Senaste inläggen

Av Lill Lindbäck - 26 juli 2018 07:41

Jag trodde för ett kort ögonblick att hösten var här. Nej, jag längtar inte till hösten. Sommaren är härlig, men nu skördar torkan alltmer sina offer i naturen. Djur mår dåligt de hittar inte alltid mat, men vatten saknas för dem.

Jag åkte hem från jobbet nu på morgonen klockan var 07:15. Visserligen har jag sett detta tidigare, men nu la jag verkligen märke till det. Träden i bergen såg ut som om det var höst. Det var blandade färger. Då såg jag det. En del träd och deras blad är helt vissna. Nu sköter naturen sitt. Annars kan det bli för mycket av träd. Men, jag tänker på alla bränder i våra skogar. Stackars djur! Stackars markägare! Naturen kommer så småningom att ta över - igen. Så är det alltid.

Läste på MSN att polisen hade fått tag i några som skulle tända på i skogen. Man kan undra vad de tänker på. Galningar, som man säger, tycker om att läsa om sig själva. De får en kick av det. Jag har tänt på, det är jag som har gjort det. Folk blir av med sina hem.

I Grekland var de två stora bränder. Efteråt har de kommit på att kriminella länsar hemmen och sedan tar bränderna över. Där dog ett antal människor. Jag vet att naturen kan sköta bränder själva, som att tända på och sedan släcka. Blixtnedslagen och kanske då regnet som släcker.

Nej, nu gott folk så ska jag lägga mig. Ska upp lite tidigare för att åka några ärenden. Tänkte åka som i morgon, är ledig då, men det är bättre med en heldag hemma och hinna med i trädgården. I morgon fredag står det på SMHI att i Göteborg ska det bli 33 grader, men det hoppar fram och tillbaka.

Ha en härlig dag därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 25 juli 2018 07:47

Kom hem från jobbet kl 7:45 och satte mig vid datorn innan läggdags. På nätet får jag alltid upp MSN. Jag tycker att det är trevligt, läser notiserna som sakta går förbi. Ibland tittar jag på videoklipp som folk lägger in. Sedan bloggar jag. Direkt efter det går jag och lägger mig, givetvis efter tandborstning och sudoko. Sedan, sedan går mina ögon i kors och då lägger jag ifrån mig allt. Sätter klockan. Vill inte sova bort tiden. Lägger mig till rätta och sömnen infaller genast.

MSN:s bild som far förbi är en bok som heter "Den rostiga buren", den är tydligen sponsrad av Bokus. Den rostiga buren skrev jag för alla kvinnor som blir svårt misshandlade av sina svartsjuka män, en del är svartsjuka, andra är svartsjuka för droger eller alkoholen. Sedan finns det en och annan som är maktfullkomlig, för att inte tala om psykopater. Boken skrevs för alla dessa kvinnor. Givetvis är det en thriller. Kan vara mycket spännande samtidigt som den är skrämmande.

Ha en fantastisk dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

 


Av Lill Lindbäck - 24 juli 2018 07:55

Det är svårt när hjärnan arbetar på annat än jobbet. När jag arbetar gäller självklart att sköta mitt arbete. Mitt jobb som deltidsförfattare får jag ta när jag är ledig. Men, när det börjar bubbla av kreativitet i hjärnan då vill jag helst sätta mig och bara skriva. Det har varit mycket med trädgården, men märker en liten förändring vad som har hunnits med. Jag har alltså haft möjlighet mellan jobb, trädgårdsarbete och vid ledighet att skriva - i värmen. Det är inte lätt. Jag har varit väldigt trött. Nu känner jag mig trött, kom hem från nattjobbet nyss, samtidigt som jag önskade att jag var ledig. För nu vill jag skriva på del 2 av Tårarnas doft. Är ledig fredag till och med måndag kväll, då hinner jag skriva lite mer. Det ska bli ett nöje.

Jag kom som sagt hem nyss, skulle ha vattnat lite innan värmen kommer. Om det stämmer på SMHI så ska det bli 33 grader i Göteborg på fredag. Puh, det är varmt det.

Här nedan är det foto på det tänkta omslaget till "Tårarnas Doft". Nästa del ska heta "Frihetens Vind". Jag har inte hittat på något omslag till detta manus ännu. Först tänkte jag en örn som flyger i himlen. Frihet, fågeln känner vinden.

 

Så kom jag på det. Berg. Alper. Det är också frihet och kommer att finnas med i nästa bok. Det blåser ofta uppe i alperna. Här nedan är en bild från Österrike. Den bilden kanske det inte blir, men det var en tanke som kom. Kanske jag behöver en bild som ögonen dras till. När man tittar på en bok ska omslaget kännas bra. Behövs inte alltid, men håll med om att dina ögon gärna tittar på det.

 

Ha en underbar dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 23 juli 2018 08:49

Jag tycker att det är roligt att kolla SMHI, och gärna 10-dygnsprognosen. Ja, jag vet att vädret uppdateras ganska ofta. Det skulle bli åska och regn på lördagen. Regn behövs verkligen. Naturen lider. Mina gräsmattor börjar gulna. Som det nu ser ut kommer inget regn, eller åska. På fredag, om allt stämmer, ska det bli 33 grader i Göteborg. Mycket hinner ändras tills dess. Åska. Dunder och brak. Ett minne kommer till mig.

När jag var tonåring satt jag i mitt rum med fönstret öppet, kunde ha varit vår eller sommar.

Det var varmt. Allt stod stilla. Naturen väntade. Tunga moln närmade sig sakta, färgerna var många, som mörkt blå, rosa, grått och mörkt grått, nästan till svart. Det var som om himmelen byggde upp ett spektakel. Då fanns inte datorer, inte heller lyssnade jag på vädret. Jag råkade se ut och såg himlen. Där blev jag sittandes, jämte fönstret, och stirrade ut med en skräckblandad förtjusning. Himlen kan leverera, med vackra moln och figurer, med olika nyanser på en blå himmel, dimma, regn och bara en massa grått och ännu mer regn. Eller snö. Men när himlen byggs upp av åskoväder känns något inom en, i alla fall mig.

Den gången, som sagt, satt jag vid fönstret. Då började det mullra, mullrandet blev högre och högre, blixtrarna kom och det smällde hela tiden. Ett berg fanns inte långt från huset, det gjorde att ekot av vädret blev ännu högre. Nu fattar jag inte hur jag vågade sitta där. Jag minns händelsen av skräckblandad förtjusning.

En annan gång gick jag till ett ställe där ungdomar brukar träffas för att se om mina vänner var där. Då var det också ett åskväder, men ett mer opåtligt. Jag menar, skulle det blixtra, eller inte. Jodå, det kom en blixt inte långt ifrån mig. Jag brukar aldrig vara rädd, men då skrek jag till och tog snedsteg. Höll på att snubbla på mina egna ben.

Många, många år därefter, där jag bor nu, skulle jag till bussen. Det är en lång backe att gå nerför mot stora vägen. Till vänster om gångbanan är det ett stort sluttande fält och till höger ett fotbollsplan. Jag gick i mina tankar, även då var vädret lite lömskt. Jag såg inte att det skulle bli dåligt väder, hade inget paraply med mig, tur för mig. Det dundrade då och då, en blixt här och där. Inget märkvärdigare än så. Men ... så kom det. En känsla. Ett obehag. Det gick fort. Varje hårstrå på kroppen reste sig. Jag hann tänka, vad konstigt. Sedan ett snabbt kedjeljud, ett rasslande läte och så small det som f-n. Det var ett öronbedövande ljud. För första gången i mitt liv blev jag verkligen rädd. Undra hur nära den var mig med tanke på att hårstråna på kroppen reste sig och detta rasslande kedjeljud som jag aldrig tidigare hade hört. Men, blixten träffade mig inte och det får man vara glad för. Lika tacksam var jag att jag inte hade paraply i handen. Idag är jag lite mer rädd och har mer respekt för åskväder.

Ha det gott därute. Drick ordentligt.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 22 juli 2018 13:14

Tröttsamt att ta bort ormbunkar. Många i trädgården har fått växa sig alltför stora, de lägger nya skott runt tidigare, rötterna är som granit. Nu har jag tagit bort ett antal små. Plus två stora. Nu orkar jag inte mer. Ska ta det lugnt. Dessa dagar har vi haft tur med vädret. Det har bara varit 22-25 grader. Vilken skillnad på orken. Jag orkar mycket mer och har fått gjort en del den här helgen. Har kollat SMHI. Senare nästa vecka ska värmen komma tillbaka med både åska och regn. Vi får se. Mycket hinner hända tills dess. Jag klagar inte med tanke på alla som har förlorat hem och skog i bränder. I Stockholm har det inte varit så varmt som nu på över 250 år. Jag tror att de började mäta värme och nederbörd då, men är lite osäker på om jag minns rätt.

Strax ska jag byta sängkläder och tvätta dessa. Sedan hägrar fåtöljen med fotpall. Jag behöver verkligen dammsuga, har inte gjort detta på ett tag.

Har du märkt att man blir slö i värmen. Orkar inte lika mycket som när det är kallare. Jag tycker inte om för varmt, över trettio blir lite för varmt. Jo, men då ska man ha aircondition och nära vatten för att svalka sig. Inte heller ska man behöva jobba.

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 20 juli 2018 11:32

Två av mina syskon träffades i stan för snart 1,5 månad sedan, tiden går. Varför jag tänkte på det var för jag går igenom lite foton från mobilen som ska sparas i datorn, eller rättare sagt lite senare i en extern hårddisk. Då såg jag ett foto på en gammal spårvagn, den kallas för Ringlinjen och kör hela sommaren. Min bror åkte den spårvagnen hem. Jag visade även när min syster och jag gick till bron jämte Kristinekyrkan, även kallad Tyska kyrkan. På bron finns ett kafé samt öl och vin som de serverar. Varför kyrkan kallas för Tyska kyrkan var för att när Göteborg skulle börja byggas välkomnade Sveriges konungarike tyskar, holländare, engelsmän och skottar. För att tyskarna skulle kunna bo och leva i Göteborg skulle en kyrka byggas, en kristen kyrka som inte Sverige hade. På sextonhundratelet var religionen kristendomen mycket viktig, ingen annan religion fick finnas, men nu gjorde kungen ett undantag. Kyrkan blev därför tyskarnas kyrka, så att säga.

Här nedan sitter jag och dricker ett glas vin. Nej, jag gillar inte att bli fotad. Ser ut som om någon har hällt svinkallt vatten över mig. Detta är bron som går mot Domkyrkan, om man går mellan husen kommer man bland annat till Domkyrkan. Vi sitter på en bro och kanalen går under oss och vidare mot Brunnsparken där det finns en trappa med stora lejon vid varje sida. På den stora trappan sitter ofta folk och äter glass eller bara umgås.

 

Här ned ser du den gamla spårvagnen. Härlig turistupplevelse.

 

Ha nu en underbar dag. Själv ska jag, har redan gått fyra gånger, gå med skottkärra med ved från grannen som har gett bort till oss. Nu kan jag inte vila mig mer. Tiden bara går och jag vill bli färdig med skottkärrejobbet idag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 19 juli 2018 07:51

Jag blev fascinerad av att Lunds kyrka hade astrologi, klocka, månader, veckor osv, dessutom horoskopens tecken.

Alltid upptäcker man något nytt i livet. Jag har alltid velat åka till Lunds Domkyrka, hade läst för många år sedan om den. Jag blev inte besviken. Konstigt nog älskar jag kyrkor, det finns mycket historia, men också stillhet och denna arkitektur, oftast med vackra fönster och ibland valv.

Efter 3 nätters jobb ska jag gå och lägga mig. Trött ända in i själen. Jag sover inte så många timmar hemma på dagen som jag gör när jag sover hemma på natten.

Här nedan kommer lite bilder om vad jag beskrev ovan.

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Här är hela klockan inne i kyrkan.




 

Här syns en del av klockan.

 

Närbild. Tog givetvis på den delen där november finns, min födelsemånad.

 

Av Lill Lindbäck - 18 juli 2018 07:44

Jag var i Ystad förra helgen med en väninna. När vi lämnade Ystad hade vi redan bestämt att ta oss till Lunds Domkyrka, och det gjorde vi. Tänk dig att gå in i en byggnad i Sverige som öppnades år 1145. Jag trodde inte att vi hade så gamla kyrkor i Sverige. Min väninna gjorde mig uppmärksam på att det inte fanns bänkar i kyrkan utan stolar. Ja, visst kan bänkarna ha varit utslitna, men tänk om det inte fanns bänkar heller på den tiden. I Ortodoxa kristna kyrkor finns inga bänkar eller stolar. Folk ska stå upp och lyssna på budskapet. Inte sitta ner och slumra till. Jag var i Göteborgs Domkyrka, mycket nyar sådan om man jämför med Lunds. I Göteborgs Domkyrka gjorde jag en tur i med en vaktmästare som berättade. Oj, vad han berättade. Bland annat satt fint folk i egna som "loger", de hade även en egen ingång. Du förstår, fattiga luktade illa. De tvättade sig inte speciellt ofta. På den tiden fanns varken duschar eller badkar i hemmen, inte heller tvättmaskiner. Behövde man vatten fick det bäras in utifrån, kanske till och med en bit bort.

Nåja, nu var jag i Lunds Domkyrka, de hade ett ur med horoskop och astrologi. Jag tänkte visa lite bilder, men börjar på Lunds Domkyrka och jag står jämte en stor ljusstake, mest för att man ska se hur stor den är.

Lund grundades år 990. Göteborg i början på 1621. Ingen vet exakt, staden har dessutom flyttats ett antal gånger på grund av grannarna Danmark, men också Norge. Förr krigades det friskt.

Nu ska jag lägga mig efter mitt nattjobb.

Ha en fantastisk dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Här nedan en liten del av Lunds kyrka

 

En del av interiören från kyrkan som är väldigt stor.

 

Här är ljusstaken. Den har jag inte läst om, men ska se om jag hittar något intressant om den.

Bronsljusstake, 3,5 meter hög, som gjordes i Tyskland i slutet av 1400-talet. Påminner om 7-armad ljusstake som stod i templet i Jerusalem.

 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Ovido - Quiz & Flashcards