Och vart tog tiden vägen. Dagarna går fort. Det känns som om julen är långt därframme. Tiden går alldeles för fort. Igår kväll när jag åkte till jobbet hade det fryst på. På backen här hemma slirade bilen till. Inget märkvärdigt, precis som det brukar när det är vintertid. Jag körde lite längre och förbi en rondell, då tyckte jag att däcken inte fäste ordentligt. Det var halt ute. I morse var det lite bättre, men ju närmare hemmet, desto kallare blev det. Nu låg termometern på nollstrecket. Igår  kväll var det kallare.

Jag har börjat träna så smått. Har uppgifter från en sjukgymnast vilket jag har slarvat med. Nu har jag mer tid över och har startat, dessutom tog jag även min mans träningspass och det innehåller knä som höfter. Ja, jag kan säga att det känns runt höftena. Skönt att komma igång. Jag ska egentligen köra med lätta hantlar samt band, men jag har problem med nacke, axlar och rygg. Inget ovanligt och precis som så många andra i vårt samhälle. Sjukgymnasten, heter inte så längre men jag är för trött för att minnas det nya namnet, sa att mycket beror på hur jag står och sitter. Tyvärr, tusan så svårt det är, men jag hänger med ryggen och huvudet åker fram, likadant när jag står upp. Skjuter jag fram nyckelbenet, bröstkorgen åker ryggen med och blir rakare. Det känns gott i kroppen. När jag glömmer mig så sjunker jag ihop igen. Hur svårt kan det vara? För mig är det väääldigt svårt att komma ihåg att stå rakt och ut med nyckelbenet-bröstet.

Jag väntar på att min nya bok ska bli klar. Det tar sin tid. Min önskan var att boken skulle bli klar i november, men är man inte nöjd, då vill man heller inte ge ut en bok. Ska bli roligt att se den. Det känns nämligen mäktigt att få hålla i boken som man har jobbat på.

Nu ska jag hoppa till kojs. Helgjobbet är gjort och i morgon är jag ledig.

Ha en fantastisk dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel. OBS! Jämför priserna. Kan skilja en hel del.

www.lill-lindback.se

Vinterbelysning är vackert. Det lyser upp i mörkret. Förra året hade jag belysning vid garaget och nedför trapporna runt en stor buske fortsatte nedför trapporna och runt hörnet där även belysningen hängde i buskar. Det var inte nattsvart, det var vackert. Det lyste upp länge. När jag tog ned belysningen fungerade allt. I år tog jag upp det igen och tog för givet att det skulle fungera. Nä. Glöm det. Det var metervis med belysning. som finns i delar, kanske runt 2 meter. Dessa skruvas ihop med nästa enhet. Jag testade del för del. Inget fungerade. Jag testade med att byta kabel i garaget. Inte där heller.

När min man kom hem testade han också. Bytte kabel längst fram så att säga, fungerade inte. Nu har vi en endaste litet ljus som lyser upp. Inte alls lika fint. Men bättre än inget. Jag har ingen lust att köpa nytt. Huset ska säljas. Inte ännu, men förhoppningsvis nästa år.

Nu ska jag åka till återvinningen med påsen av vinterbelysningen, därefter göra ett par ärenden och handla dessutom. Sedan gäller det att jobba hela helgen. Så är livet.

Ha det gott därute. Njut av upplysta ställen. Det blir väldigt vackert i mörkret.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Idag har jag en ledig dag på schemat. Ska jobba helgen. Igår gick jag upp tidigt för att åka på ett möte, men jag tänkte mig för och ringde in till jobbet. Mötet var inställt, de skulle ha ett möte, men inget jag behövde gå på. Flera var sjuka.

Tur för mig. Trött som tusan var jag. Sov mindre än jag brukar. Under det här året har det hänt något underligt. Jag har väckarklockan på mobilen. Det ringer. Jag tvingar mig att vakna, slänger en blick på klockan, den har inte ringt. Jag har alltså klockan på, men vaknar en till två timmar för tidigt. Inte ens larmet är detsamma. Fattar inte varför jag drömmer så tydligt och verkligt.

Jag satt framför datorn och slängde en blick på vad som skulle komma på teven. Som sagt, trött var jag. Aha, skidskytte! Det älskar jag. När jag hade grejat med ditten och datten gick jag ned och satte mig framför teven. Framskjutet ett par timmar för dimma. Skit också. Pratade med en väninna, hon är lika galen i skidskytte som jag. Då säger hon; det är framskjutet till i morgon. Och nu är det morgon. Snart börjar skidskyttet och jag ska titta.

Mitt bokmanus är i gång. Jag är i väntans tider. Synd att jag inte blev färdig tidigare. Ifall någon skulle önska köpa en bok via min hemsida.

Önskar dig en trevlig dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

För dig kanske det är godmorgon, för mig är det strax godnatt.

Vem säger att det inte händer saker på ett äldreboende. Igår, tidig, kväll satte en kvinna eld på ett täcke. Mest för att få komma ut och röka när det passar. Tyvärr är det så att den här damen inte får ha tändare, det finns orsaker till det. Däremot har dagpersonal med den kvinna kommit överens rökning en gång i timmen och vid samma tid. Detta är på grund av ifall personalen är upptagna inne hos en annan boende och då kan de inte komma när hon vill ut och röka. Får inte damen ifråga komma ut och röka när det passar henne finns ingen hänsyn. Hon skriker, och det högt. Bara för att få sin vilja fram. Givetvis är hon sjuk. En granne längre bort var orolig hela natten och det var svårt att dämpa henne. Hon ville ha lugnande och fick det, men inte hjälpte det heller. Jag kan inte skriva så mycket om mitt jobb för det är tystnadsplikt. Det är delvis därför som jag sällan beskriver arbetet eller våra boenden. Egentligen borde jag inte ha skrivit de första raderna heller, men det här var en förklaring för vad som kan hända.

I morse pratade kollegan och jag varför vi är så trötta. Han sa att psykiskt vill man glömma innan hösten kommer hur jobbigt det är att arbeta natten när mörkret faller på. Vi jobbar på natten och sover när det är ljust. Många nattarbetare kan få problem med D-vitamin som vi får från solen.

Beskrev jag att jag äter nyponskal som jag köpte i affärens nyttiga hylla? Jag blandar detta med yoghurten. Har gjort det snart i 4 veckor. Kan inte påstå att det är jättegott. Jag har problem med ögonen och har fått salva från läkaren. Det räcker att det blåser ute så rinner ögonen. Väldigt besvärande, men inte så ovanligt heller. Nypon är bra för immunförsvaret och har mycket C-vitaminer. När det hade gått nästan 3 veckor kom jag på det, plötsligt. Ögonen rinner inte. Jag har heller inte jättetorra ögon, inte heller har jag något kladd att ta bort från ögonvrån. Då behöver jag heller inte tvätta mina ögon från klister. Undra om det är årstiden? Eller är det nyponen som visar resultat? Vem vet.

Nu avslutar jag mitt bloggande för dagen och hoppas att du får en trevlig dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Varför har vi egentligen så bråttom i trafiken? Varför måste vi före alla andra?

Jag tycker att trafiken blir allt värre. Folk kör om på sidorna där man absolut inte ska köra om. Vi ligger för nära till nästa bil i full fart. Blir det häftiga inbromsningar för att någon plötsligt får för sig att byta fil utan att blinka, då blir det problem. Bilarna bakom denna som bromsar kanske inte hinner riktigt. Eller så råkar den personen titta på trafiken för att eventuellt byta fil. Plötsligt så händer det. Flerbilskrockar. Hur ofta läser man inte om det? Jo, det är för att människor ligger för nära varandra i trafiken. Det gasas, bromsas och man skriker på varandra. Likaså när man korsar en väg och därframme är det kö. Jag brukar vänta vid ljussignalerna för att inte förhindra trafiken på den korsande vägen. Men idag ska alla bara fram och då blir det köer överallt.

Varför skriver jag det här? Min man har skaffat sig en e-cykel och den älskar han verkligen. Det går lika fort att komma fram på cykeln som att köra bil och då slipper han bli irriterad på "alla galningar". När jag flyttar från huset tänker jag eventuellt köpa en vanlig cykel. Jag vill trampa på. E-cykeln är tung. Jag är rädd om jag ska hoppa av någonstans och jag tappar cykeln för tyngdens skull.

Ja, det där med trafiken, det blir värre och värre särskilt i december månad. Folk ska köpa julklappar, man ska handla och så vidare. Stress.

För några år sedan började jag ta det lugnare. Nu åker jag inte ens bort när jag arbetar. För första gångerna sedan jag var ung har jag bara ett ställe att vara på - i mitt hem. Så stressbefriande. Jag var tomte på 2-3 ställen.

Ha em härlig kväll.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare.

www.lill-lindback.se

Manuset är som sagt färdigt idag. Jag skickade iväg mitt mejl till min kontakt på Vulkanmedia. Hoppas att han inte har semester eller är sjuk. Jag har ännu inte fått svar, men jag vet att de har mängder att göra. Nu tror jag inte att någon hinner beställa boken före jul. Det var synd, men jag blev inte riktigt nöjd. Satt varje ledig minut med den och tänkt; nu snart är jag färdig. Snart. Och så kände jag att jag måste läsa en gång till. Och en gång till ...

Jag jobbar tvä nätter nu. När jag vaknar på onsdag skulle jag ha varit ledig, men det är möte under en timma för dagpersonal. Det kostar mig mer än det smakar. Då talar jag inte bara om pengar, utan orken. Det blir inte många timmar sömn. Kanske fyra, och då ska jag köra bil på det. Vet inte om jag vågar. Jag brukar inte sova mycket när jag arbetar, och blir oftast trött. Vi får se om jag tar bussen in, eller så kanske jag bara är så trött att jag är illamående. Vi får se.

Läste Glenn Hyséns blogg i tidningen Expressen/GT. Han satt hos tandläkaren och hade läst en artikel om ett barn som gick i skolan. Han fullkomligt darrade av ilska. En skolflicka hade blivit påhoppad av en vuxen man, som kallade henne både det ena och det andra för att hon är svart. Han hade till och med spottat efter henne. Hon var van berättade hon.

Van? Jag har blivit kallad för det ena och det andra och blivit bespottad en gång, men jag är vuxen. Hon är ett barn. Mitt hjärta blöder för flickans skull. Ingen. Ingen borde eller ska kalla en annan människa, särskilt inte ett barn, för fula saker. Vi är bättre än så. Eller hur? Vi tänker på hur vi uppför oss. Okej, du har rätt att bli arg om du blir orättvist anklagad och så vidare. Alla har rätt att bli arga, men att verbalt kalla en människa för fula saker bara för att man ser annorlunda ut, eller har en annan hudfärg hör inte dit.

Igår satte jag upp utebelysning och såg framför mig hur vackert det skulle stråla upp. Ha, ha, säger jag åt mig själv. Varför fungerar inte ljusen??? Jag kollade idag också. Fattar inte varför det inte lyser. Jo, om lamporna är trasiga och inte fungerar, men så tråkigt. Förra året lyste det jättefint.

I lördags blev vi nästan färdiga med utedelen, min man hade tidigare grävt en kanal och nu skulle in grop grävas, för det kommer vatten från utedelen och den ville vi ha bort från huset. Han grävde och jag hjälpte till att flytta på sten, mindre som större. Sedan skulle en "käcka låda" på plats, det är i stället för en massa sten där vatten kan rinna ner i och fördelas. I stället för att allt vatten rinner ut på gräsmattan. Min man slängde tillbaka både sten och jord, jag hjälpte till så gott jag kunde.

Igår plockade jag fram adventsljusstakar och stjärnor. Igår kväll lyste det fint.

Idag har jag dammsugit. Plockat och tvättat lite. Sovit också, för jag ska som sagt arbeta natten.

Ha en underbar kväll!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa via webbplatsen www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Jag längtar till ett varmt land, inte ett land där svetten hela tiden droppar. Bara ett varmt land med god mat. Det börjar bli kyligare ute. När jag gick från bussen måste jag gå en lång backe uppför. Som vanligt trampar jag samma steg uppför. Har jobbat i natt och är lite trött. När jag gick uppför backen kändes det konstigt under fötterna. Jag kände efter med foten. Det var svinhalt. Inte så att jag hade bambifötter, det gick att gå bara jag tog det försiktigt. Tänk då dessa som cyklar och behöver bromsa färden ner. Jag antar att den personen hade legat i backen.

Läste om citroner och hur nyttigt det var för kroppen, mot förkylning och plus mot mycket annat. Till och med mot dålig andedräkt (fattar du vilket konstigt ord, ande kan jag förstå för det är detsamma för mig som att andas, men dräkt. Hur fick de ihop detta konstiga namn?) Tänk att man kan hänga upp sig på ord. Egentligen är det löjligt, samtidigt tycker jag om att veta vad ett ord kommer ifrån. Nu blev jag nyfiken på just detta ord - andedräkt. Jag sökte på olika ställen, men hittade inte varifrån ordet härstammar. Om anden faller sig i så kanske jag söker på det en annan dag.

Nu jobbar jag en natt till och går av på torsdag morgon. Sedan är jag ledig fredag och helgen. Ska bli skönt. Nu ser jag framemot en lång bussresa till helgen, då får jag tid att läsa, titta ut eller bara blunda. Jag tänkte skriva på mitt nästa bokmanus, det blir säkert någr sidor i blocket. Visserligen är det praktiskt att ta med sig datorn, men locket på den bärbara går inte att stänga. Jag hade en gång lagt den i min fåtölj och slängt en filt över den. Självklart glömde jag datorn och satte mig ned. Hörde ett knakande ljud och flög upp från fåtöljen. Efter det gick inte locket att stänga.

Nu måste jag gå till sängs. Jag önskar dig en underbar dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övriga nätbokhandeln.

www.lill-lindback.se

Egentligen är det inget märkvärdigt. Men jag hoppas nu att mitt manus för "Tårarnas doft" läses för sista gången. Det lackar mot jul, som man säger.

Nu på morgonen har jag gått igenom rubriker. Hittade att läsa om ingefärashot. Det är mycket vitaminer i den shoten och boostar upp immunförsvaret med tanke på kommande förkylningar och influensa. Alla som har problem med andningsvägar bör ta den. När det gäller ditt barn är det viktigt vad du bestämmer dig för. Usch, så svårt, speciellt om man läser/läste rubriker om sådana som fått sömnsjuka.

Nu är det en ny vecka och nya möjligheter. Jag går igenom bostäder, men det är för tidigt än. Vilken skillnad mot förr. Då kunde man söka en lägenhet och få den på en gång. Eller eventuellt vänta några månader om man ville bo i en viss stadsdel.

Idag ska jag städa nedervåningen. Mattor ska ruskas och det ska dammsugas. Bäst att ta det lugnt, för jag har problem med nacke, höger axel och höger sida av ryggen. Blev så när man inte förstod hur viktigt det var att röra sig under ett kontorsjobb. Mycket stress och mycket övertid ledde så småningom till värk som blev mer värk under åren.

Jag ska först och främst sätta mig ned och läsa manuset. Städa. Sova, för nu vanskas det 3 nätters jobb.

Vet inte om du tycker att det är intressant, men jag tänker visa igen hur mitt foto på det blivande omslaget till "Tårarnas doft" ser ut och hur det sedan kommer att bli ett omslag till boken. Vulkan, www.vulkanmedia.se hjälper mig med detta. Givetvis får man betala en summa pengar. Inget är gratis i livet. Är det gratis får man ändå på något sätt någon gång betala. Så känns det ibland.

Solen lyser i Göteborg. Igår kväll blåste det. Jag fick gå ut på altanen för något blåste och brötade, som vi säger. Det var en lövkorg som hade studsat iväg.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Så här ser mitt foto ut. Ska bli spännande att få se hur Vulkans yrkesmässiga omslag ser ut.