Senaste inläggen

Av Lill Lindbäck - Fredag 15 juni 10:14

Det började i onsdags morse. Vi hade beställt en spishäll som skulle komma. Min man skulle ringa mig, det värsta var att jag hade jobbat två nätter. Jag var rädd att inte vakna och godset kördes tillbaka. Tror du inte att jag vaknade varje timma. På eftermiddagen hade det fortfarande inte kommit någon spishäll. Jag blev lite irriterad, mycket berodde på dålig sömn och ytterligare en natts jobb. Min man läste upp sitt sms. Han hade tagit fel på dag. I vanliga fall är det jag som gör sådana fel. Jaha, då var det att börja om från början igen.

Onsdag kväll blev det en diskussion på jobbet att vi på natten hade gjort ett stort fel. Jag visste innan och kollade även upp detta. Vi hade inte gjort fel. Vi blev beskyllda för det. Blev jätteirriterad. Gör jag fel står jag för det, gör andra fel - skyll inte på mig.

Min kollega måste vara ledig under veckan som kommer. Idag, fredag, bestämde jag att en natt kunde jag jobba extra. Detta är eventuellt nästa onsdag till torsdag. Ska ha gäster på midsommar.

Torsdags morgon, nu visste jag att mellan kl 10-14 skulle spishällen komma, jag handlade innan endast för att slippa åka handla när jag vaknat. Brukar vara radarstyrd då. Min man bad mig sova, han skulle ringa tills jag vaknade. Bara för att jag visste att den där spishällen skulle komma, då kunde jag inte sova, inte bara det jag gäspade så mycket att jag blev täpp i näsan. Somnade efter kl 9. Klockan 10:20 ringer min man och säger att budet är på väg. Vimmelkantig gick jag upp. Benen darrade. Jag var väldigt trött.

Budet kom. Lyfte ut min vara och tog i plastbandet med en hand. Jag hojtade till honom att det är en spishäll och ta det försiktigt. Sedan slängde han fram fraktsedeln att jag skulle skriva på, det gjorde jag och det gör man alltid.

När han tog bort papperet såg jag att emballaget var trasigt. Han tog foton med sin handdator, jag antog att det var en handdator. Han gick. Körde ner och vände lastbilen. Jag ser ett större fel på emballaget, allt var trasigt men inte min spishäll. Detta går inte att kolla förrän en elektriker har satt den på plats. Jag stannade lastbilen och bad honom ta ytterligare foton. Det gick inte, för han hade avslutat mig. Därefter kunde jag inget göra. Ställde in varan i garaget för den var för tung att bära. Arg som tusan, men klarade till slut av att somna om. Trött. Trött. Trött.

När jag vaknar går jag upp för att äta frukost och sedan började jag förbereda middagen. Läste återigen fraktsedeln och ser då att där står att lastbilschauffören ska skriva på vid emballageskada. Det gjorde han inte. Varför sa han inget. Jag var för trött för att förstå att jag borde ha läst igenom fraktsedeln. Titta alltid vid en beställning om ett bud kommer hem.

På mejl fick vi en undersökning från budföretaget. Vi skrev ned allt jag har beskrivit.

På kvällen la jag mig. Hjärtat och pulsen slog hårt och fort. Jag hade väldigt svårt att komma till ro. Ilska och irritation över det som hänt dessa dagar, dessutom för lite sömn gjorde det svårt med sömnen.

Denna morgon, fredag, ser jag på morgonen att all köttfärssås som jag hade gjort dagen innan stod kvar på bänken. Den var för varm för att ställas in. Det var middag för minst två dagar till. Varför ställde jag inte klockan på mobilen? Jag orkade inte längre bli upprörd.

Ja, så har några av mina dagar sett ut. Sådant som man blir trött på, sådant man själv ställer till med. Det värsta är som sagt tröttheten.

Men, idag är en ny dag. Hoppas på bättre upplevelser. Idag ska jag tvätta ett par fönster och hänga upp andra gardiner. Ska handla, men det går fort. Dessutom hinna med i trädgården.

Ha nu en underbar dag!  

Lill Lindbäck, undersköterska och författare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

ANNONS
Av Lill Lindbäck - Tisdag 12 juni 15:37

I söndagskväll såg jag ett program med Stacey Dooley på kanal 11. Hon åker runt världen och tar upp viktiga frågor.

Jag trodde att Turkiet var ett modernt samhälle, men nej, det jag såg fick mig att häpna och vissa saker var fruktansvärda.

För mig har alla människor samma värde, bortsett från vissa typer exvis sadister.

Stacey Dooley träffade en prostituerad samt två transpersoner som berättade om sina liv och deras besökare. Kanske jag kommer ihåg fel redan nu, båda transpersonerna sålde sig till män.

Enligt Turkiet finns naturligtvis inga homosexuella eller transpersoner, precis som i andra muslimska länder och i Ryssland. En av transpersonerna ser ut som en kvinna, känner sig som en kvinna, men har kvar sitt manliga kön. Medan Stacey Dooley intervjuade denne person fick personen ifråga besök från en gift man, som hade barn. Stacey fick sätta sig i ett rum med en teve. När besöket hade gått visade transpersonen sina röda händer. Då berättade transpersonen att hon hade hjälpt mannen, men det var först när han sög av transpersonen och skötte sig själv, så att säga, då kom han direkt. Alltså, detta var en man som egentligen var homosexuell, kanske bisexuell. Enligt transpersonen var det tidigare statligt att ha en bordellverksamhet, detta minskades hela tiden. Nu har en ganska ny president makten, Erdogan. Under hans styre förbjöds all bordellverksamhet och annat smått och gott.

Medan Stacey står och väntar på en annan person blir hon antastade av unga män. Hon frågar, kommenterar osv. Det visade sig att killarna tyckte det inte var konstigt att man tog en man bakifrån, eftersom man inte fick eller kunde ha sex med en kvinna innan giftermål.

Undra om en del av dessa killar också var homosexuella, eller att de tog lättaste utvägen. Sedan frågade Stacey dem om de inte förstod att hon inte alls var intresserad av deras inviter och deras sätt att fråga henne. De ville knulla henne. Hon frågade om de inte förstod att hon faktiskt blev förolämpad av deras sätt och frågor. Nej, tyckte killarna. Men när hon fortsatte fråga dem, då blev nästan alla, tror att de var runt sex killar, tveksamma.

Jag fortsätter inte beskriva innehållet i programmet. Det var så trångsynt och nedvärderande av människors sexuella läggning. Transpersonerna hade ett helvete, blev oftast misshandlade efter de hade blivit våldtagna. Polisen tar dem inte på allvar, inte heller rättsväsendet.

Så hemskt, så ledsamt och så förargligt. Alla människor har som sagt samma värde.

I Sverige för inte så länge sedan fanns samma problem. Samhället blev öppnare och modernare och fram steg då dessa personer med en annan sexuell läggning. Kolla bara grekernas och romarnas gamla målningar, där finns det beskrivet män med män, kvinnor med kvinnor och kvinnor med män. Alla sorter.

Det här blev ett lite uppvaknande för mig. Jag visste att människor med en annan sexuell läggning har ett helvete i många länder. En ung man kom till Sverige. Född i fel kropp. Han ville bli kvinna. Blev det så småningom. Familjen kom ursprungligen från Iran, de sa att han var välkommen hem om han fortsatte var en man och hade manliga värderingar och ville gifta sig och få barn.

Nej, hade han svarat dem. Detta anser jag vara en mycket stark man. Tänk att ta adjö av hela sin familj, släkt och vänner. Få börja om helt som en kvinna, med nya vänner och kanske en ny familj.

Jag önskar dessa människor ett fantastiskt liv och hoppas att de får det bra. Nu vet jag att dessa människor i många länder jorden runt har ett helvete. Dessa sörjer jag för, men inte länge. Vem orkar sörja för allt man får se och läsa om?!

Nu önskar jag dig en fantastisk dag.

Själv ska jag träna lite, kanske läsa på mitt manus en halvtimma och sedan blir det att jobba två nätter till.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se


ANNONS
Av Lill Lindbäck - Måndag 11 juni 11:00

I lördags träffade jag, min bror och syster i stan runt 12:30. Vi åt lite gott och drack också. Brorsan gick hem för att titta på V75, då gick min syster och jag till en bro där de har en liten bar med vin, öl, cider, kaffe och te med lite pajer. Härligt att sitta ute i sommarvärmen. Min syster behövde handla lite smått och gott, hon ska utomlands. Vi gick då och handlade i Nordstan. När vi lämnade varandra gick jag till busshållplatsen. Tyvärr gick jag förbi en affär och köpte ett par godispåsar. Jag blev vrålsugen. Vet inte vad som hände. Äter sällan godis nuförtiden. Jag öppnade påsarna direkt och började äta. Kom till hållplatsen. Vägarbete. Den var avstängd. Fick gå en lång väg till nästa och då fick jag vänta i en kvart. Det är det tråkigaste som finns.

He, he, lördagen gick fort. Jag kom hem kl 18:30, vad hände där? Resten av kvällen hängde jag framför teven och var ganska trött. Värmen tar. Ja, även mat och dryck också.

Jag slutför mitt manus. Det är inget som går på några timmar, det är många timmars jobb. Rättande, som meningar som låter underliga och inte passar in. Behöver jag ta bort, eller ska annat in för att läsaren ska förstå. Jag överarbetar för mycket, med andra ord, ibland kan det bli för mycket text. Det måste bort. När jag läser ska hela texten flyta. Spänningen ska med som en röd tråd i boken.

Söndagen var jag ute i trädgården och rensade. Fortfarande varmt. Vi vattnade och jag rensade ogräs. Snart måste jag sätta om tomatplantorna. Det blir många. Regnet kom till kvällen. Det smattrar skönt på plåttaket. Även denna kväll satt jag och rättade.

Idag är det måndag. Det har nog regnat under natten och nu kommer det byar av regn. Jag har nog aldrig varit med om det väder vi har haft. Inte under våren. Tror inte att vi har haft varmt i landet så länge heller.

I kväll går jag på 3-nätters arbetspass, känns som att jag går in i en timma. Tröttheten är ständigt med mig. Det är jobbigt att vända dag till natt och natt till dag. Ibland ligger jag sömnlös när jag är ledig.

Idag är det en speciell dag. Idag är det måndag och vi lever i nuet.

Hm, det är ganska svårt att leva i nuet och inte tänka framåt.

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Söndag 10 juni 09:43

Jag träffade 2 av mina syskon i stan. Vi åt middag och umgicks. Brorsan gick hem för att titta på V75, och min syster och jag gick vidare. Vi drack ett glas vin och njöt av det varma vädret.

Systern min behövde gå i ett par affärer och jag gjorde henne följe. Sedan gick jag till min hållplats, men tyvärr gick jag förbi en affär. Tror du inte att sockerbegäret låg på och pumpade. På vissa punkter är jag inte principfast. Godisbegäret växte och mina ben styrde in där. Ja, jag vet, hjärnan ville och jag vek mig för impulsiviteten. Därefter gick jag till busshållplatsen, den var, egentligen ska det stå en massa svordomar, men jag hejdade mig, hållplatsen var indragen. Det var en bra bit att gå till nästa. Gångvägen i värmen kändes oändligt. Vilken tur med lite godis på vägen. Usch, ja, en himla tur. Jag fick vänta i nästan 15 minuter. Avskyr att vänta. Brukar promenara runt omkring. Bussen kom till slut. Synd att en tjej inte förstod svenska. Jag hörde att chauffören sa något, men inte vad, bara det sista. Nähä, du förstår inte vad jag säger. Hon betalade med sitt Visakort i maskinen. Äntligen kom jag på och skulle stämpla mitt kort, kortläsaren fungerade inte. Jag gick förbi nästa, den fungerade inte heller. Fniss. Jag åkte gratis. Då förstod jag vad chauffören menade. Hon behövde egentligen inte betala för att maskinerna fungerade inte. Där ser man hur viktigt det är att förstå varandra.

Min man körde in mig till stan, såg då en å som brukar vara vattenfylld, någon enstaka gång har det varit lite vatten i ån, men har aldrig sett så här lite vatten. Vilket väder vi har! Gräsmattan här hemma börjar bli gul.

Ska klä om för att gå ut i trädgården.


Ha en härlig dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Fredag 8 juni 10:15

Hur många gånger har jag inte upplevt folk som kör bil, de ska bara vara först. Jag kommer att beskriva olika exempel.

1. I en tvåfilig väg kör en bil framför mig på höger sida. När jag närmar mig märker jag att bilen kör för saktare. Jag blinkar och svänger ut. Gasar. Vad händer då? Jo, då gasar den andra bilen. Jag gasar mer, den andra bilen gasar på ännu mer. För att inte få böter går jag in och lägger mig bakom igen. Ja, det är dumt, men det är också dumt att köra alldeles för fort.


2. I rondeller. När jag blinkar att jag ska köra runt rondellen. Vad händer då? Bilar som ännu inte har kommit in i rondellen kör som galningar. Bara jag kommer först. En morgon stannade en lastbil när jag svängde runt i rondellen på en tvåfilig väg där det bara är 60 km. Tack och lov lättade jag på gasen, för jag visste inte vad som kunde dyka upp bakom lastbilen. Vilken tur jag hade, för där kommer en bil vrålandes förbi. Hade jag inte lättad på gasen, då hade vi krockat. Felet hade inte varit mitt, eftersom jag var inne i rondellen.


3. En känsla av jakt när man kör på en 80-120 km väg. Bilarna ligger alldeles för nära i hög fart. När någon ska köra om en karavan av bilar, då plötsligt far en eller flera bilar ut på vänster sida och ska köra om. Det går sakta, och sakta. Ingen har bråttom, men bråttom var det när de skulle ut. Har de ingen back eller sidospegel?


4. Blinkers. Finns blinkers i min bil? Nej, många har inte blinkers i sina bilar. Jo, självklart, men de vet inte vad de ska med dessa till. Hur många gånger har jag stått och ska köra ut, bilar kommer, jag tror att de ska rätt fram. Nej, då kör de in på min väg. Hade de blinkat, då hade jag kanske vågat mig fram och börjat köra, inte helt, för personen i bilen som kom kanske ändrade sig, eller bara kom åt blinkern. Likaså i rondeller, då finns inte blinkers heller.


5. Sedan är det dessa personer som talar i mobil fast det är förbjudet. Mobilen är upptryckt mot örat och oftast med armbågen lutad mot fönstret. Eller de där som sittar och har en djup diskussion i bilen. På 70-väg kan de köra mellan 40-70. Suck!!!


6. Ska inte skylla på ungdomar. Många kör exemplariskt, men ... Har du tänkt på dessa som har Bmw och Audi, jädrans i min själ, bilen måste vara gasfri, för de bara svischar förbi. Därför är det också hårdare kontroller på unga män, de kör för fort och begriper inte att det kan hända olyckor. Även försäkringar är mycket högre på dessa unga män. Olycksfrekvensen där en ung man är inblandad är också hög.


7. I Götatunneln i Göteborg finns inga hastighetskameror. Där råder fri hastighet. Jädrans så fort det går.


Trafiken är mer intensiv i dagens Sverige än för 20 år sedan, fast för 20 år sedan tyckte man det gick fort då också. Nu blir bilarna bara bättre och bättre. När flerbilskrockar händer det är då när folk inte hinner se upp. Som exvis många filer, det går fort, några bilar väljer att byta fil och observerar inte att en bilist kört fort och ligger strax till höger eller vänster, de ser inte alltid bilen.

I dagens samhälle finns inte respekt i trafiken. Det där att man ska köra vartannat fordon och ta hänsyn. Nej, det stämmer inte alltid.

Då återkommer jag med respekt. Vart tog den artigheten i vägen någonstans?!

Nu har jag lite att göra i trädgården.

Ha en helt underbar dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Torsdag 7 juni 07:24

Livet kan ändra sig, fort för vissa, sakta för andra eller mycket långsamt. Ett helt spann av olika händelser följer ens stig under livet. För mig handlade det om skrivandets konst.

Livet blev för mycket. Det kan handla om arbetslöshet, som vänner som tar all kraft. Det var efter en händelse, inget märkvärdigt, men för mig var det en väldigt jobbig period och det var längesedan, runt 1997,. Tänk vad fort man glömmer. Arbetslös var jag, visste inte vad jag skulle jobba med och råkade ut för en ångestattack, vilket aldrig hade hänt mig tidigare. Jobbigt som tusan. Känslan av utsatthet går inte att beskriva. Rädslan för något okänt, då trodde jag att jag höll på att bli riktigt sjuk. Nåja, jag skrev av mig varje känsla, varje nervbit och märkte en dag att jag mådde bättre. Det skrivna ordet var kanske inte enligt svenskan det bästa, men ett mord hade begåtts - i min fantasi, och den är riklig. Ja, jag har fantasi, den har inga gränser. Förr trodde jag inte att jag kunde skriva, författa något. Skolan skulle göras färdig. Nästa var ett jobb. Inte heller hade jag tänkt jobba natten, men där fick jag mer tid över och för fjorton år sedan tog jag mina första stapplande steg i författandets bana. Jag skickade in en gång. Efteråt skämdes jag. Svenskan var för dålig, inte stavningen, utan grammatik och meningsuppbyggnaden. Det jobbade jag med rätt länge. Sedan skickade jag in en gång till en annan bok. Ja, jag blev refuserad.

Jag har skrivit 8 thriller och thrillers medialt. 4 kortromaner, även här thriller och thriller medialt. Nu skriver jag på ett mellanting i thrillerform och tänker skicka in detta alster, manus.

Då kommer jag till nästa punkt. Min systerdotter har aldrig målat, hon trodde heller inte att hon kunde. Detta har jag beskrivit tidigare, men jag tänker på livet. Visserligen är hennes dotter väldigt duktig på att teckna och gör detta oftast i mangaform. För 1,5 år sedan började min systerdotter Diana Wahlborg att måla och för andra månaden på raken finns hon med i Aperon Art Catalogue.

Du som känner att du inte har någon hobby och skulle vilja ha. Prova dig fram. Gå på olika slags kurser. Hur ska man veta vad man vill i livet om man inte har provat. Jag skrev av mig mina känslomässiga händelser, min systerdotter älskar att måla. Du, du kanske älskar något helt annat. Vissa personer önskar absolut inte att ha någon hobby för de hinner inte. Nej, det är bra det också. Du som vill, du som drömmer om att göra något, du kanske bara önskar drömma nu och låter det komma senare. Eller så går du på olika kurser. Det som du inte tror att du kan, just det kan du bli en mästare på. Men ... inget är gratis. Det är ganska tuff väg att gå om man vill vidare med sin hobby.

Nu avslutar jag här, ska sova efter nattens jobb och jag önskar dig en underbar dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Jag har visat denna ros tidigare, den som ska bli ett omslag. Detta foto hade jag tagit tidigare. Jag gillar att fotografera också. Vi duschade blommorna och tog foton därefter.

"Tårarnas doft" blev arbetsnamnet på mitt manus. I boken finns en förklaring till arbetsnamnet.

 

Av Lill Lindbäck - Onsdag 6 juni 14:18

Nationaldagen har jag aldrig firat. Har du? Alla gör på sitt sätt. Klart att det är trevligt att fira, vi är inte vana att fira detta i Sverige. Konstigt egentligen. De flesta, det vet jag inte, men många länder firar något och har det som nationaldag.

Min dag är nog runt Valborg och pingst. Varför undrar du nog. Valborg är våren, den för värme och blommor med sig. Buskar, blommor och träd blommar. Kan man bli gladare? Dofter och fågelkvitter till det värmen, finns nog inget bättre. Även kärleken spirar ännu högre. Härligt.

Förresten, jag arbetar natten och ska gå på 3:dje arbetsnatten i natt. Jag har börjat vakna alldeles för tidigt. Dessutom fixade jag i trädgården och gjorde i ordning ett ställe från ogräs. Det såg för jävligt ut. Nu betalar jag dyrt för det med ryggvärk i min högra sida. Har då svårt att göra något. När det är som värst har jag till och med svårt att andas. Jag tycks aldrig lära mig. Nu skulle fysioterapeuten blivit grinig på mig. Jag tränar inte, för det gör jävulskt ont. Jobba måste jag. Finns värktabletter.

Teven står på, på jobbet. Då och då slängs ett ögonkast. Web of lies. En ung flicka hade träffat en kille och blev väldigt kär. En dag kommer hon inte hem från en fest ,som hon äntligen fick gå på för sina föräldrar. Killen lovade att ta hand om henne. De ringde från sjukhuset under natten och berättade att dottern hade blivit överfallen och svårt skadad - för livet och hon kunde dö av alla knivsår. Pojkvännen berättade då att han var skyldig fel personer pengar, han pekade ut en kille, en ligamedlem, som polisen tog in på förhör. När pojkvännen kommer till sjukhuset för att besöka flickvännen blev han portad av fadern. Han menade på att pojkvännen skulle ha skyddat hans dotter. Dagarna går, fem dagar senare öppnar dottern ögonen och vill då genast ringa pojkvännen. Dottern fick polisskydd ifall denne ligamedlem dök upp. Pojkvännen var fortfarande portad att besöka sjukhuset. Dagarna går. Senare ringer storasyster till föräldrarna, hon går i skolan på annan ort. Föräldrarna svarar inte hemme eller på sina mobiltelefoner. En vän till föräldrarna skulle till deras hem och laga något. Knackade på och gick in. Ropade flera gånger, föräldraparet hittades i hemmet. Knivstuckna och ihjälslagna. Då trodde polisen att det var denna liga som hade gjort det. Återigen togs pojkvännen in på förhör, de hade fler frågor om ligan. Pojkvännen fick frågor om flickvännen och svarade, nej han skulle inte göra sin flickvän illa för han älskade henne till döds. Polisen reagerade på uttalalet. Undersökningen på föräldrarnas mobiltelefon visade att pappan hade skickat ett sms till frun som var på sjukhuset hos dottern. Underskrivet var, jag älskar dig till döds. Polisen förstod att frun åkte hem till sin man, som redan innan hade blivit mördad, sedan mördades även hon.

Återigen togs pojkvännen in på förhör. Tidigare när polisen hade förhört honom tyckte kriminalaren att pojkvännen inte reagerade alls, inte på flickvännen som låg dödligt skadad på sjukhuset. Den här gången reagerade han heller inte. Plötsligt förstod han att denne pojkvän kanske låg bakom.

Nu hoppar jag över lite. Det visade sig att det var pojkvännen. Föräldrarna hade förbjudit honom att träffa sin högt älskade flickvän. Han åkte dit och fick ett livslångt straff. Mamman till pojken bröt ihop, hon hade fruktansvärt svårt att ta detta med att hennes son hade tagit livet av flickvännens föräldrar plus, dessa personer hade hon själv träffat och de var underbara.

Flickvännen, 18 år gamla dottern, bröt ihop. Först nu vågade hon berätta för sin 23-åriga syster att det var pojkvännen som hade överfallit henne. Hon ville inte ha sex med honom, inte än, hon var inte beredd. Då hade han blivit rasande och knivskurit henne runt 10-18 ggr. Dottern förstod också om hon hade berättat tidigare så hade föräldrarna levt. Hon, deltog inte i programmet. Storasyster tyckte att det var fruktansvärt att föräldrarna var borta. Förut ringde hon hem jämt för att tala om att hon hade kommit fram till en vän eller till skolan som låg mycket längre bort. Löjligt tyckte hon då, nu, 2013, saknade hon detta oerhört mycket. Givetvis saknade hon sina föräldrar oerhört mycket.

En som inte visar känslor är en typiskt psykopat, eller en narcissist, men läs på om psykopater. Det finns olika varianter. Denne pojkvän visade ingen empati och inga känslor alls.

Jag skulle inte ha berättat det här. För idag är det nationaldagen och då ska man ha trevligt.

Tänk dig för därute!

Ha det allra bäst!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

 

Av Lill Lindbäck - Tisdag 5 juni 07:24

Jag har aldrig kunnat banta, för då blir jag ännu värre med att äta. Promenera fort, det vet jag är bra. Nej, jag tänker inte jättemycket på min vikt, bara lite. Några kilo behöver jag få bort, men ändå bryr jag mig inte. Jag äter och dricker det som är gott. Nu ligger jag ganska bra i dessa modeller det finns att gå på. Det är mest för min egen del, du vet, det där med magen.

Visste du att man inte får äta vattenmelon för när man är med i viktväktarna. Det är socker i vattenmelon. Ja, det tycks vara socker i all slags frukt. Jag älskar vattenmelon och kan äta hur mycket som helst, i det närmaste vilken frukt som helst. Är trött på alla samtal om socker. Vill jag ha en chockladbit så äter jag en. Fel, jag äter ganska mycket. Numer äter jag väldigt lite godis, men frukten är detsamma. Vilket tjat! Min melodi är att promenera mycket. En sommar utan vattenmelon, nej.

Nu kommer jag inte skriva mer om frukt, för nu ska jag lägga mig efter mitt jobb.

Ha det nu allra bäst!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

En ros till dig från mig med lite skavanker i.

 

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9
10 11 12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ lill-lindback med Blogkeen
Följ lill-lindback med Bloglovin'

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se