Vilka soliga dagar vi har! Fick besök från Stockholm till mitt Göteborg, en väninna kom och hälsade på från tidig lördag till söndag lunch. Hon tar in på hotell för semesterkänslan. Vi började med att äta lunch på Golden Days. Det blev en god lunch med mycket prat. Vi ville gärna ha en kopp kaffe, den intog vi vid kanalen jämte och på en bro vid Tyska kyrkan, där finns ett kafé med alla rättigheter, men som sagt vi ville ha kaffe. När vi satt och drack kaffet med mycket samtal, kom ett par och frågade om två platser var lediga bredvid, självklart var de lediga. Det blev många och glada skratt. När deras vänner kom förbi så gick vi, vi skulle ändå gå vidare. När vi gick förbi våra bordgrannars vänner sa vi att vi hade värmt upp deras vänner. Med ett gott skratt gick vi vidare.

Samtalen fortsatte. Vi gick till Domkyrkan och Kungsgatan, gågatan. När vi ändå passerade Domkyrkan tyckte vi att vi kunde gå in i kyrkan och titta. Stängt. Det är inte första gången vi kommer på att titta in, sist var det i feskekyrkan, och det är stängt.

Nåja, vi flanerade stilla iväg i värmen. Hoppsan, där på en parkbänk satt min bror och hans fru. De var där för att titta på Göteborgsvarvet, deras svärdotter sprang.

Efter samtalet gick vi vidare och kom till Haga, Göteborgs första arbetarstatsdel. Vi gick vidare och kom till Linnégatan, då passade vi på att ta en släcktörstare på Linnéterrassen. Gott det var. Vi satt länge och väl. Timmarna gick i trevligt sällskap. Vi fortsatte vår promenad runt och hamnade till slut på Andra Långgatan, tror jag det var, vi gick in på Restaurang Bangkok. Maten var god, men inte stark som jag hoppades på. Kanske de försöker få maten att passa gästerna. När vi åt kom ett par in. Min väninnas vuxna son och hans flickvän. Det blev mycket prat. I Göteborg bor det över en halv miljon människor, men man kunde tro att det var ett litet samhälle jag bor i.

Kvällen slutade med att jag följde väninnan till bussen och förklarade hur hon skulle åka till sitt hotell. Innan bussen kom gick tiden. Jag blev lite stressad och tänkte på min buss. När vi kramade om varandra och hon gick på sin buss, då började jag springa till min hållplats som ligger en bra bit ifrån. Jag såg inte min buss, men kände mig stressad. I väntan på hennes buss hade minuterna tickat på. Tror att det är på lördagskvällar 20 minuter mellan bussarna. När jag inte var så långt ifrån vänder jag mig om. Shit, shit, shit, där kommer bussen. Jag springer ännu fortare. Fattar du? Jag blev fruktansvärt trött och svettig. Avskyr att andas som ett blåsbälg i en buss och känna hur svetten droppar, men med kom jag och det var huvudsaken.

Härlig lördag!

Ha det gott!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Tänk att de kan vara så vackert med blommor. Jag har en blommande trädgård, men behöver till ett egenbyggt blomsterträd (min man har byggt detta, inte jag). Den består av en hatt, där brukar en blomma stå, sedan är det en mindre ring och en större ring. I dessa ska det sitta hänglobelia. När den blommar för fullt kan jag bara berätta för dig hur vacker den är. Nu kan jag inte visa för jag har semesterfoton och andra foton sparade i USB-minnen. Datorn kan strejka och/eller sluta att fungera.

Igår vann Sverige sin match i ishockey, och vi har nu gått vidare. Spännande. Jag läser för fullt i mitt bokmanus, men gör vissa ärenden under min lediga tid. Ett av dem var att gå till en Triggermassör. Dit går jag cirka en gång per månad. För några år sedan var det första gången. Jag kan tala om att jag skrek ibland. De där som jag kallar för knutor gör ont att få upp. Idag håller jag ordning på min rygg genom att gå hos honom. Marco Johannes heter han och finns i Göteborg. Väldigt duktig.

Sedan var jag hos min väninna ett par timmar. Alltid trevligt att träffas. Jag handlade lite och åkte för att tvätta bilen. Fågelskit och en grön beläggning av pollen från alla träd. Det där andas vi in. Inte undra på att en del får problem med andningen. Ja, så skulle jag fixa lite i trädgården. He, he. Men det var ju ishockey, inte svenskt, men ändå. Men, jag skrev på mitt manus och ändrade.

Nu är det en ny dag full av möjligheter.

Ha en härlig dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Ledighet är väldigt skönt. Jag har en ledig vecka på mitt schema. Tack vare att jag arbetar 82% och arbetar natten. Var sjätte vecka är jag alltså ledig. Man kan koppla av från allt.

Gick av i måndags efter helgens arbete. Efter att ha sovit fyra timmar hämtade min syster mig, tillsammans åkte vi till en väninna och hämtade henne också. Hemma hos min syster åt vi soppa som förrätt och bakpotatis med röror med öl eller vin. Så himmelskt gott! Efter vi hade ätit färdigt satt vi på balkongen. Jag kände det som att jag var på semester. Min man hämtade oss, körde hem väninnan. Jag kände mig faktiskt lite berusad, men kom på att det inte var konstigt, jag hade bara sovit fyra timmar.

Nu hade jag resten av underbara veckan på mig. Tisdag. Strålande sol - fortfarande. Jag började med att rätta mitt manus till boken "Tårarnas doft" i ett par timmar. Gick ut och grävde med mera. Tänkte hålla på i någon timma, har fått problem i ryggen. Känns som om ett diskbråck lurar i ländryggen. Tror du inte att jag höll på i fyra timmar. Klart att jag fick ont på mina sedvanliga platser i ryggen. Att jag aldrig lär mig. Senare så blev det rättning av manus och lite koll på ishockey. Vågar inte titta på Sverige och Ryssland. Jag skriker värre än värst, utan det fick bli blickar.

Sedan kom onsdag. Min syster hade ringt dagen innan och sa att hon och hennes vuxna dotter kommer en stund. En stund blev hela dagen. Vi åt dipp med grönsaker som jag hade skurit upp. Vi pratade och pratade och bara fanns till. Fortfarande underbart väder.

Tordsdag, idag är det fortfarande soligt, men inte lika varmt. Och idag har bara börjat.

Ha det nu så underbart!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Läste på msn i datorn och hittade små trevliga artiklar att läsa om. En som verkligen gav mig tårar var en flicka i åldern 11 år. Hennes styvföräldrar hade en son, om han var biologisk eller inte, det framkom inte. Den dagen hämtade de sonen och styvdottern i bilen. De skulle också hämta mor och eller farföräldrar, de skulle till domstolen. Du ska bli vår egen lilla dotter på papper. Flickan bröt ihop av lycka. Sonen visste inget heller och var nära gråten han också.

Så hemskt att inte känna tillhörighet någonstans, att veta att ens biologiska föräldrar inte kunde ha henne. Men hennes biologiska mamma kanske inte klarade av att ta hand om sitt barn, därför lämnade bort henne så att hennes lilla barn skulle få ett bättre liv.

Det finns enstaka gånger där det är bättre att lämna sitt barn. Mamman kan vara drogare, alkoholist, eller har andra problem. Fosterhem är bra exempel, tyvärr får vi bara läsa om dåliga förhållanden. Videon var verkligen gripande av lycka och så kärleksfylld.

Vi ser och hör hela tiden mycket "skit" man blir less, och så fick jag läsa och se den här lyckan. Livet finns där i guld. Människor som gör mycket för sin nästa. Jag är inte en sådan person. Jag älskar barn, det ingår tonåringar där också, men har aldrig fått barn, det har inte blivit barn. Inte heller har jag tagit hand om någon annans barn. När jag läser om andra människor som hjälper barn, eller adopterar då blir jag alltid tårögd. Själv är jag en bekväm människa och vill vara fri.

Än en gång, tack för alla människor som är bra människor, som gör mycket för barn, som verkligen älskar dessa barn. Nu pratar jag inte om pedofiler, eller misshandlare fysiskt eller psykiskt, utan bara vanliga fantastiska människor.

Det finns fosterbarn som mår mycket dåligt psykiskt. Oftast kan det bero på att de har blivit lämnade, eller utsatta för något tråkigt i sin barndom. Livet finns härute på gott och ont ,år ut och år in. För en del börjar det onda redan som små, och det är verkligen orättvist. Men, det är bara du som kan göra något åt din egen situation, det är du som väljer i ditt liv. Det finns människor som är redo att lyssna på just dig.

Ha en fantastisk dag! Det är soligt och varmt ute.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller/medialt

www.lill-lindback.se

Tittar ofta på ett program på tv som handlar om sjukhus, oftast i England. Programmet är verklighetsbaserat och man får följa skadade och dess anhöriga, men också personalen. Anhöriga och sedan den tillfrisknade, ibland även personalen, berättar i programmet hur uppväxten var, när vissa träffades, en del hade varit gifta länge. Så kom det när en ung kille på 17 år hade blivit knivskuren i bröstet. Såret såg inte stort ut. Först kollade personalen honom, han hade en maskin som vaktade hans hälsa.

Han fick göra en undersökning. Jag blandar ihop det lite, tror att det heter magnetröntgen, i alla fall kollades hans organ. Levern hade tagit stryk. Kniven hade gått helt igenom den, och det läckte ut blod från två ställen i hans kropp. Det är så att levern som organ kan läka sig själv, men det är då blodet som läcker ut som kan ställa till det. Det visade sig senare att han aldrig behövde kirurgi och operation. Vilken tur han hade! Kniven kunde lika gärna ha punkterat en lunga, eller träffat hjärtat och blir det en blödning i hjärtat, då hade han med all säkerhet dött innan operation.

Mamman berättade hur han var som barn, yngst av tre, söt och världens snällaste. Så kom tonåren, den fjorton årige killen blev som en buse. Efter knivskärningen förstod han hur mycket livet var värt och hur det liv han hade levt under tre år var farligt.

Hans mamma började gråta, de satt tillsammans och han var frisk nu, och då började även han gråta. För han hade blivit vuxen, enligt min känsla, han förstod hur nära döden han var och han nu skulle ta vara på livet. Sedan pussade han och skojade med sin mamma som skojade tillbaka. Så charmigt och kärleksfullt.

Det där med knivar är livsfarligt. Man ska alltid akta sig för en person som har kniv. Jag anser att den personen inte alls tänker. Så är det oftast när man är ung, svartsjuk eller har använt droger och alkohol, man tänker inte längre. Man anser sig ha blivit förorättad.

Tillbaka till levern. Levern läker sig inte om man har fått Hepatit, det är en långvarig sjukdom. Långvariga alkoholproblem gör så att levern skrumpnar. Levercirros kallas det. Men det går att operera, ej vid dessa sjukdomar, men det går. Tar man bort en liten bit av levern lagar den sig själv. Den är ett fantastiskt organ.

Nu önskar jag dig en härlig söndag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller/medialt.

www.lill-lindback.se

Det är skönt när allt är som vanligt, förutom när grannarna tar ned träd. Ska jobba natten under helgen. I morse satte de igång. Hoppas att jag får en möjlighet att sova sedan. Orkar inte vara upp i över 24 timmar. Ja, det har hänt i omgångar. Då när jag inte har kunnat sova, varken på morgonen eller eftermiddagen innan nattjobbet. 26 timmar och mer har jag varit uppe, eller vaken. Men, så trött man blir i dagarna efter. Oj, nu brakade till. Stora stockar klyvs och dessa smäller ner i jorden. Det blir förstås ljusare i trädgården. Igår ägnade jag mig åt trädgården.

Nu ska jag läsa lite Jorden runt i bilagan till GT- tidningen. Det är kul! Sedan ska jag läsa/rätta min kommande blivande bokmanus "Tårarnas doft" är fortfarande arbetsnamnet.

Jag har funderat till och från. Ska jag skicka in mitt manus till ett bokförlag? Är egenutgivare, men behöver få en skjuts fram. Fast det är skönt att vara egenutgivare. Visserligen kan jag få snyggare omslag till boken.Texten kan ändras så att en lektör blir nöjd. Har läst vissa böcker där det har funnits lektörer. Fortfarande hittas fel, även från gängse bokförlag.

Jag har bokförlaget www.vulkanmedia.se, dessa har jag haft sedan min start. Då är man fri. Måste bara lära mig mer om marknadsföring. Jag har en idé, som tar lite tid att göra. Nej, kanske inte tid, men vissa saker måste kollas upp - först. Sedan måste jag ut på marknader och bagageloppis, givetvis.

Tankarna är många. Det märker du.

För övrigt, när jag vaknat ska jag ut i trädgården, sedan träna lite. Äta middag, handla innan jobbet. Så ser min dag ut. Klämdagar? Helgdagar? Vad är det? Jag arbetar på ett rullande schema natten med 82%. Har tur, för nu på schemat är jag ledig nästa vecka. Går av på måndag morgon.

Ha en toppendag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller/medialt

www.lill-lindback.se

Jag har ofta funderat hur det kommer sig att så många män begår gruppvåldtäkt på en kvinna.

Bland annat läste jag i Aftonbladet att det var minst två som utförde våldtäkten, offren kände en minst av dem. Det fanns alkohol eller andra droger med i bilden. Av 112 gruppvåldtäkter var 82 utlandsfödda. En tredjel var redan kända av polisen. Det finns alltid en ledare som driver de andra.

Nu får man inte glömma att många kvinnor anmäler inte en våldtäkt - för skammen. De blir bara statistik. Du får skylla dig själv, finns säkert sådana som fortfarande säger. Förr var det kvinnans fel, ja, i Sverige. Så få anmälde. Sedan kom ett upprop att ett nej är ett nej, men många kvinnor får panik och stelnar till av fasa och utsatthet, kanske av hot också. Jag dödar dig om du berättar, det var ditt fel osv. Polisen tyckte ofta att det var kvinnans fel. Så såg vårt samhälle ut då och det är inte långt tillbaka.

Kvinnor känner en stor skam, många anmäler som sagt inte. Är det alkohol med i bilden görs oftast ett dumt val.

Åldern från våldtäktsmännen är runt 15-20 år. Kvinnorna var runt 15 år. Det måste vara fruktansvärd kränkning för alla kvinnor, men jag brukar säga ju yngre, desto värre. Självklart är det en kränkning för alla oavsett ålder.

Detta med utlandsfödda säger en professor i kriminologi att det är diskriminering av rättssystemet. Det kan hända, för även i rättssystemet sitter människor som tänker. Däremot är det många utlandsfödda som bär med sig ett kvinnoförakt. De anser sig rätten att ta en kvinna som inte lyder männen i familjen. En kvinna som är fri, dricker alkohol och är ute sent på kvällarna, det är ingen kvinna. Jag har hört dessa diskussioner.

Självklart har man inte rätten att begå övergrepp. Självklart till den allra största procenten vill inte en kvinna har flera män.

Jag tänker alltid på hur man uppfostrar sina barn. Min pappa sa alltid att gå aldrig med en man  eller flera in i ett rum, eller på ett hotellrum. Tänk dig alltid för. Känn efter. Känns det fel? Hur gör killarna?

Nu undrar du kanske hur jag menar med hur gör killarna. Man kan ibland se att killarna har vissa blickar, viskningar och övertalningsförsök med att få kvinnan in ensam någonstans.

Uppfostra era barn till att förstå och respektera andra människor. I dagens samhälle hade jag gått med mina barn på självförsvarskurser.

Läste för många år sedan om en ung flicka, 11 år, i Köpenhamn. Hon gick in i en gränd, det var en genväg, men en äldre man följde efter henne. Han tog ett tag om henne. Innan han förstod vad som hände låg han på marken och flickan sprang för livet.

Hon hade gått en kurs i självförsvar, hon hade fått lära sig vad som kunde hända.

I Sverige och alla som kommer hit borde få lära sig vad respekt innebär inför andra människor.

Ha nu en underbar dag i solen. Själv ska jag sätta mig ute en stund och låta solen smeka min kropp. I morgon blir det åska. Ärligt talat, solen smeker inte nu. Man blir svettig som tusan, och dåsig, men man får också vitaminer i solen. Bortsett från att brännskada sig av den. Det är förstås inte bra.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Vården är viktig för oss alla. Det gäller vårdcentraler, akutmottagningar, äldreboende, hemtjänst med mycket mer.

De pratar om fler personal. De pratar om bättre och mer utbildningar, de bara pratar och pratar.

Att sitta i 10 timmar på en akut är fruktansvärt. Vi bor i ett modernt samhälle, betalar skyhöga skatter, dessutom miljarder till EU, som dessutom vill ha mer pengar av Sverige, som får tillbaka en viss procent, men i det stora hela betalar vi enorma summor.

Vad jag inte förstår, som politikerna inte vill förstå, det är att folk som arbetar i vården vill ha högre löner och mer personal. Det saknas alltid någon på en våning. Tänk dig att arbeta ensam med ett antal boende med mediciner, tvätt, städ och mat. På dagen arbetar man inte ensam, men om någon ringer sig sjuk på morgonen då står man där ensam.

Nu ska jag gå och lägga mig. Har arbetat i natt. Det var ett nöje att åka hem för i bilen stod det 16 grader. Underbart!

Gullvivan är en vacker vårblomma.

Ha en underbar dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Ha e