Senaste inläggen

Av Lill Lindbäck - Måndag 26 mars 10:31

Jag kan inte glömma denna kvinnan, hon blev bortgift med en mycket äldre man i Pakistan. Tyvärr missade jag de första minuterna. Jag googlade om jag kunde hitta denna kvinna på nätet, men det gjorde jag inte.

Tyckte Rani pratade om 12 år och kom från England, men jag kan ha missuppfattat detta. Vilket fall som helst blev hon bortgift med en man hon inte kände, en äldre man. Först fick hon en stor chock när de hade sex första gången, hon visste inte något, men inte heller var han ömsint. Ganska tidigt började han misshandla henne, hon fick fyra barn, två pojkar och två flickor. Ett femte barn dog i magen på grund av misshandel. Efter ett antal år försökte hon be sin pappa om skilsmässa, hon klarade inte mer. Nej, sa han. Det är din man. Du måste gå tillbaka.

Förödande, tänkte jag. Pappan har nu svikit henne flera gånger, den första är att gifta bort ett barn, det andra är att inte se tecken på att hon far illa, det tredje och värsta är att hon ber om hjälp och han säger nej. Det enda pappan gjorde som var bra det var att hans dotter skulle få gå i skolan, hon blev lärare och fick även ett arbete inom skolan.

Det går många år tills en dag sönerna började som fadern, de hade lärt sig och hört av honom, mammam var inget värt. Döttrarna nämnde Rani inget om då. Sönerna började också misshandla sin mamma. Nu var de tre. En dag kände hon att alla dörrar stängdes inom henne, hon orkade inte längre.

Jag kommer inte ihåg vem som upptäckte och förstod, jag tror att det var någon i skolan som hjälpte henne. Någon kontaktade henne och såg till att hon fick komma ifrån familjen. Rani som då mådde mycket dåligt tog inte sina döttrar med sig, för hon var död inombords. En person som är död vandrar med någon som tar ett tag om henne, som förflyttar henne, som pratar för henne, och efter ett tag fick hon komma till Sverige.

Det är i Sverige hon blev intervjuad. Rani började sitt nya liv, lärde sig svenska, som hon pratade väldigt bra. Här är hon också lärare. Varje peng hon får över skickas till döttrarna, den ena vill bli läkare av något slag, den andra barnpsykolog.

Ranis pappa hade nu hört av sig till henne igen. Det var efter flykten. Rani åkte till honom. Han satt ner på golvet, tog ett tag om hennes fötter och bad om förlåtelse.

Rani hade sagt, det är okej pappa, det är okej. När han ville krama henne tog hon bort hans händer och gick ut från hans liv. Hon har varken ringt eller träffat honom.

Här i Sverige ser hon inte tillbaka, hon ser nuet. Ensam i Sverige går hon sina promenader i stillhet och lever för sina döttrar. En lågmäld kvinna som hade sin värdighet. Kanske bestod värdigheten av att inte bryta ihop av ett liv med terror.

Mina tankar: Hur orkade hon så många år? Varför reagerade inte hennes föräldrar tidigare? Förr i Sverige var det också tillåtet med aga, som det hette. Kvinnan var värd det, även barnen. Mannen ägde dem. I Bibeln står det kvinnan ska lyda sin herre och man ... Usch!

Där ser man också hur viktigt det är för en kvinna att välja rätt man till sina barn. En man som är vänlig mot sin fru och sina barn både psykologiskt, trygghet och med ömhet.

Här nedan beskriver jag om hur kvinnor bör göra, det bestämmer inte jag, men tänk till.

Om du är en man som läser det här; den procenten av män är fantastiska. Ni är fantastiska.

Jag vill också nämna att det finns män som blir misshandlade, det jag har beskrivit här nedan kan lika gärna vara en man som är utsatt.

En kvinna ska gå om det blir misshandel, efter första slaget. När första slaget kommer slutar han oftast inte.

En kvinna ska gå om mannen är svartsjuk, om han tror att hon har en älskare nere i källaren fast hon bara tvättar.

En kvinna ska gå om mannen dricker för mycket, det kommer sällan eller aldrig att bli bra, eller bättre.

En kvinna ska gå när mannen överhuvudtaget har ett beroende.

En kvinna ska gå när mannen har en svår psykisk sjukdom till följd av och har psykologisk terror mot kvinnan.

En kvinna ska gå om mannen är kriminell, hur snäll och vänlig och högt älskad din man är av dig och barnen slutar det aldrig bra. Procenten är väldigt låg.

Jag tänker alltid på barnen. Barn älskar båda sina föräldrar, men att uppleva sina föräldrars förhållande och agerande mot varandra påverkar dessa för all framtid. Barnen lär sig vad föräldrarna gör. I Ranis fall lärde sig sönerna efter sin pappa, döttrarna lärde sig att böja sig och låta dem bli slagna. Nu vet jag inte om döttrarna blev slagna, hon nämnde inget om det, men de upplevde alla sina år i hemmet av misshandel.

En kvinna ska gå skrev jag. Du kanske kan rädda en man, men procenten är låg.

Till dig som är man, den största procenten är fantastiska!!!

Ha en underbar dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och författare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

ANNONS
Av Lill Lindbäck - Söndag 25 mars 10:37

Sent igår kväll hämtade jag min man som var hos en vän. Hemma låg dimman som en spännande film, det kändes lite obehagligt att köra. Tänk om en bil körde väldigt sakta på grund av dimman. Plötsligt dyker den upp och man måste hinna bromsa. Nu var inte dimman så tjock, men alltid när dimman tar över jorden och välver sig in och överallt minns jag en händelse.

Jag var runt tjugo år, var på väg hem från att ha hälsat på en kompis. Då låg dimman på, den var riktigt tjock. Jag kommer ihåg ännu hur jag försökte, inom mig, att vifta med handen för att kunna se. Jag såg trottoaren framför mig kanske en-två meter. Plötsligt dyker det upp en man i dimman och frågade var Värmegatan låg. Det hade jag ingen aning om för där jag bodde hade alla gator något med kalendern att göra, exempelvis Månadsgatan, Veckogatan osv. Men vad rädd jag blev. Jag vet inte om jag blev rädd för att ingen kunde se oss. Hade jag blivit tvungen att skrika, ljudet förvanskas i tjock dimma. Helt plötsligt övergår han till att vilja ha sex. Då sa jag bestämt nej, och gick därifrån. Försökte springa., men som jag beskrev det, dimman, det gick inte springa. Benen var som spagetti. Skulle han hitta mig i dimman? Hem kom jag till slut.

Det kändes som om vi var ensamma på jorden. Det kändes som om han kunde säga dessa ord, som han sa, för ingen såg, och ingen hörde oss i dimman.

Detta var min berättelse om en händelse som satte sina spår. Nej, jag är inte rädd, men varje gång dimman kommer då tänker jag på den gången. Mannen kanske kunde ta ett nej, men om han oväntat hade hoppat på mig?! Jag var oförberedd på att någon annan än jag var ute i dimman.

Ha en skön söndag. Hoppas att solen lyser på dig också.

Lill Lindbäck, undersköterska och författare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

ANNONS
Av Lill Lindbäck - Fredag 23 mars 10:26

Ja, jag får  mängder av sexmejl från kvinnor. Tack och lov att min mejl spärrar alla dessa. Jag tömde häromdagen och städade på mejlen. Tidigare hade jag glömt dessa spärrade och gick in för att även städa där. Slänga, som det heter. Det var inte bara sex, utan all annan skräp som du har vunnit pengar ... Hallå?! Jag har inte ens spelat någonstans. Så många som försöker att lura människor.


Idag för övrigt kommer min dag att bli ganska skön. Jag ska skriva läsa mitt manus, om ett par veckor är jag ledig. Då ska jag försöka bli färdig. Tror att denna blir spännande - också.

Som sagt, jag läser igenom, kanske ändrar och sedan för att lea upp kroppen blir det en skön promenad. Vem vet, lite teve på det. Är lat ibland, särskilt om jag har jobbat då är det skönt med en latardag.

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och författare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Tisdag 20 mars 15:34

Så fantastiskt livet känns speciellt när himlen är blå. Ja, jag vet och förstår att när man inte mår bra spelar vädret ingen roll, men ... Visst är det lite lättare. Mars månad är början på min känslotid, för kylan kan sitta kvar, snön kommer i tid och otid. När solen lyser börjar isen smälta. Går jag på en träningsrunda eller bara en skön promenad och solen lyser, då blundar jag och låter solstrålarna omfamna mig. Vintergäck och snödroppar börjar titta fram. Otroligt hur små vackra blommor kan överleva. Grannens snödroppar solade sig under hennes höga buskar, så kom snön och kylan tillbaka, gömde blommorna. Varje gång jag går förbi kikar jag om blommorna visar sig. Jodå, de tittar fram när snön smälter. Underbart! Andra vackra blommor är självklart tussilago, blåsippa och vitsippa. Hela skogen fylls, speciellt av vitsippan.


När jag träffar min nattkollega ska hon få en kortroman av mig, Hämndens Änglar.

Det är en thriller som handlar om en ung intelligent kvinna, som i sin skoltid blev mobbad på grund av sin intelligens. Hon gick till en psykolog för samtal, i väntrummet fanns en annan ung kvinna, de två blev vänner. Åren går. En dag läser hon en annons i en tidning om mobbningsoffer som träffas. Efter många om och men gick väninnan och hon på en av dessa. Nu blev hon fast besluten att fortsätta dessa möten. Styrkan inom henne växte med nya vänner vann de världen tills den dagen hon landade hårt på marken. Det de gör är inte rätt, de skadar andra människor. Vissa som de hämnas på visar sig inte stämma. Nu börjar hon försöker hon gå ur gruppen, men väninnan visar upp en ny sida - elak, hånfull och avundsjuk. På grund av dåligt självförtroende som snabbt kom tillbaka gick hon en gång till och en gång till. En dag blev det för mycket ...

Ha en underbar dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och författare inom genren thriller och thriller medialt

www.lill-lindback.se

 


Av Lill Lindbäck - Måndag 19 mars 10:33

Här finns stora pengar att tjäna på porr. Nu gäller det inte vuxna, utan stackars barn i olika åldrar. Detta program utgick från Filippinerna.

Stacey Dooley håller i programmet och är riktigt duktig. Hon pratade med poliser, fick samtal med sådana som sålde barn, fick ifrån polisens sida se porrsidor på nätet och då var det något som heter cybersex, det utgår ofta i hemmen eller någon som har köpt barn - återkommer strax till det. Barnet får visa upp sig, mannen (troligtvis) ingen ser honom, säger vad barnet ska göra med sig själv och han tittar.

Likaså var det hos en psykolog som hade aggressionshjälp för utsatta barn. Barn som fick hjälp dit oftast från polisen. Man fick se hur det gick till. Madrasser fanns på väggarna, likaså på golven. Barnen fick slå och slå, de skrek högre och högre, hoppade och slog. Psykologen fanns där hela tiden och pratade med en lugn röst. En kvinna, nu 18 år, berättade att hon mådde så mycket bättre efter dessa övningar. Psykologen själv hade som barn varit utsatt för svår misshandel och hade fått denna hjälp. Denna Stacey pratade mycket med en kvinnlig journalist som berättade en hel del.

Vuxna som arbetar och försöker hjälpa barn, de var många, men tyvärr är fattigdomen stor. Föräldrar säljer sina barn och vet att barnen kommer att bli drabbade. Något större barn runt 11 år och uppåt tror att de ska få åka till ett jobb. Självklart tror ingen att de ska bli utsatta för sex. Ett barn berättade att hon var tvungen annars fick de ingen mat. Hungern tvingade dem att göra saker de inte ville. Mycket kränkande!

En stor procent av sexköpare och cybersexköpare kommer från andra länder. De utnyttjar fattigdom och små barn. Det är förfärligt. Jag hade svårt att se programmet. Det sista jag såg var ett tillslag mot en cybersexlägenhet. Ett yngre par hade köpt 6 småflickor som de skulle sälja. Kvinnan utbildade sig till sjuksköterska. Fattar du? Sjuksköterska?

När polisen, lika många män som kvinnor, stormade lägenheten grät barnen högt. Men de skulle få hjälp berättade en kvinnlig polis.

Här är sanningen för människor i dagens värld. Fruktansvärt.

Ha en bra dag därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och författare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Söndag 18 mars 10:15

Först ska jag på en långpromenad i detta underbara väder. Tänk vad en blå himmel och sol betyder mycket. Jag känner mig piggare, fast jag är trött. Min man har troligtvis haft influensa. Jag hostar bara lite.

Nästa steg i mitt program blir längdskidåkning kl 11:30 på TV1 och sedan kl 12 på 4:an skidskytte. Sedan ska jag skriva i mitt manus som fortfarande inte är klar. Jag ändrar på småsaker och läser igenom. Om ett par veckor är jag ledig en vecka, då hinner jag med mer.

Jag är ambivalent, ska kanske inte använda det ordet för det innebär inte att jag velar fram och tillbaka, utan det innebär att man verkligen inte kan bestämma vad man ska göra. Jag blev osäker på ordet, hittade det inte i svenska akademins ordlista. Nu blev jag fundersam. Hittade inte ordet, men på ordbehandlingsprogrammet Word fick jag fram synonymer på ordet: Kluven, tveksam, osäker och vacklande mm.

Varför jag sökte ordet är för att jag vet inte om manuset ska skickas in eller om jag ska fortsätta med att vara egenutgivare. Skickar jag in får jag vänta i flera månader. Bra; ja, då hinner jag börja på nästa del, dåligt; trädgården börjar växa och jag måste gå ut - timmarna går därute.

Ha nu en fantastisk dag!

Sitt inte framför datorn och låt tiden gå. Därute i det blå finns mycket att se, bara du vill se.

Lill Lindbäck, undersköterska och författare inom genren thriller och thriller medialt

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Lördag 17 mars 09:32

Spelberoende är som alla andra beroenden, men att leva med en sådan är ett helvete för den drabbade, eller rättare sagt för båda i ett förhållande. Det blåljugs rätt upp i ansiktet, man gömmer det man håller på med. Kanske inte kommer hem när man skulle. Ekonomin tuffar rätt åt helvete rent ut sagt. Nej, jag lever inte med en spelmissbrukare, inte heller är jag en spelmissbrukare. Erkänner ärligt att jag är för snål för det. Jag vill leva livet, resa och ha råd att handla mm.

Min svåger var och är det. Jag tror att det sällan går över. Även den som är drabbad lever i ett liv av lögner som man till slut inte vet vad som är sant eller inte. Skulderna ökade hela tiden och blev till ett skuldberg. Han levde i ett liv av att låna pengar här och där. Ett liv av lögner där familjen drogs in, där en mamma jämt jobbade för att få ihop ekonomin, där en mamma lånade pengar till mat. Varför hon inte gick sin väg? Det gör oftast inte en misshandland kvinna heller, inte heller någon i förhållandet med alkohol eller drogmissbruk. När min svåger drog in pengar fick hon en hel del, därför stannade hon kvar, när det gick åt helvete stannade hon också kvar, och lite till, och lite till.

Jag tror att det blev så att jobba och få in pengar till hyra och mat blev det viktigaste. Barnen måste ha mat, barnen måste ... osv

När du vet att någon är en spelmissbrukare - låna inte ut pengar. Försök att få personen att förstå och hjälp till med att den får hjälp. Ja, jag vet, personen ifråga inser inte, eller anser sig inte behöva hjälp. Sååå mycket pengar spelar inte denne personen för.

Jag satt framför teven redan på eftermiddagen igår. Lyxfällan började och jag tittade på detta. Där fanns en ung man som en gång hade vunnit 20.000:-/månad i 20 år, tror jag det var. De var två som delade på vinsten - 10.000:- Han var underskötersköterska och fick ut runt 14.000 eller mindre. Undra om han jobbade heltid?! Okej, så blev det så att han träffade kvinnan i sitt liv och fick en dotter, nu 1 år gammal (under programmet).

Killen sa att han hade lovat sin sambo att bara spela för 200:-/vecka. Skulderna hade börjat växa alldeles för mycket. Killen sa även till Lyxfällan att han spelade för denna summa. När det summerades olika konton och de såg över var pengarna gick visade det sig att killen spelade för 10.000:-/månad. Alltså ljög han även för sig själv.

Men, för mig var det underligt. Det räckte att han gick in på sitt bankkonto och kunde se varje post. Så vem ljög för sig själv. För mig är det löjligt. Lika löjligt med en alkoholmissbrukare där den ene partnern hittar tomflaskor gömda här och där. Varför gömmer man flaskorna då?!

Det sista jag vill nämna; har du sett spelreklamen på teve? En kväll såg jag från 6 olika företag. Reklamen pågår i tio sekunder eller mer, i och mellan programmen. Sedan på nätet, i tidningar. De måste tjäna bra med pengar på alla som spelar. Inget är gratis. De lockar med gratiserbjudande och en del fastnar i skiten.

Du trampar ner i en gyttja, som känns som kvicksand. Vill du hjälpa? Når inte hjälpen fram? Ljugs det fortfarande? Lämna denne personen. Ditt liv blir ett livslångt arbetande, för det mesta utan semestrar och andra nöjen. Du arbetar, den andra spelar. Passa dig för att denne personen kan låna pengar i ditt namn, låna av alla vänner och föräldrar. Det är så synd om denne, och då vill man hjälpa. En missbrukare ljuger rätt upp i ansiktet, den gör allt för att få spela.

Tänk på dig själv om det inte går att hjälpa. Härmed avslutar jag detta inlägg.

Ha en fantastisk dag! Solen lyser därute.

Lill Lindbäck, undersköterska och författare inom genren thriller och thriller medialt

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Fredag 9 mars 16:33

Till dig som är ungdom! Tänk dig för. Män/killar/tjejer som du litar på kan förändras. Det finns droger och andra mediciner som kan göra någon illvillig. Någon vill locka med dig någonstans. Du känner pirret av spänning och skulle vilja, men ... Vad är det som håller dig tillbaka? Du lockas väl inte av banala saker som; Du är vacker. Jag ska göra dig till fotomodell/skådespelare/stjärna. Dessa män/killar som lockas av unga flickor kan vara din granne, föräldrarnas vänner, dina vänner - eller helt enkelt en okänd. Kan det vara så att du har en kille/tjej på facebook eller andra sociala medier och har blivit din vän, är han/hon verkligen den han/hon utger sig för? Finns många som utger sig att vara någon annan.

Min pappa sa alltid att jag skulle inte lita på män, då hette det fula gubbar. Vem är ful för mig/dig? Finns många som ser bra ut och är vänliga. Han sa också att man aldrig skulle följa med en man/kille ensam, eller kanske bara du och din väninna till ett rum, hotellrum eller en källare. Själv hade jag vansinnigt kul med mina manliga vänner. De var alltid respektfulla och snälla.

Nu kan man inte gå runt och misstro det manliga släktet. Jag har nästan aldrig gjort det. Men ifall att. Den där känslan. Ett sinne, ett sinne som kan lura dig i rädsla, eller så är det så enkelt att du faktiskt känner en rädsla. Det är något som du inte kan ta på. Den kan vara ovan, men lyssna på ditt inre! Känslan växer inom dig att det känns fel. Blir du stressad kanske du vill fly, eller så hinner du inte ta ett avgörande. Testar du på alkohol? Droger? Då ska du veta att det tar bort detta sinnet. Den där känslan som gör dig rädd. En ungdom är oövervinnlig - ingen kan böja den, den överlever allt. Så ska det vara, för du är ung och det är en härlig tid. Men glöm inte känslan jag beskrev. Läs längre ned om erfarenheter jag råkade utför.

Jag undrar vad som har hänt med lilla My. Håller hon sig självmant borta? Är hon rädd? Är hon fasttagen av någon som håller henne gömd. Våldtagen? Är hon mördad? Grymt. Det är hemskt. Stackars tös, och hennes anhöriga.

Det som hände i min ungdom, blev inget allvarligt. Kunde ha blivit, för minnena finns kvar. Vissa andra är bortglömda.

Jag gick efter vägen på en trottoar i ett samhälle där jag hade bott, hade en kortkort klänning och boats på mig, 14 år gammal. Det fanns hyreshus runt mig. En bil saktade ned, en riktigt häftig bil. Han/killen ropade på mig, jag gick närmare, han frågade mig om jag kunde hoppa in i bilen och visa honom vägen. Då sa jag att jag inte hade en aning om var det låg någonstans. Då frågade han om jag ville åka med på en tur. Nu visade sig killen att han inte letade efter denna väg. Självklart dök varningar upp inom mig. Snabbt fick jag förklarat att min väninna bodde bakom huset där. Jag vinkade bortåt och började gå åt det hållet. Killen ropade igen och försökte övertala mig. Jag sprang bort och gömde mig. Det kunde lika gärna ha varit 2 män i bilen, den ene hade kunnat springa efter mig. Sådana idioter/galningar finns det.

Nästa händelse var i Göteborg, något liknande hände i ungefär samma ålder. Jag gick hem från torget på en gångbana. På en annan gångbana gick en man, då kunde jag inte tippa ålder för alla var gamla, han kunde ha varit runt 30 och såg bra ut. Jag kände hans blickar och han stirrande efter mig, då ökade jag på stegen och såg trots det att han kom närmare. Ja, det var väldigt otäckt. Då gick jag så fort jag kunde, mannen hann ikapp mig in i trapphuset där vi bodde. Dum som jag var skulle jag ta hissen, bodde 3 trappor upp. Mannen tog tag i mig och ville kyssa mig. Jag sa bestämt att han skulle släppa mig. Sa jag något smart då? Jag kunde prata för mig. Hade jag bara tur? Mannen kunde ha våldtagit mig i trapphuset. Han var mycket starkare än jag. Jag minns att jag inte hotade honom, inte skrek, utan var bara bestämd, visade inte för mycket känslor av något. Jag klarade mig ifrån allt förutom att vara fasthållen och bli kysst. Usch! Kränkningen var enorm. Tänk om mina föräldrar hade fått reda på detta. Jag vågade inget säga, då kanske jag inte hade fått gått ut. Men, tänk om det var så att mannen började följa efter mig dagligen. Prata alltid med någon när och kär.

Båda dessa gånger hade jag en oförklarlig känsla av fara.

Jag har också gjort många dumheter, men då har jag inte varit rädd. Varför kommer jag inte ihåg, men det är av dumheterna vi lär oss på. Tyvärr får en del lära sig för livet, ibland har man bara tur.

Lyssna på din hjärna. Lyssna inte på någon som håller på att övertala dig till något du inte vill. Eller så vill du, men tvekar. Det kan vara så enkelt att du inte känner någon rädsla. Jag vet att man kan öva upp sig i alla sina sinnen. Du kan det också.

Jag litade på många, men det fanns lika många jag inte litade på.

Lycka till!

Ha en underbar helg!

Lill Lindbäck, undersköterska och författare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se


Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9
10 11 12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ lill-lindback med Blogkeen
Följ lill-lindback med Bloglovin'

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se