Min webbplats heter www.lill-lindback.se. Under en tid har jag gått igenom en hel del, både dödsfall i familjen och skilsmässa samtidigt som huset skulle säljas. Jag skyller i allafall på det. Jag har beskrivit på bloggen att man kan klicka på min webbplats för att komma till mitt bokförlag, nu när jag sitter i lugn och ro går jag igenom saker med min webbplats och dess webbhotell som det kallas för. Mitt bokförlag har ändrat på sin webbplats och jag har inte hunnit med eller så är det mitt webbhotell.

Jag kommer att eventuellt ändra min webbplats lite och inväntar svar från bokförlaget.

Därför skriver jag bara;

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt. Böckerna går att köpa via www.vulkanmedia.se sök på mitt namn. Jämför alltid med nätbokhandeln.

www.lill-lindback.se

Lat blir mer lat. Undra om det är så. För tillfället är det skönt att inget göra. Får skylla på 3 nätters jobb, samt att det ringde på ytterdörren nere i trapphuset. Jag hittade inte knappen att trycka in med. Så himla trött och groggy i huvudet. Jag fick på mig mina kläder och nerför trapporna. Det kom två kartonger till min systerdotters dotter. Ingen har sagt detta till mig. Blir lite undrande om min systerdotter har glömt att berätta detta. Hon är utomlands nu.

Ska ringa snart. Är lite sisådär med tanke på åskväder. Gillar inte att prata i telefon då. Kanske är det inte detsamma i mobil som med en gammal vanlig telefon. Jag la mig kl 8:30 och paketet kom kl 10:20, inte undra på att jag var groggy.

För övrigt gillar jag åskväder. Det är mäktigt hur himlen och naturen kan bestämma och vi inget kan göra. Däremot vill jag förstås inte att någon skadas av det.

Nu ska jag strax göra middag. En enkel soppa blir det. Ja, jag är lat. Eller slö. Jag har hållit på länge med min tidigare flytt och det gått i ett. Att få vila är skönt. Lillsemester i Karlskrona gjorde susen.

Jag har nyligen skilt mig och tappat fotfästet en aning. Här kommer en jämförelse som andra kanske känner igen sig.

Det kom en jordbävning, ett skalv. Jag stod där och förstod inget, men förstod att något hände precis. Något som var ofattbart, men sedan var det stilla. Sedan kom det stora skalvet, man står där och stirrar. Allt är förstört och livet måste byggas upp igen. Kanske man aldrig mer blir densamma, men ändå är man det. Något stort har hänt och man måste vänja sig. Med tiden läker såren något, men ärren kommer att finnas kvar.

Vi hade inga större problem, bara att min man ville göra något annat i livet. Vad finns kvar då, när kärleken till honom fortfarande är stark, men hans känslor är förändrade. Livet går vidare och man kan inte hänga upp sig på den andre.

Kanske är det en aning svårare när man har varit ihop sedan tonåren. En ny person kommer att framträda, men den gamla finns kvar trots det.

Du som har gått igenom något liknande känner igen sig. Men det är så, livet går vidare. Tiden står inte still. Slösa inte bort livet med att hänga upp det på någon annan, även om så det är din högsta önskan. När personen ifråga inte vill längre då ska man släppa taget.

Jag har en vemodig dag idag med tanke på att det var min pappas födelsedag idag. Han skulle ha fyllt 88 år, men fick bara 46 år av dem. Därför försöker jag tänka positivt med tanke på skilsmässan. För livet står inte still och livet är viktig. Man vet inte vad som finns bakom dörren. Nu menar jag inte att man ska köra livet ur sig och leva fullt ut. Alla lever på sitt sätt som bara den mår bra av. En skön promenad i skogen, bergen eller en utomlandsresa. Kanske en träff med vänner eller den man älskar.

Ha nu en skön dag trots vädret. Läste i tidningen att det kan uppstå tromber i sådant väder. Så håll i paraplyet.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

Hämndens Änglar är inte klar på min webbplats.

www.lill-lindback.se

Jag var i Karlskrona på en lillsemester och skulle dessutom besöka författare Kim M Kimselius. Numer är Karlskrona min favoritstad - än så länge. Sverige har så mycket vackert att se och sådant man kan uppleva. Givetvis står Göteborg mig varmast om hjärtad, men så är det med sin hemstad. Förut låg Ystad på första plats, har nu blivit nerputtad till 2:a plats. När jag besöker en stad vill jag se historia, blommor, inte nödvändigtvis hav, men hav påverkar mig. Restauranger, kaféer och affärer - en levande stad. Sköntheten finns enbart i betraktarens ögon. Vi alla ser olika.

Här nedan visar jag lite bilder om ubåtar. Den röda, tror jag byggdes 1904, den var ganska kort. Jag skulle aldrig våga krypa ned i en sådan. Den andra var runt 1940 och 3 gånger så lång.

Manskapets rum, där allt fanns. Matbordet till höger och till vänster laddades bomberna i, eller vad det kallas för.

Utsiktsplats över centrum i Karlskrona

Ha nu en underbar måndag. Själv ska jag jobba i 3 nätter. Idag ska jag flytta lite lådor och sedan hänga större dukar över. Jag bor ju hos min syster och hon har tilldelat mig det största sovrummet. En älskad syster. Till helgen ska jag börja se över min webbplats och ordna med boken Tårarnas doft. Då ska jag också börja skriva på del 2.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se 

Jag har varit i Karlskrona sedan i fredags. Tänkte besöka författaren Kim M Kimselius, denna dag, innan besöket, sökte jag pestkyrkogården. Den fanns med i en pyttiliten del av kartan jag tog på hotellet. Jag åkte dit, nä, inte dit, men nästan. Med andra ord åkte jag runt och letade. Tyvärr hittade jag den inte.

Jag åkte vidare för att söka efter en kyrka från 1140-talet. När jag kanske var framme parkerade jag bilen och tänkte att det inte kan vara den kyrkan. Den såg för "ny" ut. En kvinna gick bland gravarna. Jag frågade henne. Nej, det fanns ingen kyrka som var så gammal i närheten. Nu var jag nära att ge upp. Men ... Jag var nära författarvännen, men ville ändå se en gammal kyrka. Hallå, det är historia! Jag åkte till ett ställe som heter Hjortsberga. Självklart fotade jag, vilket jag kommer att visa senare. Utanför var det ett äldre par som fixade gravarna. Jag frågade dem om kyrkan. De trodde att koret - längst fram där prästen står var från 1100-talet. Mannen i fråga var född, döpt och konfirmerad i Hjortsberga socknens kyrka. Häftigt. Det var att träffa någon på landet för 100 år sedan och de pratade om socken. Härligt när man kan träffa folk som man kan prata med. Nästa steg var att besöka Johannishovs Slott. Låter inte det tjusigt? Väl där hittade jag ingen parkering, inte heller kunde jag med att ställa bilen på en gräsmatta längre bort. Grindarna var stängda och bilar stod innanför. Jag hade inte läst om slottet, jag körde förbi och såg en skylt. Nä, nu gav jag upp. Jag åkte till min författarkollega, en underbar person. Där träffade jag flera författare, en av dem Lennart Guldbrandsson, utsökt talare. Jag köpte en bok av Kim M Kimselius och efter Lennarts föredrag köpte jag en av honom med. Innan dess köpte jag kaffe och kakor. Kim sa att jag kunde sitta på hennes favoritställe. Jag gick dit. Så tyst. Så skönt. Bara humlor som surrade. Stressen rann av mig. En, så att säga, grindvakt frågade när jag kom om jag godkäånde att Kim la ut bilder på sin blogg. Det var helt okej. Marie och jag hade en trevlig stund. Efter föredraget gick jag till bilen. Marie stod kvar vid vägen. Vi pratade böcker. Då frågade hon om jag var författare. I bilen hade jag min nyaste bok som jag gav henne. Därefter åkte jag hemåt. Åh, vet du vad som hände under vägen??? En 90-väg. Plötsligt flyger en rovfågel ut i bilens höjd. Jag tvärnitade. Ingen låg bakom mig, tack och lov. Rovfågeln hamnade högt upp. Jag hörde ingen duns, det verkade som om den kanade precis över takkanten på bilen. Jag såg ingen fågel i backspegeln, inte på vägen. jag vet heller inte var den tog vägen. Nu tänkte jag fort. Ska jag stanna bilen. Var? Det fanns ingenstans där jag kunde stanna. Tänk dig om en bil kom i 90 och plötsligt ser min bil. Nej, jag vågade inte stanna. Inte heller visste jag vart fågeln hade tagit vägen.

Förlåt att jag inte stannade.

Mer finns att skriva om Karlskrona och det blir i morgon. Ha en skön söndag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

I Sverige finns många städer som jag tycker om, som exvis hav, historia och nytt. Givetvis restauranger och andra saker som man kan besöka.

Den här staden, Kalrskrona, har allt, det tycker i alla fall jag. Men det finns många städer som jag tycker om. Självklart älskar jag min hemstad Göteborg, man blir hemmablind. Jag hade tänkt köra in på en mindre väg någon mil efter en sjö. Någonstans missade jag avtagsvägen. Jag tror att de flesta blir trötta när man kör ensam mil efter mil. På ett ställe stannade jag med tanke på lunch, men äter jag en lunch blir jag oftast väldigt mätt, speciellt när andra gör maten. Jag hade frukt med mig. En sak som jag är löjligt dum över, jag kunde ha gått in på Värdshuset och till toaletten, men jag kunde inte med. Till slut kom jag nästan i panik till Karlskron. Vad ska man välja när det dyker upp skyltar med väst, öst osv. Jag chansade på nästa. Nästa kom inte. jag vände och körde tillbaka. Centrum körde jag mot, och centrum kom jag någonstans. Ibland är jag dum. Hm. Fattar väl att när det är festival är det oftast mycket besökare, även semesterfirare. Parkeringar var svåra att hitta, samtidigt skulle jag leta efter hotellet. Jag hade skrivit in hotellets adress i mobilen. Utav en händelse hittade jag hotellet. Japp. Nästa steg, efter att ha kört runt 3 ggr hittade jag ett parkeringshus. Jag körde våning för vång. Började verkligen bli desperat. Måste på toaletten. Hursomhelst, hittade jag en. Fann slutligen hotellet. Hann knappt kolla rummet, men sedan upptäckte jag till min glädje vilket fint enkelrum jag fick. Hotell Conrad är ett väldigt fint hotell.

Jag strosade ut i värmen och till glädje. Mycket glada skratt ekade runt mig. Mat måste jag ha. Centrums karta studerades noga. På restaurang Sarajevo var det en man som visade mig en del. När jag kommer hem ska jag visa lite foton. Idag ska jag till Blekinges museum och sedan gå och titta på veteranbilar mm. Jag funderar starkt på att gå till en kyrkogård längre bort. Jag är nog lite morbid. Pestkyrkogården. Jag får mycket filmsekvenser av historia. När jag skriver blir det alltid i modern form. Inte för att jag nu söker efter vad jag ska skriva, det kommer till mig. Jag har att skriva, men behöver lite ork och glädje. Idag ska jag bara strosa runt och titta och få känna lite av historiens vingslag. Idag hade jag tänkt ta bilen och köra runt, men ångrade mig med tanke på parkeringsplatser.

I morgon tänkte jag besöka författare Kim M Kimselius, innan dess tänkte jag besöka en kyrka under min väg. sedan ett besök och därefter hem.

Ha det allra bäst. Nu ska jag först kolla vädret. Igår såg det ut som det skulle idag komma mängder av regn. Håll tummarna för mig.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Jag brukar aldrig blanda svenska och engelska ord, men roadtrip låter som en härlig kortresa, fast den blir ju förstås längre än till affären.

 

För 2 år sedan ville man mina ha skilsmässa. Fanns inga bostäder. Skulle köpa en, men fick inte låna tillräckligt. Året därpå insjuknade min svåger i cancer, han hamnade mellan stolarna och allt tog tid, men själva cancern väntade inte. Från det han fick reda på att han hade cancer i lungan mm, gick det bara 3 månader.

Nu har turen kommit till min svägerska. Malignt melanom på hälen, den är djupliggande och det är värre. Nu har hon undersökts, men inte som jag trodde. Operation om 6 veckor. Va?! 6 veckor, kanske om det finns plats för operationer tidigare, men ...

Läkaren visste inte om cancern hade spridit sig till lymfkörteln i ljumsken, portvakten som han sa, och då var det inte bra. Det började med sår på hälen som inte läkte. Min bror sa till henne att hon måste gå till Vårdcentralen, det kan vara cancer. På Vårdcentralen tog det tid för de hade inte rätt utrustning osv. En sköterska tyckte att hon skulle gå till en fotterapeut. Trodde att sköterskor visste om det här med sår som inte läker.

Här avslutar jag berättelsen. Jag behövde skriva av mig oron. Du som läser kanske känner igen vissa saker. Det enda som politiker oroar sig för är hur vi ska kunna hjälpa folk från andra länder. Det får kosta. Sjukvården får inte kosta.

Idag är det 15 graders skillnad mot igår. Jag kan andas och det kom en regnskur tidigare. Skönt med en frisk fläkt. Nu har jag 2 nätter kvar att jobba och till helgen, fredag morgon åker jag till Karlskrona. Utanför Karlskrona bor en författarkollega som har skrivit böcker i många år, en fantastisk person, genomrar och trevlig, Kim M Kimselius.. Nu till lördag och söndag har hon öppet hus i sitt hem, eller i ladan. Jag tar resan dit med 2 övernattningar som en lillsemester. Bilvägen dit ska jag kolla upp sevärdheter, likaså hem. Turen jag har är att Karlskrona även har en festival. Det ska bli trevligt att gå runt på kvällarna och titta. Givetvis ska mat och dryck intas. Hoppas på bra väder.

Hälsningar från ett regnigt Göteborg.

Ha nu en fantastisk dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

Senaste boken, Tårarnas doft, är inte iordningställd på min webbplats.

www.lill-lindback.se

Jag lämnade in bilen för att göras i ordning. Orkar inte själv eftersom den även behöver vaxas. Ibland får man betala för att slippa att göra själv. Har förslitningsskador och undviker sådant som upprepade rörelser.

Idag är det varmt i Göteborg. Gick ifrån tvätthallen och till hållplatsen. Bara den lilla korta biten gjorde mig tungandad. Har kommit på att jag gillar inte den sortens värme, den tunga våtvarma.

I morse drog jag ett kort av Gudinnornas vägledning. Kul, mest för att jag tänker efter lite när jag läser. Nu fick jag Atena, Inre visdom. Du vet vad du ska göra. Lita på ditt inre visdom och handla därefter utan att tveka. Detta stod på kortet. Läser man i den lilla boken står det; Sluta att skjuta upp saker. Sluta ge bort din kraft till andra. Lita på magkänslan. Tro på den första ingivelsen du får. Du har rätt. Lägg märke till idéer som återkommer och agera utifrån dem.

På mitt jobb, äldreboendet, är man ibland på natten orolig att öppna en dörr. Ligger personen på golvet? Eller väcker jag personen och den blir nyfiken och sedan ramlar. Ibland har jag haft kollegor som sagt gå inte in där. Okej, jag lyssnar, men något inom mig har sagt att jag ska kolla. Senare har jag gått tillbaka för oron ökade. Vad hände tror du? Personen ifråga låg på golvet.Det här var inte första gången det här händer.  Lita på sin egen känsla., det ska man nog göra. Ofta har detta stämt in på mig under olika förhållande. Men jag lyssnar inte alltid på den där känslan. Nästan varje gång har jag haft rätt i känslan.

Jag har slutat att ge bort kraft till andra. Har du råkat ut för personer i ditt liv som suger musten ur dig. Till slut orkar du knappt ringa personen ifråga. Sådana personer vill inte jag ha i mitt liv.

Hur är jag själv då? Kanske inte bättre, men jag har aldrig krävt något från min medmänniska. Inte heller förväntar jag mig något av någon annan. Det är säkert så att jag själv inte tycker om att ha krav på mig. Då menar jag inte att jag har lovat något och bryr mig inte om det. Ett exemepel på krav var en väninna en gång i tiden, hon frågade varför jag inte ringde henne hon var ensam hemma. Jag har varit lite upptagen sa jag. Vi pratades vid förra veckan, ja, men jag är ensam. Jag svarade med att hon hade halvstora barn. Det blev bara inte av att jag ringde. Stor trädgård, jobb och min mamma samt syskon och andra vänner. Visst självklart kunde jag ringa, men ibland har man inget att säga eller inget att berätta om. Så kom det en dag som jag ringde och frågade hur allt var. Jo, bra sa hon. Vi pratade några minuter. Nu har jag inget mer att berätta, sa jag. Då fick jag svaret, varför ringde du då?

Jaha, så var det med det. Krävande människor, som också kan säga, varför hälsar du aldrig på. Va?! Jag har varit hos dig flera gånger men när var du hos mig sist, svarade jag. Idag vill jag göra saker och ting på mina villkor. Självklart ska man komma överens. I torsdags ringde min väninna och frågade om vi kunde byta dag till träffen på fredag till lördag. Självklart sa jag, jag har ändå inget för mig. När jag vaknade efter nattjobbet på fredagen hade jag fått ett meddelande från väninnan. Hon frågade om vi kunde träffas på fredagen i stället för hon hade fått ett extrajobb på lördagen. Självklart. Inga problem. Så länge jag kan, så kan jag, så länge mina vänner är likadana mot mig, exvis respekterar mig för den jag är för jag respekterar dem, men ... inte dessa som hela tiden är sura och/eller krävande. De vänner som jag har är inte krävande och inte heller sura personer. Kanske har det hänt någon gång, väldigt sällan. Vad gör det? Alla har en dålig dag.

Nu ska jag ladda upp en bild och se hur det fungerar. Tack för hjälpen!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

Tårarnas doft är ännu ej inlagd på webbplatsen www.lill-lindback.se

Nu såg jag en bild som jag bara måste ladda upp.