Jag var ledig förra veckan. När helgen kom visste jag att en ny arbetsvecka snart börjar. Var hemma hos min väninna i lördags. Vi gick en långpromenad. Åt en lunch i Saluhallen på Kvilletorget, köpte med oss något gott till kaffet, för nu fick vi bråttom. Skidskyttet skulle börja. Vi hann med en del skidåkning den dagen.

Igår var jag ute och skottade två gånger, dessutom tog jag en skön promenad. Nu när jag tittar ut så ser jag inte trapporna. Nu måste jag ut och skotta igen. Alldeles nyss snöade det inte. Läste på SMHI, det stod att det skulle snöa. Givetvis tittade jag ut. Och det hade börjat.

Visst, jag tycker om snö på sätt och vis. När den ligger. När man inte måste till jobbet. När det inte smälter på dagen och fryser till på natten och morgonen, och man är nära att halka. Eller rättare sagt, detta hände mig, det hade smält och fryst på, sedan kom det fina flingor under kvällen och täckte dessa isiga ställen. Jag råkade trampa på en sådan, innan jag visste ordet av låg jag på marken. Du förstår säkert att jag hade problem att komma upp. Är det kallt är jag klädd och ser säkert ut som en pingvin. Jag kände mig som en sådan. Inte heller vill jag frysa.

Snön är vacker när den hänger på träd och buskarnas grenar. Det är mysigt att ta en promenad i snön om man är ledig. Jag tänker på dig som har barn och kanske barnvagn. Måste vara ett helsike att komma fram.

Minns en jul, min svägerska hoch jag hade firat jul hos min svärmor. Svägerskans dotter satt i sulky. Vi tog spårvagnen hem och bodde inte långt ifrån varandra. Jag fick hjälpa henne hem, så mycket snö hade kommit. På vissa ställen bar vi vagnen över snöiga partier där snösvängen hade kört. På trottoarer låg all snö kvar och det var svårt att gå.

Naturligtvis har de flesta minnen från snöiga dagar. En gång för länge sedan minns jag att pappa tog oss barn med ut till en tjock is. Han hade lånat en stor handborr och borrade sig genom isen så att vi alla fick fiska. Det var kul. Isen var tjock och vi behövde inte vara rädda. Fast en annan gång hade pappa inte tänkt över situationen. Isen låg tjock. På landet körde många med bil över isen och snurrade med ratten och bilen gjorde detsamma. Så gjorde även min pappa och vi barn tjöt, men ibland blev vi lite rädd och det var då när isen talade. Det lät ända in i bilen.

Jag överlevde i alla fall, men varje gång jag läser om människor som tar sig ut på isen, vilken spricker, då känner jag att dessa personer har en oansvarshet. Ordet kanske inte heter så, men känslan stämmer in för ordet.

Ha nu en trevlig dag. Nu ska jag ut och skotta.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se