Senaste inläggen

Av Lill Lindbäck - Torsdag 28 juni 09:15

Jag skulle ha jobbat helgen, men tog ledigt på midsommafton. Däremot tog jag en extranatt i måndags för en kollega som skulle ha semester. Resten av veckan var jag ledig på schemat. Var 6:e vecka har jag det så. Jobbar 82,6 % natten med 10 timmars pass. Det känns väldigt lyxigt att få den där veckan ledigt.

Under veckan från i tisdags runt kl 13:30 gick jag upp, hade jag att göra i trädgården. Sedan ska jag på ärenden som inte blivit gjorda. Mer trädgårdsarbete. Onsdagen gick åt till trädgården, men fotbollsmatchen Sverige - Mexiko var viktigare.

När klockan är 17:30 får jag ett sms från en jobbarkompis som frågar om jag kan jobba för honom. Nej, nej, nej, jag har ett ärende att göra kl 10 idag. Han fick inte tag i någon. Jag ringde tillbaka och sa att jag kunde ta den natten.

När jag kom hem bytte jag om och vattnade blommorna, det tog en stund. Strax därefter duschade jag. För engångsskull sitter jag här framför och äter frukost. Det brukar jag göra när jag är ledig, men inte när jag har jobbat.

Idag kommer jag att lägga mig runt kl 11. Jag gick upp igår kl 8.

Känns som om jag har kommit in i tredje livet av vakenhet. Första är att jobba natten, andra är runt 3-tiden på natten och tredje är när man inte lägger som som brukligt.

Där har du en liten del av mitt liv. Egentligen tycker jag inte alls om att rucka på min sömn. Helst vill jag sova innan kl 9:15.

Men vad gör det ... Jag är ledig tills på måndag!

Ha det alldeles underbart i solen, i alla fall i Göteborg lyser den och det är varmt ute.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt

www.lill-lindback.se


ANNONS
Av Lill Lindbäck - Onsdag 27 juni 08:12

För mig är vuxenmobbning bland det värsta jag vet. Självklart retar jag mig på mer saker, som bidragsfuskare, nedskräpare, riktigt eländiga rasister, detta är några saker. En del rasister vet inte ens om att de är rasister förrän någon annan påpekar detta. Jag har fått påpekan om detta själv. Anser mig verkligen inte vara rasist, men jag blir galet irriterad när jag eller någon annan blir påhoppad. Men det finns inga ursäkter. Den ende ursäkten jag har är att människor varifrån man än kommer, spelar ingen roll vilken hudfärg, tro eller kön man har. Vi tycker alltid något. Den som säger sig stå över allt sådant, när det verkligen händer gör den personen inte det. Då är den som alla andra.

Men, vuxenmobbare är vuxna människor som ska kunna bete sig vänligt och respektera andra människor.

Visst, jag kan bli arg eller irriterad, kanske till och med snacka lite "skit" om någon person. Jag kan faktiskt berätta för andra att jag har gjort fel eller be om ursäkt till någon för ett fel jag har gjort.

Vuxenmobbare. Jag tänker lite på ordet för det är verkligen skrämmande. Tidigare har jag beskrivit mobbare som terrorister och de har samma slags åsikter. Går på någon annan och skadar denna.

För den som blir mobbad är skadan fruktansvärt, den personen ska leva ett liv med sig själv. Det är lätt att tappa fotfästet och självförtroendet. Glöm inte en sak, om det finns mobbare som i oförstånd har deltagit i mobbning, den personen kan må mycket dåligt i vuxen ålder. Mobbning - fy tusan.

Jag hade en gång en arbetskamrat. På den avdelningen jag jobbade på, ett kontor, blev det så att säga snedbelastning av personal. En person skulle gå över och sätta sig mittemot en annan. Den kvinnan var otroligt duktig på sitt jobb, men också otroligt snabb på att kommentera andra och kränka dessa. Det verkade som om hon tyckte att hon stod över dessa personer. Jag var ny där, satt ganska nära, men tack och lov inte tillräckligt nära. Ingen ville jobba med henne. Ingen tyckte om henne. Visst hade hon sina ljusa sidor och vi skrattade högt ibland. Men chefen beordrade över en person. När denna kom och satte sig mittemot den andra personen, då började dessa två tissla och tassla. Mycket skitsnack blev det. Stämningen blev allt sämre och jag mådde allt sämre. Jag ville bara fly.

Detta är ingen direkt beskrivning, men här ser man tydligt vad som hände.

Jag har berättat i ett annat inlägg att den som är med i en grupp av mobbare deltar också. Den som är tyst i gruppen deltar också. Här nedan kommer mina tankar om den tiden.

Den som satte sig mittemot skulle ha satt stopp för kollegans framfart. Att tala om för denna person att detta är absolut inte okej. Själv är jag inte fri från skuld. När jag hörde hennes kommentarer om andra, jag brydde inte om mig själv för jag kan ta för mig. Om hon ändå hade gått på mig och fått andra med sig, då hade livet på jobbet blivit ett elände. Absolut. Men jag har klarat mig. Nu återkommer jag till att jag inte är fri från skuld.

När jag hörde hennes framfart kunde jag ha sagt stopp. Tänk på vad du häver ut dig. Tänk på att du gör andra illa. Skulle du själv vilja bli utsatt för hån så som du hånar.

Nej, jag gjorde inte det. Egentligen var det fegt av mig. Däremot berättade jag att jag hade sagt upp mig. Då sa hon att hon hade märkt att jag inte trivdes. Stämningen var rå, men hjärtlig - sa hon. Jag svarade henne då; stämningen är rå, men den är verkligen inte hjärtlig.

Nu kanske du tänker att jag inte heller var den bästa. Nej, det var jag inte. Men ett gäng manliga arbetskamrater en våning ner som jag ofta hade hjälpt kom upp med en stor blombukett och tyckte att jag var en fantastisk medarbetare, vänlig och alltid ställde upp. Om du visste så glad jag blev. Därför blev tiden på detta kontoret inte så hemskt. Jag fick konstruktiv och positivt omdöme. Än idag värmer det mitt hjärta.

Alla är vi på något sätt inblandade i en vuxenmobbning. Du tänker kanske nu, inte jag, jag har aldrig mobbat någon. Det är säkert sant. Men jag tänker på vad jag har skrivit ovan. I en arbetsgrupp kan en bråka om det mesta, den personen är verkligen jobb. De andra försöker bli av med denne person, då tycker denne personen att de andra mobbar henne/honom, men ser inte att problemet är den själv. Vi är dåliga på att komma med konkreta förklaringar om varför. Många av oss "gnäller". För vad jag tror, vi är rädda. Ja, jag skriver vi, jag vill heller inte bli mobbad. Att bli utsatt är frukansvärd kränkning. Jag blev anklagad för detta av ett par personer i en familj som var mina vänner, alla andra blev chockade och förstod ingenting. Jo, jag förstod. Jag hade kommit med konstruktiv kritik och talat om att detta inte var okej. Jag klarar inte av att man kränker andra. Men fick tillbaka det med bumerangslag, att det var jag som hade problem och så vidare. Jag hade satt ned foten. Det räckte nu. Och jag fick mycket skit ifrån dessa. Vad jag menar är att det är lätt att säga saker om varandra, men det är varken lätt att ta emot eller ge skit, förutom när man är arg.

Jag har funderat genom åren på olika möten när det gäller mobbning. Är vi, jag, rädda för den andra? Eller ar jag/du rädd att den andra ska få med sig alla de andra och du/jag stå utanför gruppen. För det där är jobbigt, det är svårt, men värre är att vara den som utsätter andra för kränkningar.

Återigen, vuxenmobbare är den som mobbar, den som följer mobbaren och kommer med sina kommentarer eller hånflin, tyvärr är också den tysta mobbaren, en som är med gruppen, är också en mobbare.

Det är faktiskt svårt att stå upp för sig själv. Det är svårt med tanke på att andra kan gå på just dig för att du är stark för att stå emot. Det vill inte dessa personer. Då går dessa på dig, då har de någon att hacka på.

Du avgör själv vad som är bäst för dig, ibland måste man tänka efter. Det finns gånger jag har vräkt ur mig saker och inte hört eller märkt att det blev fel. Min hjärna uppfattade som att det blev rätt.

Detta är svårt, ett dilemma. Livet är inte alltid lätt. Ibland går man balansgång på en slak lina. Med det menar jag att en slak lina är väldigt svårt att gå på. Men livet är fantastiskt!

Allt låter negativt när man beskriver en mobbare, men livet är som sagt fantastiskt ändå. Detta bloggandet om vuxenmobbning var en tankeställare.

Jag skrev en bok om en hämnd från en som hade blivit utsatt. Självklart är det fiction. Men tänk, det kunde faktiskt ha hänt. "Hämndens Änglar".


Ha det nu underbart därute. I Göteborg lyser solen över oss. Bara det gör livet underbart - för jag har lediga dagar.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

 

ANNONS
Av Lill Lindbäck - Tisdag 26 juni 13:24

Jag arbetar på ett äldreboende. Det var en ganska lugn natt. Skönt. För då mår alla bra, i alla fall så bra man kan må. Som du förstår kan jag inte berätta så mycket. Tystnadsplikt. Men ... Det kan hända mycket på ett äldreboende. Jag hade gärna berättat för arbetet är väldigt intressant, inte jämt förstås. Ibland kan man nästan bli galen av irritation, men det är också en del av människan.

På mitt boende är det tyvärr blandat med boende, demens, psykiatriska diagnoser och så vidare. Man ställs för många utmaningar. Det finns gånger vi får nya boende som slåss och är mycket besvärliga. När de kommer till oss visar sig en annan sida. Vi har inga problem, jo visst finns mängder av problem, men inte dessa som vi hade fått reda på.

Däremot har vi haft boende som faktiskt slåss. En herre han kan börja slåss och sparka, men det är fruktansvärt synd om honom, han är nämligen rädd. Pratar man tydligt och tar det lugnt är han som ett lamm, fast inte om han är sur. Vem har inte rätten och vakna på fel sida.

Du fick inte reda på så mycket. Men jag behövde skriva av mig - och det tackar jag för.

Ha nu en alldeles speciell dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Måndag 25 juni 07:36

Igår var det 6 månader sedan julen. 25 dagar har gått redan under juni månad. Snart är denna månad slut. Det har verkligen gått fort.

Jag har gått av ett arbetspass och har bara ett kvar. Skönt. Är ledig under veckan. Som vanligt har jag några ärenden att uträtta. Trädgården ska skötas, även hemmet. Men tid ska finnas över till rättning av manuset. Tårarnas doft. Kommer skriva en fortsättning som redan finns i mitt huvud. Boknamnet är klart. Andra delen, Frihetens vind.

Tårarnas doft - handlar om en kvinna som under en resa börjar minnas en del från sin tidiga barndom. Frågorna hopar sig inom henne. Är det fantasi av en drömvärld, eller är det från verkliga livet, för drömmarna känns verkliga. Ju mer hon börjar komma ihåg, desto värre blir en del händelser. Vad gör man om sanningar uppdagas, sanningar man inte kunde tro var sanna. En mardrömslik tillvaro ökar och en fara för livet.

Har inte bestämt texten på baksidan ännu. Känns bra att snart vara klar med manuset. Jag funderar om jag ska skicka in detta manus. Det var längesedan jag provade att skicka in. Jag är egenutgivare och det innebär att jag går via ett bokförlag på nätet. Det fungerar bra, men ett vanligt bokförlag har mer vägar att gå. En dröm för mig skulle vara att få ut böckerna i affärer och Pocketshop. Drömma kan man alltid göra, det kostar inget, det ger en glädje.

I morgon kommer jag att skriva lite mer om min barndom. En del tycker att det är roligt med små berättelser som verkligen har hänt.

Nu ska jag lägga mig.

Ha en underbar dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Bokomslag till: Tårarnas doft. Dropparna på bilden ska vara tårar. Doften är från rosorna. Tårarnas doft är från en kvinna som alltid hade rosor, men hon grät. Varför grät kvinnan och vem var hon?

 

Av Lill Lindbäck - Söndag 24 juni 14:34

Lite anekdoter om min barndom kanske inte år så mycket att berätta om, men som barn var vi alltid ute och campade i ur och skur, dessutom flyttade familjen för jobbens skull. När mamma var hemma för vård av barn, då fick hon ta tjänsteledigt. Sedan får man inte glömma, det fanns jobb, kanske inte roliga, mest fabriksjobb. Jobb skulle man ha, det var inte till att vänta på a-kassan. Det som jag inte förstod då, det var att mamma slutade ett jobb när skolan slutade och började ett nytt när skolan började. Då var tält, sedan husvagnen, uppställd under sommaren, det vill säga om vi inte bytte camping. Mamma var med oss hela sommaren. Pappa kom på helgerna, sedan var han med på semestern - förstås. Vi var fyra barn, jag var den tredje. Kusiner och släkten var ofta med. Jag minns somrarna med sol och bad, givetvis regnade det aldrig. Krabbfiske var vanligt. Minns att jag ofta låg på bryggen och såg små krabbor jaga efter mitt byte. Elakt. Dessa söta små krabbor la vi i en hink. Krabborna återfördes till sin naturliga miljö.

Som sagt, vi flyttade ganska ofta. Mina föräldrar berättade om deras första lägenhet. De åkte bort över Jul och Nyår, mamma var så orolig för sina vackra krukväxter. De kom hem. Mamma fick inte upp dörren. Pappa försökte, men det gick inte. De fattade ingenting. Återigen försökte pappa, och då kom de på att dörren hade frusit fast. Ja, så kallt var det i lägenheten. Mamma skyndade in med sina små. Vet inte om de hade 2-3 barn då. När hon tittade på sina blommor var hon stolt. De blommade vackert varenda en, Flitiga Lisa, den blomman var väldigt populär då. När pappa fick värmt upp lägenheten, vet du vad som hände då, varenda blomma dog. De hade frusit och dog genast vid upptining. Undra hur kall den där lägenheten var.

Min storebror, fyra år äldre, han var ett logiskt tänkande barn. Han byggde allt vad han kunde själv. Då fanns Mekano som var väldigt populärt. Han byggde allt vad han kunde, väldigt duktigt barn. Enveten som få. Då undrar du nog varför. Han cyklade. Om det stod en stor sten ivägen, han vägrade cykla runt. Mamma hörde hans skrik när hon var inomhus. Skyndade ut. Fick lyfta över unge och trehjuling över stenen, för runt vägrade han cykla. Ja, han var nog också som  andra barn också. Denna envetenhet fick han med sig i livet och lyckades med varje projekt han startade upp bredvid sitt heltidsjobb. Jo, jag minns mamma berätta, min storasyster (förklaring: bror fyra år äldre än mig, syster 1.8 år äldre än mig) hon hade fått en ny cykel. Den ville bror låna. Men min syster vägrade släppa ifrån sig sin cykel. Då kom han på en ljus idé. Mamma hade köpt en klubba, slickepinne, till henne. Hon lämnade cykeln och sprang upp. Kom tillbaka gråtandes, ingen klubba, men en bror som hade tagit hennes cykel. Detta hände ett par gånger till, tills mamma fann råd. Återigen rusade min syster hem, för mamma kunde faktiskt ha köpt en klubba. Då var det inte vanligt att få godis när man ville. Allt kostade. En dag, alltså en dag gjordes samma sak. Brodern hade nu lyckats lura henne flera gånger, men ... denna gång kom hon ut med en klubba i munnen och visade honom hur god den var. Du kan säkert se hur hon slickade på den stora slickepinnen. Summan av detta är att han aldrig lurade henne igen. Jag föddes innan dess. Min syster hörde ett babyskrik och rusade in till rummet. Hon ropad, min gocka, min gocka. Alltså hennes docka.

Detta är inga större berättelser, mer kommer. Du kanske tycker att det är tråkigt, när jag tänker efter hade vi ganska roligt ihop. Jag har alltid sagt att man inte ska skaffa ett barn, utan minst två eller fler. Själv har jag inte fått några. Har överlevt i alla fall. Om vi bråkade? Aldrig. Inte vi. Vi lekte alltid med varandra. Nä, jag ska inte luras. Självklart blev vi ovänner mest min syster och jag.

Ha nu en skön dag. Själv jobbar jag i natt.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se


Av Lill Lindbäck - Lördag 23 juni 12:35

Midsommar ska vara en trevlig helg för alla. Hemma hos oss i många år har vi haft väldigt trevligt med fina grannar och släkt. Mycket mat, först sill och färskpotatis, alltid klockan ett, även korv med bröd för den som inte gillar sill. Hemma i min familj från barndomens tider har vi alltid haft sill och potatis vid den tiden. Så även för mig. Senare grillat med alla tillbehör. Det låter fantastiskt och det är fantastiskt! Ingen raglar runt berusad, utan vi äter och dricker, spelar spel och det blir lite tävlingar.

I min barndom var det inte alltid så. Vi tältade alltid, och alltid tillsammans med släkten, ibland med pappas systrar med familjer och ibland på mammas sida. Idylliskt! Tyvärr kunde min pappa dricka för mycket och det var jobbigt. Inte så att han var elak utan att han förändrades.

Känner du igen dig? Jag tror att många ,speciellt barn, har ett helvete under midsommartid, ett helvete med för mycket sprit där en eller båda föräldrar eller andra vuxna som blir stupfulla och bär sig åt. Inget roligt alls!

Du som är ung och mår dåligt över det här, det kommer nya tider för dig. Tider där du och din respektiva får bestämma hur ni ska ha er/din midsommar. Varje år kan inte bli idylliskt, men man kan göra så gott man kan, speciellt för sina barn. Det är för barnens skull jag vill hålla på med spel och annat roligt. Men, naturligtvis, alla gör det de tycker om.

Jag skrev i rubriken att för min del är midsommar över.

Ja, jag fick fruktansvärt ont i ryggen. Jag får det då och då. Har börjat träna hos sjukgymnast, men hann inte träna en dag och fick ont. Hann att handla det som behövdes, min man gör väldigt mycket. Jag förberedde en hel del och gjorde i ordning. Han fixade med korv, kött och kyckling. Det är alltid han som grillar. Måste säga med ett stort beröm, han är fantastisk i matlagning, effektiv som bara den och allt flyter på. Min värk fortsatte över midsommarafton, min snälla granne och min man, vi hjälptes åt att plocka fram och duka av.

I natt hade jag svårt att somna för värken, vaknade av värken och somnade om. Kände av lite när jag gick upp i morse, midsommardagen, nu har jag mer ont. Ska ta det lite lugnt.

Ja, min midsommar är på sätt och vis över. Jag tog en kompdag igår. Nu jobbar jag 2 nätter plus 1 extra natt på måndag för att vi ska få ihop våra semestrar.

Nu ska jag strax sätta mig framför teven och bara slappa. Klockan är strax 13, sedan blir det vila inför nattjobbet.

Ha det fantastiskt därute i Sverige!

En midsommarkram till dig som behöver det!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Tisdag 19 juni 07:29

Godmorgon!

Jag får uppleva den två gånger. När jag åker hem från jobbet är det väldigt skönt när jag ser alla andra åka till jobbet. När jag vaknar är det fortfarande samma dag, fast ärligt talat, jag blandar ihop dagarna. Ska strax lägga mig. Brukar lösa korsord eller lösa sudoko. Det är ett bra sömnmedel.

I förra veckan väntade jag på min spishäll. Min man skulle ringa mig när de var på väg. Typiskt, jag som jobbade natten. Rädd som jag var för att inte vakna när han ringde, vaknade konstigt nog varje hel timma. Gick till slut upp halvtvå. Inte mycket sömn den natten. Samma dag, men senare på eftermiddagen. Då frågade jag min man vad det stod i smset. Han läste upp meddelandet. Det var något som inte stämde. Gick fram till almanackan och tittade. Åh nej, han hade tagit fel på datum. Det var nästa dag som spishällen skulle komma. Jag vill bara nämna att han aldrig tar fel på datum, det är jag som är mästaren i det. Till nästa dag hade jag också jobbat. Min man ville att jag skulle sova och släppa allt. Han lovade att ringa tills jag vaknade, eftersom jag var lite övertrött. Självklart var jag klarvaken. Det gick inte att somna. Kollade klockan när jag la ifrån mig korsordet, då var klockan 8:30, sedan låg jag fortfarande klarvaken. Till slut somnade jag. Mobilen ringer. Spishällen skulle komma runt 10:30. För att göra en lång historia kort. Har du någon gång varit övertrött?

Jag har varit det tidigare, men inte så här pigg. Ögonen kändes som om de var uppspärrade och hjärnan var helt klar, men hjärtat slog fort och jag kände mig darrig och illamående. Hur orkar folk som bara sover runt 4 timmar per dygn. Jag måste sova minst 6 timmar för att fungera. Men jag fungerar inte med för lite sömn, inte heller när jag sover för mycket. Jag behöver vända på dygnet när jag ska jobba, oftast sover jag länge samma morgon, för det är inte alltid som jag kan vila på eftermiddagen. Försöker, men det går inte.

Nåja, det var om sömnen. Sömen är fruktansvärt viktig. Om man inte får sova tillräckligt kan detta generera sjukdomar både fysiskt och psykiskt.

Och nu, nu säger jag godnatt till dig och hela världen. Nu är jag faktiskt trött.  

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Måndag 18 juni 10:37

Idag beskriver jag lite om vad jag läste i Aftonbladet. Det är om havsströmmar och om du fastnar i dessa. Har beskrivit detta i en bok, thriller. Idag läste jag annat. Alltid tänkvärt att lära sig nytt.

Vuxenmobbning, även där läste jag i Aftonbladet. Vuxenmobbning är det värsta jag vet. Är det i ren oförstånd, då kanske jag kan acceptera. För min del är mobbning rena kränkningen. Inget annat.

När du simmar i havet ska du bort från strömmarna. Hur gör du då? Förut skrev jag att känner du att du sitter fast i en ström som vill dra dig ut, eller med dig någonstans. Låt dig dras med lite kort, för då känner du var strömmen är, försök sedan simma med strömmen och i en båge tillbaka. Det kanske inte är så lätt.

Idag läste jag det här; har du hamnat i en ström. Lägg dig på rygg och flyt högt upp, ju högre upp, desto mindre tar strömmen i dig. Låt strömmen dra med dig. Här blev jag lite förvånad. Hur ska man då orka simma tillbaka? Okej, försök nu att simma ryggsim ifrån strömmen och simma åt sidan, som en båge och simma mot stranden igen - på ryggen. Fungerar det kan du alltid simma som det passar dig. Är du fortfarande fast i strömmen, låt då strömmen dra med dig ut, hela tiden ska du ligga på ryggen.

Ryggsim orkar jag simma snabbare och längre. Antagligen är mina ben starkare och jag kan putta ifrån ordentligt. Tror att jag skulle ha svårt att låta mig föras ut med strömmarna. Förstår att dessa släpper taget om mig så småningom. Men om ingen ser mig långt därute. Förresten, det beror också på i vilket land jag befinner mig i. Hemska djur i vattnet. Hm.

Om du är i vattnet känner du inte riktigt var strömmarna går någonstans. Själv fick jag panik en gång, det var på Gran Canaria och jag var 25 år. Jag stod i vattnet och kände ett kraftigt drag om mina fötter. Det var då för första gången jag upplevde hur havet kunde bestämma över mitt liv. Jag blev rädd, men inte tillräckligt. Älskar att hoppa i höga vågor. Det gjorde vi den gången. Till slut visste jag inte var som var upp och ned. Fruktansvärtd känsla. Jag bara rullade runt i de kraftiga vågorna. Jag hade tur och hittade min väg upp. Rejält rädd. Därefter badade jag inte mer i den viken. För när jag gick upp var det svårt att gå. Det där förbannade vattnet ville ha ner mig igen. Ville mosa mig i dessa förbannade vågor. Du förstår?! Jag kom knappt upp från stranden. Höll på att tappa balansen och åka ut igen. Det var faktiskt ganska farligt att bada där och just då. Man lär sig så länge man lever. Än idag kan jag känna att händer tog ett tag i mina vrister och försökte slita mig ut. Därför är det väldigt bra att lära sig att simma och dyka, eller åtminstone simma under vattnet.

Vuxenmobbning, jag tänker beskriva mer senare, kanske i morgon. Läste även detta i Aftonbladet. En vuxen fotbollsklack stod och såg när deras barn spelade fotboll. De sjön en nidvisa om att; ni komma, ni komma från pepparkakeland. Sången fortsatte så. Dessa föräldrar, om det var alla föräldrar, det vet jag inte, men på det viset uppför man sig inte. Jag tycker att vuxna människor ska visa sina unga hur man uppför sig. Detta är en kränkning. Vi människor ska inte hata varandra. Räcker det inte med förföljelser, terror och krig i världen. Jag vet att det händer en hel del i Sverige också. Även när jag gick i skolan, då hade jag aldrig sett en svart person i mitt liv. Jag har aldrig gillat mobbning. Det är fruktansvärt elakt. Tänk dig själv hur du skulle må om du jämt blev påhoppad. Som barn flyttade jag några gånger och fick nya vänner och nya klasskamrater. I en mindre ort hade alla varit klasskamrater i flera år. Det var inte lätt att få någon vän då. Jag har lärt mig mycket av det. I vuxen ålder fick jag ta del av en historia från en ungdom som blev utsatt för mobbning, än idag mår hon dåligt. Vi träffades på bokmässan i Göteborg. Läste om ungdomar som har tagit livet av sig på grund av mobbning. Mördarna är faktiskt de som mobbade.

Nu skiner solen och jag har en del att göra innan jag åker till jobbet. Har tur att jobba natten, för då kan jag se när Sverige börjar spela fotboll kl 14 idag.

Ha det gott därute. Tänk på dina medmänniskor. Uppför de sig illa mot dig brukar jag först och främst undra vad jag har gjort dem. Vill de bråka brukar jag säga några väl valda ord högt och först till den som är värst. Som ett exempel; din stackare, du måste må väldigt dåligt. Och ni andra tänker inte, ni bara följer med. Ni vågar tydligen inte stå för vad ni egentligen tycker. Och du, du som är tyst och är med i gruppen. Du är också en mobbare.

Eller som en väninna en gång sa, jag följde med mina vänner. Mamman svarade; om du står vid en hög bro, och dina vänner hoppar. Skulle du välja att hoppa också. Tänk själv!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9
10 11 12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ lill-lindback med Blogkeen
Följ lill-lindback med Bloglovin'

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se