Senaste inläggen

Av Lill Lindbäck - 27 juli 2019 15:00

Jag skulle möta min väninna på eftermiddagen igår, fredag, och när jag gick till spårvagnen tog luften nästan slut. Det blev tungandat. Jag hade nästan svårt att få luft och bröstet blev tungt. På spårvagnen droppade svetten. Närmare stan kom min väninna på vagnen. Vi har inte träffats på ett tag. Hon har flyttat och även så jag. Skillnaden låg i att jag också hade sålt huset. Vi gick till en av broarna i Brunnsparken där det finns servering. Vi åt en lunch och jag drack fläderlemonad och ett glas vatten. Kände inte för en kall öl, inte då. Vi pratade en del. Senare gick vi mot Centralstationen där Hotell Eggers ligger. Vi gick in på uteserveringen och där beställde vi vin och vatten. Vin? Var fick jag det ifrån? Vi beställde in öl och vatten. Den iskalla ölflaskan tog på mina kinder och mot nacken. Kylan svalkade lite. Sådan värme är inget för mig. Om man inte är på semester och tar det allmänt lugnt. När vi gick därifrån fick jag yrsel flera gånger och kom då på att jag bara hade sovit 3 timmar den morgon, jag hade jobbat 2 nätter.

Idag är jag ledig och åkte iväg med sista skräpet till Återvinningen. Bilen behövdes tvättas och dammsugas, men inte orkade jag med det. Tänkte som så att någon annan får sköta om bilen och jag väntar. Hittade inget som hade öppet. Jag handlade lite och även så hos fiskhandlaren. Varmrökt lax, sill och en liten röra. Till det ska jag koka några ägg. Det värsta är att jag känner mig inte hungrig eller sugen på något.

Jag har återigen plockat lite, men nu börjar jag tröttna på skiten. Har hållt på sedan i februari. Behöver dammsuga och sätta mig på balkongen, innan jag sätter mig där måste jag dammsuga. Och det var det som jag inte heller hade lust med.

I natt har jag sovit 9 timmar vilket är ovanligt den sista tiden. Det var verkligen skönt, men jag är slö. Kanske man behöver några dagar av slöhet.

Hoppsan vad tvättmaskinen lät. Jag har 2 stora badhanddukar i den. Kanske blir för tungt för tumlaren. Shit, hoppas den inte går sönder.

Nu önskar jag dig en skön dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

Tårarnas doft är fortfarande inte inlagd på min webbplats.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 25 juli 2019 18:08

Min väninna ringde mig för en träff på lördag, helt plötsligt i mobilen ropade hon till. Hon gick ute och var på väg till sitt jobb. Sedan berättade hon för mig att en svart man runt 20-30 år hade kastat vatten eller något liknande på hennes rygg. Väskan blev också blöt. Man kan inte bli arg om det är småbarn. Men varför gjorde vuxna människor sådär?!

Man kan bli arg för mindre. Och om någon tycker att man är rasist för att påpeka detta, så är det en sak som gäller, han var svart. Jag kan förstås skriva en av manliga könet, men lik väl var han svart.

För övrigt kan jag inte få fram Adobe flash. Det finns på min dator och den säger att den är på. Där man skriver vilken sida man önskar gå in på finns tre symboler, men jag har även sett två. På bloggplatsen.se är det två symboler och den som jag behöver ha är den som inte finns.

Vet inte hur jag ska komma till rätta med det.

Jag håller på att tvätta, borde dammsuga, men i stället fixar jag i ordning hemmet så att jag kommer fram. Avskyr oordning, men är absolut inte ordningssam, för annars hade jag inte hittat mängder av kollegieblock i olika storlekar. Hm. Jag köper ett litet för att ha i väskan. Plötsligt kommer jag på ord och tankar som ska skrivas ned och användas när jag författar. Just nu är jag dränerad på energi. När jag känner mig utvilad kommer detta tillbaka.

Ha nu fantastiska dagar i solen. Men tänk på att den är stark.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel. 

Tårarnas doft, är ännu inte i ordningställd att handla via www.lill-lindback.se.


Av Lill Lindbäck - 24 juli 2019 10:29

Att montera saker är ganska kul, dvs om det inte gjorde så ont i mina händer och armar. Men det värsta är att sent igår kväll var jag nära att bli färdig. Jag vilade mig emellanåt och tittade på teve. Monteringsmanualerna är väldigt bra. Punkt för punkt har gåtts igenom. Innan la jag alla lika skruvar och annat var för sig. Det gick alldeles utmärkt, men ... Jag ville bli färdig med hurtsen och sedan kunna idag lägga saker i lådorna. Okej, det fanns ett lås ovanpå, vilket jag inte hade tänkt använda. Hurtsen är för mitt skrivande. Inget hemligt. Jag hoppade över två sidor av småplock och gick på den sista lådan. Fungerade bra, tills jag skulle stänga lådan. Det satt en flärp på insidan. Det hade jag sett tidigare och även i papperen. Nu ville jag bli färdig ännu snabbare och nu var jag väldigt trött, mest i kroppen och då blir man ju otålig. Utan att läsa bruksanvisningen tryckte jag in flärpen och fick stängt lådan. Bra snilleblixt. Jag tänkte som så att den var till för att den mindre lådan inte skulle glida ut. Ha, nu tänkte jag inte alls. Lådan är helt låst och jag kan inte öppna den. Höll på med skruvmejsel för att försöka trycka bort flärpen. La en bit karton emellan, ville inte skada hurtsen. Nähä, det gick inte det heller. Jag har givit upp, tillfälligtvis. Strax ska jag hämta bilen och köra till tippen med alla tomkartonger. Jag börjar bli trött på tippen. Har åkt iväg med mängder av prylar under två år, i alla fall då och då, men sedan februari har jag kört dit ganska ofta. Efter det ska jag köpa tomkartonger för att lägga i sådant som fortfarande ligger i bärkassar. Jag börjar få en viss ordning. I den här lägenheten blir jag/vi boende något år till. Min syster har allt som behövs i ett kök, då behöver jag inte packa upp mer. Får se till hösten. Om vi behöver något som jag har i lådorna.

Min tanke till dig; spara inte på allt. Rensa ut! Ibland är det bra att flytta då inser man att man kanske inte behöver spara så mycket. Ändå har jag inte kunnat slänga allt. Nästa gång jag flyttar ... Jag är numer skild och bor hos min syster.

Min man ville ha ett annat liv. Jag vet inte vad det innebär. De två första åren, fick ingen lägenhet utan bodde kvar, ältades det alldeles för mycket. Jag hoppar över en hel del Självklart skuldbeläggar man sig själv. När jag visste att jag skulle flytta började jag packa ned vissa saker, däribland mina orakelkort. Korten heter Gudinnornas vägledning av Doreen Virtue. Dessa hittade jag häromdagen. Man skapar positiva tankar när man läser korten.

Jag har börjat dra ett kort för varje dag. Idag blev det Kuan Yin (en av gudinnorna), den står för medkänsla.

Den betyder lite kort att man ska ha medkänsla för sig och för andra, man föder sina tankar med all slags näringsrika ord, tankar, handlingar mm. Skydda dig själv. Man ska tänka bort tråkiga saker och se ljuset framför sig. Man ska stråla. Gå inte ner i ett tankemönster som är negativa. Var inte hård mot dig själv, osv. Det var ett bra tag sedan jag ältade vad som gick fel. Eller var det bara så enkelt att han ville ha ett annat liv. Detta kom tillbaka efter en vecka i min systers lägenhet där jag för tillfället är ensam. Orakelkorten stämmer ofta. Jag läste igenom budskapet och tänkte till. Mitt ältande skadar mig själv. Det vill jag inte och det har jag sagt till mig själv flera gånger, ändå är tankarna där och mal. Är väldigt trött på dem. Nu säger jag tack till Kuan Yins gudinnekort. Jag ska stråla.

Med det avslutar jag dessa tankar. Ha en fantastisk sommardag. Värmen kommer att vräka sig in över oss.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

Som du förstår har jag inte haft utrymme att ordna med min webbplats och boken Tårarnas doft - ännu.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 23 juli 2019 09:20

Internet edge stöder inte bloggplatsen utan man behöver ha adobe flash. Jag kollade där och gjorde som det stod, men det gick tydligen inte ändå. Blogga kan jag göra. Hoppas att du kan läsa.

Idag har jag en ledig dag och är lite upptagen, ska återigen till tippen med en före detta skorsten till en hemmagjord jättefin grill. Den ska slängas. I morgon får jag åka till tippen igen, jag har mängder av kartonger som inte går att sparas. Vet inte om jag behöver bo här i ett halvår upptill 2 år. Vi får se. Ingen som vet just nu. Går det bra att bo ihop med min syster kan vi båda spara pengar och resa för, om vi vill. Några kartonger till ska jag köpa, dessa går att stapla bättre och är köpta på ÖB. Jättebra lådor.

Nästa som ska göras i eftermiddag är att sätta ihop en hurts som jag ska ha under mitt nya fina skrivbord, det blev ett fel skrivbord. Trodde att det var höj och sänkbar jag hade köpt, det såg likadant ut som de andra. Jag fastnade för en ekfanerad och då glömde jag av att titta. Sedan får jag skylla på tröttheten och att jag vill bli klar med uppackning av sådant som ska användas. Snart, kanske till helgen, ska jag börja skriva igen.

Nu hade en kollega fått sommarförkylning, influensaliknande. Hoppas att han kan jobba till helgen. Själv jobbar jag onsdag och torsdag, önskar ha en ledig helg eftersom jag arbetade den som var. Men vi får ställa upp för varandra nu på sommaren. Boken Tårarnas doft är ännu inte inlagd på min webbplats. Så fort jag har mer tid över ska jag ta tag i detta. Behöver köpa en print först. Vill gärna kunna printa ut resor och hotellrum som man bokat. Ja, jag vet att mobilen är bra på det viset, men ifall det händer något har jag resan i pappersform.

Ha en skön dag. Värmen är på väg.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa via min webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 22 juli 2019 23:50

När man står och skriver är ryggen mer rak och även så axlarna. Min systerdotter följde med mig till Ikea, där hade jag läst om sådana skrivbord. Vi handlade och hon hjälpte mig att bära det tyngsta. Jag erbjöd mig att vi skulle bära tillsammans, men hon tyckte att det inga problem var. Själv hemma öppnade jag en öl som jag zippade på och började skruva ihop skrivbordet. Under tidens gång kände jag att något var fel, men tänkte inte mer på det. Tittade på bruksanvisningen flera gånger. Jodå, jag gjorde rätt. Det enda som inte blev rätt var att få upp benen högre upp. Jag gjorde som på bilden. Det var väldigt tungt att få benen att skruvas högre upp. Jag gav upp. Mina fingrar sa värkte. Bordet står färdigt. Nu kan jag ställa min andra bärbara dator där. Ja. Som sagt. Jag köpte ett skrivbord som det skulle finnas en vev på och då kom jag på att det fanns ingen vev i paketet. Jag hade köpt ett skrivbord som man kunde höja, och sänka om det behövdes, men det var inte detsamma som att stå och skriva. Den höj och sänkbara skrivbordet är bra med tanke på att stå eller välja att sätta sig när man blev  trött.  Tack och lov för fåtöljen, den är i alla fall höj och sänkbar.

Nu sitter jag i min systers lägenhet och försöker få ihop alla mina saker från två våningar. Givetvis fungerar det inte riktigt så. Skilsmässan är klar och jag är ett ex nu. Självklart är jag ledsen ända in i min själ. Jag trodde att det var vi två för hela livet, men han valde att gå och få ett annat liv, ett liv och en stig som han inte ville ha med mig på. Det kändes svårt och det känns fortfarande svårt. Som tur är har jag köpt en ny dator, den säger att jag måste ha Adobe Flash på Bloggplatsen. Jag har försökt att ladda ned den, programmet säger mig hur jag ska titta, och så gör jag. Allt stämmer, men inte på bloggsidan. Nu kan jag inte se statistiken. Bloggplatsen säger också att allt kanske inte kan visas. Jaha, och hur gör jag då?! Vi får se hur det går.

I morgon har jag lite att stå i, men ska tillbaka hem ganska snart. Då fortsätter jag att skruva. Köpte även en hurts som jag kan ha under skrivbordet. När det mesta är gjort med uppackning kan jag börja författa igen.

Ha det gott därute!

På onsdag ska solen börja värma igen.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 12 juli 2019 07:37

Äntligen! Jag har själv inte sett det försäljning av narkotika, inte heller är jag inne i centrum av Göteborg. I Brunnsparken, en stor knutpunkt och liten park mitt i Göteborg, har det sålts ganska öppet och frekvent av narkotika. Jag har hört detta i några år. Givetvis tror man inte att polisen gör något, för det händer annat hela tiden och även polisen ska ha personal, likt många andra företag. Nu har de fått tag i ganska många personer och 4:a högst upp, men allra högst upp, hm, undra vem som sitter där. Enligt polisen menar de på att det kommer att bli lugnt ett tag angående narkotikaförsäljningen i Brunnsparken, men snart kommer nya aktörer. Så är det, dessa personer dyker upp likt svampar, de finns där och syns inte alltid. Jag har som sagt aldrig sett öppen narkotikaförsäljning, men jag har fått detta berättat för mig att det sker/skedde helt öppet. Undra vad jag hade gjort? Hade jag tittat åt ett annat håll? Eller hade jag blivit så upprörd att jag hade frågat vad i helvete personen i fråga höll på med. Vi svenskar har blivit världsmästare på att titta åt ett annat håll. Givetvis är man rädd för hämndaktioner från sådana man bara läser om.

Nu gott folk får jag fortsätta med att köra till tippen, nu är det bara smått kvar, och detta fyller inte bilen. Jo, det finns gamla mattor som jag la i garaget, dessa höll jag på att glömma. För övrigt går det framåt. Jag ska handla lite och göra några ärenden. Pust, suck och stön, städningen ska fortsätta - naturligtvis. Trädgården har jag knappt hunnit med den sista veckan och det växer fort. En av dagarna ska de som köpt huset komma och titta hur saker och ting fungerar. På måndag mitt på dagen kan jag släppa taget om huset och trädgården. Det ska bli skönt att vända blad och påbörja ett nytt liv. Jag glömde berätta en sak, flyttfirman var här och flyttade en del möbler för min snart exman. Då berättade jag att jag hade skänkt en del möbler, men de tog bara det lättaste. Personalen från flyttfirman sa att de även skickar möbler till tippen. Halleluja, vi har en massa trappar i främst i trädgården, flyttfirman kom akut till oss, men ... De la ny asfalt ute på vägen. Jag frågade en kille om en lastbil kunde köra där på eftermiddagen. Inga problem, då går det bra. En timma därefter ringde min man och sa att flyttbilen var redan på väg. De skulle ha kommit på eftermiddagen. En halvtimma senare ringde han igen och sa att flyttbilen inte fick köra på vägen. Då kom de nästa dag. Snällt av flyttfirman att ha möjlighet att hjälpa oss under semesterveckorna. Överallt är det många som har semester. De bar ut alla tunga möbler. Vi hade kommit så långt att vi orkade inte ens tänka på att lyfta tunga möbler, båda min man och jag har värk, då har pengar inte så stor betydelse om man kan få den hjälpen vi fick. Givetvis betyder pengar mycket, annars kan vi inte överleva.

Ha det gott i sommarsolen och njut av lediga eller ickelediga dagar.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 9 juli 2019 07:43

Det går faktiskt att sova 4:a timmar, men efter 3 nätter och byte av natt till dag är jag mör i både huvud och kropp. Den värsta mörheten av trötthet och stress är pågående flytt. Nu känns det som om huvudet är kvar i sängen och kroppen vill också lägga sig, bara få sova zzzz.

Har läst nu i 2 dagar om barn som terroriserar omgivningen. Som sagt, huvudet är trött, kommer inte ihåg var någonstans, folk håller inne sina egna barn och stannar själva inomhus.

Hu då, undra hur dessa barn känner sig som får den makten att sätta rädsla i andra, särskilt när de ser vuxna som blir rädda. Farligt. Undra hur de blir som tonåringar eller vuxna, narcisster eller psykopater. Oftast förstår inte barn vad de utsätter andra för. Frontalloben i hjärnan växer olika snabbt, det är den delen av hjärnan som då inte förstår vad den gör för fel. Det är därför unga män kör för fort och ibland kan tappa herraväldet över bilen. Får du exempelvis en demenssjukdom i frontalloben, kan det visa sig om en kvinna eller man som alltid har uppfört sig och alltid har varit fint klädda kan då klä av sig inför andra, inte för att chocka utan att de inte förstår. Nu tänker jag inte på en skämtare. En man berättade om sin fru, när han förstod att hon var sjuk, hon som alltid skötte sig, plötsligt kunde  öppna dörren till toaletten när hon satt där och ropade på sina gäster, eller då när hon tog av sig på överkroppen och gick bland sina gäster. Hon förstod inte.

Så är det med barn, det är därför vi, under vår uppväxt, gör fel. Om ingen lär oss hur ska vi då lära oss? Om ingen vuxen visar eller talar om för sina barn eller andras vad som är rätt och fel hur ska de förstå. Vuxna ska inte tro allt som deras barn säger till dem. För nu talar jag om växandet. Om ens barn aldrig har ljugit tidigare, eller kanske bara har gjort det en gång, men det är vanligt, barnen lär sig hur långt de kan gå. De kan till och med blåljuga dig rätt upp i ansiktet. Tänk dig din gudomligt söta dotter, hon som aldrig gjorde något plötsligt blåljuger hon för dig. Svårt att tro, men det är naturligt - tycker jag.

Jag är fullkomligt säker på att det finns föräldrar som jobbar en hel del, som intar alkohol och droger, har fri uppfostran, eller som inte orkar med sina barn, dessa barn kanske springer vind för våg och gör som de vill. När jag var liten kunde jag hitta på mycket, även dumheter, men hemma höll föräldrarna koll. Tyvärr, inte ute, men jag hade inte vågat och jag har definitivt inte gått på någon annan människa. Barn och ungdom vill göra som de vill, då ljuger man förstås och "dumma - godtrogna" föräldrar litar på sina barn. Givetvis. Självklart ska man lita på sina barn. Jag hade säkert också litat på mina barn och varit en godtrogen förälder. Men en sak har jag lärt mig, jag hade gått ut och gott och kollat vad mina barn eller ungdomar gör. Jag hade försökt att lära dem att inte följa andra, jag hade lärt dem att alltid komma hem till mig oavsett vad det än är, det är jag som vuxen föräldrar som ska hjälpa och leda. Så kommer tankarna in på föräldrar som inte har fått en uppfostran, hur ska de veta hur man uppfostrar barn.

Den stora massan av människor uppfostrar sina barn kärleksfullt. Sedan får man inte glömma psykiska besvär eller sjukdomar, som påverkar både barn och tonåringar. I ovanstående fall där barnen har tagit över borde socialförvaltning och polis redan innan kollat upp dessa barn och deras föräldrar, innan det gick för långt.

När jag var barn och tonåring vågade jag inte berätta för mina föräldrar, de var stränga, men kärleksfulla, vi hade regler. Jag hade aldrig vågat hitta på "för mycket" dumheter. Det svåraste jobbet i världen är att vara förälder.

Förr, hm, jag tror att jag börjar bli gammal, återkommer ofta om hur det var förr. Vissa saker var bättre, andra sämre. Var jag på en annan gård som barn, då sa andra vuxna till en att gå hem, även grannarna höll koll på en. Då vågade man inte hitta på idiotsaker. Idag, och om du lägger dig i med omtanke, får du barnets föräldrar på dig och du kan bli utskälld. Då var det slut på både kaffe och gnäll. Nu är det dags för att börja städa, flyttstäda.

När jag tittar ut på sommarhimlen får jag ett leende på läpparna. Värmen kommer, kanske inte så varmt som man önskar, men den är skön.

Ha nu en underbar dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - 5 juli 2019 10:15

Jag tyckte att jag började i tid med allt. Utrensning från vinden, den var givetvis inte tillräcklig, men det var mest för visning av huset. Sedan får man inte glömma hur mycket jag städade mellan olika aktörer. Trädgården ska vara fin också, och inte förglömma det viktigaste - jobbet. Man måste jobba, även om man så tar ut semesterdagar.

Nu har vi kommit så långt att jag ska ringa till ett ställe där jag kan skänka en del gamla möbler, inget fel på dem mer än det är gammalt. Både min man och jag, som går skilda vägar, kan inte heller ta med oss för mycket möbler dit vi flyttar in, bara det viktigaste. Så svårt är det med lägenhet att man bor kvar fast skilsmässan är ett faktum. Allt fungerar om det måste, men jag tänker på dem som på något sätt är utsatta, där den ene parten är fysisk eller psykisk sjuk.

Om du bara visste hur trött jag är nu. Får inte vara det, för nu är jag i sluttampen. Hemma hos min syster finns mängder av kartonger och påsar, lite mer kommer.

Igår sa hon till mig att jag säkert kan rensa ut lite till. Ja, absolut, och när jag är i hennes lägenhet i stillhet, jag menar att ingen tidspress finns över mig, då ska jag gå igenom påse efter påse, likaså detsamma med kartongerna. Vi pratar fortfarande om att bo ihop, eller inte. Vi har alltid umgåtts, men givetvis är det skillnad att bo ihop. Nu är det så att hon, om vi bor ihop, kan åka till Belgrad och vara där några månader, komma hem någon månad och åka igen. Då är lägenheten tom och det är en onödig kostnad. Själv kommer jag att resa mer, när möjlighet finns. Vi har redan satt upp regler. Den som först går upp på morgonen gör frukost till sig själv. Middag är inget måste, vill man, då är det upp till var och en. Mat, spelar ingen roll vem som handlar, men vill man ha något utöver basvaror får man handla det man själv vill ha. Givetvis ska ingen utnyttja den andra och alltid gå och handla, varken min syster eller jag är sådana. Nästa regel är, om den ena vill eller följer ett program på teve har den andra sin i-pad. Allt går att lösa. Gäster ska man få bjuda hem - givetvis ska vi säga till varandra och självklart är gäster alltid välkomna. Hm, de vi känner.

Igår kväll var jag otroligt trött. Somnade tidigt och vaknade redan 2-tiden och låg vaken en bra stund, men jag somnade om och vaknade inte förrän klockan nio. Jag behövde nog sova ut, men det är ändå viktigt att jag får sova, ska jobba helgens nätter.

Så här sitter jag framför datorn och bör redan ha gjort en hel del, men det vill inte min kropp. Den känns lite darrig. Om 1,5 vecka är allt över och jag kan vila lite. Därför måste jag nu genast sätta igång.

Njut av det vackra vädret. Jag kikar ut från rummet och ser solen lysa från en fantastisk blå himmel. Det är en fröjd för ögat. Det är bara 16 grader i skuggan. Brrr. Jag tänker på de som campar.

Ha en fantastisk helg, ifall jag inte hör av mig via bloggen under helgens dagar.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se


Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Ovido - Quiz & Flashcards