Nu undrar du säkert vad jag menar med det. Jo, men ... det ska jag berätta. Hörde om en person som var gift med en svenska och kom från ett annat land själv, det var ett program på teve. De ställde en fråga till denne personen vad han tyckte var svårt i svenska språket. Han förstod inte när folk hälsade på varandra så sa dem ofta; nä, men hej. Vad då nä men hej, är de inte glada över att träffas.

Jag fnissade åt detta och tänkte till lite, fast det har säkert gått ett år sedan programmet var. Nu hör jag det varje dag under OS. Journalisterna intervjuar varje idrottare och alla säger dessa ord, jo, men ... nä, men ... Och jag började fnissa igen. För de säger emot sig själva.

Kul med språk! Själv är jag inte den bästa fast jag skriver thriller och thrillers medialt.

Vad ville jag med det här? Lyssna får ni ett gott skratt ifrån dig själv och andra. Jag menar förstås inte att man ska skratta åt andra, utan hur vi pratar med varandra.

Åter till OS-fåtöljen och njuta av livet, för det gör jag verkligen.

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska, författare inom genren thriller och thriller medialt

www.lill-lindback.se