Det var ett bra tag sedan jag träffade min väninnor. Jag har tid, men ägnar mycket tid åt skrivandet, trädgårdsarbete och självklart arbete. Har varit väldigt trött. Men jag kan inte skylla på något. När jag träffar mina väninnor ger det mig kraft. Varför träffas vi inte oftare? Inte deras fel. Denna gång var det mest mitt. Givetvis ger min man mig mycket kraft i livet. Som alla vet behöver vi varandra.

Lördag: en heldag i Alingsås, mindre småstad med mysfaktor. Började morgonen i Alingsås med fika - naturligtvis, och mycket prat. Gick i affärer i långsam takt. Slutade vistelsen med en middag. Kom hem sent på eftermiddagen. Trött och belåten, trots blåst och regn.

Söndag: Träff med en annan väninna. Vi hade båda fått ett presentkort till Hagabadet för nästan ett år sedan. Usch, vad tiden går! Vi började med brunch. Gudagott! Åt nästan i 2 timmar. Sedan till badet, låg först i en fåtölj som sakta gungade som havet med skön musik i bakgrunden. Sedan till poolen och simmade, därefter bastade vi en kort stund. Blev uppropad för att gå till nästa bad, denna gång i ett badkar med jetstrålar, låter värre, men var mycket skönt. Till det hade jag salt i vattnet som var nyttigt för kroppen. Blev ett härligt skumbad. Därefter fick jag en skön helkroppsmassage. Nöjda och glada, mycket tacksamma, åkte vi hem var och en till sitt.

Unna dig livets goda om det finns möjlighet. Här är en bild på hur skönt jag hade det.

Jag skulle ha tränat igår eftermiddag och skrivit på min kortroman, men nej, inget blev gjort. Satt framför datorn. Hade jag låtit bli den, då hade jag också kommit ut, duschat och sedan satt mig och skrivit.Jag mår så mycket bättre när jag har rört på mig, att sitta på en stol ett par timmar är inte alls bra. Nu kom det nya rön med jogging, jag tror inte det handlar om överdrivet joggandet, men ... hjärnan mår alltså väldigt bra med motion. Den lagas fortare. Läste detta i tidningen. Om hjärnskadade möss, en som inte fick motion dog tidigare, en som fick motion levde längre och hjärnan tycktes laga sig själv. Självklart mår alltid hela kroppen bättre av träning, inte överdrivet mycket. Nu stod det jogging. För mycket och för lite skämmer allt, sägs det.Lill Lindbäckwww.lill-lindback.se

Idag försov jag mig. Gick av mitt arbetspass på morgonen och skulle upp i någorlunda tid för att få en stund över till att skriva. Ja, så råkade en timma gå med en blink.

En natt till och jag är ledig över helgen.

Då får jag lite tid att skriva, bortsett från söndagen då jag ska till Hagabadet, bada, kur med bland annat massage. Lycka!

Måste visa min bild till omslag. Tycker den passar bra till "Tårarnas doft".

Ve min tanke; tänk om min kortroman skulle bli antagen på ett välkänt bokförlag, om, bara om ... och så vill de inte ha min titel eller mitt omslag. Är egentligen egenutgivare, men behöver hjälp med att få ut mina böcker. De har så mycket bättre kanaler än vad jag har. Får jag inte ut kortromanen kommer jag ändå att skriva. Skriva är en lycka och en fröjd.

Valde en stor bild där man ser droppar - inte av tårar, men symboliskt.

Ja, jag ska bara skriva 1,5 timma idag. Ska arbeta i 2 nätter.

Om du vill, följ då min väg med denna kortroman, thriller. Lästid ca 2-3 timmar.

Miljön är iThailand. Håller på att slutföra själva historien, sedan kommer alla tillägg och borttag med mycket läsa om och om igen.

Malin är 28 år, hon är i Thailand med sin sambo, kusin och sin väninna, som nyss förlovade sig med kusinen. Malin ligger i hängmattan, det är varmt, men hon ligger mellan två palmer, i vinden gungar hängmattan en aning och sakta vaggas hon till sömns. Ett par gånger vaknar hon upp, en av gångerna hamnar blicken på en röd orkidé. Rosor doftar, mumlar hon och somnar om.Saltvattnets doft och matdoft blandat med lite parfym från blommor,, hon vaknar av en tupp skriker.

Vettskrämd ropar hon efter sin mamma. En annan mamma. Hon var liten, men minns inget.

Ja, så börjar ungefär kortromanen.

Ha det gott!

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Ja, jag trodde inte att jag skulle kunna skriva. Har du i skolan någon gång fått höra att du inte klarar det där ...

När jag gick i skolan fick vi röda bockar på det som var fel. Skrev vi en liten uppsats skulle denna läsas av fröken eller magistern. Jag fick alltid tillbaka fullt med röda bockar, pilar och så vidare. Grammatik, fel meningsuppbyggnad, ja kommentarerna var många. Jag såg inte felen, förstod dem inte, men jag skrev av hjärtats lust.

Hoppas att skolan idag ser det positiva i varje elevs försök att klara av något. Hade läraren mer tid och lust kanske jag lärde mig att förstå hur svenskan byggdes upp. Exvis varför jag skriver. Skriva, skrev, skrivit eller jag skriver. Då förstod jag inte skillnaden.

Nu kommer det till mitt kämpande och det jag ångrar mest.

Varför kämpade jag inte för skrivandet? Mitt försvar:

Jag hade fantasi, men visste inte vad jag kunde göra åt det.

Varför  förstod jag inte när jag läste böcker från det jag var 9 år?

Mina föräldrar tänkte aldrig på att jag behövde hjälp i svenskan. Men jag anklagar absolut inte dem. För mig är det inte konstigt. När jag började skolan var grundskolan endast 8-årig, som ökades ut till 9-årig skola. Mina föräldrar gick till 6:e respektive 7:e klass. De klarade sig bra i livet.

Om mitt skrivande hade börjat tidigare då ... Jag ångrar inte mycket. Kanske inte det här heller. Ibland har jag frågat mig om det är värt allt annat jag offrar. Jag tänker efter och känner hur fingrarna glider över tangenterna, hur fantasin får löpa sin egen väg. Jo, jag vill skriva. För mig är det en fantastisk värld.

Att ha ett fritidsintresse eller intresse kräver tid och energi, och att inte ge upp.

Varför jag började skriva och då thrillers tar jag upp en annan dag.

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Läste ett inlägg om ett rikt liv med bara kaffepengar.

Ja, det är sant man kan ha ett rikt liv om man lever det liv man önskar. Då betyder inte pengar allt.

Givetvis måste jag ha pengar till nödvändiga saker i livet, men mycket är gratis därute. Ett exempel är att promenera i skogen, sitta där en stund och filosofera. Man kan också gå på sådant som är gratis. Hälsa på mer hos familj, släkt och vänner. Jag vet att man kan leva ekonomiskt och ha ett lugnare liv.

Nåja, jag ska inget säga, jag vill gärna ha teve, mobil, dator, kamera (finns förstås i mobilen). Än vill jag gärna åka utomlands eller inom Sverige, för det berikar min värld. Jag tror att det finns många världar inom och utom sig själv, men vi utforskar inte detta ordentligt. Vi har för bråttom. Ett annat rikt liv är intressen. Många intressen kostar olika mycket, även för mig. Jag skriver thrillers. Det kostar, men kanske inte lika mycket för en som målar. Att rita kanske inte kostar så mycket när man lärt sig grunderna och får öva sig på detta. Jag tycker om att fota, men tyvärr finns inte tid att sitta framför ett fotoprogram.

Personligen tror jag att vi människor, de flesta, rör oss allt mindre. Många kör sina barn, skulle jag också ha gjort, vi sitter framför datorn, som nu, jag kör dit jag ska. Dessutom, om jag hamnar framför teven blir jag sittandes där.

Men, jag promenerar faktiskt och mår bra när jag hör fåglarnas sång, när det susar i träden.

Ja, det finns andra liv, inte bara jakten efter att få det bättre och ännu bättre.

Ha en helt underbar dag!

Lill Lindbäck

Har gått av mitt nattarbetspass. Sitter framför datorn och äter min frukost. Första sidan på nätet är MSN, alltid roligt att läsa lite nyheter och annat.

Jag blev rörd till tårar av både av glädje, men tyvärr också av sorg.

Av sorgetårar: Det var en pojke, 11 år gammal, som hade tagit sitt liv. Varför? Jo, för att han blev mobbad i skolan. Ingen kunde göra något - för jävligt. En dag startade hans föräldrar en grupp på nätet "Stand for the silent" och åker nu runt i världen. Tror att det var runt 70 000 som nu var med - mot mobbning.

Varför kan inte folk hjälpa i stället för stjälpa en annans människas liv. Säger jag som hatar krig.

Gädjetårar:

• Ung flicka11-13 år stod och sjöng till träden i sin trädgård. Mamman hörde henne och hjälpte till. Sjön opera inför fullsatt Austrailia Got Talent. Ja, som du förstår kom tårarna.
• Pojke 11 år, gräver i sanden och råkar se ett barn 5 år. Flickan hade antagligen lekt och en sandgrotta föll ihop och över henne. Detta hade antagligen gått fort, för föräldrarna sitt inte långt därifrån. Hon var livlös. Pojken hade lärt sig hjärt och lungräddning. Detta blev hennes räddning tillbaka till livet.
• En 22 månaders liten pojke var med sina syskon runt 11 års ålder i lekparken. En man hade sprungit fram och tagit pojken. Mannen sprang därifrån och så gjorde syskonen. De sprang efter mannen, ropade och skrek, folk rusade efter. Då lämnades pojken på en parkeringsplats. Syskonen räddade sin lillebror.

Jag ville visa hur en av mina kortromaner får plats i en liten handväska. Vikt ca 100 gram. Är lätt som en plätt. För övrigt i storlek som en pocketbok. Lästid runt 2-3 timmar. Jag har många alster på lager och som gärna vill skrivas. Många kommentarer jag har fått är att tid till läsning finns inte. Själv skriver jag för det är roligt. För att hinna skriva alla de där påhittade historierna blev det kortromaner. Något att läsa kanske på bussen, tåget, spårvagnen eller närsomhelst.

Ha en fortsatt trevlig söndag. Lill Lindbäck. www.lill-lindback.se

Så här ser det ut: