På bilder ser jag unga människor. Ute ser jag unga människor. Många gånger lyser glädjen från deras ansikten. En del kanske är lite mer dämpade. Vi föds in i och med olika problem. Vad jag menar är att familjen kan ha många barn, föräldrar hinner inte med. Man kan känna sig otroligt ensam med alla de där människorna runt sig. Man kan födas in i en familj med ett till två barn. Eller den perfekta familjen där alla gör allt tillsammans, månar om varandra och verkligen bryr sig. Som tonåring vill man bryta sig loss. Det är naturligt. Allt liknar i djurens världar. I djurens världar är det ofta föräldrarna som putter ut sina unga. Sedan finns det många som föds in i en spiral av droger och alkohol.

Vi är alla olika. Det spelar ingen roll hur många helsyskon man har, alla är olika. Ibland kan vi känna oss lika en helt främmande person. När jag var tonåring undrade jag om min familj verkligen var min. Jag gick i mina tankar, det var långt innan jag förstod att vi inte är lika trots att vi är födda i samma familj.

Nu kommer jag till nästa del. Till dig som är en ung osäker kvinna. Gå efter vad du känner är rätt för dig. Inte vad den populära tjejen i skolan gör. Inte hur hon klär sig, inte heller hur hon sminkar sig eller vad det än hon gör. Nej, följ din väg. Jag vet, det är inte lätt. Alla vill vara den populära. Eller vill man det? Ville jag verkligen det när jag var ung? Nej, jag ville vara jag, men fick inte vara det. Eller kunde inte stå upp för vem jag var. Men, vem var jag då. Det är inte lätt. Jag minns att det fanns tjejer som gick en egen utstakad väg. Som visste exakt vad de ville göra i sin närmaste framtid. Som sökte in på skolan för just det den ville utbilda sig inom och sedan fick ett jobb.

Jag, nej jag visste inte. Jag blev som det då hetta kontorist. Ville flytta hemifrån så snart jag kunde. Idag kan jag undra varför jag inte kämpade mer i skolan. Varför jag inte gick sjuksköterskelinjen. Tänk så mycket kunskap man kan få. Och så mycket vidareutbildning det finns inom människokroppen. Att jobba med människor är faktiskt givande, men ibland så fruktansvärt tröttsamma.

Här nedan kommer en bok. I avundsjukans spår. Finns vissa tankeställare hur vi människor gör, men kanske inte alltid vill, men gör det ändå.

En ung kvinna, 18 år, är synsk, men hon förstår det inte än. Detta är en tmedial hriller. Den unga kvinnan och hennes kusiner ska få ha en fest i släktens sommarhus. Här börjar det hända saker. Den jämnåriga kusinen försvinner. Sökandet efter henne påbörjas.

Läs mer på www.lill-lindback.se

Ha det gott därute.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tänker skriva lite om självmord, oftast är det tabubelagt, med andra ord, människor pratar inte så mycket om det. Jag vill nämna det för nu sitter det i huvudet. Det sägs att var tionde bilolycka finns självmord med i bilden. När man är ung och...

Jag läste rubrikerna i tidningen och såg en artikel från Skåne, det var något med skånsktalande som väckte minnet. Jag hade en arbetskamrat en gång, vi är vänner, men tyvärr träffas vi inte så ofta. I alla fall, vi hade ibland väldigt roliga dagar me...

Det känns som en befrielse. Äntligen är jag klar med min (hemsida) webbplats. Jag skriver så för att jag läste någonstans att det inte heter hemsida, det heter webbplats. Har du lust att titta på min webbplats, jag lägger ut den ifall att ... www.lil...

Jag har varit trött och irriterad, tiden går för fort. Har varit lite ledig och tänkt hinna med väldigt mycket. Nej, nej, man ska inte ha för mycket planer. På min hemsida, www.lill-lindback.se, har jag nu under kortromaner äntligen fått i ordning ...

Det är konstigt och jag har märkt detta fenomen för länge sedan. Jag arbetar natten och lägger mig för att sova och släcker lampan runt nio på morgonen. Jag försöker vända dygnet när jag är ledig på grund av känslan att leva ett vanligt liv. Det är s...