Senaste inläggen

Av Lill Lindbäck - 10 maj 2019 08:59

Bensinpriserna i sig är inte höga, men det är dessa olika skatter som tas ut. Jag har googlat på det och hittade ett ställe (kollade inte vem som hade skrivit om det) där visades en cirkel på de olika skatterna. 64,1 % är olika skatter. Förr togs detta ut och gavs tillbaka med tanke på miljö och vägbyggen. Det har startats ett facebookuppror mot höga skatterna. Likaså är vägtullarna i Göteborg som skulle gå tillbaka till göteborgarna i form av vägbyggen osv. Idag går bensinskatterna och vägtullarna till allt möjligt, men inte dit de verkligen skulle. Staten roffar åt sig alla skattade medel för att ge ut, men inte till de som mest behöver, som sjukvård etc. Jag har läst artiklar där föräldrar får ta hand om sitt multifunktionshindrade barn. Hjälpen har dragits in. Det finns inga pengar.

Jag är så trött på att flyktingar ska få all hjälp, ja givetvis ska vi hjälpas åt, men sedan på det har anhöriga rätt att komma hit. På många ställen i världen är det inte krig. Många kommer hit och väljer helst Sverige för här finns bidrag. Det finns folk som lämnar andra länder för att de får mer bidrag och hjälp här. Andra länders befolkning skrattar åt Sverige, de förstår inte hur vi kan ösa pengar över dessa flyktingar, en del är inte ens nöjda. Jag tänker på dessa som kom till Sverige för ett antal år sedan, fick barn och mer. Dessa personer har aldrig jobbat här.

Skatter är ett fantastiskt sätt att hjälpa nödlidande, exvis flyktingar, sjuka, arbetslös, ensamstående och äldre. Ingen skulle behöva tigga i Sverige. Så kom nya generationer och nya svenskar som anser att de har rätt till all den hjälpen och ibland har de rätt.

Jag fick lära mig att kämpa, att skaffa ett jobb, spelar ingen roll vad det var för jobb bara jag fick in pengar. Givetvis var det viktigt för mig. Nu var det min tur att betala hemma så att mina föräldrar efter fyra barn kunde få en guldkant på tillvaron.

Är du sjuk eller sjukpensionär - givetvis ska du ha hjälp. Alla kan bli sjuka, en del i hemska sjukdomar eller efter födsel, olyckor eller en sjukdom bli helt handikappad, dessa ska ha all hjälp de behöver.

Vi människor är olika. Jag är stolt och vill klara mig, men skulle det gå åt skogen kan jag gå till sociala och få hjälp, men ... det får jag förstås inte.

Jag tänker på alla de där som utnyttjar allt, en del jobbar svart och är sjukskrivna eller går på a-kassan. Tänk om ingen utnyttjade bidragen, förutom de som verklgen behöver, då kanske vården och skolor ha fått bättre löner och mer personal. Men många tänker så här; jag skiter i andra och tänker bara på mig själv.

Ju mer åren går, desto mer känner jag med den erfarenheten jag har fått att bidrag är inte alltid bra. En lat person blir latare. Den som kämpar för att få det bättre har ibland otur, men ofta kommer en lösning. Jag känner ett flertal personer som har kämpat och fått det bättre. En del har sparat och gått kurser, en del i skolor osv. Bra gjort!

Vi är alla olika och vi har olika bagage med oss i livet, men inget är gratis. För att få våra drömmar måste vi kämpa. Så är det bara. Ingen som har upplevt sin stora dröm i livet har fått drömmen genom att sitta hemma i soffan och gnälla. Det finns givetvis människor som inte kan kämpa för att det finns för stora hinder i vägen. Det förstår jag.

Lyxfällan är ett program som visar upp hur människor bara handlar och handlar på kort, men alla vet ju om att pengar måste finnas. Man måste ta ansvar över sin ekonomi. Inte kan jag gå och säga; ojdå, menar du att jag ska betala själv?

Nu har jag återigen varit lite irriterad över ekonomin.

PS! Angående miljön. Läste förut att miljöaktivister har kladdat på Riksdagens hus. Undra om målarfärgen eller vad de använde är miljöcertifierat? Är det inte det säger de alltid att de gör det för den goda sakens skull.

Ha nu en fantastisk dag! Det är ju fredag idag. Helgen kommer stormande fort och med det menar jag att lediga dagar försvinner extra fort.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se


Av Lill Lindbäck - 8 maj 2019 17:22

Jag tror att jag blundar för dessa viktiga samtal inom politik och miljö. Varför? Jo, i alla år skanderas det exakt samma saker och det händer inget. Jo, det gör det. Men ta exempelvis i äldreomsorgen. Dåligt betalt, dåliga arbetstider, dålig personaltäthet, en del timkollegor dyker inte ens upp. Högre lön och mer personal kan göra det bättre. Det är roligt, men också tufft att jobba med äldre, samtidigt ger det mycket. Man får aldrig glömma det. Samtidigt vill alla ha en lön vi kan leva på. Med obekväma arbetstider får vi upp lönen, men grundlönen borde vara bättre. Arbetet med högre löner och mer personal blir attraktivare.

Detta var bara ett exempel av alla där det i kommun och landsting behövs mer personal. Inte sparbeting som nu görs på många sjukhus. Svårt att komma fram på vårdcentraler och väntetiderna är långa. Detta är alltså en socialdemokratisk regering. Hallå???

Miljö. Inom miljön finns det stora grupper. Se nedskräpning ute, exvis cigarettfimpar. I dessa finns det mängder av gifter. Allt plast och metaller som slängs. Båtar, rostiga är en del. Vissa stränder är varje år nedskräpade. Bussar, lastbilar som kör miltals av gods. Flyget tjatar alla om nu. Är den en så stor miljöbov när vi även har i Europa och dess tunga industrier. När det är vulkanutbrott på andra sidan jorden flyger partiklar långa vägar. Bilar är givetvis miljöbovar också. Våra färgade kläder är bara en av alla miljöbovar.

Datorer, tv-apparater, elapparater, som exvis batterier till bilar och alla andra slags batterier.

Det finns en uppsjö av olika artiklar och miljöbovar i allt. Ja, jag flyger och kommer att fortsätta med detta. Jag kör bil också och åker dessutom buss, även spårvagnar.

Nu är det färdigtjatat från min sida.

Ha nu en skön eftermiddag och kväll.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 6 maj 2019 17:08

Det har gått ett tag då jag går in varje dag och tittar efter lägenheter. Nu ska jag bo hos min syster ett tag och då kan jag välja när den dagen kommer. Jag har sökt runt 300 lägenheter och har insett att jag ingen chans har - inte än. Om runt 1-1.5 år tror jag att det blir lite lättare.

Lägenhetspriserna börjar stiga alltmer och varje privatvärd bygger och ändrar om sina lägenheter till moderna. Visst, det är jättebra och fräscht, men så dyrt. Ja, då får vi inte glömma att de tar hyran gånger 2,5 för att se om du har råd att hyra den. Det gäller att du har eller skaffar en hög lön. Så kommer den dagen då du hittar den perfekta lägenheten, den ligger bra och bra i pris. Några år senare kommer kallduschen, de ska bygga om och vips får du runt 2000:- högre i hyra.

Bara en tanke jag fick när jag kollade lägenheter och den tanken har jag skrivit om tidigare. Suck

Hälsningar

Lill Lindbäck

Av Lill Lindbäck - 5 maj 2019 10:27

Jag läste aldrig inlägget, bara rubriken. Sonen tycker till om sin mamma för att hon gör allt för att se ung ut. Det är aldrig fel att se ung ut. Nu går mina tankar över till hur långt man är beredd att gå för att se ung ut.

Jag börjar bli äldre, inte i tanken, men i utseendet. Det visar bara att jag har erfarenhet brukar jag säga. Så här långt vill jag inte operera mig, inte heller ha botox i ansiktet. Pengarna använder jag hellre till ett restaurangbesök eller sparar till en resa. När vissa vill se unga ut glömmer de att med tiden kan detta botoxandet se plastigt ut. Personligen anser jag det. Har sett på vissa B-serier där till och med mormor ser lika ung ut som det vuxna barnbarnet. När de pratar och skrattar händer inget i ansiktet. Likaså förstorade läppar och plutmunnar, i mitt tycke stirrar jag kanske på en del. Det är verkligen inte meningen, men har man så skev uppfattning om sig själv? För stora läppar är inte snyggt. Är det nu man pratar om robotar? Var går gränsen för att se ung ut? Finns det en gräns?

Ja, jag vet att jag är löjlig, för visst får var och en göra som den vill. Det står jag för. Om man mår bättre för att operera häng, bröst och för mycket rynkor är det upp till var och en. En del vill ha mindre byst och en del större. Vi tycks aldrig bli lycklig mer än skönhetssalonger och plastikkirurger, de lever på alla dessa personer.

Jag har också sett program från USA där två läkare opererar skönhet. Jag förstår verkligen att en del behöver få hjälp och mår väldigt dåligt. De kanske är födda med en missbildning, eller råkat ut för en olycka. Sedan kommer en del in för att för tredje gången och vill ändra samma kroppsdel. En del kommer in för att de vill likna en docka, djur eller annat.

En del personer måste läkarna tacka nej till. Och jag förstår det. De har absolut en psykisk åkomma som de behöver hjälp hos psykiatrin. Vissa blir aldrig lyckligare och i vissa fall, tyvärr, tar de sitt liv.

Då undrar jag, varför är det så viktigt att få se ung ut. Genom åren blir det ett naturligt slitage. Jag tycker om äldre människor och deras rynkor. De är vackra.

Jag vill bara nämna att den största lyckan ska du hitta inom dig. Acceptera vem du är, det är viktigast i livet. Och livet är inte rättvist. En del blir smala, andra tjocka, vissa blir vackra, kan sjunga fantastiskt och har de högsta betygen. De får alltså allt. En del föds med ett helt annat utseende. Det är en gåva att få allt, men uppskattar man alla gåvor?

Vad jag egentligen ville påpeka är att lyckan kommer inifrån och den märks utåt. Det är då man säger att skönhet kommer inifrån. Idag vet jag inte vad skönhetsidealen är för människor.

Själv är jag en äldre bohemaktig person, som ibland kan klä mig fint och se fin ut, ibland ser jag ut som en skräphög både till klädsel och utseende, men en sak vet jag, jag är en lycklig person. För att vara en lycklig person får man söka sig själv, hitta sig själv och det kan ta tid, men så är livet.

Vi har olika personligheter. När jag var barn och tonåring, även äldre, fick jag alltid höra att jag var söt. Vet du, jag blev alltid generad och tyckte inte om det. För mig var det viktigast vem jag var och det redan som barn. Vissa människor söker uppmärksamhet hela tiden och blir aldrig nöjda, det är inget fel i det heller. Vi är olika.

Med det vill jag önska dig en fantastisk dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 4 maj 2019 11:08

Jag har efter en inrådan, av min väninna Helena, köpt en Kärcher fönsterputs. Den var bra, väldigt bra. Visserligen missas det ändå, men blir så mycket bättre och enklare att tvätta fönster. Snabbt går det. Nu har jag en dusch och en som tvättar i samma apparat, nästa är en apparat som jag skrapar med och den suger åt sig vatten. Jag har också lite papper för det kanske är jag som inte gör perfekt. Inte heller finns det perfektion bland alla apparater. Den här är lättanvänd. Inte en himla massa tvätt och tork över fönstret. Sedan ska det dammas och damsugas.

Måste också spela på hästarna. Min tur med V75. Vi är tre tjejkollegor som spelar ihop.

Ett måste är också promenader. Snart är det dags - Barcelona.

En sak till; Frölunda ishockey tog guldet. På Götaplatsen i Göteborg stod det nära 40.000 i publiken och jublade. Det var skön stämning. Jag var inte inne själv, men såg inspelningar från det.

När det är färdigstädat ska jag inte göra så mycket mer idag. Man behöver ta det lite lugnt och det tänker jag göra. Måste bara hålla hemmet uppdaterat till visningarna. För då går det fortare att städa inför den.

Min förkylning har nu hoppat över på min man. Nu går han och snörvlar. Hoppas att jag inte har smittat någon på jobbet. Tänkte bara att det var en vanlig förkylning, men jag visste inte först om det var en pollenreaktion. Tog ledigt förra fredags natt och trodde att jag blev okej senare på kvällen. Under lördagen satte förkylningen igång mer och det med snuva. Visste innan att under helgen hade jag svårt att få tag på en som kunde gå in. Jag gick till jobbet. Min kollega, som ett tag har blivit förkyld, när han har varit långledig, som han nu är, hoppas att han klarade sig.

Det var allt för idag. Inget spännande alls.

Ha det gott!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 3 maj 2019 14:00

Jag är den förste att hålla med om det. Que? Ska vara spanska för, va? Nada - inget, jag tappar fokus, kommer inte ihåg ord. Glömmer ganska snart olika saker. Ska hämta något, stannar på vägen och minns inte vad det var. Ja, nu tror du att jag säkerligen har en demens på gång. Usch, hoppas jag inte, det är en grym sjukdom.

Jag arbetar natten och ibland går det inte att sova. Vissa gånger när jag går på kan jag inte sova på eftermiddagen och då kanske jag har gått upp vid sjutiden. När jag kommer hem vid kl 7:30 svimmar jag av, nästan, och sover djupt i 4-5 timmar. Nästa morgon blir det likadant och kanske den tredje natten. Sammanlagt har jag kanske sovit 14-16 timmar på 3 nätter. Då kan jag lova att jag tappar fokus och minnet är som ett troll, såll. Vet ordet, men kommer inte ihåg. När jag har fått vilat ut då kommer minnet tillbaka igen.

Kommer utsökt att tänka på dessa som ständigt är igång, som ständigt har bråttom, som sällan sover den tid som behövs och jobbar alldeles för mycket, de kan ligga i riskzonen. Nu kanske det inte alls stämmer in på din personlighet. Älskar dessa program när folk söker en annan livsstil, bostad, i ett annat land, med fokus på att ta det lugnare i livet. Många i ett av programmen kommer från USA, alla säger detsamma; jag jobbar runt 70-80 timmars vecka. Självklart finns jobb som har mycket lägre timtal per vecka, men är du högre utbildad, som exempelvis advokat, glöm 40 eller 50 timmars vecka. Ofta har de en säng bakom något skynke. Min kusins man jobbade på det sättet. Jag jobbar gärna över, ställer upp för företaget eller kanske sparar pengar till något jag vill ha i livet, en resa eller något till hemmet. För mig är fritiden viktig. Fritiden gör att du kan ta det lugnt eller göra något du tycker om. USA är ett drömliv för dessa personer som har bra jobb, frisk och kan jobba hur mycket som helst, då kan du också tjäna hur mycket som helst. Tycker att Sverige kan likna USA i det fallet. Skillnaden är att många får betala sina försäkringar i allt vad det innebär själva. Och det är en väldigt stor kostnad för plånboken. Vi kan ha höga premier, men de kanske har den dubbla. Här stressar vi på jobben extremt mycket för arbetsgivaravgiften är hög och då blir vi en större kostnad. I USA är den väldigt mycket lägre och då har arbetsgivaren pengar att ha mer personal.

Jag vill inte prata dåligt om ett land. De flesta är bra på sitt sätt, även Sverige, alla har något också som är dåligt.

Nu ska jag titta på en "Plats i solen" och drömma mig bort en liten stund. Då kan jag vakna till i lugn och ro. Sedan har jag lite att göra.

Ha så trevligt resten av kvällen.

PS! Frölunda ishockey vann SM-guld i natt. Så himla kul!!!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 30 april 2019 08:58

I en yrkeskår ökar alltså självmorden. Jag kan förstå poliser när det blir för mycket av allt. Terror, våld, hårda demonstrationer och framför allt hemska och ständigt fula ord av människor från gatan. Gula västarna, om jag kom ihåg namnet rätt, hade skanderat att polisen skulle ta sitt liv. Detta trodde en del höga tjänstemän kunde vara skulden. Jag tror inte att det är så lätt att ta sitt liv.

Nu undrar jag lite djupare. Har polisen i Frankrike en för stor arbetsbörda att de inte mäktar med? Det allra viktigast är tid för samtal med kollegor, psykologer och chefer. Får de hjälp med detta?

Självmorden ökar. Om man får vara med om för mycket hemska saker, som terror och bomber, där små barn hittas lemlästade. De kanske får bära en kvinnokropp, som saknas delar av och får höra att hon lämnade efter sig tre små barn. Polisen själva är människor och även dessa har barn. Att få vara med om grymma saker gång på gång, då är det oerhört viktigt att dessa tjänstemän/kvinnor får inre tjänst eller byta område till ett lugnare. Sedan blir de förstås utkommenderad till områden som de inte längre orkar med. Man säger inte nej, för då får kollegorna problem. Att ständigt bli utsatt för hård press tar en människas ork slut. Kanske familjen får en ökad press med tanke på hårda demonstrationer. Det har vi läst om här hemma att en del poliser har fått en hotbild ifrån olika aktörer och detta gäller deras familjer. Pressen blir ännu högre. Allt är relativt och är inte alltid så lätt att förstå. Höga chefer har inte fötterna på jorden, de befinner sig en bit ovan och ser på. Då är det lätt att påpeka om självmord och dessa demonstrationer ifrån Gula västarna.

Vad jag ville framföra är att ingen yrkeskår borde ha personal som har ökad självmordsfrekvens. Det är skrämmande vilken utveckling. I alla yrkeskårer finns människor som är deprimerade och tar tyvärr sina liv, med det menar jag i hela samhället. Men i en enda yrkeskår är det ganska många som tar sitt liv. Jag vet inte hur det ser ut egentligen i det franska samhället mer än det jag läser.

För mycket krav, stress och press kan sänka människor. I vården och bland annat på äldreboenden, jag arbetar på ett äldreboende, har dagpersonalen väldigt mycket krav och ska hinna med så mycket som möjligt. Löneförhöjning heter numer prestationslön, du ska prestera. Det är självklart för mig att man ska prestera på sin arbetsplats. Jag får min lön för det, men när kraven blir för höga tar en dag orken slut. Det är slitsamt, samtidigt vill jag påpeka att mitt arbete känns tacksamt. Hur skulle en sjuk människa klara sig utan oss som jobbar där?

Ibland har vi roliga samtal, ibland eftertänksamma, ibland är det en psykisk åkomma, det är hela tiden olika bilder. En annan dag ska jag ta upp vad en undersköterskas jobb är på ett äldreboende.

Idag lyser solen över Göteborg. Ha nu en fantastisk dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 27 april 2019 12:56

En arbetskamrat ställde upp och jobbade en natt för mig. Jag har känt mig förkyld, men inte värre än så. Det värsta var att det kliade i hals och öron, ögonen klarade inte ljus, då sprängde det i dem och i huvudet. När jag åkte till stan i ett ärende tyckte jag att vägbanan gick i vågor. Innan jag åkte därifrån fick jag tag i min arbetskamrat. Det var skönt att det ordnade sig. Väl hemma satt jag och hängde framför teven, men jag hade ont i ljuset av teven också. Hämtade solglasögonen, men då såg jag inte texten.

När klockan var 18:35, nu skrattar du säkert, då kändes det som om något lossnade i huvudet och det tjocka försvann. Jag kände det tydligt. Konstigt. Ljuset för ögonen hade jag fortfarande ont av. Jag som alltid löser korsord eller liknande kunde inte ens tända lampan. När jag vaknade var även ögonen bra. Jag mår inte jättebra, men bra mycket bättre än igår.

He, he, jag är nog allergisk mot jobbet.

Det är när man har varit sjuk och är på väg att bli frisk, då känner man hur underbart det är att få vara frisk.

Nu har jag varit ute och gått. Behöver röra på benen.

Läste en rubrik i Aftonbladet. Ungdomar som gick på en hemlös. Jag klarade inte av att se hur dessa människor gick på en svagare person och de var två som slog honom, det visade övervakningskameror. Två ungdomar tittade på.

Jag vill bara nämna det, man anser att man inget har gjort, men man är ändå med. Gå ifrån sådana vänner.

Våld är något av det värsta jag vet. Jag vet att alla kan ta till våld om det händer hemska saker, men bara för att det är roligt eller för att någon annan ska respektera en person, nej, det är fruktansvärt. Alla värnlösa är det synd om, värnlösa är barn, men också kvinnor som blir misshandlad av en större person. Likaså om man är många som går på en person. Så fegt och så fruktansvärt. Jag har absolut ingen respekt för en sådan person.

Ha nu en underbar helg.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Ovido - Quiz & Flashcards