Tidigare berättade jag om hur min första bok kom till. Jag är en person med mycket hög fantasi, en värld som följt mig sedan jag var väldigt liten. Jag har aldrig vetat vad jag skulle göra med fantasin. I skolans svenska var jag väldigt dålig. Förstod inte sammanhangen med grammatik och meningsuppbyggnad. Under årens lopp har jag blivit så mycket bättre. Fortfarande kan jag göra fel. Men, största felet är att det är så mycket som vill ut. Orden dansar runt. Jag berättade också att efter mitt första, förhoppningsvis sista, panikångestattack, fick mig att skriva ned varje tänkbara känsla och förstå varför jag fick det och hur det kom sig. Jag skrev om och om igen.

En dag fanns den där. Historien. En thriller. Jag var nybörjare, en del nybörjare klarar galant av allt som man måste göra, de gör allt rätt. Nej, det gjorde inte jag. Jag tycker nog att jag har fått slita hårt, men älskade varje sekund.Gav ut boken själv. Tog tillbaka den och gjorde om, och om den. Alla de där orden som inte behövdes. Jag har lärt mig bit för bit.

Här kommer den första, och tänk då på att jag hade så mycket om mig att jag skrev flera böcker samtidigt, i alla fall nära på.

Upptäckten: Handlar om ett par i 40 års ålder, de har inte fått barn. Efter slitsamma timmar på jobbet åker Anna hem, byter om till joggingkläder och joggar till skogen. I skogens lugn hörs fåglar kvittra, löv prassla och vattnet från Lärjeån. Under tiden Anna joggar tänker hon på sitt äktenskap, allt har gått i slentrian, men hon vet inte hur hon ska göra för att det ska bli bättre. Mitt i ett steg hörs ett högt skrämt kvinnoskrik. Anna tvärstannar och stirrar mot det hållet skriket hördes. Svett börjar rinna nerför pannan och råka komma i ögonen. Det svider djävulskt. När hon blinkat frenetiskt råkar hon se en man gömma sig bakom ett träd. Allt känns som i en dröm, en annan planet. Rädd springer hon hem.

Här börjar historien med Den långa maran, så kallas serien. Annas man skulle på konferens i Köpenhamn, just denna helg är alla väninnor inbjudna till fest och att sova över. När Bea, en av Annas närmaste väninna, som kommer redan dagen innan festen, då berättar Anna vad hon hade hört i skogen. De tar sig dit redan nästa morgon, och hittar grävspår, i jorden ligger något, en liten handväska med en plånbok. Id-handlingar ligger kvar. Vad har Anna kommit på? Tillsammans undersöker de detta.

Varje bok blir om en väninna. Jag hann skriva fyra böcker inom Den långa maran, men så hade jag så mycket mer idéer, inte bara thrillers, utan det blev också thrillers medialt.

Jag visar upp 2 omslag Upptäckten, Den rostiga buren inom Den långa maran.

Jag träffade på en vikarie som var duktig på att måla. Detta blev omslaget. Boken berättar jag senare om.

Den handlar om en kvinna med namnet Lena, hon är arbetskamrat till Anna i Upptäckten. I boken med namnet Den rostiga buren får du följa en kvinnas liv, ett liv ingen människa är värd att få.

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska, författare inom genren thrillers och thrillers medialt.

www.lill-lindback.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad är jag mest rädd för, jo det är maktgalna människor. Dessa som har vassa armbågar, som psykopater och narcissister. Folk som inte skyr några medel alls, tar ingen hänsyn förutom pengarna och dessa styr egentligen mest. Så mina punkter är: psy...

Tycker inte du att det stormar ute oftare och ibland med hårdare byar. Jag måste erkänna att jag tycker att det är spännande, men när jag läser om hur vissa stormar gör översvämningar och träd blåses ned både över bilar och hus, då är det ledsamt.  ...

Nu var det längesedan jag bloggade och jag förstår varför. Jag heter Lill Lindbäck, under detta året kommer jag att byta namn till det jag föddes till och då blir namnet LILL KARLSSON. Det känns bra. Jag har skiljt mig, inget jag önskade. Till sommar...

Självklart känns julen extra när det är snö ute och även när det snöar. För min del är jag inte förtjust i snö, speciellt inte när jag ska köra bil. Numer tar jag hellre buss eller spårvagn. Jag är absolut ingen expert när det snöar, men jag blir n...

Nu gör Bris mycket reklam överallt. Så sorgligt. Det ska inte behöva var på det viset. Alla högtider, tydligen mest under juletider är det som värst. Stackars barn. Stackars alla som bor hemma i en miljö som inte är trygg, eller ens bra. Vad tänker...