Vad menas egentligen med en offentlig person? För mig är det kändisar, kungahus, idrottsmän, författare, filmskapare, med andra ord, alla som syns i sociala medier.

Häromdagen läste jag om Norges prinsessa, som har träffat en färgad man, även så idag. När hon visar upp sig med honom ser hon verkligen förälskad ut. Tydligen har hon använt sin titel, prinsessa, vilken titel egentligen, prinsessa. Jaha, och nu tyckte jag till. Detta rasar nu många norrmänn mot, eller om det är att hon är förälskad i en mörkare man.

Jag tänker även på Camilla Läckberg, som också får ta emot mycket. Nu har jag inte följt henne varken på twitter eller i annat flöde. Alla människor som säger något, alla som berättar något kan få sig en känga. De blir härmade, efterapade och vad de än gör granskar vissa personer dessa människor, de granskas hårt och granskarna skriver elaka kommentarer. Om detta är avundsjuka eller om människor måste ha något att tycka illa om någon och till och med mår bra av det. Jag vet inte. Tro nu inte att jag är fantastisk och aldrig skriver elaka kommentarer.

Jo, det kan jag, men inte personligt riktade. Visserligen kan jag kommentera dessa med mina vänner, men skulle aldrig skriva elaka kommentarer i sociala medier om exvis Camilla Läckberg.

Skillnad är personer som sticker ut, personer i sociala medier som är regelvidriga, de som klankar på andra och verkligen ser till att det går in hos den andre. Det tycker jag är avskyvärt. Vad vinner den personen på detta. Vem är den personen som anser sig ha rätt att skriva vad som helst om andra.

Varför nämner jag Camilla Läckberg? Jag tycker att hon är duktig, otroligt duktig. Många säger att hon inte skriver bra, men hon tjänar mängder av pengar. Då kan hon väl inte vara så dålig.

Folk får gifta sig med vem de vill, tjäna hur mycket pengar som de vill utan att folk ska kommentera. Jag vet, jag är inte rätt person att tycka till. Visst undrar jag när åldersskillnaden är för stor. Om jag var runt 30 skulle jag personligen inte vilja ha en 50-åring. Men det är jag. Andra får göra som de vill. Men eftersom jag tycker att åldersskillnaden blir så stor har jag alltid undrat varför jag är emot det. Huvudsaken att folk blir lyckliga utan att andra ska lägga sig i och försöka krossa deras lycka.

Jag minns att jag var barn, jag tyckte inte om när folk kom för nära mig. Som barn var jag söt och hade långt naturligt lockligt, ibland väldigt lockigt hår. Farbröder tyckte jag var söt. Jag avskydde dem, men de gjorde inget som jag kände mig kränkt över. När mina ingifta morbröder ville att jag skulle sitta i deras knä, för att jag var söt, ville jag inte, men pappa sa att jag skulle göra det. Usch, vad jag avskydde det. De drog i mitt hår pga lockarna.

Många gånger har jag undrat om mina känslor angående för stor åldersskillnad mellan ett par kommer därifrån. Varför är jag emot för stor åldersskillnad? Är det psykologi? Jag vet inte. Kärlek mellan ett par är viktigast, inte åren, inte sexualiteten, huvudsaken man mår bra i sitt förhållande.

Med ett ögonkast ut i verkligheten och från frukosten ser jag en blå himmel med små molntussar. Du som jobbar, du får ha det bra. Du som har semester, försök och njut av den.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Jag vet att bolaget Balder köpte upp husen där min svärmor bodde. De renoverade och byggde om. Priset på hyran höjdes med åtskilliga tusenlappar och detta är i en utsatt stadsdel. Först när jag såg det tänkte vem har råd att bo där? Kommer det bli sociala som tvingas hjälpa människor som är utsatta. Tänk dig då den höga hyran om sociala betalar för ett antal sådana lägenheter. Mer och mer pengar tycks gå till hyran. Nu läste jag i en mer populär stadsdel i Göteborg att hyran för en 70 kvm kostar per månad drygt 9300:-, därtill kommer el, bredband och kanske en p-plats. P-plats kanske man kan stryka för hyran är för hög. Eller? Alltså, hyran höjs allt ifrån 2000-5000:-/månad. Det blir ett stort hål i kassan.

Jag tänker på alla de, inkluderat mig, som har ett låglöneyrke, var ska vi bo i framtiden. Det verkar som om fler och fler bolag höjer hyran ordentligt efter en renovering, särskilt om det står stamrenovering.

Idag hinner jag inte skriva så mycket mer, jag ska packa in bilen med saker som ska skänkas och slängas på en Återvinningsstation. Där är det väldigt bra ordnat. Sådana som jobbar för ett ställe som säljer skänkta saker och överskottet går till att rädda någon i världen.

Det finns mer på vinden som ska slängas/skänkas, men sakerna är snart slut. Jag hade kunnat plocka ner mer från vinden, men i natt jobbade jag och igår sov jag inget. Givetvis får sömnen stryk och idag är jag vingelkantig. Sov tungt i 5 timmar. Jag ska handla lite, men är snart hemma igen för packning och att bära ner mer från vinden. Äntligen kan jag se vad som finns kvar att plocka med. Tyvärr har jag problem med ryggen och uppe på vinden kan jag inte gå rakt, därför blir det inga långa sessioner däruppe. Nej, nu börjar det regna ute. Jag måste springa fram och tillbaka, trappor upp till garaget, med otympliga saker som ska slängas. Men jag måste åka, för jag ska handla lite till middagen idag.

Jag har nog en regnjacka någonstans. Tyckte det lättade med regnandet, men det avtog bara lite. Nu ska jag byta om och börja mitt träningspass för dagen, alltså att springa i trapporna.

Ha det gott därute. Och du som har semester och drömmer om ljuvliga dagar, vilket jäkla väder du fick. Ibland kan det vara bra att inget göra. Kroppen och själ får vila från allt. Du kan inget göra.

Det här måste jag berätta först innan jag avslutar bloggandet. En gång åkte min man och jag på ett gammalt ångfartyg, litet, men lagom stort, vi åkte uppför Göta Älv och till Trollhättan. Mina ben ville röra på sig och det var svårt att sitta still, vi gick runt, men sedan kunde vi inget göra och  satte oss för att titta på utsikten. Så stillsamt, en sådan rohet, det fyllde själen och jag kände att något tungt lämnade mig. Och det var det som vi kallar stress. Vi människor är utsatta för ljud och upplevelser hela tiden. När vi då kommer ifrån det kan kroppen uppleva katastrof, för känslan av inget är i början hemsk, sedan måste man vänja sig. Det är faktiskt skönt.

Kom ihåg, när det är semester låt någon i familjen var eller varann dag bestämma vad som ska göras. Ha en vilodag eller två emellan. Låt inte en styra i alla beslut. Naturligtvis, har du småbarn blir det säkert lekparker och det varje dag, men unna din kärlek att åka någonstans själv och ha en heldag, nästa gång är det din tur. Man måste inte hänga ihop som klistrade själar, vi är olika och har drömmar som ibland går isär. Semestern är till för oss alla.

Så njut av dagen.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

Har inte kollat ovanstående på ett tag. Hinner inte på grund av flytt. Vill bara veta att man kan klicka på en bok och du kommer till bokförlaget Vulkanmedia.

www.lill-lindback.se

Jag läste om en som skriver för tidningen att kommunen borde införa gratis kollektivtrafik för alla. Låter toppen, då ökar förstås skatten - igen. Genast kommer en följdfråga. Hur ska alla som vill åka gratis då få plats? Mer bussar i trafik och mycket mer spårvagnar.

Givetvis är ovanstående tankar om gratis kollektivtrafik viktig, men hur finansieras detta och hur mycket kostar inköp av ännu fler bussar och spårvagnar. Behövs det nya hållplatser och spår får både bussarna och spårvagnarna? Då blir det en stor kostnad för oss göteborgare som redan är tyngda av Västlänkens miljarder som pumpas ut av skattepengar, pengar som först och främst kommer från vägtullarna och om de flesta vill åka kommunalt vem betalar för tullarna och alla dessa skatteintäkter.

Visst är det bra med att ställa bilen hemma med tanke på miljön. Med åren har jag blivit allt latare och tycker att det skönt att spara tid som blir när jag åker tur och retur, även då dörr till dörr. Jag sparar lite mer än en timma per eller kväll och morgon, eftersom jag arbetar natt. När jag går av ett arbetspass är det skönt att komma snabbt hem, men ibland åker jag kollektivt. Jag hade inte bil under många år utan åkte kommunalt vart jag än skulle. I väldigt många år bar jag hem stora kassar, ibland om det var fest eller födelsedag då fick jag gå/åka kommunalt två gånger för att få med allt. Oftast fick jag förbereda tidigt med att handla varje dag. Idag förbereder jag också, men nu har jag bilen när jag storhandlar.

Apropå bilen, vissa forskare från världens hörn säger att bilarna släpper inte ut lika mycket som förr. Gamla bilar släpper ut mer. Det är bra med miljötänk, men jag försöker tänka ut om det finns mer faktorer än bilar och flygplan som släpper ut gifter. Exvis skövlar storbolag skogar, säljer detta och säljer sedan ut marken. Träd friskar upp luften, träd är oerhört viktiga på vår jord. Sedan blir vi alltfler på jorden. Från flygplan under natten ser man hur städer lyser upp, det generar säkert värme. Vi får inte heller glömma att vi människor andas och luften omförvandlas. Miljön - det är ett väldigt stort ord och innefattar väldigt mycket. Det viktigast är hur vi människor tar hand om vår miljö. Se bara på våra hav och stränder, speciellt efter vintern och stormar. Folk städar stränderna från tonvis av skräp. Givetvis kan det blåsa skräp från våra miljöstationer, men människan är ändå värst. Jag har sett många som slänger sitt skräp där de står eller går.

Som vanligt spårar jag ut lite ...

Ha nu en fantastisk måndag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

En manlig arbetskamrat till mig på äldreboendet skulle skoja med en kvinnlig kollega på en annan våning, ett misstag gjordes, han slog henne lätt på kinden för att bryta ett samtal. När han såg att hon hajade till bad han genast om ursäkt. Ursäkten accepterades och de pratade igenom detta. Han hade skämts så mycket att han återigen bad henne om ursäkt.

En månad senare blir han inkallad till chefen. Då visade det sig att denna kvinna som han hade slagit lätt på kinden hade anmält honom och hade 2 vittnen, arbetskamrater även dessa kvinnliga. En av dessa kvinnor är ganska drivande och vill gärna bestämma. Jag vet inte, men enligt rykte och  genom folk som har jobbat där.

På mitt jobb arbetar dagpersonalen oftast på 2 våningar, men är stationerad mest på en av dem. Har de något som kallas för plustur då ska de jobba över huset, 6 våningar.  Vi har ett antal män som arbetar i huset. Inget ovanligt för oss.

Den här manliga kollegan har aldrig gjort något som man inte borde mot övriga kvinnor på någon annan kollega i huset. Jag frågade om kollegor hade klagat på honom på hans "våningar". Nej, han hade aldrig gjort något mot någon.

Själv har jag upplevt honom som mycket artig. Det visade sig att han hade tagit upp detta med facket och haft diskussioner med cheferna, vi har 2 i huset, eftersom det fanns vittnen så kunde de inte göra något.

Han har blivit förflyttad till ett annat boende inom vårt arbete, inget han önskade, men flyttade han inte på sig så skulle han få sparken.

Jag blev väldigt upprörd. Hur kan kvinnan anmäla honom efter en månad? Nu kanske du tänker att det inte är konstigt eftersom man går och tänker på händelsen. Ja, så kan det vara. Eller så blev hon övertalad av en starkare person, ett av vittnena exempelvis.

En nattkollega och jag diskuterade om metoorörelsen. Var går gränsen för vad man får göra? En klapp på armen, en kram? Men det kan lika gärna vara en kvinna som kramar och den kramen kan kännas obehaglig, eller kanske då den manliga kollegan. Kramade han inte på ett speciellt sätt? Var går gränsen på vänlighet mellan människor?

Den här manliga kollegan som blev förflyttad, eller annars sparkad, han har alltid knackat på omklädesrummet, tyvärr har vi det gemensamt. Jag har aldrig hört att han har uppfört sig opassande på något sätt. Ett skvaller går fort.

På mitt arbete kommer både kvinnor och män från olika delar av världen. Som sagt, när går man över gränsen? Då menar jag inte en man som tränger in en i hörnet och tafsar, eller far med händerna över ens ändalykta och bröst, eller en man som kramar på ett obehagligt sätt.

Nej, var går gränsen. Ska jag anmäla mitt företag för att vi bara har ett omklädesrum? Hur ska då männen vilja byta om i samma rum som kvinnor? Jag skulle inte ha vågat. Det finns både män och kvinnor som byter om någon annanstans i huset. Tänk om någon av kvinnorna i omklädesrummet gick till chefen och sa att den manliga kollegan antastade dem.

Detta har jag inte tänkt på förut, men kom upp nu medan jag skrev. Då är inte företaget bättre som bara har ett omklädesrum.

Så var går gränsen, egentligen. Jag tycker om att ta på människor, ser jag att någon tar ett steg tillbaka gör jag detsamma, men tänk då om en man går till chefen och säger att jag har gjort ett närmande.

Gud hjälpe mig! Förlåt, jag är inte religiös, men hur mycket ska man tåla. Som alltid är sanningen hårfin.

Ha nu en fantastisk fredag! Du som har semester, hoppas att du gör det där som du inte brukar.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se 

Nyss kollade jag i Aftonbladet om giftiga växter. Rhododendron och Trädgårdshortensia, visste jag faktiskt inte om, men Gullregn, tror också Blåregn, men den var inte med i samtalet, Änglatrumpet, det var mer blommor och buskar.

Det jag inte visste och som jag själv aldrig har plockat är Ramslök, den går att äta, den går att göra Pesto på, men då visade hon Liljekonvaljen, så väldigt lika blommor. Jag tyckte att stjälken och bladen på Liljekonvaler är något tjockare, men som de sa, plocka inte sådant du inte kan. Usch!

Jag är en nybörjare på svampplockning, jag har plockat i några år, men är så osäker att varje år är som ett nytt. Förra året i augusti månad köpte jag 2 nya böcker. Jag var överlycklig med dessa fina foton. Trattkantarell är den lättaste och även vanlig kantarell, men även där finns svampar som liknar dessa. Tvi, tvi, tvi

Grannfrun är från Thailand, hennes syster skilde sig och flyttade dit. Tillsammans plockar de sådant som jag alltid har trott var ogräs.

Mina tankar går till hur det var förr, innan industrisamhället, hur levde folk då. Fattigdomen var stor. Var familjerna ute och plockade ogräs som gick att äta? Förr plockade vi lingon och blåbär, fanns det vilda hallon plockade vi dessa också. Mamma ville aldrig plocka svamp, därför blev det ingen svamp heller. Men det finns så mycket mer. Förr hade jag ingen aning om detta med Ramslöken, även den växer vild på olika ställen. Skulle den växa i min trädgård hade jag trott att det antingen var Liljekonvalj eller rent av ett ogräs. Ramslöken luktar, om jag minns rätt, vitlök, men jag är osäker. Apropå Vitlök, jag tror att även den kan växa vilt.

Ha en toppendag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och trhiller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Kan man verkligen säga att tiggare är EU-immigranter? Jag trodde att de flesta bodde i bland annat Rumänien. Polisen har efter ett tags spaning anhållit 6 st immigranter, dessa ska ha sålt knark. Jag hade faktiskt inte aning om det. Många tycker att vi ska hjälpa dessa personer, kanske är det fel på mig som inte vill. Vi har faktiskt svenskar som åker till Spanien för att dricka och festa, deras pengar räcker heller inte till, de tigger också i Spanien.

Jag tror att det är svårt att få stopp på tiggeri. I min kropp eller hjärna händer det något, jag blir arg. Många gånger har jag själv eller med andra diskuterat varför. Kanske är det det dåliga samvetet. Jag vill inte ge pengar till någon som säger hej. Jaha, jag ska ge mina pengar till dig bara för att du säger hej?

Sedan har vi EU, för att slippa alla dessa tiggare i Europa så betalar EU stora mängder pengar till Rumänien för att de ska hjälpa sina romer/tiggare. I mitt nästa liv, i en lägenhet, har jag mer tid att läsa och gå in mer för varje undran jag har. En av dessa undringar är om EU kollar upp vart pengarna tar vägen.

Min arbetskamrat, pensionär och bor på en mindre ort, berättade att han hade talat med en tiggare, som då berättade att pengarna han fick ihop gick till att bygga ett hus med, och det hade han gjort, men hans landsmän, grannar eller dylikt river ner det. Många personer som bygger på sitt hus och det över generationer med flera lägenheter i samma hus, till barnen eller för att hyra ut, de bygger också höga murar, som skydd, mot tex tjuvar. Det har jag sett med egna ögon. Kanske vi svenskar ska sätta oss på vår lediga tid och tigga ihop pengar till att köpa en fastighet, tomt, och med tiden bygga på det när pengar finns. Det är kanske vi som är dumma.

Jag minns när tiggarna kom till Göteborg, en dag var jag ute på en av våra öar. Mina väninnor och jag kom till livsmedelsbutiken och döm om min förvåning, där satt en tiggare. Hur hade han hittat dit ut, till en affär som jag inte hade hittat till. En av mina väninnor berättade när hon parkerade bilen utanför Stora Teatern, själva teatern som sådan finns inte längre, huset står kvar till annat, då såg hon på parkeringen att en man gick ut ur en bil, med sig hade han lappar som han delade ut till tiggare, dessa kom från buskage runt omkring. Organiserat? ja, det anser jag. Självklart finns det sådana personer som kommer hit själva och försöker tigga sig fram eller kanske skaffa ett enklare jobb. Tycker jag synd om dem? Ja, absolut. Det kan inte vara lätt att behöva åka hemifrån och sitta och tigga. En kollega till mig gick på Linnégatan, gatan är väldigt populär. Hon bor själv i närheten. När hon handlade såg hon samma kvinna som alltid, ung, senare på kvällen tog hon sig en promenad, då såg hon samma tiggare och nu hade hon vackra kläder på sig. Mobiler har de alla, ibland modernare än vad jag själv har. Fattiga? Ja, det tror jag fortfarande. Men jag tror också att detta med att sälja knark tvingas en del till, svenskarna har allt mindre med kontanter på sig och bösserna klirrar inte lika mycket. Kriminella rumäner tvingar tiggarna till att sälja droger. Jag såg på Uppdrag granskning ifrån Norge, där hade journalister kollat upp en liga med EU-immigranter. Det var detsamma där, tiggeri, drogförsäljning, prostitution på kvällarna och en del lurade fulla män vid bankomaterna. Fattigdom och förtryck kan vara grym. Det är inte lätt. Kanske jag hade gjort likadant, vem vet. Inte heller skulle jag veta hur det är att tvingas in i en kriminell liga.

Ha nu en skön dag därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Jag håller nu på med storstädning framför allt framför datorn, men också med sakerna som är kvar att packa och det är bråttom. Eftersom jag anser att byta mejladresser är tråkigt så säger jag; jag tar det i morgon, då har jag mer tid, då är jag inte lika trött. Hm? När ska man lära sig?

Jag håller på att gå igenom alla mina mejl som är sparade och har även gått över till papperskorgen där jag också kollar mejlen. Hur svårt kan det vara? Vissa mejl avregistrerar jag. Ha, ha, lätt som en plätt. Så kommer jag till sidor som jag använder vid hotellbokning och resor. Jaha, och vad hade jag för lösenord där då.

Du fattar säkert hur mycket jag svär över tiden det tar att ändra. Nog nu om lösenord. I natt jobbade jag och det ringde nästan hela tiden. Suck och stön. Hemma släckte jag lampan vid åttatiden och vaknade kl 10:30, sedan hackade jag fram tills jag gav upp och försökte inte längre att sova. Nu sitter jag här och går igenom mina mejl igen. Tvättar gör jag också. Snart flyttar jag och det ska vara städat både inne och ute. Visst man kan anlita folk som gör det, då kan jag få både rut och rotavdrag, men jag gör det helst själv. Kanske mest för terapi och ta adjö av att ha bott i huset i många år.

Idag är det mulet ute och 26 grader varmt. Systersonen har i Madrid väldigt varmt, i morgon ska det bli 39 grader. Jag skickade ett tyckasyndsms till honom och fick till svar att värmen är torr, och det är lugnt. Det var ju bra. När jag var i Thailand och inne i landet var 39 grader väldigt varmt. Svetten droppade från mig hela tiden. Inget kul.

Runt 30 grader tycker jag är skönt. Nu ska jag inte gnälla om värmen, för jag gillar den.

Ha nu en härlig fortsatt dag idag. På torsdag går jag av och är ledig i tre dagar/nätter - så skönt!!!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Har tidigare skrivit ett blogginlägg och så blev det fel på datorn - igen. Då hann jag inte skriva mer. Sedan kom midsommar, den tid då det ska handlas både det ena och det andra. Eftersom jag inte längre ville fira midsommar i mitt hus, för mycket känslor, även om jag vill flytta, så åkte min systerdotter och jag för att handla i torsdags. Vi åt en god sallad med färska räkor och sallad. Jättegott!

Vi åkte hem med allt till henne. Nästa dag hjälpte jag till att ordna med min snart exman att göra fint på altanen, sedan en dusch och jag åkte till min systerdotter. Vi gick till gravarna och pratade med våra anhöriga, mina föräldrar och hennes pappa, de fick vara med i ett litet hörn. Någon sa till mig för något år sedan att det skulle vara helt absurt att fika vid en grav. För mig hänger allt ihop, för två saker har vi levande människor ihop, det är födseln och döden. Givetvis är en födsel underbar och ett nytt litet liv är fött, men döden finns också och ära dessa personer som har levat, det är något jag tycker om. Min pappa dog när jag var 22 år, då bodde inte jag så långt därifrån. De första åren gick jag dit varje helg och pratade med gravstenen. Faktum var att det var skönt att få prata med honom, eftersom saknaden var stor.

Själv vill jag spridas för vinden eller något sådant. Jag har inga barn och mina syskonbarn ska inte behöva få dåligt samvete för att de glömmer/har inte tid att gå dit. Men det är inte bara därför, jag vet att de minns mig i sina hjärtan den dagen då det är min tur. Nog med det. Jag firade min midsommar hos min systerdotter och vi hade det lugnt och skönt. Första natten som jag sov i mitt blivande hem, min systers. Oj, vad grannarna hördes tydligt, men man vänjer sig vid det mesta. Hos henne ska jag bo kanske upptill 2 år - kanske. Om jag inte har fått tag i en lägenhet innan dess.

Jag packar då och då. Nu ska jag handla lite för jag jobbar 3 nätter, byta sängkläder och kanske hinna dammsuga.

Har du tänkt på hur mycket mejladresser du har från företag? Jag har nu i dagarna suttit då och då och fixat och bytt både mejladress och lösenord. Mejladressen tillhör telia och den får jag inte ha kvar pga att den ligger i bredbandet. Dit jag flyttar är ett bredband med comhem.

Idag är idag och i morgon är det en ny dag. Ha en underbart skön dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se