Ja, jag borde göra mycket mer reklam för mina böcker. Men så plötsligt stiger statistiken på min hemsida. Jag blir väldigt glad, för det finns personer som blir nyfikna och det är sommar, med den kommer lusten att slöa och läsa.

Nu har jag varit sjuk ett tag, men börjar må bättre. Har att göra i trädgården, på kvällarna när jag är ledig ska jag ta tag i skrivandet igen. Thrillers är så spännande!

Lill Lindbäck

www.lill-lindback.se

Från taket på vårt hotell. Pelaren som sticker upp är en bro. Lyste vackert på kvällarna. För övrigt är floden Chao Praya stor och bred. Vi tog ofta båten vart vi än skulle, båten är som en buss och det gick mycket fortare att ta sig dit man ville med båt än med taxi på grund av biltrafiken och alla stopp.

Det finns supermoderna byggnader i Bangkok och även efter floden och kanalerna. Här visar jag från en kanal, mer eller mindre slum. Trots det fick man se tvätt som hängde ute.

Här är vi på en marknad. Jag tror att det var i China Town. Här är en del av sortimentet, men där fanns väldigt mycket att välja på. Vanliga mataffärer som hemma är mer ovanligt, utan dessa marknader köper många sina grönsaker och mat hos. Sedan är det väldigt billigt att köpa i dessa matvagnar som står överallt.

Här var vi på en orkidéodling. Den här äldre mannen hade startat verksamheten som sonen senare tog över. Här visar han den äldre upp en vacker orkidé med jättestora blommor.

Här är på hotellet och morgonens frukost. Jag äter lite frukt. Älskar dessa små smakrika bananer.

På taket på hotellet. Swimmingpool och en släcktörstare. Faktum är att detta också är en fruktdrink. Bara så god.

Här var lite av mina foton från Thailand. Jag letar efter bananväxten med en jättestor blomma på. Får se om den finns kvar i mobilen. Ha en fantastisk dag!

Hälsningar Lill Lindbäck

Denna helg arbetar jag natten. För engångsskull blev det pizza - hemkört. Vi köper pizza ca 3 gånger per år. Nu kom bilen.

Jag älskar blommor, men kan bara en del namn. Var jag än är tar jag foton på blommor. Jag har varit i Thailand ett antal gånger och där hittades annorlunda blommor än vad jag har varit med om.

Gullviva i trädgården. Kommer oftast i april-maj.

Nedan är en primula från min trädgård. Blommar nu aprl-maj

I Thailand, Pattaya och i en botanisk trädgård

Den här tog jag när vi var ute och gick. Så otroligt vacker och stor.

Detta är också taget i Thailand, blomman fanns i en plantering utanför en husvägg. Jag tror att det är en spindellilja. Alltså en lilja.

Jag blev sjuk, hög feber, som kom tillbaka med hosta. Var utslagen i nästan 2 veckor. Känner mig frisk nu, men energin är låg. Det är tur att människan glömmer. Jag måste förstås börja träna försiktigt. Blir andfådd, nu kan jag inte ens stava till andfådd eller anfådd, ser konstigt ut. Kollar i svensk ordbok. Jo, jag skrev rätt, andfådd. Konstigt ord egentligen.

Jag håller på att skriva en kortroman och den är nästan färdig, ork och lust försvann med sjukdom. Satt och hängde framför teven. Såg bland annat ett program som hette Psychic detectives. Dessa personer hjälper anhöriga eller poliser med svårlösta fall. Så otroligt skickliga dessa personer är. De får foton, eller ett klädesplagg att hålla. Kallas för, inom det paranormala, psykometri. Jag har gått hos Diana Wahlborg, Själens Oas i Göteborg, nu var det ett tag sedan jag var där, men det var där jag lärde mig hur man kan känna på saker och få fram information. Det kallas för energi från personen ifråga.

Har du gjort det? Man kan öva sig med olika saker, som att lägga foton, om det finns foton man kan ta på, lägg dessa upp och ned, blanda och plocka fram en. Du får inte titta. Känn in på fotot. Det är inte så lätt som man tror.

Ha tålamod. Tänk inte. Låt information komma fram hur konstig den än kan te sig. Skriv upp på en lapp. När informationen du får känns som om den var över - sluta då. Vänd på fotot och läs på lappen. Det är också så att du som ska tolka får mängder av symboler, som bilder i ditt huvud. Du ska tolka det rätt. Ibland är det svårt att förstå hur man ska tolka. Eller med ett klädesplagg. Du kanske har vänner som ni kan träna på varandra.

Mitt problem var och är att jag har fantasi, alldeles för mycket av den varan. Diana Wahlborg gjorde så här; vi satt en grupp med personer alla fick hålla i ett snöre, på andra sidan satt nästa person. Vi skulle tolka varandras energi, ingen visste vem som satt i andra ändan för det var många snören som satt i en knut. Berättar om två saker som jag var med om.

En person hade i sin energi - jag såg: En lada, trästegar i olika storlekar smällde upp mot en vägg. Jag skrev ned detta, även så en gammal skrivmaskin. Nu har jag glömt en del. När Diana släppte på snöret hade jag en man som satt på motsatta sidan. Vi fick tala en och en. Jag berättade mina bilder för honom. Han var lite misstrogen mot sådant här och hade gått med för sin sambos skull. När han bodde i Finland som ung byggde han trästegar i olika storlekar. Skrivmaskinen skrev han ofta på till kommunen. Fler saker som jag hade fått till mig var rätt. Själv satt jag med öppen mun och såg dum ut. Allt var rätt!

Andra gången, då fick jag till mig gummiankor som barn har, en större och flera små, alla flöt i vatten exakt på rad. Jag fick till mig en perfekt klippt gräsmatta, gången upp till torpet satt vackra sten i perfekta rader. Torpet var skinande rött med skinande vita knutar och skinande tak. Inne i torpet var golv och väggar skinande rena.

Då visade det sig att det var en kvinna jag hade på andra sidan repet, hon hade flera barn och hade perfekt uppsikt över dem - ankorna - hon hade ingen tomt med ett torp på, men hade hon haft det så hade allt varit i perfekt trim, så sa hennes väninna som satt jämte. Själv höll hon med. Hon var alltså perfektionist.

Detta var mina stapplande steg i psykometrins värld. Idag tränar Diana Wahlborg upp nya mediala förmågor. Jag hade gärna gjort det, men känner att tid saknas. Inte heller orkar jag gå som jag gjorde tidigare, och det saknar jag. Ju mer jag tänker på att jag återigen kan öva upp mig på att känna in på saker om en persons energi så vill jag börja igen. Nu skriver jag, och har märkt att man inte kan göra allt här i världen.

Det här var lite tankar jag fick när jag var sjuk. Världen kan vara eller bli häpnadsväckande bara man vågar släppa på sitt logiskt tänkande och kan tro att det finns en annan dimension. Spännande är det.

Ha det gott!

Lill Lindbäck

Vi, min man och jag, åkte till Thailand och Bangkok i slutet på januari, där skulle vi stanna i 11 nätter. Här är några få foton.

Utsikt från takpoolen på hotellet. Floden Chao Phraya ligger precis jämte med båtar som att åka en billig buss, oftast tog vi båten dit vi skulle.

Under våra äventyr blev vi törstiga. Vi hade under den heta solen vandrat en hel del, det gjorde vi varje dag, då upplever man mest. Vi köpte en coca-cola för att dela på. En äldre dam går och hämtar en dricka, häller is i en plastpåse. Vi stod dumma och tittade på. Undrade vad i hela fridens namn ... Ja, så häller hon colan i påsen och la ett sugrör i. Min man visar och dricker förstås. Självklart ser vi båda slitna ut. Vi hade varit och cyklat i cirka 1,5 mil, kanske inte riktigt för det ingick en båttur i paketet - vilket jag återkommer om senare. Den dagen var det 34 grader. Såg igår att det var 38 grader i Bangkok - du milde! Bor man som vi gjorde, vid floden, fläktar det mer än man kan tro. Här står vi under en bro.

Fotot under är på exakt samma plats. Vid ett par bord står en kvinna och ordnar något att äta för folk som passerar. Detta var det godast jag hade ätit på länge. Fråga mig inte vad det var, men gott var det som sagt.

Här nedan är en närbild på ett tempel. Alla tempel är utsmyckade. Trots fattigdom så kostas templen på. Dessa är väldigt viktiga för de flesta thailändare. Jag tog närbild för här ser man vilket arbete det ligger bakom. När solen lyser på dem under dagen eller när det börjar skymmas då träder fantastiska färger fram. Så vackert! 

Återkommer om några dagar med fler foton.

Ha det gott! Lill Lindbäck 

Alldeles nyss skrev jag i slutet på mitt blogginlägg att jag arbetar som undersköterska på ett äldreboende nattetid. Jag har säkert berättat att min kollega och jag har upplevt och sett dörrar som stängts, någon har gått bakom oss/mig, eller stängt en dörr som lämnades öppen. Ja, jag gick in i en lägenhet, består av ett stort rum, för att se att denne boende låg i sin säng och inte hade varit uppe och ramlat. Dörren hade jag bakom mig. När ljuset sakta försvann kände jag en känsla och rös, jag slänger mig runt, går och öppnar, tittar ut i korridoren - tomt. Då rös jag igen.

Oftast har jag inga problem med att jobba natten, men en annan gång öppnade jag dörren tyst, väldigt tyst, även här för att se om en boende sov. När jag öppnade dörren stod en människa där. Behöver jag tala om hur högt jag hoppade. Mannen ifråga var dement, men skrattade glatt när han såg hur jag hoppade till. Självklart skrattade jag också. Detta var inget spökeri, men känslan av att jobba natt kan få andra känslor att tränga in.

För övrigt tycker jag om att arbeta på natten. Tar egna initiativ, och har ansvar för ett helt hus. Vi är två som arbetar tillsammans varje natt. Vad har du för jobb? Vissa jobb ger glädje och andra sorg, men så är det i livet. Vi lär oss alltid något, ibland tänker vi inte på det.

Undersköterska Lill Lindbäck

Författare av thriller och thriller medialt. Se vidare på www.lill-lindback.se

Kan sådana känslor komma över dig också? Att tappa lusten gör att jag blir lat, gör inget, absolut det minsta. När jag väl gör något går det som klistrigt klister. Konstigt egentligen. Efter bokmässan i Göteborg stod jag i en monter som jag gjort de senaste åren. Därefter hade jag värk i kroppen, det tog månader innan värken försvann. Jag var trött. Försökte slutföra en kortroman, men nu började energin ta helt slut. Allt gick segt. Sedan följde en resa under 4 veckor till Thailand. Något jag beskriver i boken "Brinnande Fält", men också i den kommande kortromanen "Tårarnas doft". Vi gick varje dag överallt och vart vi kunde. Detta beskriver jag lite mer med foton från Thailand i nästa inlägg.

Känner nu att jag är på gång upp igen. Har förslitningsskador i kroppen, har lärt mig att ta det lugnt, men ibland glömmer jag. Så är människan, när vi väl lämnat något bakom oss så glömmer vi smärtan. Det är för väl.

Jag har märkt att solen påverkar väldigt mycket. Med pigghet och lust att göra saker.

Här hemma har jag tvättat fönster, strukit gardiner, städat och så vidare. Nu håller jag på att grovstädar i badrummet. Bäst att passa på när lusten håller i. Annars blir det som ovan, bläää.

I Göteborg regnar och blåser det. I kväll ska det blåsa i vindbyarna upptill 19 m/s.

Författare Lill Lindbäck/www.lill-lindback.se

PS! Jag arbetar som undersköterska på ett äldreboende nattetid.