För ett tag sedan var jag ute och gick en hel del. Jag började med 20 minuters promenader några gånger och ökade upp till 30 minuter ganska snart. Efter några veckor gick jag runt 40 minuter och sedan blev det nära 60 minuter. Min fysiska hälsa blev bättre. Jag har fått ryggproblem på några ställen och ju mindre träning, desto mer ont. När jag gick försvann smärtan och jag orkade mer, jag blev också starkare psykiskt.

Nu har jag hållit på här hemma intensivt i flera veckor inför försäljning av huset, då har jag inte heller gått på promenader och min ryggvärk är tillbaka, inte om jag inte gör något, utan så fort jag gör något "för mycket". Har det inte varit vindsröjning, har det varit städning. Nu fick jag ta en kompledig natt mellan tisdag och onsdag, även min man tog en semesterdag, för att vi skulle packa sådant som stylisten ville ha bort. Det är ju egentligen inte mycket, men tavlor och prydnadsaker skulle bort. I det rummet vi kallar för datarummet har vi flera bokhyllor med böcker, pärmar och annat som vi tryckt in. Det gäller även mitt författarskap, jag har en del saker som skulle packas ned. Ändå tog det hela dagen, vi började tidigt och slutade vid 17-tiden. Nu ska jag flytta på en del saker, min man tar de tyngsta lådorna. Jag tänkte dessutom kratta lite löv både idag och i morgon. När allt det här är klart så kommer fotografen under nästa vecka, dessutom har jag en ledig vecka på schemat, efter helgens nätter och när jag vaknar på måndag, då är jag ledig. Som sagt, när fotografen har varit här ska jag påbörja mina promenader igen.

Jag mår fantastiskt bra då. Forskare, vilka vet jag inte, men de har forskat i detta med promenader. Syresättningen i blodet blir mycket bättre, till och med blir lungorna större, vilket är bra och då blir hjärnan starkare. De menade på att man kunde förhindra eller kämpa emot Alzheimers sjukdom. Tänker ibland på hur det var när jag var barn, då fanns inga datorer eller dataspel. Var man inte i skolan, då var man ute hela dagarna och rörde på sig. Barn idag sitter framför sina tevespel och datorer. Undra hur dessa personer en dag kommer att se ut inombords. Jag vill inte peka med fingret mot någon, många tränar, men om dessa personer inte gör det. Hur mår deras kroppar? Det har även forskats i dataspel och hjärnan, detta tycks vara bra för hjärna att hålla på med dataspel, dessutom lär barn sig engelska fortare.

Var och en ska göra det som är bäst för sin egen person. Men att promenera sliter inte på kroppen på samma sätt som när man joggar. Eller om du är ute och går i en timma har det samma effekt som om du var på gymmet i en timma. Jag tror att blandar man vissa komponenter är det bra. Det var bara det att promenader inte gav slitage på kroppen. Jag gillar när jag är ute och går, då lyssnar jag på fågelsång och tittar på naturen, dessutom känner jag dofterna som finns runt mig. Skogsdoften är speciell, den doftar olika under olika tider på året.

Nu ska jag sätta fart igen. Ha nu en fantastisk dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Hm, nu blev jag lite tankfull polisernas jobb, polisers jobb.

Ja, jag funderar, fast jag vet, men ... Jag ser sällan polisen ute på gator och torg, men det kan bero på att jag sällan är ute på tider då polisen behövs. När jag åker hem från jobbet efter klockan sju på morgonen, inga poliser.

Har du tänkt på att när polisen kör med sina bilar blir det genast lugnare i trafiken och folk håller både hastighet och avstånd. Trafikpolisen skulle behövas synas mycket mer, för jag tror inte att flerbilskrockar skulle ha skett i lika stor utsträckning som det idag görs. Ofta kör bilarna alldeles för fort och över hastighetsgränsen, dessutom ligger de för nära varandra. Alltid tråkigt när någon krockar.

Polisen har ett tufft jobb. Vilka ska prioriteras? Finns mycket olika slags brott. Det vi ser och hör är dessa ungdomsbrottslingar, de som skjuter och håller på med annat. Men vi ser inte dessa brott som sker via datorn, som övergrepp och allt som har med pengar att göra. Ekobrott, är något annat, sedan kommer våldtäkter, misshandel och inbrott. Detta är ett litet axplock av polisens arbete.

Jag undrar vad det är som gör att polisen har så mycket att göra i vårt samhälle, det handlar inte om prioriteringar om inte personal finns. Ska man hela tiden anställa mer personal? Är det ett samhällsfel? Hur uppfostras våra barn och ungdomar? Hur tänker människor egentligen? Har märkt att en del har egna lagar.

Enligt mina tankar är det inte polisens fel, klart att polisen kan göra fel, de är också människor, men vi alla har ett eget ansvar. Jag har märkt att slapphet, nonchalans och inte mitt bord har flytit in i ådrorna. Vi rycker på våra axlar. Det finns folk som reagerar och agerar. Själv orkar jag inte. Beror det stressen på våra jobb och skolor i dagens Sverige?

Varför jag beskriver polisen nu är för att Streetracing har börjat och de tar lagen i egna händer, de är tydligen många. Dit behövs ett antal polisbilar för att stävja racet. Men vi har fortfarande kvar ligorna som säljer knark och skjuter hewj vilt, de har sina egna lagar. Folk som i Streetracing kör ihjäl sig, folk i ligor som skadar varandra, varför ska de få vård före alla andra, de bryter mot lagen och får vänta tills kön på sjukhuset har minskat. Låter jag hemsk? Så elak kan jag känna mig ibland, för får du vänta i tio timmar eller mer på ett akutsjukhus då blir man trött på att personer som missköter sig går före. Men så är det, skottskador och fara för liv - går alltid före. Jag vet att det är så det ska vara.

Jag arbetar på ett äldreboende natten, ibland får vi höra att det saknas folk på dagen och de får inte en extrapersonal, då får alla i personalen flytta på sig. Likadant förstår jag att det är med polisen, de är också en personalstyrka med sjukdomar, ledigheter, kurser och lagstadgade möten, även vård av barn.

Jag tycker att polisen gör så gott som de kan, men jag skulle ändå önska att det fanns flera ute som man ser.

I mina böcker skriver jag om människor som råkar ut för något och de börjar undersöka saken, polisen finns någonstans i närheten, men det är den privata personen som gör det mesta av jobbet. Vi människor måste reagera och agera mer, men jag? Skulle jag vara med om saker som händer i mina böcker, då hade jag lagt mig ner och skriket "jag är död". Så rädd skulle jag ha blivit. Men min fantasi som följt mig genom alla år får utlopp och det är väldigt roligt. Just nu hinner jag inte med något. Min nya bok "Tårarnas doft" finns ute i nätbokhandeln, själv har jag inte lagt in den på min webbplats ännu. Känner mig stressad för tillfället och inför husförsäljning. Och nu avslutar jag dessa tankar.

Även idag är det ett strålande väder med molnfri himmel. Så härligt, men det är kallt ute.

Ha en trevlig dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt

Böckerna finns att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Ja, givetvis är det fruktansvärt hemskt. Speciellt när man ser program och får följa människor, eller när barn, livrädda, springer efter sina föräldrar. Unga människor som vill få ett bättre liv, de vandrar och fastnar någonstans i världen. Vad händer med dessa?

Jag tänker ofta utifrån mig och min familj, givetvis mitt land också. Hur skulle vi göra om det ständigt var krig? Vi skulle inte orka utan att fly härifrån. Om då länder sätter stopp och du hamnar i ingenstans. Svårt läge. Många som flyr har pengar, en del får hjälp av Röda Korset.

Tänk om världens länder kunde sätta sig ned och prata. FN finns. Varför kan inte de göra något? Jag har skrivit tidigare om vapen och tänk om det inte fanns vapen eller bomber. Jag förstår inte hur man med berått mod kan döda och lemlästa en annan människa.

Nåja, varför jag beskrev detta ovan är för att Moderaterna har gått ut med att Sverige inte ska anpassa sig åt alla, utan att alla ska anpassa sig åt Sverige.

Jaha, det där har många sagt här i Sverige. Jag också. Jag tänker inte anpassa mig åt andra religioner eller ett hundra nationaliteter. Däremot kan jag lära känna och förstå. Först och främst ska en person från andra länder förstå det svenska samhället och även kunna språket.

Det är inte meningen att en svensk fattigpensionär inte får hjälp med tandvård, om en äldre flykting kommer får den hjälp med tandvård. Detta var bara ett exempel.

Bostäder måste ordnas, jag får ingen bostad. Jag kan lova att det inte dröjer länge förrän vi har många invandrande personer i vår regering. Så ser vårt samhälle ut. Inget fel. Men felet blir om vissa tycker att Sharialagarna ska gälla. Inga Sharialagar ska gälla, för det som gäller är våra grundlagar.

Konstigt att religiösa människor inte ser hur verkligheten ser ut idag. Jo, Amishfolket gör det, de lever efter gamla principer, skulle inte passa mig, men de är uppfostrade i den urgamla traditionen att leva.

Religiösa ser bara det som händer i sin grupp. Sharialagarna är ickedemokrati - i mina ögon. Faktum är att många saker är bra, men det är människan som ändrar och gör det värre. Men, om de vill leva på ett speciellt sätt, tvinga då inte andra till detsamma. Många religiösa har mobiltelefoner, bil, datorer och lever i ett modernt samhälle. Underligt att dessa vill styra över hur andra ska leva.

Synd att vi människor inte kan leva vid var sin sida. Låt mig vara som den jag är. En kvinna som lever i en demokrati. En kvinna som ska kunna gå på gator och torg utan att behöva bli överfallen för att jag är ensam där.

Jag bestämmer. Givetvis om man har en familj så är familjen inblandad och då tar man hänsyn. Du ska inte tvingas underordna dig.

Terror gör människor för att de vill tvinga fram beslut, eller tvinga sig till det de vill ha. Usch! Fast hade det varit på Hitlers tid, ja då hade det inte varit konstigt om jag hade blivit terrorist. Alla oliktänkande, funktionshindrade, olika religioner hamnade i koncentrationsläger, oftast dog de i gaskammare eller av undernäring. Grymt. Från det ena till det andra, nu går jag över till vädret.

Idag är det lite kyligare, men våren är på väg. Vi kände en föraning dessa dagar som gick. Våren är den bästa tiden. Då släpper mörkret, fåglarna kvittrar och överallt stiger knopparna upp. Härligt.

Ha nu en fantastisk dag.

Själv ska jag fixa lite i hemmet och sedan i trädgården.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

Den senaste boken "Tårarnas doft" finns ute i nätbokhandeln.

www.lill-lindback.se

Har du provat att fotografera månen eller solen? För ögat är det fantastiskt. Vilka vackra motiv, och då ofta med molnen som lever i olika nyanser av färger. Varje gång jag fotar så blir det en liten prick. Flera gånger när jag har åkt med buss eller i bilen, kört själv, då är det praktfullt värre. Så hände i morse. Jag körde förbi Centralstationen i Göteborg. Klockan var då runt 07, jag slänger en blick, och en blick till. Wow!!! Så vackert rött med ett enormt klot som växte fram och den blev större och steg allt högre. Där jag körde fanns ingen plats att stanna. Naturligtvis skyndade jag mig hem. När jag parkerade bilen var det en aning rött, eller rosa runt solen, som nu lyste med starka solstrålar. Det giller inte min mobilkamera. Synd, och det är inte första gången jag nästan flämtar av förundran.

Har jag berättat att jag skulle åka till mina vänner för att ha en tjejträff? Jag berättar i alla fall. När jag styrde bilen ut på den stora vägen så gapade jag bara och började räkna. Givetvis höll jag koll på väg och trafik. Fem regnbågar följde min väg. Fem stycken. Jag minns det fortfarande fast det var flera år sedan.

Du har säkert själv sett något som är andlöst vackert i naturen.

Jag kanske har upplevt i naturen något som du kanske inte har gjort. Min granne vinkade över mig en morgon när jag kom hem från jobbet. Nej, tänkte jag, jag orkar inte. Men hon vinkade desperat, och sedan satte hon fingret uppe vid munnen. Hon stirrade på något i buskarna. Jag skyndade dit, och kikade. Såg inget. Hon vinkade över mig igen, denna gång gick jag genom häcken och över till där hon stod. Hon pekade. Jag har nog aldrig fått fram min mobilkamera så fort.

Synd att jag inte kommer ihåg vilket usb-minne jag har sparat foto i. Det var en kid, en rådjursunge, helt nyfödd. Rådjur är vackra, men inte när man har en trädgård, de äter väldigt mycket av blommorna i trädgården. Men en unge är en unge. Det är ett fint minne.

Ha en trevlig dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Jag måste säga att det är underbart att resa med tåg. Man lär känna andra resenärer och alla bär på sin historia, en del gripande, andra intetsägande, men alla har något att berätta. Det är spännande att lyssna på samtal och diskutera med. Först och främst diskuterar man sin resa - självklart.

Utanför tåget skiftar naturen och städerna. Återigen - så spännande. Att åka med tåg innebär som allt annat både positiva och negativa händelser.

Jag minns när jag tågluffade, jag var nitton år, min väninna och jag skulle göra första bytet i Fredrikshamn i Danmark. Denna resan har jag berättat tidigare om, men jag tänkte lite positivit och lite negativa känslor. Det positiva var då mötet med andra människor, men som livet är kan mötet bli väldigt negativt beroende på vem man får jämte sig. Sova på ett tåg? Ja, det går utan kojplats, eller sängplats, på tåget. Jag har svårt att sova med främmande människor runt mig. Vem är personen jag och flera delar hytt med. Vet inte hur sovplatserna ser ut idag. De är säkert moderniserade. Kanske har jag svårt för att jag inte vet vem personen jämte mig är. Tänker personen ifråga göra något illasinnat? Eller har personen i fråga druckit, eller är den bara väldigt pratsam och slutar aldrig att prata? Jag är pratsam. Men när jag ska sova önskar jag tystnad. När man reser med vänner har man trevligt, men främmande människor ... Jag har rest med tåg till Belgrad genom forna Östeuropa med bland annat stopp i Östberlin. Jag minns att tulltjänstemännen, eller polisen gick med långa störar och slog under tåget. Folk kanske ville fly från öst till väst, dessutom hade de hundar som de patrullerade med. Min svåger kom från Serbien, det var då han, min syster och deras barn, min mamma, en brorson och jag, som åkte tillsammans. Vi låg i en egen kupé, men det var sittplatser som gick att dra ned och då blev det lite som en skön fåtölj, men då var det inte skönt att sova, för min systerdotter 5 år gammal då, Diana Wahlborg, satt jämte mig. Hon sov och jag ville inte röra på mig. Hur kan man få så ont överallt? När mamma, brorsonen och jag åkte hem hade vi riktiga sängplatser och kunde sova. Det var faktiskt skönt, men mamma och jag höll lite vakt. Utanför gick tågvakten och bara det kändes tryggt. Mamma och jag kallade brorsonen för Pepsi, för han gick och köpte denna dryck i tid och otid. Jag gillar tåg, man vaggas till söms. Bullret stördes jag inte av, det som jag under min resa med tåg har störts över är och var toaletterna. Usch! Fy! Sådant måste bolagen satsa mer på.

Igår var det första april. Jag tänker inte så mycket på det. Förr gick jag lös och hade väldigt roligt. Men den här gången gick jag på den. Min arbetskamrat skickade ett foto på sig och en utslagen tand. En spegel råkade komma ivägen och tanden for sin kos. Jag tyckte oerhört synd om henne och beskrev mina två tänder. Har tappat två plomber. Fy, fy, fy! Den ena plomben känns som en krater och är oerhört vass.

Nästa var en kompis som skickade ett sms och meddelade att hon hade varit på ett apt, arbetsplatsträff, där de meddelade att flera tjänster skulle dras ned i tid eller helt, hennes tjänst skulle dras ned. Hon trivs väldigt bra där och blev självklart ledsen. Nu hade jag blivit liiite misstänksam, och smsade tillbaka om detta var ett aprilskämt, var det inte det var detta naturligtvis väldigt tråkigt. Jo, det var ett aprilskämt.

Läser du mitt blogginlägg, kära väninna, då ska du veta att jag nu sitter med ett leende. Hade du skickat det tidigare hade jag med all sannolikhet gått på det.

I morse på jobbet fick jag en akut lust med ett försenat aprilskämt. En dagkollega hade kommit först, jag berättade för henne att igår kväll hade en ny boende flyttat in. VA! skriker hon, inte halvnio på kvällen. Nä, de hade kommit strax innan tio, sa jag och såg neutral ut. Är det verkligen sant? Tur att min kollega satt tyst. Visst är det sant sa jag, och såg hennes chockade min. Tyvärr är det så att inflyttning ibland sker när vi inte väntar oss det, vi vet, men anhöriga kan få sig ett ryck, eller att de hade tid just då.

Nä, jag talade om att så var inte fallet. Jag tyckte det var lite roligt att kunna luras. Det var mitt sista för idag. Jag ska göra det gamla vanliga, för jag har två nätter kvar att jobba. Ett litet PS! Min bok "Tårarnas doft" är klar och finns ute i nätbokhandeln. Jag har inte tagit mig tid att lägga in boken på min hemsida. Har alldeles för mycket runt mig just nu. Jag har inte skrivit om den för att jag saknar e-boken.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via min webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

När man är ung, då är man obetänksam. Det uttrycket som man alltid har sagt, när man är ung är man dum, menas mer att man gör dumma saker, dessa saker lär man sig på och blir en lärdom för livet ibland, tyvärr.

Självklart har jag gjort mycket dumt i mitt liv och tagit lärdom av det.

Varför skriver jag om det här kanske du undrar. Jo, jag läste igenom tidningsrubriker på nätet och såg då en video. En ung tjej stod utanför broräcket och jag hörde andra ungdomar heja på henne. Hon skulle alltså hoppa 18 meter ner i vattnet. För mig, och om man har otur, är det lika med att närapådödenupplevelse, du kan dö av själva hoppet.

Hoppa från broar är en av de vanligaste självmorden. Så snälla, gör aldrig det. Hoppa aldrig från en bro. Flickan stod där och tvekade, fnissade dumt. Man såg att hon var rädd. Bakom henne stod tydligen hennes kompis som antagligen fick ett ryck. Förresten, vem vet, flickan kanske hade sagt att hon minnsan vågade, men vågade inte när det väl skulle göras, så väninnan putte i henne. Mama Mia, hennes färd ner höll jag på att dö själv av. Hon överlevde med brutna ben och en punkterad lunga. Kom inte ihåg mer om det. Man fick även se flickan med en annan väninna vara i domstolen och se den flickan som puttade ut henne, hon fick 18 års fängelse. Hela hennes ungdomstid försvinner. Om hon inte kommer ut tidigare kanske hon heller inte kan skaffa barn. Flickan som blev nedputtad, hon hade egentligen tur, det hade kunnat gå värre. Hon kunde ha suttit helt förlamad i en rullstol.

Första videon jag såg var från tunnelbanan utanför Stockholm, en påverkad ung man gick efter en annan och tjatade om en cigarrett, men han kom undan. När han kikade bakom sin axel vart denne påverkade man tog vägen då var han i färd att putta ut en man, 87 år, på rälsen. Han som smet och en annan man hoppade ner på rälsen för att få upp den äldre mannen. Nu hjälpte flera till och även den drogpåverkade, undra om han fattade vad som hände. Mannen som först hade honom efter sig hade sekunderna innan slängt en blick på ankomsttavlan och ropat till mannen som först var på väg ned att tåget kommer om en minut. Den äldre mannen fattade inte vad som hände förrän han låg därnere, han trodde att nacken kom på rälsen. Nu hade han ett skydd för nacken. Gå inte för nära banan eller kanten innan tåg/spårvagn kommer. Man vet aldrig vem man har bakom sig.

Vad är det som händer i vår värld?! Vet inte folk om att det har varit två världskrig? Vi ska vara rädda om varandra, inte skada. Likaså tänker jag på flyktingungdomar som kommer från krigförande länder, eller där det har/hade varit krig. Hit kommer man och då fortsätter man med sitt våld. Ja, jag kan förstå att många mår dåligt, men jag trodde att man skulle vara rädd om sitt och andras liv. Droger ställer även till det för många som är användare.

I Göteborg lyser solen över en blå himmel. Underbart!

Ha nu en skön söndag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Jag bor i hus och ska flytta till mindre, vilket jag har beskrivit tidigare. Städning tar mycket längre tid än vad jag trodde. Nu undrar säkert du om jag har det så smutsigt. Ja, det undrar jag också, för jag hittar hela tiden mer att göra. När man ska sälja ett hus ska det se snyggt ut och då gäller det att städa och rensa ut. Folk kan öppna skåp i köket eller garderoben för att se hur stor plats det finns. Inte vill väl du att någon ska säga, usch vad smutsigt. Nu är det inte smutsigt, men det ska dammas och våttorkas. Varför började jag inte tidigare med att rensa ut? Jo, för ett par år sedan började jag att rensa från vinden. Milda tider vad man sparar på mycket som man inte använder.

Jag har lovat mig själv att aldrig spara så mycket saker, som att det kan vara bra att ha grejer.

Att ha hus innebär inte bara att greja inomhus utan trädgården måste se fin ut. Jag har alltid älskat min trädgård, varje dag kikar jag efter blommor som är på väg upp. Nu vill jag leva ett annat liv, ett liv med att kunna skriva mer, umgås med vänner mer och gärna gå ut och gå ofta, för att inte tala om resor kortare eller längre. Visst hinner jag det nu också, bortsett från städning, men när man har som mest att göra i trädgården då hinner jag inte.

Igår lyste solen i Göteborg och idag på morgonen är det dimma och duggregn. Tråkigt, men så är det.

Kan du tänka dig att vissa landskap/orter har inte fått tillbaka grundvattnet från förra årets sommartorka. Göteborg har fått i överflöd. Nu ska du veta att det regnar inte varje dag i Göteborg, men ibland kan det kännas så.

Under två nätter har jag arbetat med en gammal arbetskamrat, som numer är pensionär, och han går inte förrän klockan är 07, därför kan jag åka hem så fort dagpersonalen kommer.

Flextid har vi på jobbet. Är plusflexen över 20 timmar, exvis 23 timmar över, så dras 3 timmar och det görs varje kvartal. Ibland har vi ingen möjlighet att stämpla ut tidigt. Med andra ord jobbar jag då och då gratis. Ofta försöker jag komma sent och gå tidigt för att få ned tiden, det går inte alltid på grund av morgonpersonalen ibland kommer sent och då ska vi lämna rapport dessutom.

Nu ska jag lägga mig och lösa lite sudoko innan drömvärlden kallar. Jag måste erkänna att jag drömmer inte, jag sover som bara den. Kropp och själ är trött efter ett arbetspass på natten. Jag vet, jag får skylla mig själv.

Ha nu en fantastisk dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Tidigare har jag tänkt slänga sådant man inte använder. Det räckte att jag tittade på vinden så tröttnade jag. För ett par år sedan började jag köra till tippen och återvinningen. Fyllde bilen och körde iväg, tills jag tröttnade. Så mycket saker man köper, saker som senare kan vara bra att ha. Mycket av det skänktes till återvinningen.

Bra att det finns. Vi lägger byggsaker, som till huset, på en vagn. Miljöfarligt avfall på ett annat ställe, batterier, lampor med mera. Så finns det allt inom hemmet som man kan skänka. Dit kommer folk från en affär och hämtar saker som sorteras och säljes, pengarna går till behövande.

I mitt nästa liv ska jag inte samla på mig så mycket. Om jag gör det då måste jag snart rensa ut. Idag på mitt schema står frukost, fixa blommor utanför fönstren, tvätta fönster, städa, plocka undan, städa vinden lite. Hinner jag med tar jag ett förråd ute och så behöver jag ordna med jord på vissa platser. Apropå jord, jag bar ned jordsäckar för trapporna utomhus och skyndade fram och tillbaka, hm, ryggvärken kom tillbaka, den där värken hade jag glömt. Bär jag för tungt får jag ont i nedre ländryggen och det går även ned i benet. Gör ont som bara den.

Jag tror att det berodde på att jag halkade i trappan inomhus, landade snett, gjorde så för att bromsa farten. Efter det hade jag ont i svansskotan i 1.5 år. Nu när jag blir överansträngd får jag ont i nedre ländryggen.

Som du förstår har jag att göra och tänker nu sätta fart.

Ha en trevlig dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thrlller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se