Igår kväll var det halt för bussarna. Jag väntade på min buss, det kom en annan in på hållplatsen. Det var halt, busschauffören kom inte från hållplatsen, han var tvungen att backa på stora vägen. Jag såg hur han bromsade och bussen bara gled bakåt.

Min buss kom bakom och stannade ute på vägen. Faktum var att jag blev lite orolig och gick ut på vägen, småsprang bort till min buss. Det var lika halt ute på vägen. Göteborg. Göteborg, alltid likadant så fort det blir snö. Halt som bara den.

Numer har jag bestämt att ha säkerhetsbälte i bussen. Det är faktiskt lag på att man ska vara bältad. Är det halt ute och bussen kanar, tänk då scenariot om det kommer ett annat tungt fordon, jag kan tänka mig smällen och att man slår sig illa.

Det där är min fantasi.

Vad jag förstår får inte bussar eller lastbilar ha dubbdäck på grund av de drar upp asfalten på vägarna.

Ta det lugnt därute! Själv ska jag strax lägga mig efter helgens nattjobb.

Lill Lindbäck, undersköterska och författare

www.lill-lindback.se 

Såg på teve för några dagar sedan om naturfenomen, vackra sådana.

Förr, för längesedan, skapades myter på olika händelser. På den tiden fanns heller inte forskare. Folk var nomader, kanske inte alla, men många var vandrare, där det fanns mat stannade man. Givetvis vandrade dessa folk även vid dåligt väder.

Myter startates och så även traditioner. Allt var muntligt. När något är muntligt förändras historierna.

På tevekanalen så visades det olika väderfenomen. I Sibirien när solen var på väg upp började ljuset visa sig, och ett till och ett till. En person filmade händelsen. 3 solar visade sig. Såg fantastiskt ut, som om någon stod med speglar och speglade solen, men det var ljuset och vädret som gjorde det.

Sedan såg jag foto på en stor cirkel i himlen, på själva cirkeln fanns 5 solar, innanför cirkeln fanns en regnbåge - upp och ned på. En meterolog förklarade dessa fenomen. Det visades mycket mer, men dessa var fantastiska.

Myter skapades säkert på grund av sådana väderfenomen och gudarna tillbeddes.

Likadant för mig. Jag såg 5 regnbågar. Överdriver jag, nej, jag såg 5 när jag körde bilen. Helst ville jag stanna och foto dem för att kunna visa upp dessa, men det fanns ingenstans att stanna. Ja, sedan fick man lära sig att när det blir fler regnbågar beror detta på ljuset som reflekterar sig i solen och då i fukten. Oftast visar sig 1 även 2 regnbågar är inte ovanliga. Den ena speglar sig i den andra och då är färgerna inte på samma plats. Jag såg inte det den gången. Det enda jag hann räkna var till 5 regnbågar. Så fantastiskt vackert.

Hoppas du får en fin dag/kväll.

Här nedan är bara en regnbåge, men tänk då om det fanns flera. Du har säkert upplevt sådant själv. Naturen är spännande och där hämtar jag mycket inspiration i livet, inte bara till böckernas värld.

Lill Lindbäck, författare

www.lill-lindback.se  

Fortfarande än idag tycks det inte vara straffbart att slå en kvinna på många ställen i världen. I detta fall är det Ryssland. Straffar de heller inte män som slåss mot män?

Vad det är för män som slår en kvinna, eller slår en annan människa överhuvudtaget. Det är för mig mycket dumma män.

Det är absolut inte okej att slå. Misshandel fysiskt eller psykiskt är en av de värsta saker som kan hända en annan människa. Jag skrev i förra inlägget lite om kränkningar, att misshandla en annan människa är en allvarlig kränkning. Vad är det för män som misshandlar sin fru/sambo? Förr sa man den man älskar den agar man. Undra vilket stolpskott som kom med den ramsan, gammal är den, men jag vet inte hur gammal.

Kan du älska en man som slår dig? Hur kan en man slå en kvinna som han älskar? Älskar man inte varandra då är det dags att gå åt var sitt håll. Men det är sin egen makt den personen är ute efter. Den personen bryr sig inte om sin fru alls.

Godkänn aldrig att bli slagen! Inte av någon. Speciellt inte av din man. Kvinnor har sagt, jag var dum och sa till honom sådant jag inte hade behövt. Urskulda dig aldrig. Ett slag är ett slag.

När jag tänker efter, om någon skulle slå mig, aj, aj, så ont inte bara idag utan dagarna framöver. Jag skulle ha blivit rädd i den personens sällskap.

Än en gång skriver jag och menar det jag skriver, godkänn aldrig att någon misshandlar dig! När första slaget är givet är det andra inte lika svårt, sedan blir det en vana.

Nu säger jag godnatt, jag har jobbat i natt och kom hem efter ett kort utvecklingssamtal med chefen.

Lill Lindbäck, författare i genren thriller och thriller medialt

www.lill-lindback.se

Ja, vem är du egentligen. En förändring håller på att ske i samhället, det där som jag kallar för respektlöshet. Människor är hänsynslösa i vissa fall. Hänsyn - omtanke eller respekt. Hänsynslös - utan hänsyn, eller brutal i vissa fall.

Förr i Sverige, för länge sedan. Då fanns endast en respekt och det var för den som hade en titel, överheten. Skulle du börja på ett jobb då gällde det att buga och niga så långt det gick, det kallades också för att vara underdånig. Själv tycker jag det är fjäsk, men jag hade också fjäskat för att få ett jobb. och det genererar pengar. Förr fanns inte det sociala nätverket. Ingen ung person kunde gå hemma, bo gratis eller äta gratis. Det var väldigt fattigt och all hjälp behövdes från hela familjen. Förr titulerades herr fabrikören, herr direktören, titlar var väldigt viktiga. Då kunde överheten vara väldigt hänsynslösa. Gjorde inte arbetaren som de blev tillbedda blev chefen hänsynslös och du fick sparken med omedelbar verkan. Vem ska ge dina barn mat? Då fanns inte bidrag överhuvudtaget. Jag ska inte beskriva fattigdomen mer än så, förutom med hjälp av olika människor i Sverige kom fackförbunden till. Socialdemokraterna tog makten och titlarna försvann mer och mer. Givetvis finns det människor som fortfarande titulerar sig.Titta på gamla gravstenar, det är faktiskt intressant. Du hittar dem på äldre kyrkogårdar. Då hette det fabrikören och fabrikörskan, frun jobbade inte utan blev automatiskt titulerad så. Doktorn - doktorinnan.

Tillbaka till respektlöshet. Jag har träffat på artiga och trevliga människor, men också den motsatta. Otrevliga människor bemöts otrevligt, eller hur. Ger någon mig artighet och ett trevligt bemötande, då gör jag detsamma med ett leende. Hjälpsamhet föder hjälpsamhet, som till exempel när man hjälper en äldre person över en trafikerad väg.

Ett nytt samhälle håller på att växa fram, skottlossningar varje dag, inget ovanligt. Inte heller är det ovanligt att äldre och sjuka får en signal på dörren, de öppnar i tron att det är Hemtjänst som kommer, men det är brottslingar.

I skolorna är det tufft för många. En del går under och tappar lusten för att lära sig. Om någon går på dig och bråkar, den personen kan ha med sig ett antal vänner som oftast ser på, bara det är ett övergrepp. Personen bråkar med dig för att imponera på dem, den personen vill visa vem som har makten. Kom på något snabbt, det väntar sig inte den personen. Man måste testa sig fram vad som biter bäst utan att slåss. Fråga exempelvis "Hur tänkte du nu?" Vänd dig till de andra som lyssnar. "Hur tänkte ni nu? Vill du eller du bli utsatt för samma sak som jag blir nu?" Fråga mobbaren hur den personen har det och den mår. För oftast mår den väldigt dåligt. Tar du då upp detta med vederbörande föräldrar så håller de alltid på sitt barn, oavsett fel och brister. Den personen blir då värre, för mamma sa så och pappa sa si. Sedan finns det förstås människor som mår bra av att glänsa. Men det är på ett alldeles fel sätt.

Hursomhelst, detta är ett väldigt respektlöst sätt att visa.

Om en person eller flera utsätter dig för en kränkande behandling gå till läraren, berätta även hemma. Går du i skolan skulle jag ha frågat om en barnpsykolog. De kanske kan hjälpa. Jobbar du, prata med kollegor eller i sista fall, chefen.

Ingen ska behöva bli kränkt. Alla kan vi göra fel här i världen. Gör då om och gör bättre.

Ge respekt, medkänsla och kärlek (vänskaplig) till din nästa!

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Ja, just det, ni ungdomar. Jag har blivit äldre och har gått igenom livet precis som ni gör nu. Skillnaden är sociala medier där tydligen den som är elakast får hejarop. Ren mobbning anser jag och är det fulaste som finns, men det var inte det jag skulle skriva om.

När jag ser ungdomar ute eller hemma, ser jag era steg mot ett vuxet liv. Ett vuxet liv innebär inte att man blir äldre, utan att man får erfarenheter i livet av olika de slag. Det finns vuxna som aldrig lär sig, kanske inte vill lära sig och tror att de fortfarande är ungdomar.

Det finns vuxna som har problem, skiljer sig och skaffar en likadan partner som tidigare, vilken kan ha alkoholproblem, bråkar ständigt och så vidare, de får samma problem i sitt förhållande som tidigare. Alltså är det personen ifråga som ska se sig i spegeln. Lär dig!

Men det är svårt.

Ni ungdomar är så vackra, ni har livsglädje och är nyfikna på livet. Om en vacker tonåring är elak, eller spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast i världen är. Den personen blir rasande när hon inte är vackrast. För mig är inte den personen vacker. En vacker person för mig är den som har värme, vänlighet och är en för övrigt bra människa.

Gå inte på att hur man ska måla sig för att vara vacker, eller botox i läpparna. Jag har varit med om personer som aldrig blir nöjda, aldrig blir lyckliga även när de gjort om sig till en vacker docka.

Börja med att se vad som finns för intressen, i naturen, i böckernas värld där du kanske behöver hitta rätt, du kanske gillar skriva dikter eller rent av boxas. Sök och känn dig för. Säg till dina föräldrar att du bara vill testa dig fram inom idrottens värld.

Jag var en orolig själ som ung, väggarna kvävde mig och jag ville bara ut. Ofta blev det långpromenader med vänner eller i ensamhet. Ensamheten kan vara rogivande. Jag kände mig för, hittade inte det jag drömde om. Vet förresten inte vad jag drömde om, något var det. Efter en händelse i 40 års ålder började jag skriva ner mina känslor, jag skrev, ändrade och så blev min hobby till. Jag skriver mestadels thrillers, det och sköna promenader är en del av mitt liv. Jag hittade hem på något sätt, i min själ. Ett annat är resor och se världen. Låt nyfikenheten inte stoppa dig, men gör inga vansinniga saker.

Visst kan jag förstå dig som vill rätta till något på kroppen och du tycker att du blir finare, det är upptill dig. Jag bryr mig om dig som du är, nej jag känner inte dig, men de flesta människor är vänliga och vänliga människor är underbara.

Här kommer ett foto på en vacker blomma, livet är vackert, bara du kan se det genom dina ögon. Så se det vackra runt dig. Småsaker. Det räcker för mig med ett vackert foto där jag andlöst drar efter andan och njuter. Här skulle jag visa alperna, men det blir en vacker blomma i stället. Därför att ni är vackra!

En kram till er ungdomar!

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Min man har för ett tag sedan skadat sitt knä. Häromdagen fick vi låna en motionscykel av grannen. Nu i skidåkningstider, plus att jag har tvättat fönster och gardiner som har satts upp mellan programmen, då är det väldigt bra med en motionscykel. Igår satt jag och cyklade i 5 minuter, egentligen är det ingen tid att prata om, men jag cyklade fort. Perfekt att ha teven framför sig, se hur skidåkarna kämpar sig fram och jag cyklar, inte hela tiden - förstås.

Nu har jag lite annat att göra, men skidskyttet börjar kl 13 (13:30). Längdskidåkningen går nu, det får jag lyssna på. Visserligen är det roligare att se det på teven, har som sagt annat att göra.

Ha det bra!

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Jag älskar skidåkning, helst skidskytte och längdåkning, men också övrig idrott.

Själv kan jag inte stå på ett skidor. Jag njuter varje sekund när jag ser hur dessa människor sliter sig fram i spåren, speciellt då skidskyttarna. Tänk dig då att tävla, åka bra, snabbt men lugnt, komma fram till skjutbanan, andas ut och börja skjuta. Redan vid skjutningen kan man spara in sekunder, självklart ska man träffa alla 5 markeringar. Fantastiska människor! Och vilken glädje de ger mig.

Friidrott - det är fantastiskt kul!

Ja, så kommer det. Den är dopad och den är dopad. Nu är det ett flertal ryssar som har blivit avstängda för livstid i skidåkningens värld. Dopningens vara eller icke vara diskuteras jämt. Någon kan spruta in ett medel i ditt vatten och så vidare.

Jag som publik och åskådare, jag som sitter hemma och njuter av alla idrottsmän, inser då att dessa inte tävlar på samma villkor. En dopad person presterar så mycket bättre. Det gäller prispengar, vilket jag förstår. Men något jag avskyr och det gäller i allt - fuskare. Fuskare som fuskar på prov i skolan, fuskare på jobbet för att den personen ska se bättre ut hos chefen kanske då med ett bättre jobb eller lön.

Inte för att jag har någon aning hur man ska komma till rätta med dessa dopade idrottsmänniskor, men min önskan är att stänga av dem direkt - på livstid.

Redan som unga förstår kanske dessa förbund, tränare och idrottare att dopas personen ifråga och blir påkommen då blir det livstidsavstängning.

Dessa tar också bort glädjen från dem som inte fick medalj, som kanske skulla ha fått det. Efteråt är det inte samma glädje.

Ha det gott!

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

För ett ta sedan såg jag en engelsk dokumentär om fobier. Denna gång handlade det om fåglar.

Nu kom jag inte ihåg hur många personer det var, kanske runt tio stycken. Gemensamt hade de fågelfobi. Någon sa att det räckte att fåglarna flaxade med sina vingar. Bara en fågel landade i deras närhet blev de fruktansvärt rädda. En sprang sin väg, någon annan skakade av rädsla, en började gråta osv.

De besökte olika ställen, med sig var en psykolog plus någon till, och på vissa ställen en del som skötte om fåglarna. Första stället var en vanlig damm där det samlades änder. Änderna var vana vid människor så de gick upp och tiggde antagligen mat, vilket fall som helst blev de alldeles för närgångna. När detta besöket vid dammen var över skulle alla ha stått vid dammen och låtit änderna gå runt dem. Alla började pusha och stötta varandra. Kan jag som har varit så rädd så kan du, hette det. Eller gör det för att visa dina barn. En kvinna hade gjort sin ena son vettskrämd för fåglar. Under en dag åkte gruppen till olika ställen där det fanns fåglar. Vita duvor skulle bäras från deras "hem" och in i en bur. Dessa skulle till ett bröllop. Ingen fick avgå, om någon fick panik hoppade genast psykologen in och pratade, men även de andra som hade fågelfobi pratade med den som var rädd. Så modiga de var.

Det hela slutade med att alla i gruppen fick välja ut en rovfågel och visa upp för publik. I publiken satt barn, respektive, släkten och andra gäster. Att de anhöriga var där visste de inte om.

Kan du förstå vilka applåder alla fick, och alla klarade det, trots tidigare gråt och rädsla. De hade övervunnit sin fobi, kanske inte helt, men de kunde gå ute i en park. Ingen var längre rädd för fåglar, någon tyckte att det var fantastiskt. En sa att kan jag så kan min son.

Personligen är jag säker på att ganska många kan få bort sin fobi eller fobier. Vi skapar sådant som vi inte tror att vi kan hantera. Det kan vara så att vi en gång har blivit skrämda, eller har skapat det själva.

Självklart behöver en del hjälp med att bli av med sin fobi. Och, alla kan inte bli av med det på grund av underliggande sjukdom. En fobi begränsar ens liv!

Nu vill jag påpeka att jag inte har fobi, men inte skulle jag gå fram till en jättestor spindel. Usch, jag ryser av blotta tanken. Min systerdotter var vettskrämd för spindlar i vilken storlek som helst. En gång ringde hon mig, då var hon 20 år, för en spindel hade försvunnit bakom spisen. Hon tejpade runt spisen så att spindeln inte kunde komma ut. Åren gick och hon fick barn, hennes dotter blev också rädd för spindlar. Idag har min systerdotter själv lärt sig ett vanligt sunt förnuft för spindlar, hon springer inte längre bort från dem. I min tur försökte jag lära hennes dotter som då var 5 år att spindlar är rädda för mig. Jag visade på en spindel som var på golvet. Tösen blev vettskrämd och skrek. Jag ropade tillbaka henne, hon ställde sig bakom mig och jag knackade försiktigt ett finger i närheten av spindeln som började springa därifrån. Varje gång jag slog med fingret i närheten sprang den. Systerdotterdottern tyckte det började bli spännande och närmade sig spindeln.

Barn gör vad du gör, inte alltid vad du säger.

Allt går, nästan allt. Men med din vilja klarar du mycket.

Ha en härlig dag!

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se