Det händer olika saker i ens liv, som gör att energin och orken försvinner bort. Man behöver med andra ord ladda batterierna. Alla gör vi olika, och jag har märkt att vi gör olika beroende på ålder. Ju äldre man blir, desto mer död och sjukdom. Tänker på äldre människor, med hög ålder, de har förlorat sina föräldrar och äldre släktingar, kanske kusiner, åren går och fler dör bort, vänner, ens man eller fru, barn. Då sitter man där ensam och tänker tillbaka på livet.

Men, jag skulle inte prata om den höga åldern. Batterierna behöver laddas, det här året kände jag att jag hade behövt 2 batterier. Konstigt med vissa år, det rasslar in med elände och ju mer elände, desto mindre tål man. Känsligheten känns mer och man kan falla i gråt för inget. När jag var tonåring kunde jag falla i gråt för inget, men hormonerna spökade och hoppade som ping pong i kroppen.

Nu har jag vilat och tagit det lugnt, gör lite här och där, jobbar förstås som vanligt, men fritiden blir inte mycket gjort. Jag har suttit från eftermiddagar och långt in på kvällarna framför teven och bara funnits till. Det var min bästa medicin, att bara vara.

Jag har gått på mediala meditationer. Intressant och spännande. Vi pratar mycket om andar, den mediala sidan av livet, att en annan dimension finns. Har upplevt ganska mycket genom dessa samtal och kurser. Där diskussionerna också går om Attraktionslagen, den består av att det du tänker mycket på slår in.

Kanske låter detta löjligt, men jag har sett människor med olika småsaker på kroppen som torrhet, finnar på ryggen osv. Detta har jag också haft och fått. Genom tanken?! Vet inte. Saker som jag även har tänkt på är negativa och jag kommer inte ut ur cirkeln. Det säg som sagt att man drar åt sig den världen i tankarna. De hör dig. Ibland kan du drömma och önska dig så hett, men ändå faller det inte in. Kanske är det så att det finns en väg för dig, din önskan är inte din livsväg. Du har alltså en egen livsväg. Finns mycket intressant att läsa om. Ska man gå på mediala kurser och funderar mycket på det, kolla upp företagen först. Känns det äkta? Är det äkta och genuint? Man ska inte hoppa på vad som helst.

Nåja, jag gör allt för att tänka positivt och göra livet enklare. Nu ska jag arbeta mycket, mitt arbete är schemalagt så.

Ha en underbar dag! Och du, tänk positivt. Självklart får du vara negativ och trött, men livet känns enklare när positiva tankar tar sig in och ler åt just dig.

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Jag tror att jag såg på Kunskapskanalen. Tänk att man kan fastna så för ett program. Vesuvius vet de flesta att det är/var en vulkan. I närheten av den och på andra sidan av en liten bukt finns en stad, Baiae - tror jag den heter. Där finns ruiner av gamla villor. Villor?! Det såg ut som palats. Här finns givetvis mångder av hus som stått  där länge. När Vesuvius dundrade ut och det stora vulkanutbrottet, då sjönk omkring halva Baiae eller mer ner i havet, och detta på grund av håligheter under marken. 177 hektar med jord och hus försvann. De har tittat i fantastiska hus med underjordiska rum. I havet, fick de dyka om kring 10-20 meter ner till botten, där dammsög de botten och fram kom mosaikplattor. Murarna sågs tydligt. De odlade fisk i bassänger, som görs än idag. Tänk så duktiga romarna var på sin tid.

Och med det vill jag bara säga att det är tråkigt väder ut. Jag körde min man och grannen till ishockeyn, de skulle först till Svenska Mässan, sedan till ishockeyn. Visst kan jag promenera, visst kan jag åka för att hälsa på någon, men nu ska jag sjunka ner framför teven och bara koppla av. Jo, jag ska rätta och skriva i min nästa bok, en thriller.

Råmanusets namn är "Tårarnas doft". Omslaget har jag klart. Kanske blir det en helt annan bild, kanske en annan titel, men nu heter den så.

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Det gäller handväskan. Vi kvinnor lägger oftast handväskan på sätet bredvid. I alla fall gör jag det. Innan jag kör in till en bensinstation har jag framme tankkortet, väskan gömmer jag. Ett par gånger jag öppnat tanklocket och sedan låst bilen - ifall att. Kanske är det för att jag skriver spänningsromaner och har fantasin att se vad som kan hända.

Filmen visade en kvinna som tankade,. En bil kör upp bredvid, en kvinna går ur och öppnar dörren till passagerarsätet, tar handväskan och åker iväg. Allt hände under några korta sekunder. Kvinnan fick byta nyckellås till båda bilen och hemmet, det kostade en hel del. Sedan visades flera sådana klipp. Tydligen är detta inte ovanligt.

Jag är säkert fånig när jag kör in för att tanke, jag tittar dessutom hur många bilar det är runt mig. Kommer en bil så slänger jag en blick, men säkert hjälper inte detta om det finns vana tjuvar i närheten.

Ha en toppendag! Regn och blåst tröttar en, men då kan man krypa upp i en skön fåtölj, eller varför inte sängen, för att läsa en god bok.

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

En narcissist kan vara vem som helst, ibland syns det väldigt tydligt och vissa gånger mycket mindre. Det beror på vilken typ av personlighet du är. Alla har vi en personlighet, oavsett sjukdomar eller annat, den föds vi oftast in i, skapas med miljön vi bor i.

Jag skrev om psykopati, självklart är det likadant med narcissismen, vi känner igen oss i en hel del, men behöver inte vara det.

En narcissistisk personlighet står över alla andra, är oövervinnerlig, de arbetar för framgång - stora sådana. Självklart vill de väcka uppmärksamhet och beundran från andra. Man kan alltid bättre, ser sig som bättre. De anses sig vara värda väldigt mycket, andra är det inte lika viktigt med. Det kan bli såhär; om någon säger att just denne person är fantastisk, solar den sig i berömmet, samtidigt som personen inte ger lika mycket beröm tillbaka. Ja, det är bra. Med dessa ord låter det som du är duktig, men du känner dig en aning förminskad av just denne person. Självklart vet de vad känslor och empati är, speciellt när de gäller sig själva, inte dig. Jodå, det är hemskt, det är inte så farligt. Återigen kan du känna dig förminskad. De härskar ju. Glöm aldrig det. De vill se bra ut och klär sig också därefter. (Vem vill inte se bra ut?!) Man vill bli behandlad som den man är, en drottning eller kung.

Här finns också risker att dessa personer kan bli deprimerade. Kan förstås hända vem som helst, men fler i denna grupp. Du ska helst undvika att kritisera en sådan person, den går i taket om det inte passar. Eller om det blir en konflikt. Om du blir vansinnigt ilsken så förstår inte denna person, men om det händer denne något själv - då är din ilska inget jämfört med dennes.

Förolämpa aldrig en person med narcissistisk läggning, då har du en fiende för livet. Du har gjort felet, du har sagt saker som inte passar, även om det är en spegelbild på vad och vem den personen är. Den här personen är oftast manipulativ för att få som just den vill.

Det är inte lätt att leva med en sådan person. Om du framför något som du inte tycker är bra i ert förhållande, då är det du som är dum i huvudet och förstår inte.

Här får man inte glömma att vi alla är en bit av allt. När man flyttar ihop med någon så ska det jämkas och diskuteras. Det är svårt. Mycket svårt. Men med en narcissist får du aldrig din vilja fram. Jo, men innan du har märkt det har personen i fråga manipulerat dig till att tro att det du har sagt kommer från dig. När du tar ett par steg åt sidan och ser klart märker du att det var egentligen inte detta du ville. När det upprepar sig ... Vi alla gör våra val av män, kvinnor, vänner, till och med arbetskamrater, som skolkamrater. Nu undrar du om du gör ett val med dina kollegor. Ja, om det inte fungerar skaffar man sig ett annat arbete, eller hur. Fungerar det inte på andra arbeten heller, då får man nog se sig i spegeln.

Men vad vet jag, jag är bara en vanlig människa med lite utbildning, däremot har livet lärt mig en hel del.

Framför allt, läs på nätet. Kolla källan. Vem som helst, som exempelvis jag, kan skriva. Det står också hur kvinnan är som narcisisst, hur mannen är, kollegan osv.

Ha en bra dag!

Lill Lindbäck

Ja, det är en svår nöt för en lekman. Jag är en lekman och borde inte skriva om sådant jag inte begriper, det skulle säkert psykologer och andra som har läst och haft patienter som uppvisar ett sådant beteende sagt. Men det finns faktiskt människor som känner av, och ibland direkt att något är fel hos en person. Dessa personer behöver inte läsa om hur en person är. Visst bör man läsa, inget måste, men det finns mycket olika psykiska sjukdomar.

Förr, när jag var lite yngre kunde jag känna av att någon mådde dåligt, eller en annan som inte brydde sig, någon var sjuk och så vidare. Jag gick ifrån en människa som kändes fel. Som ung träffade jag mycket människor. Min slogan var alltid att jag umgicks med någon tills den personen visade upp sitt rätta jag, detta rätta jaget ville kanske inte jag leva i. Eller att jag inte var det rätta för den andra personen.

Alla människor har en godhet hos sig, men det finns också en bit av en ondska. Jag har upplevt den vänligaste människan på jorden kan förvandlas och bli ett rytande monster. Skulle du ha blivit chockad? Jag blev det när jag var yngre, men ju äldre desto mindre chockad blir jag.

Idag har jag lite svårare med att känna av en människa, för jag engagerar mig inte lika mycket, däremot har jag en kollega som vid första träffen med någon har efteråt sagt till mig att den personen ... ja, du förstår. Och, det stämmer alltid. Jag arbetar natten inom ett äldreboende med inriktning psykiatri, även demenser. Mycket intressant.

Självklart behöver det inte vara ett större fel på dig eller mig, och självklart beror det på vilken familj man fostras i. Alla diagnoser som finns känner man säkert igen sig i och börjar tro att man själv tillhör den kategorin, eller kanske lite av varje. Men du har säkert inte den åkomman.

En psykopat har en kyla omkring sig, den har ingen empati eller förståelse för andra. Det sägs att oftast är det ledare för stora företag som är psykopater. Givetvis kan du klara dig uppför karriärstegen med rätt utbildning och kämparglöd. Du kanske är klippt och skuren för den rollen. Alla företagsledare är absolut inte psykopater.

Du har säkert sett på film där någon säger att han är sociopat eller psykopat, en sådan person kan trampa på andra för att få den makt den önskar eller det jobbet personen ifråga vill ha. Att man då trampar på någon annan ödslar en sådan person inga känslor på. Däruppe på toppen har man likasinnade som gillar det man gör. Eller så slåss man för sin position. En psykopat kan bli väldigt ensam.

Självklart finns det referenser för psykisk ohälsa och inom dess sjukdomar. Alla har vi säkert något eller någon gång gjort saker som vi långt efteråt ångrar. Unga människor trampar på varandra i oförståelse, när de börjar förstå vilken handling de har gjort, då kommer också samvetet in och man mår dåligt. På unga män kommer det runt 25 års ålder, på unga kvinnor runt 20. Det kan också finnas föräldrar som inte ser något fel i vad deras barn gör, ja då fortsätter barnet att följa sin väg kanske genom att trampa på andra.

Men, men ... som jag beskrev ovan. Jag ska inte, absolut inte beskriva hur en psykopat är, jag kan heller inte plocka ut någon från affärsvärlden. Jag har inte den rätten, i alla fall inte på sociala medier, inte heller att peka ut någon annan medmänniska. Själv tycker jag om vänlighet och respekt för varandra oavsett hudfärg, köntillhörighet och religion. Sådan är en humanist. Själv kommer jag inte upp till en humanists nivå, orättvisor och kränkningar avskyr jag och då är jag heller inte vänlig, men försöker hålla en viss nivå inom sociala medier. Tyvärr, har jag märkt att jag och många fler som skriver och det ska gå fort, man trycker på skickaknappen, kommer på sig och läser igenom efteråt. Oj, så fel det kan bli.

För att återgå till vad är en psykopat är - gå ut på nätet leta upp, speciella sidor, dessa ska du läsa om källan, var källkritisk, att uppgifterna är från en sida med psykologer eller inom psykiatrin, sjukvården etc. Det är viktigt.

Du kanske undrar vad en humanist är, även det kan man läsa om på nätet. Vissa personer kan säga sig vara en humanist och tänker på människan som en unik person och med dennes rättigheter. Självklart anser jag det också. Jag kan tycka till om vissa saker, men ändra mig efter ett tag när jag tänkt igenom hur och varför. En humanist kan också tro sig vara en, men när det väl gäller kanske den inte är det.

Låter det luddigt?! Ja, det är luddigt. Livet är luddigt. En människa är komplex. Vi är sammansatta av olika gener, födda i olika familjer, uppfostrade av olika människor, uppväxta i olika tidsperioder och orter, stora som små. Det som kallas för miljön vi växer upp i.

Min fråga till mig själv kan vara; föds vi till att vara en psykopat, händer det något i uppväxten, vad är det som gör att vissa blir psykopater. Se bara på soldater, de blir vana att döda och känner inget till slut, eller att vissa andra soldater "bangar" ut för att de inte klarar av vad de gör. Rädsla kan också ställa till det. Ni har väl hört en hop skrikande "galningar", jag blir rädd för dem och vet inte vad de kan ställa till med. Även personer i denna hop blir skrämda över sig själv och hur de kunde göra det som gjordes. I en hysterisk värld kan vi bli den hysteriska.

Som du märker kan jag skriva hur mycket som helst inom psykologin/psykiatrins ämne som genast blir till fler och fler, även om kunskapen är minimal. Därför slutar jag här.

Ha nu en bra dag!

Lill Lindbäck

Självklart är jag experten, jag som inga barn har. Skulle jag ha haft hade jag säkert gjort som många andra föräldrar, skött allt själv för att det går fortare och det blir bäst så.

Jag var 3:e barnet av 4:a. Föräldrarna var tvungna att jobba, det var ju så. När jag var 9 år började min bana som diskerska och att bädda sängarna i vårt hem. Inte bad vi om extra veckopeng, ibland fick vi inga, vi visste att det inte alltid fanns pengar.

Jobbet hemma fortsätte med att min syster fick städa, plocka undan och bädda sängar, jag fick ta köket med all disk, nästa dag varvade vi. Det fanns 6 bäddar att bädda. Redan då var jag rättsnörerättvisan. Jag blev arg för att min 4 år äldre bror slapp undan, min syster är emellan oss. Lillebror var alldeles för liten, han stökade mest till. Ett par år senare när jag var vid 11 års ålder städade min syster och jag hela hemmet. Ut med mattorna dessa piskades, det dammades, dammsögs och golv tvättades varje torsdag. Vi visste att mamma och pappa jobbade. Detta var vår hjälp. Oj, vad beröm vi jämt fick för att vi var duktiga.

Börja i tid. Inte när de är i tonåren, utan när de börjar förstå. Allt handlar om vana. Ge ditt barn uppgifter. Skölj över med beröm. Ja, jag vet, många barn gnäller, men vem gör inte det.

Min väninna har barnbarn, dessa barnbarn får i sitt hem en dag med att laga middagen. Nu är den yngsta 12 år. Hon hade lagat förrätt, middag och bakat en kaka. Enligt väninnan var maten riktigt god. Självklart finns föräldrarna i närheten.

Tittade en gång på svenska supernannyn. Har även sett vinjetterna. Med lätta medel kan man ändra både sitt och barns beteende. Jag tror på att läsa pedagogik med lite barnpsykologi - ifall man behöver lite råd. Tänk om man fick gå barnkurser när barnen är små.

Visst är det så att barnen uppfostrar man som man själv blir uppfostrad, dessutom formas man på gott och ont från oftast från 2 föräldrar, ibland ensam. Det är heller inte lätt idag med alla olika konstellationer som det finns i familjeformer. Dina barn, mina barn och våra barn, vem uppfostrar osv. Listan kan bli lång.

Tänk om man blir uppfostrad med föräldrar som har psykisk ohälsa, som en psykopat eller en narcisstisk förälder/föräldrar. Det tar jag upp en annan dag.

Lev gott därute!

Lill Lindbäck

Känner du igen dig? Ibland vaknar man på fel sida, sur och grinig. Hela dagen är som ett klister. Vissa dagar kan man vakna och bli gladare och gladare. Idag är det min glada dag, men det beror inte på damsugning, damning eller trädgårdsarbete. Kanske är det så att solen lyser fantastiskt på en blå himmel. Det blåser över Göteborg, men vad gör det när himlen ser ut som en varm sommardag.

Jag är författare, egenutgivare. Det här året 2017 är det första året på 13 år jag inte har skrivit mer än några sidor. Har inte haft lust eller energi. Nu bygger jag upp energidepån igen. Det värsta är att jag hade bara några sidor kvar att skriva. Jag behövde förstås lektörläsa själv ett antal gånger. Större delen av kortromanen var färdig, men plötsligt beslöt jag mig för att den skulle bli en aning tjockare. För första gången på 10 år ska jag skicka in boken till ett bokförlag. Jag är lite kluven, eftersom jag bestämmer allt själv. Om ett bokförlag tar emot, de får runt 2000 inskickade manus per år, mitt manus, då kommer jag ut till fler läsare, men ...

Idag laddade jag ned ett foto från Facebook ett foto som min kusin hade tagit och gett mig lov att använda.

Det ska bli en fortsättning på "Ingen vet". Ingen vet, är en kortroman.

Fortsättningen på den kortromanen/boken kommer som arbetsnamn heta "Svart Natt".

Passande namn tyckte jag. Se nedan.

Jag åkte till min triggermassör. Det blev ganska roligt för min systerdotter ville att jag skulle njuta. Njuta?! Ja, till viss del. En triggermassör går längst musklerna, detta är ett enkelt sätt att förklara, nedre ryggen ovanför baken där finns mycket av dessa triggerpunkter och där känns det verkligen, det är som elektrisk tråd som någon drar över mitt skinn och in i muskeln. Det gör ont som bara den, man spänner sig, så gjorde jag även denna gång. Men ... jag vet att jag blir bättre. Sedan jag började gå hos en triggermassör som löser upp dessa "knutar", därefter tränar jag försiktigt, ökar tränandet succéssivt mår min kropp och jag bättre.

Vad är triggerpunkter?