Vet inte längre vad jag ska säga mer än några få ord om det.

Stäng av dem som dopar sig för livstid.

Här är mina tankar:

Alla idrottare som gör något de älskar och vill tävla på elitnivå, de tränar frukansvärt hårt. De tränar så många timmar i veckan som jag arbetar. Tänk då på de idrottare som vill hålla sig rena, men tyvärr har de ingen chans mot doparna.

Doparna som vinner eller finns långt däruppe får både pengar och reklamintäkter, vilket de kan leva på.

Jag anser att de själ från de "rena". Som alltid talar pengarna. Är de kända idrottare som får rubriker drar till sig folk som går till arenorna för att titta. På det viset kan idrottskommitén tjäna sina pengar.

Usch, nu kanske jag var elak.

Ha en trevlig lördag!

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Livet pågår därute och det är mycket jag reagerar över.

Som nu, clowner som sätter skräck i folk?! Va?! Vilka idioter! Galningar!

Varför dyker det upp clowner här och där i Sverige, men också utlandet? Jag tror att de har varit ute på en sajt där någon psykiskt sjuk person kan ha övertalat andra att gå den vägen. Få det där kittlande äventyret. Tyvärr är det så att när man börjar med något sådant går det fort från A och vidare till nästa, som först att skrämmas. Kan vara kul. Kanske. Sedan med kniv. Kanske mest för att se hur personen i fråga reagerar. Nästa steg blir att personen i fråga, clownen, en känsla av makt. Den makten kan bli farlig. Det ser man bara ute i världen där kändisar, rika människor eller högt uppsatta personer plötsligt tror att de äger världen och kan göra vad de vill.

Som sagt, jag tror att det finns ett Forum för dessa clowner. De får nu mycket skriverier i tidningarna, vilket de givetvis går igång på. Men också de där copycats, som polisen säger.

Akta dig därute! Gå gärna två. Dessa clowner tycks oväntat dyka upp.

Jag önskar dig allt gott!

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Vad är det för idéer?

Vem kan tänka sig skrämma en annan människa på detta vis?

Hur tänkar man?

Är det ungdomar som har sett något på en skräckfilm och testar ute?

Är det några som ska testa och sedan utföra något ute?

Ingen ser vem denne person är.

Min fantasi är det inget fel på. Jag skriver thrillers, men att uppleva detsamma en ensam kvinna fick göra mitt i natten, det hoppas jag aldrig. Brotten eskalerar, tycker jag. Och det har gått fort. På 70-talet fanns våldtäkter och rån. Folk satt i fängelse. Men de sista 30 åren har våldet ökat. Jag har aldrig förstått tjusningen att hota en annan människa. Dessa som utsätter andra för brott, är det droger, hemförhållande, dåliga vänner, krigsdrabbade som mår psykiskt dåligt. Jag vet inte, jag gissar bara. Är fruktansvärt trött på det.

Jag skriver thrillers för spänning och att det ska kittla i tankarna, men det är inte på riktigt. I fantasins värld kan saker och ting hända. Det vill jag inte ska hända på riktigt.

Ha det gott därute!

En hälsning från Lill Lindbäck

God morgon!

Nu har jag gått av mitt arbetspass. Jag arbetar natten som undersköterska på ett äldreboende. Ofta är det känt att man hör folk ,om vandrar, med det menar jag andar. Ett exempel är en kollega som arbetade på vårt gamla hus. Där jag arbetar består av 3 hus, varav ett som är äldst.

En natt hörde hon och hennes kollega hur någon spelade på orgeln. Deras steg ekade i det gamla huset med högt till tak och stora trappuppgångar, de vandrade längst den långa korridoren. Ingen var ute. Alla tycktes sova, utom denna som spelade. I slutet i korridor i ett rum fanns orgeln, när de tog klivet in i rummet slutade orgeln att spela. Ingen var där! Ingen hade kunnat gå därifrån för den ende in- och utgången var där de stod. I detta gamla hus finns dörrar som har stängts, men ingen har varit där.

Jag arbetar i ett av de nyare husen. En natt gick jag in till en dam, bara för att titta till henne. Jag såg att hennes badrumsdörr stod öppen, men blev iskall när jag hörde släpande steg därifrån. Det var inte damen jag gick in till för hon låg i sin säng. Ja, jag såg henne klart och tydligt. Jag kunde heller inte lämna henne, för tänk om någon hade tagit sig in till henne. Ytterdörren till hennes lägenhet stod öppen. Jag räknade till tre, slängde mig fram, ingen där. Nej, jag hann inte se. Gjorde om samma procedur, stannade till lite längre. Nej, ingen i badrummet. Då blev jag iskall. Kroppshåren reste sig. Någon stod bakom mig. Jag hoppade runt och var beredd, stannade upp, ingen där.

Inbillade jag mig? Eller var det någon som har bott där tidigare som vandrade runt. Varför reste sig håren? Jag kände mig iakttagen av att någon stod bakom mig. Men ingen var där. Tack och lov.

Ha nu en trevlig dag. Själv ska jag lägga mig. Godnatt världen!

Lill Lindbäck, thrillerförfattare, även undersköterska. www.lill-lindback.se

Ja, jag hade jobbat i natt. Sov. Gick upp och gjorde frukost. Går in på datorn. Kollade nyheterna.Ungdomsgäng fritog sin vän från polisen.Polisen åkte in i ett garage. Med tanke på alla nedbrunna bilar, det tror jag. Det kastades stora stenblock vid sidan av polisens bil, de fick tag i en person, då kom mobben springandes från alla håll och fritog sin vän.Hur kommer det bli nu, i fortsättningen?Kommer varenda ung kille att skydda "sitt gäng"?På min tid hade man respekt för polisen. Uppfostrad att lyda föräldrar och stat. Förresten, jag hade aldrig kunnat skämma ut mina föräldrar till den grad som dessa små män gör.Ni är inte tuffa! Och tjejer som är tillsammans med dessa så kallade män, vet ni vad ni gör?Varför uppfostras inte pojkarna likadant som flickor? Tjejerna läser man ytterst få gånger om.Förlåt, nu fick jag ur mig ilskan. Det är mer spännande att skriva thrillers själv, än att få uppleva det i samhället.Av Lill Lindbäck

Hur det än blir skriver jag thrillers, men ibland snuddar eller skriver om en annan dimension. För mig har det hänt många gånger då jag kan se något, känna en vind, eller en doft, musik som kan följa min väg. Eller om bara det där oförklarliga händer. Det som man inte kan förklara.

Går andar? Finns det själar i vår värld och varför i så fall kommer dem när vi sover eller är på väg att vakna. Det finns många, många frågor om andra världar - andarnas. Ja, finns dem?

Självklart undrar jag också, men många gånger har jag blivit överbevisad, inte bara jag själv, utan andra som jag känner.

Ha en helt underbar dag!

Lill Lindbäck, författare

Här och där svishar det förbi om sjukdom och handikapp.

En sjukdom kan ta krafter ifrån en, om man bestämmer det själv. Ibland kan det vara svårt att lägga fokus på annat. Självklart finns det olika sjukdomar, lättare och svårare, ibland finns det sjukdomar som kan ge ett bättre mående bara man siktar åt rätt håll.

Hur menar jag då? Och vad är rätt håll?

Hur jag menar:

Hitta en fritidssysselsättning som kan passa just dig. Pröva något du aldrig tidigare har gjort. Det finns teckning, målning, lära dig spå i kort, fotografier. Den kan praktiskt taget vara vad som helst. Bara detta vad som helst kan berika ditt liv.

Kanske du redan har en eller flera fritidssysselsättningar.

Och vad är rätt håll?

Varför inte pröva sig fram. Exvis: Är teckning något för mig? Prova. Ge inte upp. Även här får man kämpa. När du ser något växa fram, som du inte tidigare har sett hos dig själv. Ge inte upp.

Själv hade jag under hela mitt liv saknat något. Jag visste inte vad det var, tills den dagen jag fick, troligtvis, en panikångestattack. Livet blev för mycket. Alla de där obehagliga känslorna jag upplevde skrevs ned på datorn, för att tas fram, rätta och tas fram igen. En dag, några veckor senare, märkte jag att detta något hade börjat bli en trhiller. Då, efter ett antal års arbetslöshet med timjobb, så gick jag en utbildning. För runt 12 år sedan började jag gå in för att skriva, men det tog mig tid att hitta rätt med meningsuppbyggnad och grammatik. Inga svårigheter med fantasins värld, men just grammatiken. Det har blivit 8 böcker och 4 kortromaner.

All lycka önskar jag dig!

Lill Lindbäck

Hur trött kan man bli?

Jag skriver i full fart. Rättar och är väldigt noga, tar bort och lägger till, bygger upp tills det blir en färdig thriller. Ja, jag läser i omgångar, ibland stycke för stycke. Låter arbetet vila i omgångar. Ser nya fel tills jag inga fler fel hittar.

Och så ser jag fel i färdiga böcker. Hur i h-e kunde det ske? Många skriver om lektörer, men de kostar. Okej, självklart ska man kosta på sig en lektörstjänst. Ändå ser kan man hitta fel.

Men, läsarna har alltid varit nöjda. Tack för det.

Lill Lindbäck