Såg på Aftonbladet om en professionell surfare, som surfar på vågor i Portugals kust. Har aldrig sett sådana enorma vågor. Hur vågar man surfa där? Hoppas att ingen nybörjare flyter där.

På videon såg man att två skotrar körde ut för att hjälpa honom. Mot vågorna var de som myror. Är du nyfiken gå in på Aftonbladet och kolla på videon om höga vågor. Jag drar efter andan av havets framfart.

Minns en händelse för många år sedan på Gran Canaria. Min kille och jag badade i höga vågor. Är så häftigt att känna kraften i vågorna. Klumpigt försöker man komma upp från vattnet och vågorna vill dra en tillbaka. I en av vågorna skulle vi hålla varandra i händerna. En våg slet isär oss. Jag försökte komma upp när jag märkte kraften. En annan våg tog ett mardrömstag om mig. Jag rullade runt i vattnet, slog i botten med kraft. Fick inte mina ben rätt för att trycka mig upp till luften för att andas. Strömmarna under blev en fasa.

ag måste bara upp, och självklart upp för att andas. Till slut visste jag inte var botten var, inte heller var luften fanns. Nu började jag simma desperat. Helt plötsligt var jag uppe i luften. Hann ta flera andetag. Men nu hade jag inslag av panik. Det ska man verkligen inte ha, kraften tar slut fortare. Inte heller hör andra om man skriker med tanke på bruset från vågorna. Nästa gång jag skulle ta mig upp från havet sökte jag efter en våg att förflytta mig på. Detta hade jag nu gjort ett par gånger. När jag väl var på väg in på stranden var mina fingrar som krabbklor i sanden och knäna tryckte jag ned. Jag nästan snyftade av skräck för att inte kunna komma upp. Vågen drar sig snabbt ut igen, den ville ha med mig tillbaka, vågen slet i mig. Den här gången klarade jag mig. Min kille tog skrattande emot mig, men då när jag berättade om min skräckfärd avslutade vi badturen för den dagen.

Min bikini var full av sand. Benen bar mig knappt. Jag ville gråta, men försökte skratta. Det lät lite hysteriskt. Jag har alltid haft respekt för havet. Dessutom tittar jag alltid efter vilken flagga som visas på stranden. Det är viktigt. När vi kom hem till hotellrummet drog jag av mig bikinin, under den var jag också full av sand.

Ha och visa respekt för havet!!!

Lill Lindbäck, undersköterska och författare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad är jag mest rädd för, jo det är maktgalna människor. Dessa som har vassa armbågar, som psykopater och narcissister. Folk som inte skyr några medel alls, tar ingen hänsyn förutom pengarna och dessa styr egentligen mest. Så mina punkter är: psy...

Tycker inte du att det stormar ute oftare och ibland med hårdare byar. Jag måste erkänna att jag tycker att det är spännande, men när jag läser om hur vissa stormar gör översvämningar och träd blåses ned både över bilar och hus, då är det ledsamt.  ...

Nu var det längesedan jag bloggade och jag förstår varför. Jag heter Lill Lindbäck, under detta året kommer jag att byta namn till det jag föddes till och då blir namnet LILL KARLSSON. Det känns bra. Jag har skiljt mig, inget jag önskade. Till sommar...

Självklart känns julen extra när det är snö ute och även när det snöar. För min del är jag inte förtjust i snö, speciellt inte när jag ska köra bil. Numer tar jag hellre buss eller spårvagn. Jag är absolut ingen expert när det snöar, men jag blir n...

Nu gör Bris mycket reklam överallt. Så sorgligt. Det ska inte behöva var på det viset. Alla högtider, tydligen mest under juletider är det som värst. Stackars barn. Stackars alla som bor hemma i en miljö som inte är trygg, eller ens bra. Vad tänker...