Senaste inläggen

Av Lill Lindbäck - Måndag 25 juni 07:36

Igår var det 6 månader sedan julen. 25 dagar har gått redan under juni månad. Snart är denna månad slut. Det har verkligen gått fort.

Jag har gått av ett arbetspass och har bara ett kvar. Skönt. Är ledig under veckan. Som vanligt har jag några ärenden att uträtta. Trädgården ska skötas, även hemmet. Men tid ska finnas över till rättning av manuset. Tårarnas doft. Kommer skriva en fortsättning som redan finns i mitt huvud. Boknamnet är klart. Andra delen, Frihetens vind.

Tårarnas doft - handlar om en kvinna som under en resa börjar minnas en del från sin tidiga barndom. Frågorna hopar sig inom henne. Är det fantasi av en drömvärld, eller är det från verkliga livet, för drömmarna känns verkliga. Ju mer hon börjar komma ihåg, desto värre blir en del händelser. Vad gör man om sanningar uppdagas, sanningar man inte kunde tro var sanna. En mardrömslik tillvaro ökar och en fara för livet.

Har inte bestämt texten på baksidan ännu. Känns bra att snart vara klar med manuset. Jag funderar om jag ska skicka in detta manus. Det var längesedan jag provade att skicka in. Jag är egenutgivare och det innebär att jag går via ett bokförlag på nätet. Det fungerar bra, men ett vanligt bokförlag har mer vägar att gå. En dröm för mig skulle vara att få ut böckerna i affärer och Pocketshop. Drömma kan man alltid göra, det kostar inget, det ger en glädje.

I morgon kommer jag att skriva lite mer om min barndom. En del tycker att det är roligt med små berättelser som verkligen har hänt.

Nu ska jag lägga mig.

Ha en underbar dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Bokomslag till: Tårarnas doft. Dropparna på bilden ska vara tårar. Doften är från rosorna. Tårarnas doft är från en kvinna som alltid hade rosor, men hon grät. Varför grät kvinnan och vem var hon?

 

ANNONS
Av Lill Lindbäck - Söndag 24 juni 14:34

Lite anekdoter om min barndom kanske inte år så mycket att berätta om, men som barn var vi alltid ute och campade i ur och skur, dessutom flyttade familjen för jobbens skull. När mamma var hemma för vård av barn, då fick hon ta tjänsteledigt. Sedan får man inte glömma, det fanns jobb, kanske inte roliga, mest fabriksjobb. Jobb skulle man ha, det var inte till att vänta på a-kassan. Det som jag inte förstod då, det var att mamma slutade ett jobb när skolan slutade och började ett nytt när skolan började. Då var tält, sedan husvagnen, uppställd under sommaren, det vill säga om vi inte bytte camping. Mamma var med oss hela sommaren. Pappa kom på helgerna, sedan var han med på semestern - förstås. Vi var fyra barn, jag var den tredje. Kusiner och släkten var ofta med. Jag minns somrarna med sol och bad, givetvis regnade det aldrig. Krabbfiske var vanligt. Minns att jag ofta låg på bryggen och såg små krabbor jaga efter mitt byte. Elakt. Dessa söta små krabbor la vi i en hink. Krabborna återfördes till sin naturliga miljö.

Som sagt, vi flyttade ganska ofta. Mina föräldrar berättade om deras första lägenhet. De åkte bort över Jul och Nyår, mamma var så orolig för sina vackra krukväxter. De kom hem. Mamma fick inte upp dörren. Pappa försökte, men det gick inte. De fattade ingenting. Återigen försökte pappa, och då kom de på att dörren hade frusit fast. Ja, så kallt var det i lägenheten. Mamma skyndade in med sina små. Vet inte om de hade 2-3 barn då. När hon tittade på sina blommor var hon stolt. De blommade vackert varenda en, Flitiga Lisa, den blomman var väldigt populär då. När pappa fick värmt upp lägenheten, vet du vad som hände då, varenda blomma dog. De hade frusit och dog genast vid upptining. Undra hur kall den där lägenheten var.

Min storebror, fyra år äldre, han var ett logiskt tänkande barn. Han byggde allt vad han kunde själv. Då fanns Mekano som var väldigt populärt. Han byggde allt vad han kunde, väldigt duktigt barn. Enveten som få. Då undrar du nog varför. Han cyklade. Om det stod en stor sten ivägen, han vägrade cykla runt. Mamma hörde hans skrik när hon var inomhus. Skyndade ut. Fick lyfta över unge och trehjuling över stenen, för runt vägrade han cykla. Ja, han var nog också som  andra barn också. Denna envetenhet fick han med sig i livet och lyckades med varje projekt han startade upp bredvid sitt heltidsjobb. Jo, jag minns mamma berätta, min storasyster (förklaring: bror fyra år äldre än mig, syster 1.8 år äldre än mig) hon hade fått en ny cykel. Den ville bror låna. Men min syster vägrade släppa ifrån sig sin cykel. Då kom han på en ljus idé. Mamma hade köpt en klubba, slickepinne, till henne. Hon lämnade cykeln och sprang upp. Kom tillbaka gråtandes, ingen klubba, men en bror som hade tagit hennes cykel. Detta hände ett par gånger till, tills mamma fann råd. Återigen rusade min syster hem, för mamma kunde faktiskt ha köpt en klubba. Då var det inte vanligt att få godis när man ville. Allt kostade. En dag, alltså en dag gjordes samma sak. Brodern hade nu lyckats lura henne flera gånger, men ... denna gång kom hon ut med en klubba i munnen och visade honom hur god den var. Du kan säkert se hur hon slickade på den stora slickepinnen. Summan av detta är att han aldrig lurade henne igen. Jag föddes innan dess. Min syster hörde ett babyskrik och rusade in till rummet. Hon ropad, min gocka, min gocka. Alltså hennes docka.

Detta är inga större berättelser, mer kommer. Du kanske tycker att det är tråkigt, när jag tänker efter hade vi ganska roligt ihop. Jag har alltid sagt att man inte ska skaffa ett barn, utan minst två eller fler. Själv har jag inte fått några. Har överlevt i alla fall. Om vi bråkade? Aldrig. Inte vi. Vi lekte alltid med varandra. Nä, jag ska inte luras. Självklart blev vi ovänner mest min syster och jag.

Ha nu en skön dag. Själv jobbar jag i natt.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se


ANNONS
Av Lill Lindbäck - Lördag 23 juni 12:35

Midsommar ska vara en trevlig helg för alla. Hemma hos oss i många år har vi haft väldigt trevligt med fina grannar och släkt. Mycket mat, först sill och färskpotatis, alltid klockan ett, även korv med bröd för den som inte gillar sill. Hemma i min familj från barndomens tider har vi alltid haft sill och potatis vid den tiden. Så även för mig. Senare grillat med alla tillbehör. Det låter fantastiskt och det är fantastiskt! Ingen raglar runt berusad, utan vi äter och dricker, spelar spel och det blir lite tävlingar.

I min barndom var det inte alltid så. Vi tältade alltid, och alltid tillsammans med släkten, ibland med pappas systrar med familjer och ibland på mammas sida. Idylliskt! Tyvärr kunde min pappa dricka för mycket och det var jobbigt. Inte så att han var elak utan att han förändrades.

Känner du igen dig? Jag tror att många ,speciellt barn, har ett helvete under midsommartid, ett helvete med för mycket sprit där en eller båda föräldrar eller andra vuxna som blir stupfulla och bär sig åt. Inget roligt alls!

Du som är ung och mår dåligt över det här, det kommer nya tider för dig. Tider där du och din respektiva får bestämma hur ni ska ha er/din midsommar. Varje år kan inte bli idylliskt, men man kan göra så gott man kan, speciellt för sina barn. Det är för barnens skull jag vill hålla på med spel och annat roligt. Men, naturligtvis, alla gör det de tycker om.

Jag skrev i rubriken att för min del är midsommar över.

Ja, jag fick fruktansvärt ont i ryggen. Jag får det då och då. Har börjat träna hos sjukgymnast, men hann inte träna en dag och fick ont. Hann att handla det som behövdes, min man gör väldigt mycket. Jag förberedde en hel del och gjorde i ordning. Han fixade med korv, kött och kyckling. Det är alltid han som grillar. Måste säga med ett stort beröm, han är fantastisk i matlagning, effektiv som bara den och allt flyter på. Min värk fortsatte över midsommarafton, min snälla granne och min man, vi hjälptes åt att plocka fram och duka av.

I natt hade jag svårt att somna för värken, vaknade av värken och somnade om. Kände av lite när jag gick upp i morse, midsommardagen, nu har jag mer ont. Ska ta det lite lugnt.

Ja, min midsommar är på sätt och vis över. Jag tog en kompdag igår. Nu jobbar jag 2 nätter plus 1 extra natt på måndag för att vi ska få ihop våra semestrar.

Nu ska jag strax sätta mig framför teven och bara slappa. Klockan är strax 13, sedan blir det vila inför nattjobbet.

Ha det fantastiskt därute i Sverige!

En midsommarkram till dig som behöver det!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Tisdag 19 juni 07:29

Godmorgon!

Jag får uppleva den två gånger. När jag åker hem från jobbet är det väldigt skönt när jag ser alla andra åka till jobbet. När jag vaknar är det fortfarande samma dag, fast ärligt talat, jag blandar ihop dagarna. Ska strax lägga mig. Brukar lösa korsord eller lösa sudoko. Det är ett bra sömnmedel.

I förra veckan väntade jag på min spishäll. Min man skulle ringa mig när de var på väg. Typiskt, jag som jobbade natten. Rädd som jag var för att inte vakna när han ringde, vaknade konstigt nog varje hel timma. Gick till slut upp halvtvå. Inte mycket sömn den natten. Samma dag, men senare på eftermiddagen. Då frågade jag min man vad det stod i smset. Han läste upp meddelandet. Det var något som inte stämde. Gick fram till almanackan och tittade. Åh nej, han hade tagit fel på datum. Det var nästa dag som spishällen skulle komma. Jag vill bara nämna att han aldrig tar fel på datum, det är jag som är mästaren i det. Till nästa dag hade jag också jobbat. Min man ville att jag skulle sova och släppa allt. Han lovade att ringa tills jag vaknade, eftersom jag var lite övertrött. Självklart var jag klarvaken. Det gick inte att somna. Kollade klockan när jag la ifrån mig korsordet, då var klockan 8:30, sedan låg jag fortfarande klarvaken. Till slut somnade jag. Mobilen ringer. Spishällen skulle komma runt 10:30. För att göra en lång historia kort. Har du någon gång varit övertrött?

Jag har varit det tidigare, men inte så här pigg. Ögonen kändes som om de var uppspärrade och hjärnan var helt klar, men hjärtat slog fort och jag kände mig darrig och illamående. Hur orkar folk som bara sover runt 4 timmar per dygn. Jag måste sova minst 6 timmar för att fungera. Men jag fungerar inte med för lite sömn, inte heller när jag sover för mycket. Jag behöver vända på dygnet när jag ska jobba, oftast sover jag länge samma morgon, för det är inte alltid som jag kan vila på eftermiddagen. Försöker, men det går inte.

Nåja, det var om sömnen. Sömen är fruktansvärt viktig. Om man inte får sova tillräckligt kan detta generera sjukdomar både fysiskt och psykiskt.

Och nu, nu säger jag godnatt till dig och hela världen. Nu är jag faktiskt trött.  

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Måndag 18 juni 10:37

Idag beskriver jag lite om vad jag läste i Aftonbladet. Det är om havsströmmar och om du fastnar i dessa. Har beskrivit detta i en bok, thriller. Idag läste jag annat. Alltid tänkvärt att lära sig nytt.

Vuxenmobbning, även där läste jag i Aftonbladet. Vuxenmobbning är det värsta jag vet. Är det i ren oförstånd, då kanske jag kan acceptera. För min del är mobbning rena kränkningen. Inget annat.

När du simmar i havet ska du bort från strömmarna. Hur gör du då? Förut skrev jag att känner du att du sitter fast i en ström som vill dra dig ut, eller med dig någonstans. Låt dig dras med lite kort, för då känner du var strömmen är, försök sedan simma med strömmen och i en båge tillbaka. Det kanske inte är så lätt.

Idag läste jag det här; har du hamnat i en ström. Lägg dig på rygg och flyt högt upp, ju högre upp, desto mindre tar strömmen i dig. Låt strömmen dra med dig. Här blev jag lite förvånad. Hur ska man då orka simma tillbaka? Okej, försök nu att simma ryggsim ifrån strömmen och simma åt sidan, som en båge och simma mot stranden igen - på ryggen. Fungerar det kan du alltid simma som det passar dig. Är du fortfarande fast i strömmen, låt då strömmen dra med dig ut, hela tiden ska du ligga på ryggen.

Ryggsim orkar jag simma snabbare och längre. Antagligen är mina ben starkare och jag kan putta ifrån ordentligt. Tror att jag skulle ha svårt att låta mig föras ut med strömmarna. Förstår att dessa släpper taget om mig så småningom. Men om ingen ser mig långt därute. Förresten, det beror också på i vilket land jag befinner mig i. Hemska djur i vattnet. Hm.

Om du är i vattnet känner du inte riktigt var strömmarna går någonstans. Själv fick jag panik en gång, det var på Gran Canaria och jag var 25 år. Jag stod i vattnet och kände ett kraftigt drag om mina fötter. Det var då för första gången jag upplevde hur havet kunde bestämma över mitt liv. Jag blev rädd, men inte tillräckligt. Älskar att hoppa i höga vågor. Det gjorde vi den gången. Till slut visste jag inte var som var upp och ned. Fruktansvärtd känsla. Jag bara rullade runt i de kraftiga vågorna. Jag hade tur och hittade min väg upp. Rejält rädd. Därefter badade jag inte mer i den viken. För när jag gick upp var det svårt att gå. Det där förbannade vattnet ville ha ner mig igen. Ville mosa mig i dessa förbannade vågor. Du förstår?! Jag kom knappt upp från stranden. Höll på att tappa balansen och åka ut igen. Det var faktiskt ganska farligt att bada där och just då. Man lär sig så länge man lever. Än idag kan jag känna att händer tog ett tag i mina vrister och försökte slita mig ut. Därför är det väldigt bra att lära sig att simma och dyka, eller åtminstone simma under vattnet.

Vuxenmobbning, jag tänker beskriva mer senare, kanske i morgon. Läste även detta i Aftonbladet. En vuxen fotbollsklack stod och såg när deras barn spelade fotboll. De sjön en nidvisa om att; ni komma, ni komma från pepparkakeland. Sången fortsatte så. Dessa föräldrar, om det var alla föräldrar, det vet jag inte, men på det viset uppför man sig inte. Jag tycker att vuxna människor ska visa sina unga hur man uppför sig. Detta är en kränkning. Vi människor ska inte hata varandra. Räcker det inte med förföljelser, terror och krig i världen. Jag vet att det händer en hel del i Sverige också. Även när jag gick i skolan, då hade jag aldrig sett en svart person i mitt liv. Jag har aldrig gillat mobbning. Det är fruktansvärt elakt. Tänk dig själv hur du skulle må om du jämt blev påhoppad. Som barn flyttade jag några gånger och fick nya vänner och nya klasskamrater. I en mindre ort hade alla varit klasskamrater i flera år. Det var inte lätt att få någon vän då. Jag har lärt mig mycket av det. I vuxen ålder fick jag ta del av en historia från en ungdom som blev utsatt för mobbning, än idag mår hon dåligt. Vi träffades på bokmässan i Göteborg. Läste om ungdomar som har tagit livet av sig på grund av mobbning. Mördarna är faktiskt de som mobbade.

Nu skiner solen och jag har en del att göra innan jag åker till jobbet. Har tur att jobba natten, för då kan jag se när Sverige börjar spela fotboll kl 14 idag.

Ha det gott därute. Tänk på dina medmänniskor. Uppför de sig illa mot dig brukar jag först och främst undra vad jag har gjort dem. Vill de bråka brukar jag säga några väl valda ord högt och först till den som är värst. Som ett exempel; din stackare, du måste må väldigt dåligt. Och ni andra tänker inte, ni bara följer med. Ni vågar tydligen inte stå för vad ni egentligen tycker. Och du, du som är tyst och är med i gruppen. Du är också en mobbare.

Eller som en väninna en gång sa, jag följde med mina vänner. Mamman svarade; om du står vid en hög bro, och dina vänner hoppar. Skulle du välja att hoppa också. Tänk själv!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Fredag 15 juni 10:14

Det började i onsdags morse. Vi hade beställt en spishäll som skulle komma. Min man skulle ringa mig, det värsta var att jag hade jobbat två nätter. Jag var rädd att inte vakna och godset kördes tillbaka. Tror du inte att jag vaknade varje timma. På eftermiddagen hade det fortfarande inte kommit någon spishäll. Jag blev lite irriterad, mycket berodde på dålig sömn och ytterligare en natts jobb. Min man läste upp sitt sms. Han hade tagit fel på dag. I vanliga fall är det jag som gör sådana fel. Jaha, då var det att börja om från början igen.

Onsdag kväll blev det en diskussion på jobbet att vi på natten hade gjort ett stort fel. Jag visste innan och kollade även upp detta. Vi hade inte gjort fel. Vi blev beskyllda för det. Blev jätteirriterad. Gör jag fel står jag för det, gör andra fel - skyll inte på mig.

Min kollega måste vara ledig under veckan som kommer. Idag, fredag, bestämde jag att en natt kunde jag jobba extra. Detta är eventuellt nästa onsdag till torsdag. Ska ha gäster på midsommar.

Torsdags morgon, nu visste jag att mellan kl 10-14 skulle spishällen komma, jag handlade innan endast för att slippa åka handla när jag vaknat. Brukar vara radarstyrd då. Min man bad mig sova, han skulle ringa tills jag vaknade. Bara för att jag visste att den där spishällen skulle komma, då kunde jag inte sova, inte bara det jag gäspade så mycket att jag blev täpp i näsan. Somnade efter kl 9. Klockan 10:20 ringer min man och säger att budet är på väg. Vimmelkantig gick jag upp. Benen darrade. Jag var väldigt trött.

Budet kom. Lyfte ut min vara och tog i plastbandet med en hand. Jag hojtade till honom att det är en spishäll och ta det försiktigt. Sedan slängde han fram fraktsedeln att jag skulle skriva på, det gjorde jag och det gör man alltid.

När han tog bort papperet såg jag att emballaget var trasigt. Han tog foton med sin handdator, jag antog att det var en handdator. Han gick. Körde ner och vände lastbilen. Jag ser ett större fel på emballaget, allt var trasigt men inte min spishäll. Detta går inte att kolla förrän en elektriker har satt den på plats. Jag stannade lastbilen och bad honom ta ytterligare foton. Det gick inte, för han hade avslutat mig. Därefter kunde jag inget göra. Ställde in varan i garaget för den var för tung att bära. Arg som tusan, men klarade till slut av att somna om. Trött. Trött. Trött.

När jag vaknar går jag upp för att äta frukost och sedan började jag förbereda middagen. Läste återigen fraktsedeln och ser då att där står att lastbilschauffören ska skriva på vid emballageskada. Det gjorde han inte. Varför sa han inget. Jag var för trött för att förstå att jag borde ha läst igenom fraktsedeln. Titta alltid vid en beställning om ett bud kommer hem.

På mejl fick vi en undersökning från budföretaget. Vi skrev ned allt jag har beskrivit.

På kvällen la jag mig. Hjärtat och pulsen slog hårt och fort. Jag hade väldigt svårt att komma till ro. Ilska och irritation över det som hänt dessa dagar, dessutom för lite sömn gjorde det svårt med sömnen.

Denna morgon, fredag, ser jag på morgonen att all köttfärssås som jag hade gjort dagen innan stod kvar på bänken. Den var för varm för att ställas in. Det var middag för minst två dagar till. Varför ställde jag inte klockan på mobilen? Jag orkade inte längre bli upprörd.

Ja, så har några av mina dagar sett ut. Sådant som man blir trött på, sådant man själv ställer till med. Det värsta är som sagt tröttheten.

Men, idag är en ny dag. Hoppas på bättre upplevelser. Idag ska jag tvätta ett par fönster och hänga upp andra gardiner. Ska handla, men det går fort. Dessutom hinna med i trädgården.

Ha nu en underbar dag!  

Lill Lindbäck, undersköterska och författare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Av Lill Lindbäck - Tisdag 12 juni 15:37

I söndagskväll såg jag ett program med Stacey Dooley på kanal 11. Hon åker runt världen och tar upp viktiga frågor.

Jag trodde att Turkiet var ett modernt samhälle, men nej, det jag såg fick mig att häpna och vissa saker var fruktansvärda.

För mig har alla människor samma värde, bortsett från vissa typer exvis sadister.

Stacey Dooley träffade en prostituerad samt två transpersoner som berättade om sina liv och deras besökare. Kanske jag kommer ihåg fel redan nu, båda transpersonerna sålde sig till män.

Enligt Turkiet finns naturligtvis inga homosexuella eller transpersoner, precis som i andra muslimska länder och i Ryssland. En av transpersonerna ser ut som en kvinna, känner sig som en kvinna, men har kvar sitt manliga kön. Medan Stacey Dooley intervjuade denne person fick personen ifråga besök från en gift man, som hade barn. Stacey fick sätta sig i ett rum med en teve. När besöket hade gått visade transpersonen sina röda händer. Då berättade transpersonen att hon hade hjälpt mannen, men det var först när han sög av transpersonen och skötte sig själv, så att säga, då kom han direkt. Alltså, detta var en man som egentligen var homosexuell, kanske bisexuell. Enligt transpersonen var det tidigare statligt att ha en bordellverksamhet, detta minskades hela tiden. Nu har en ganska ny president makten, Erdogan. Under hans styre förbjöds all bordellverksamhet och annat smått och gott.

Medan Stacey står och väntar på en annan person blir hon antastade av unga män. Hon frågar, kommenterar osv. Det visade sig att killarna tyckte det inte var konstigt att man tog en man bakifrån, eftersom man inte fick eller kunde ha sex med en kvinna innan giftermål.

Undra om en del av dessa killar också var homosexuella, eller att de tog lättaste utvägen. Sedan frågade Stacey dem om de inte förstod att hon inte alls var intresserad av deras inviter och deras sätt att fråga henne. De ville knulla henne. Hon frågade om de inte förstod att hon faktiskt blev förolämpad av deras sätt och frågor. Nej, tyckte killarna. Men när hon fortsatte fråga dem, då blev nästan alla, tror att de var runt sex killar, tveksamma.

Jag fortsätter inte beskriva innehållet i programmet. Det var så trångsynt och nedvärderande av människors sexuella läggning. Transpersonerna hade ett helvete, blev oftast misshandlade efter de hade blivit våldtagna. Polisen tar dem inte på allvar, inte heller rättsväsendet.

Så hemskt, så ledsamt och så förargligt. Alla människor har som sagt samma värde.

I Sverige för inte så länge sedan fanns samma problem. Samhället blev öppnare och modernare och fram steg då dessa personer med en annan sexuell läggning. Kolla bara grekernas och romarnas gamla målningar, där finns det beskrivet män med män, kvinnor med kvinnor och kvinnor med män. Alla sorter.

Det här blev ett lite uppvaknande för mig. Jag visste att människor med en annan sexuell läggning har ett helvete i många länder. En ung man kom till Sverige. Född i fel kropp. Han ville bli kvinna. Blev det så småningom. Familjen kom ursprungligen från Iran, de sa att han var välkommen hem om han fortsatte var en man och hade manliga värderingar och ville gifta sig och få barn.

Nej, hade han svarat dem. Detta anser jag vara en mycket stark man. Tänk att ta adjö av hela sin familj, släkt och vänner. Få börja om helt som en kvinna, med nya vänner och kanske en ny familj.

Jag önskar dessa människor ett fantastiskt liv och hoppas att de får det bra. Nu vet jag att dessa människor i många länder jorden runt har ett helvete. Dessa sörjer jag för, men inte länge. Vem orkar sörja för allt man får se och läsa om?!

Nu önskar jag dig en fantastisk dag.

Själv ska jag träna lite, kanske läsa på mitt manus en halvtimma och sedan blir det att jobba två nätter till.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se


Av Lill Lindbäck - Måndag 11 juni 11:00

I lördags träffade jag, min bror och syster i stan runt 12:30. Vi åt lite gott och drack också. Brorsan gick hem för att titta på V75, då gick min syster och jag till en bro där de har en liten bar med vin, öl, cider, kaffe och te med lite pajer. Härligt att sitta ute i sommarvärmen. Min syster behövde handla lite smått och gott, hon ska utomlands. Vi gick då och handlade i Nordstan. När vi lämnade varandra gick jag till busshållplatsen. Tyvärr gick jag förbi en affär och köpte ett par godispåsar. Jag blev vrålsugen. Vet inte vad som hände. Äter sällan godis nuförtiden. Jag öppnade påsarna direkt och började äta. Kom till hållplatsen. Vägarbete. Den var avstängd. Fick gå en lång väg till nästa och då fick jag vänta i en kvart. Det är det tråkigaste som finns.

He, he, lördagen gick fort. Jag kom hem kl 18:30, vad hände där? Resten av kvällen hängde jag framför teven och var ganska trött. Värmen tar. Ja, även mat och dryck också.

Jag slutför mitt manus. Det är inget som går på några timmar, det är många timmars jobb. Rättande, som meningar som låter underliga och inte passar in. Behöver jag ta bort, eller ska annat in för att läsaren ska förstå. Jag överarbetar för mycket, med andra ord, ibland kan det bli för mycket text. Det måste bort. När jag läser ska hela texten flyta. Spänningen ska med som en röd tråd i boken.

Söndagen var jag ute i trädgården och rensade. Fortfarande varmt. Vi vattnade och jag rensade ogräs. Snart måste jag sätta om tomatplantorna. Det blir många. Regnet kom till kvällen. Det smattrar skönt på plåttaket. Även denna kväll satt jag och rättade.

Idag är det måndag. Det har nog regnat under natten och nu kommer det byar av regn. Jag har nog aldrig varit med om det väder vi har haft. Inte under våren. Tror inte att vi har haft varmt i landet så länge heller.

I kväll går jag på 3-nätters arbetspass, känns som att jag går in i en timma. Tröttheten är ständigt med mig. Det är jobbigt att vända dag till natt och natt till dag. Ibland ligger jag sömnlös när jag är ledig.

Idag är det en speciell dag. Idag är det måndag och vi lever i nuet.

Hm, det är ganska svårt att leva i nuet och inte tänka framåt.

Ha det gott därute!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

www.lill-lindback.se

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11 12 13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ lill-lindback med Blogkeen
Följ lill-lindback med Bloglovin'

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se