I boken I avundsjukans spår får man följa några kusiner som alla är i 18 års ålder. Som vanligt på våren åker familjen till släktens gamla trähus på två våningar, en källare finns med. Huset kallas för sommarhuset. Kusinernas uppgift är att städa källaren, en av dem hittar ett gömme, de vet att det finns hemliga utrymmen i huset. Ett större skrin visas upp för de andra, en av dem öppnar den och däri ligger glittrande stenar. Chockade stirrar de ned i skrinet. Steg hörs i trappan. Snabbt göms skrinet bakom ryggen. Det är Alices mamma, hon tittar misstänktsamt på dem och slänger sedan ut order till var och en.

Alice och Anne-Lees mammor är tvillingar, Anne-Lees mamma har en vänligare själ, en stor skillnad känns mellan de vuxna kvinnorna.

På grund av att Alice fyller 18 år får de bjuda in sina vänner till sommarhuset och sova över. Det kommer ungdomar som de inte känner, med sig har de alkohol och narkotika. Det ena ger det andra. På grund av dåligt självförtroende är Alice svartsjuk på dem som pratar med hennes pojkvän. Nu hittar hon sin högt älskade kusin Anne-Lee i sängen med sin stora kärlek. Hatets kraft strålar ut från Alice som nu jagar ut sin kusin i trädgården och vidare ut i det höga gräset. De sammanstöter och bråkar med varandra. Anne-Lee skriker att hon var oskyldig, men Alices sliter sig loss och springer till skogen där stigen går till den stora vägen. I sitt berusade tillstånd går hon efter vägen, lyktor dyker upp, men Alices tänker inte på bilen för hon har svårt att hålla sig på vägen. När bilen kör över vägen och mot Alice ramlar hon fnissande ner i diket. Bussen kommer och den tar hon in till stan, Göteborg. I den stora parken Slottsskogen ropar någon på henne. Ett gäng sitter bakom buskarna, hon blir erbjuden något att dricka och en minttablett, därefter är allt svart tills hon vaknar på morgonen och ser fullt med blod runt sig.

Senare under samma dag får hon reda på att Anne-Lee är spårlöst borta från sommarhuset, blodspår har upptäckts i det höga gräset. Alice var den sista som såg henne. Med misstänksamma ögon stirrar folk på henne. Inga bevis fanns mer än några hade hört Alices svartsjuka och att hon skulle döda sin kusin.

En sak vet Alice, hon skulle aldrig kunna slå den personen som står henne närmast, Anne-Lee. Det var därför hon tog sig loss och försvann in i skogen. Nu tänker hon ta reda på vad som hände med Anne-Lee, spåren leder tillbaka till sommarhuset.

Alice gör en inre resa på gott och ont, hon har andra krafter, krafter som hon inte har utnyttjat. En kraft där hennes pappa enträget har bett henne om att inte visa eller berätta för någon annan. Nu får hon till sig syner. Tidigare har de bara kommit sporadiskt och hon har snabbt glömt dem, men nu blir synerna allt starkare. Dessa har hon svårt att hantera och vet inte om det är osanning eller ligger någon sanning i. Vem kan hon lita på?

I avundsjukans spår.

www.lill-lindback.se

Lill Lindbäck, undersköterska och författare i genren thriller och thriller medialt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad är jag mest rädd för, jo det är maktgalna människor. Dessa som har vassa armbågar, som psykopater och narcissister. Folk som inte skyr några medel alls, tar ingen hänsyn förutom pengarna och dessa styr egentligen mest. Så mina punkter är: psy...

Tycker inte du att det stormar ute oftare och ibland med hårdare byar. Jag måste erkänna att jag tycker att det är spännande, men när jag läser om hur vissa stormar gör översvämningar och träd blåses ned både över bilar och hus, då är det ledsamt.  ...

Nu var det längesedan jag bloggade och jag förstår varför. Jag heter Lill Lindbäck, under detta året kommer jag att byta namn till det jag föddes till och då blir namnet LILL KARLSSON. Det känns bra. Jag har skiljt mig, inget jag önskade. Till sommar...

Självklart känns julen extra när det är snö ute och även när det snöar. För min del är jag inte förtjust i snö, speciellt inte när jag ska köra bil. Numer tar jag hellre buss eller spårvagn. Jag är absolut ingen expert när det snöar, men jag blir n...

Nu gör Bris mycket reklam överallt. Så sorgligt. Det ska inte behöva var på det viset. Alla högtider, tydligen mest under juletider är det som värst. Stackars barn. Stackars alla som bor hemma i en miljö som inte är trygg, eller ens bra. Vad tänker...