Under hösten får jag mer tid att promenera och då i snabb takt. Skönt. Svettigt. Och det gör nytta för kroppen. Då börjar det snöa. Inte första gången eller året. Typiskt!

Vi har lagt in ett nytt golv i ett rum, min man, men jag var behjälplig. Nu ska lister och annat upp. Fy vad dammigt det är bakom tevehyllan, det är en mindre bokhylla med glasskåp.

Annars känner jag mig ovanligt pigg. Har börjat med att dricka, först blanda upp torkade malda nypon, köpta i affären. En till två teskedar i ett glas juice. Gott? Nej, inte alls. Sedan hackar och krossar jag en bit ingefära. Detta dricker jag också. Undra om detta gör nytta eller om tron förflyttar berg.

För övrigt, bortsett från städning, ska jag sätta mig ned och skriva på nästa kortroman, som nästan är färdig. Nej, inte färdig, men färdigskriven. Sedan blir det genomläsning många gånger om och med all säkerhet ändringar.

Ha det gott den blåsiga och snöiga dag!

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Vilken tur att jag hann byta till dubbdäck. Snön ligger utanför huset och det småregnar ute. Avskyr sådant väder. I Göteborg är detta inte ovanligt. Snön kommer på natten, under dagen kan det övergå i regn som fryser till natten och sedan lite pudersnö ovanpå det.

Precis sådant väder var det när jag föll. Jag var på väg till bussen, svängde vänster och skulle ner för en backe. Innan jag visste ordet låg jag på marken. Det gjorde faktiskt inte ont, men vilka underliga tankar man får. Jag tänkte stilla, vad hände. Sedan flinade jag och reste på mig som en stor fläskig klump. Jag är inte tjock, jag är bara stel.

Här nedan är en riktig vinterbild som vi i Göteborg kan få. Var på väg till jobbet. Klockan var runt 20:45, detta var början på året.

Det har jag alltid sagt; gå din egen väg, inte andras. Gör det du tycker om. Självklart beror det på vad du gör. Ta hänsyn till någon måste man alltid göra. Men du har din livsväg. Ibland vet man inte vilken stig man ska ta. Jag brukar säga, är du tveksam ta någon, men gör det med ditt hjärta. Antingen blir det rätt eller rätt. Ja, just det, jag skrev rätt eller rätt. Felen lär vi oss mest på och då blir det rätt.Som ung människa gör man ofta vad andra vill på grund av att vi, människan, är sådan. Jag beundrar alltid människor som går sin väg och är starka i sin tro, nu pratar jag inte om Gudstro, utan efter sin egen väg.Jag har alltid saknat något i mitt liv. Efter en händelse började jag skriva. Fantasi har jag alltid haft med mig som en vän. Levde med den under min skoltid. När fröken stod och pratade försvann jag bort i en drömvärld. Kanske var det därför mina betyg inte var de bästa. I vuxen ålder fick jag väldigt bra betyg. Min livsväg var kanske att ibland hamna fel, annars kan jag inte hitta rätt. Bästa vore förstås om jag hade hittat rätt direkt. Inte vill jag hamna i fel sällskap, fast det har jag inte gjort heller, jag har valt mina vänner. För femton år sedan började jag arbetade heltid på dagen inom äldreboende. Tre år senare började jag arbeta natten, och då fick jag loss tid att skriva på.Nu har det blivit 8 böcker och 4 kortromaner.

Jag arbetar tre nätter nu. Vaknar av att mobilen ringer. Orkar inte svara. Ja, sedan var jag vaken. Låg och drog mig. Nu har jag lite att göra. Middagen slipper jag på grund av ett storkok av min man. Nu väntar nästa arbetspass. Har bestämt mig för att göra lite i hemmet varje dag. Ju äldre jag blir, desto tråkigare blir det att städa, men har jag städat känns det fantastiskt bra. Ha en toppendag och gör något du njuter av.

Själv går jag och tänker på slutet av min kortroman "Tårarnas doft". Jag har märkt att jag kastar om orden, men vad gör det om hundra år.

Varje kortroman jag numer skriver ska helst slutet bli, inte alltid, men med ord då man undrar; vad hände sedan.

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck

Jag tror inte på bantning.

Jag tror på rätt kost och att inte ständigt äta. Har märkt själv när jag inte äter ordentligt blir jag sugen på allt möjligt, då småäter jag och går upp lite i vikt, som är skrämmande svårt att bli av med.

Såg teveprogram om svenske kocken som reste runt i USA för att se hur de tillagade sina hamburgare, eftersom han skulle vara med i en tävling. Denne kock, tyvärr kommer jag inte på namnet, har vunnit flera priser. Använder sig alltid av fina råvaror. Ett antal domare skulle smaka på varje hamburgare. Han var inte bland de fem första. Tror inte att han är en dålig förlorare, utan det var vad han sa som fastnade i mitt huvud. Socker. Amerikanarna använder socker i sin matlagning. Alla hamburgare finns alltid socker i som smakhöjare. Och socker är lite beroendeframkallande. Hujedanmej, hur ser inte amerikanarna ut?! Varje land som börjar med amerikansk mat går alla dessa personer upp i vikt. Nu är det Kina. Läste en tidningsartikel om det.

Alltså, rätt mat på tallriken med mycket nyttiga grönsaker. Inte äta chips, godis eller annat som att dricka öl eller läskedryck. Förlåt, visst kan man det, men inte varje dag. Njuta bör man göra. Det tillhör livets goda.

En sak till som jag har märkt. Många av oss rör oss allt mindre. Kroppen och hjärnan behöver rörelse och mår bra av det.

Ha en underbar dag!

Lill Lindbäck

Jag längtar att skriva på min kommande kortroman, Doftens tårar, men jobbar mycket nu och det finns annat som ska göras. Längtan skapar kanske bättre beskrivningar och lust.

Ja, jag läste om banker och lån här på bloggen. Minnen kommer ...

Om du tex startar upp ett företag med en vän. Ni behöver låna pengar från banken och banken i sin tur vill ha borgenärer. Det bästa för banken är en borgenär som har pengar eller ett hus, då finns oftast pengar att hämta, om det behövs. Ni ordnar detta. Allt ser lysande ut, men plötsligt börjar affärerna gå dåligt, eller att vännen lånar pengar ur kassan kanske till ett spelberoende. Företaget brakar ihop. Ekonomin med den. Ha alltid koll på ekonomin. Låt inte den andra ta ansvaret som kanske inte finns. Det kan bli starten på ett mångårigt betalande.

Vem tror du får betala kalaset?!

Du kanske - lite eller mycket. Har du pengar får du betala alla skulder. Inte din vän, där finns inga pengar för banken att hämta. Har inte du tillräckligt med pengar går banken på borgenärerna och till den som har mest pengar. Den som är borgenär får kanske gå från hus och hem.

Eller att det är du som vill hjälpa en vän, syskon, familjemedlem, man, fru. Kom ihåg; banken ser alltid till att få tillbaka sina pengar. Är det fyra borgenärer får den betala som har pengar. Det blir inte fyra, utan den som har mest.

Så var det förut och jag har svårt att tro att banken har ändrat på detta. Finns inga som tjänar så mycket pengar som banker - på oss. Spara pengar även om du inte har ett mål. Har du ett mål spara mer. För då blir det oftast du som står för allt, inte banken. Lägg inte ditt liv i deras händer.

Ha en underbar dag!

Lill Lindbäck

Arbetar nattetid på ett äldreboende. Nu är det andra gången jag personligen upplever någon som finns där, men finns inte. Alltså, det där mediala, en själ som vandrar. Ja, jag tror på det. Har upplevt saker i mitt hem. Nu mycket mer på jobbet.

I natt var jag inne hos en boende. Dörren till hans lägenhet var öppen cirka 30 centimeter. Skulle bara in ett ögonblick. Men så blev det inte. Jag hjälpte honom med vissa saker. Har alltid ett "öra" ut mot korridoren. Vill inte att andra boende ska komma in.

Då hör jag det. En dörr som stängs och det knäpper till. Reser på mig och går till dörren. Stängd. Vill bara nämna att den inte blåste igen. Det var ingen smäll. Man får trycka till med dörren när den ska stängas annars glider den upp. Jag gick ut i korridoren. Tyst överallt. Inga steg. De som går uppe hörs tydligt ,en del har tunga steg, andra smattrande - från skor. En är mer smygande, men den mannen är långsam. Därför gick jag till köket och tittade på andra sidan. där hans lägenhet är. Hans dörr var stängd.

Berättade detta för min kollega, som då i sin tur berättade;

När hon sent en kväll/natt gick i samma korridor kände hon en som gick efter henne. Hon var säker på att ingen levande själ gick efter henne. Det var väldigt tyst. Gick ut till stora trapphuset, vänder sig om för att stänga dörren. Ingen där.

Ja, på mitt jobb händer det saker. Självklart har jag mer att berätta. Men i natt kändes det mer påtagligt än tidigare. Första gången jag upplevde detta ska jag berätta en annan gång. Sedan har jag hört en hel del historier.

Ha en underbar dag!

Lill Lindbäck