Kroppen är ett fantastiskt verktyg, eller om man har otur, värktyg. En del får, tyvärr, autoimmuna sjukdomar som kan ge ett helvete, därav namnet värktyg.

Är du lat, som jag är ibland? Vila och inte stressa, det är skönt, kroppen behöver detta då och då. Men att sällan röra sig och kanske äta gott, slänga i sig chips i soffan var och varannan dag, det är inte bra. Kroppen är född till att röra sig. Du måste ha känt själv när du har haft en latarperiod att kroppen inte vill det du vill. Hjärnan blir också lat och orkar inte. Det tar tid att få tillbaka orken.

När man rör sig får hela kroppen syre, hjärnan mår bra, när hjärnan mår bra mår man själv bra. Psyket stärks av motion. Nu pratar jag inte om dem som springer varje dag i veckan, som tränar på gym kanske fem gånger i veckan, utan vanliga motionärer. Kroppen är inte gjord av för mycket lättja.

Visst är det skönt att ha på sig mjuksittande kläder och hasa sig ned i den härliga ,underbara fåtöljen och bara få vara. Självklart med något gott jämte sig. Lycka.

När man känner sig piggare i kropp och sinne kommer tankar över en. Vi har med oss olika resurser i livet. Jag har alltid haft fantasin till hjälp. Den har burit mig som en vind, en storm och den ger mig lycka.

Jag letade bland annat efter ett foto, vissa foton som jag tar och blir lyckade sparas i en mapp som heter bokomslag. Igår visade jag upp den. Jag ville bara berätta att när man är lite piggare kommer saker till en och bilden gav mig mer.

Som du ser ligger en vit fjäder på en grön härlig mossa. Fjädrarna använde jag till en bok som heter Hämndens Änglar. Det här fotot sparade jag och tänkte att jag kunde kanske ha till en annan bok.

Plötsligt kommer en röst till mig, "lyft på fjädern", viskar någon. "Lyft den", rösten vibrerar av lockelse och kvinnan lyfter på den vackra fjädern. Under finns en snigel. Med gula ögon hypnotiserar den kvinnan, och så vidare. Jag har skrivit en science fiction, mer som en längre novell. Jag hade tänkt fortsätta, men hade då annat att skriva om. Tiden räcker aldrig till. Trädgårdsarbetet börjar lugna ner sig. Finns att göra, finna alltid att göra något. Nu när jag arbetar som mest orkar jag inte hålla på så mycket. Jag såg på bilden, då klickade det i hjärnan av olika händelser och personer pratade med varandra. Nu till hösten ska jag fortsätta med den och då parallellt med nästa bok som kommer att bli del 2 till Tårarnas doft.

Den här bilden visade jag igår. Varför jag visade den idag igen beror på att det finns så mycket i livet att göra. Många har tråkigt, det hade jag i min ungdom. Jag förstod inte då vad jag kunde utveckla med min fantasi. Detta att skriva kom till mig när jag var i 45 års ålder, men då hann jag inte. Några år därefter kom det. Vi vet aldrig vad som finns, under fjädern, lite skämtsamt skrivet, vi vet aldrig vad som finns bakom nästa stängda dörr. Det är så livet är, att våga lite, att kanske utbilda sig i något man inte tror sig kunna. Nu pratar jag bara om en vanlig kurs. Att våga. Alla kan inte älska allt, men någon bit av tårtan kanske är god.

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Finns på Vulkan, och övriga nätbokhandeln.

Se vidare på www.lill-lindback.se