Vi, min man och jag, åkte till Thailand och Bangkok i slutet på januari, där skulle vi stanna i 11 nätter. Här är några få foton.

Utsikt från takpoolen på hotellet. Floden Chao Phraya ligger precis jämte med båtar som att åka en billig buss, oftast tog vi båten dit vi skulle.

Under våra äventyr blev vi törstiga. Vi hade under den heta solen vandrat en hel del, det gjorde vi varje dag, då upplever man mest. Vi köpte en coca-cola för att dela på. En äldre dam går och hämtar en dricka, häller is i en plastpåse. Vi stod dumma och tittade på. Undrade vad i hela fridens namn ... Ja, så häller hon colan i påsen och la ett sugrör i. Min man visar och dricker förstås. Självklart ser vi båda slitna ut. Vi hade varit och cyklat i cirka 1,5 mil, kanske inte riktigt för det ingick en båttur i paketet - vilket jag återkommer om senare. Den dagen var det 34 grader. Såg igår att det var 38 grader i Bangkok - du milde! Bor man som vi gjorde, vid floden, fläktar det mer än man kan tro. Här står vi under en bro.

Fotot under är på exakt samma plats. Vid ett par bord står en kvinna och ordnar något att äta för folk som passerar. Detta var det godast jag hade ätit på länge. Fråga mig inte vad det var, men gott var det som sagt.

Här nedan är en närbild på ett tempel. Alla tempel är utsmyckade. Trots fattigdom så kostas templen på. Dessa är väldigt viktiga för de flesta thailändare. Jag tog närbild för här ser man vilket arbete det ligger bakom. När solen lyser på dem under dagen eller när det börjar skymmas då träder fantastiska färger fram. Så vackert! 

Återkommer om några dagar med fler foton.

Ha det gott! Lill Lindbäck 

Alldeles nyss skrev jag i slutet på mitt blogginlägg att jag arbetar som undersköterska på ett äldreboende nattetid. Jag har säkert berättat att min kollega och jag har upplevt och sett dörrar som stängts, någon har gått bakom oss/mig, eller stängt en dörr som lämnades öppen. Ja, jag gick in i en lägenhet, består av ett stort rum, för att se att denne boende låg i sin säng och inte hade varit uppe och ramlat. Dörren hade jag bakom mig. När ljuset sakta försvann kände jag en känsla och rös, jag slänger mig runt, går och öppnar, tittar ut i korridoren - tomt. Då rös jag igen.

Oftast har jag inga problem med att jobba natten, men en annan gång öppnade jag dörren tyst, väldigt tyst, även här för att se om en boende sov. När jag öppnade dörren stod en människa där. Behöver jag tala om hur högt jag hoppade. Mannen ifråga var dement, men skrattade glatt när han såg hur jag hoppade till. Självklart skrattade jag också. Detta var inget spökeri, men känslan av att jobba natt kan få andra känslor att tränga in.

För övrigt tycker jag om att arbeta på natten. Tar egna initiativ, och har ansvar för ett helt hus. Vi är två som arbetar tillsammans varje natt. Vad har du för jobb? Vissa jobb ger glädje och andra sorg, men så är det i livet. Vi lär oss alltid något, ibland tänker vi inte på det.

Undersköterska Lill Lindbäck

Författare av thriller och thriller medialt. Se vidare på www.lill-lindback.se

Kan sådana känslor komma över dig också? Att tappa lusten gör att jag blir lat, gör inget, absolut det minsta. När jag väl gör något går det som klistrigt klister. Konstigt egentligen. Efter bokmässan i Göteborg stod jag i en monter som jag gjort de senaste åren. Därefter hade jag värk i kroppen, det tog månader innan värken försvann. Jag var trött. Försökte slutföra en kortroman, men nu började energin ta helt slut. Allt gick segt. Sedan följde en resa under 4 veckor till Thailand. Något jag beskriver i boken "Brinnande Fält", men också i den kommande kortromanen "Tårarnas doft". Vi gick varje dag överallt och vart vi kunde. Detta beskriver jag lite mer med foton från Thailand i nästa inlägg.

Känner nu att jag är på gång upp igen. Har förslitningsskador i kroppen, har lärt mig att ta det lugnt, men ibland glömmer jag. Så är människan, när vi väl lämnat något bakom oss så glömmer vi smärtan. Det är för väl.

Jag har märkt att solen påverkar väldigt mycket. Med pigghet och lust att göra saker.

Här hemma har jag tvättat fönster, strukit gardiner, städat och så vidare. Nu håller jag på att grovstädar i badrummet. Bäst att passa på när lusten håller i. Annars blir det som ovan, bläää.

I Göteborg regnar och blåser det. I kväll ska det blåsa i vindbyarna upptill 19 m/s.

Författare Lill Lindbäck/www.lill-lindback.se

PS! Jag arbetar som undersköterska på ett äldreboende nattetid.

Jag har sedan tonåren funderat vad det är som gör en människa till terrorist.

Galenskap? Har man varit med om så hemska saker att man själv ger igen? Vanmakt? Eller vill man få fram sin religion? Politik?

Det finns flera saker jag inte kan förstå och det är hur en människa i berått mod kan döda en annan. Att den personen anser sig ha rätt att ta någon annans liv. Jag har läst mängder av artiklar där kvinnor blir mördade av sin man, eller före detta man. Vad är det för dårar?!

Jag har svårt att förstå hur man kan under krig eller i sin religions namn eller i ett inbördeskrig få lov och att kunna döda en annan människa, små barn, vad har de gjort för ont i livet.

Bakom den värsta terrorn ligger oftast makt och pengar, men också religion. Alla har vi hört om Islam och rättrogna. Dessa i religionens namn gör bara som det kristna gjorde en gång. De dog också martyrdöd och dödade i religionens namn.

Hur får man stopp på eländet? Så länge det finns människor i vårt samhälle som tycker om våld, som vill ha den makten att bestämma över andra, eller tar sig den makten. Till dem som säger till en annan att du dör i martyrdöden och kommer till paradiset. Varför tar inte då denne person på sig ett bälte av bomber och blir martyr? Nej, det har du aldrig läst om. Det är oftast någon fanatiker, eller en fattig själ som gör det för sin familjs skull, eller ... Ja, det finns alldeles för mycket eller och frågor.

Därför lägger jag in en regnbåge som för mig är väldigt vacker. För mig betyder den drömmar och kärlek. Detta budskap önskar jag alla.

Jag blev telefonintervjuad av Aller media, vilket innebär att en tidning som exvis Hemmets Journal med flera veckotidningar ingår i denna grupp.

Det gällde något som heter Ålderism. Jag var med för snart ett år sedan. För en vecka sedan ringde journalisten.

Jättekul om jag kan komma ut med min erfarenhet som skedde för många år sedan. Så här ser fotot ut som jag kommer att ha med i tidningen.

Fortfarande finns ålderism ute i vår värld. Kvinnor ska alltid se ut som tjugofem. Många opererar sig för att, som de själva tror, se bättre ut. Ingen vill se gammal ut. Jag har funderat och tänkt länge på det, nja kanske inte riktigt, men ibland har tanken dykt upp. Redan som tonåring tyckte jag att det var vackert med rynkor, för rynkor visade en livstid av erfarenheter. Det är inte utseendet som lyser om en, utan oftast kommer det inifrån - själen. Nu undrar du kanske vad jag menar. Jag har sett både vackra kvinnor och män, ibland ser man dem inte på grund av ingen utstrålning. Däremot har jag träffat personligheter, kanske inte alltid vackra, men dessa personligheter har utstrålningar med värme och charm, de blir för mig mycket vackra. Det är utifrån ens egna ögon som talar om vem som är vacker. Jag har träffat på vackra människor, en del har varit rent av elaka - för mig blir de då fula och sådana vill jag inte umgås med.

Du som inte anses vara vacker, du är vacker - på ditt sätt. Glöm aldrig det!

Ha nu en underbar dag, som bara du kan ha. Våren är på gång och alla möjligheter finns därute. Du kan ta långpromenader, lyssna på fåglarnas sång, se blommor, eller allt växande. Det är inte för att jag har blivit äldre jag uppskattar naturens under, detta har jag gjort sedan barnsben. För mig blev det ett äventyr att bara vistas ute.

Författare Lill Lindbäck