvudet, den rösten försöker jag inte att lyssna på - dammsuga. Bättre med lite damm och sedan syns det när jag har dammsugit. Som du märker är jag inte dammallergiker.

Om du är lite ner nu, eller då och då, det finns andra tider ljusa tider och mörka tider och gråa tider. Allt det där behöver man kanske i livet för att uppskatta varje tidpunkt i sitt liv. Inte bokstavligen, men att uppskatta det där lilla.

En blomma i trädgården för några år sedan, den blommade fram till november. Kortet är taget på kvällen, jag tror att det var i oktober månad. Varje nyans av färgen älskade jag och älskar fortfarande. Färgen gör mig glad. Så lite räcker det för mig att bli lycklig, en färg, en vacker blomma, men bara om jag tillåter mig själv att vara lycklig. När livet går och åren med den, då börjar man mer och mer förstå hur viktigt det är att ta tillvara på tillfällen i livet - det där som gör mig, dig, mest lycklig. Boken går att läsa på 2-3 timmar.

En ung kvinna, är medial, bor på landet med sin man och två små döttrar. En dag börjar telefonen ringa, ingen är där. Alltför många varningstecken börjar komma till henne. Vem är det som vill dem illa?

Läs mer på www.lill-lindback.se

Här kommer lite mer bilder från värmen i Thailand när jag var där i februari detta året. Med andra ord har jag lite nostalgikänsla. Kanske har det med att göra att året närmar sig sitt slut.

Vackra tempel finns överallt. Det finns mer tempel än kyrkor och deras religion har funnits i tusentals år.

Här nedan sitter en kvinna med ett väldigt gammalt hantverk. Vi gjorde en cykeltur i Bangkok, företaget heter Bangkok By Bike. Ägaren kommer från Borås. Vi cyklade igenom områden i Bangkok som vi aldrig skulle ha sett annars. Fattiga områden. I stället för trottarer och cykelbanor fanns detsamma i betong över deltaområden, alltså vassområden. Bangkok är byggt på dessa deltaområdena och floden Phraya är väldigt stor med mindre kanaler som ringlar runt överallt. Vi fick följa själva hantverkets väg. Här är en av stationerna. Självklart köpte jag en vacker skål. i deras butik.

Jag sover väldigt lite ibland, speciellt jobbnätter och när jag går av arbetspass sover jag mindre för att kunna vända på dygnet och sova. Hur trött som helst lägger jag mig och tror att jag ska somna på stört. Hela kroppen värker av sömnbehov, så som den gjorde igår kväll. Nä, som vanligt låg jag där, trött som bara den och försökte sova. Meditera är bra, men jag tror att mitt psykiska jag är fortfarande igång att jobba, att jag måste vara vaken.

Nog med det. Idag är det fredag med nya möjligheter, tror att jag ska ta det lite lugnt. Behöver tvätta och städa, men det finns alltid nya dagar och nya möjligheter.

Igår, och återigen åts det godis. Jag tycker att det nästan bubblar godis ur alla öppningar. Fy tusan, och ingen karaktär har jag. På söndag är det slut på 2017, och då drömde jag om underbara vyer. Skulle åka till Thailand och såg framemot detta. Jag älskar att fota lite här och där, kanske ibland udda saker.

Den här lyktstolpen betyder kanske något. Jag vet inte, men den är fantastisk fin jämfört med våra här hemma. Fast våra lyktstolpar ska stå emot det mesta som hårda vindar, iskyla och mycket snö.