Nu är det härliga dagar med sol och blå himmel nästan varje dag. Påsken läste jag om att även den ska bli fin och varm. Tur jag har, är ledig då. Har nu gått av mitt arbetspass. Har märkt att det blir alltmer jobbigare att jobba natt. Tror att det beror på att jag har haft vissa lediga dagar för att fixa i huset inför försäljning.

Igår klipptes äppleträdet och jag tog hand om alla grenar. Dessa la jag på en hög och ska snart köras med kompostkvarnen. En bra sak med hus, det är att man kommer ut i naturen. Man står där och kör med kvarnen, den brötar och kvistarna mals ner till mindre bitar. Det är lite som meditation, när korgen är full går jag iväg och slänger dessa i och runt ett parti med växter, ser snyggare ut då. Man koncentrar sig på sin uppgift, fyller näsan med dofter, promenerar fram och tillbaka, tittar på växtligheten. Då mår man bra.

Nu ska jag bara komma igång. Igår böjde jag mig ett antal gånger och använda för det mesta benen. Du förstår, eller hur? Träningsvärk! Jag har tydligen dåliga muskler lite varstans.

I morse körde jag hem tidigare från jobbet, jag hade möjlighet till det, men det är inte ofta det händer. På körbanan nerför Linnégatan cyklade en cyklist. Jag blev faktiskt irriterad samtidigt som cyklisten har rätt att cykla, men det finns en bred promenadstråk rätt nerför gatan, vilken är uppdelat i cykel och gångbana. Tänk om jag hade kört upp på cykelbanan.

Inte bara det, jag körde ut på riksväg 45, lite över hastighet, men jag försöker inte trampa på gasen mer än nödvändigt. Fattar inte hur bråttom folk har, det är rena autobahn. Har faktiskt tänkt i omgångar och även skrivit om det tidigare. Om bilister höll hastigheten bättre, om de inte ligger för nära till framförvarande bil, om de blinkar när de ska byta fil, då hinner andra bilister uppfatta detta och seriekrockar skulle kunna undvikas. När en framförvarande bilist bromsar hårt för att någon plötsligt bestämmer sig för att byta fil, då hinner knappt den som ligger bakom att bromsa och dominoeffekten inträder. Pang, pang och pang, så var den dagen kanske över för någon. Fruktansvärt med dessa hastigheter som folk kör med i dagens läge. Fler poliser som kör runt gator och torg, tack.

Nu är kaffet strax uppdrucket och jag ska gå ut i trädgården. När man går av ett arbetspass är man inte så pigg precis, för det första har man gjort 30 timmars arbetspass på 3 dagar, men att vända dygnet fram och tillbaka är svårt. Sömnbristen gör det jobbigt och man känner sig ständigt trött. Att jobba 10 timmars pass gör att jag får lediga dagar och den friheten är skön. Nu jobbar jag inte heltid på natten, fattas 2 nätter, men detta gör att jag nu har framför mig en ledig vecka på mitt schema. Många företag går över från 10 timmars arbetsnatt till 8 timmar. Hu, det är ännu värre, för då är man på jobbet ständigt och får inte tillbaka dygnrytm. Kroppen far illa. Visste du att under sömnen reparerar och stärker kroppen hela systemet. Vi som jobbar natt märker av det runt tretiden, då är det värst.

Jag älskar att jobba natt, för mig innebär det att jag har ett annat slags ansvar. Vi har ett hus med 51 boende och är 2 nattjobbare. Det fungerar så länge som vi inte får svårt sjuka boende, fysiskt eller psykiskt.

Jobbet som sådant kan ibland vara betungande, men det räcker att man får ett tack, då blir man glad. En orolig själ som blir lugn och kan somna gott, då har jag gjort ett bra jobb. Vi går ut med att alla ska kunna få sova, utan smärta och oro i kroppen. Har man levt ett långt liv, eller kortare, men man har med sig livet i sitt bagage, mycket kan ha hänt och detta innefattar smärtproblematik eller som jag brukar säga, själens smärta. När dessa personer somnar tryggt, då har man gjort ett bra jobb.

Ha nu en fantastisk dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Jag hade missat detta om hemvändande IS-soldater. Hörde detta på jobbet igår. Nu läste jag även en artikel i Svenska Dagbladet. Den handlande just om att hemvändande IS-soldater kan få gratis körkort, skuldsanering, bostad av våra skattepengar. De ska anpassas till samhället och in i jobb.

I sociala medier diskuteras det om de verkligen ska få en gräddfil in i samhället, vilket vanliga medborgare inte får. Så har det varit i Sverige i väldigt många år. Exvis var det ett tag att de som misskötte sig fick väldigt mycket, som båtresa över havet till andra sidan jorden. Vad jag minns hjälpte det inte speciellt. Våra skattepengar öses ur fel fickor, för mig är det viktigt att dessa pengar i första hand går till sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg och skolor.

Tyvärr har jag inte tid att läsa på om varför en del blir terrorister och går i kölvattnet för att utföra fruktansvärda handlingar, det kallas för hjärntvättning och oftast ska/borde/bör de bli avprogrammerade.

Givetvis ska samtal och hjälp ges till dessa ungdomar som har hamnat snett, dessa som har sett upp och dyrkat en granne, en bror, eller sina vänner, de följer dem. Föräldrar spelar ingen roll i det här läget. Tyvärr är det också så att en del tvingas in i kriminalitet eller religion, men många av dem som är sökare hittar personer som vill ha dem för ett enda ändamål. De bryr sig inte om den där personen utan bara vad personen ifråga kan göra för dem.

IS. Islamistiska Staten. Som kvinna skulle jag aldrig vilja gå samma väg som dem. De anser att de gör rätt som dödar, de har rätt att våldta och mörda, bara Islamistiska Staten vinner och de får ett eget kalifat, en ledare som gör anspråk på att vara en religiös ledare. Som kvinna och när jag läser om dessa män som vill ha med sig sina fruar barn till ett annat land för att döda alla oliksinnade och sedan skapa en annan stat, jag förstår mig inte på dem. Ta med sig barn till ett krigförande land? Kvinnor som säger till journalister att de inget visste. Va? Inget visste? Inget? Barnen har fotograferats i familjer där jag har sett k-pistar i lägenhet/hus, där barn inget betyder, bara mannen. Jag har även sett foton där barn håller i k-pistar.

Vi måste ta hem barnen. De har inget gjort och är oftast oskyldiga. Oftast skriver jag, för jag vet inte vad de har tvingats utstå. Vissa anser att döttrarna kan man ge bort till en vän. Dubbelmoralen är hög inom högt religiösa eller i religionens namn, den är hög överallt, i en kamp mot ett "bättre" liv borde det inte finnas dubbelmoral, men jag anser att där är den störst.

Återigen, barnen ska återanpassas i svenska samhället. Föräldrarna som har svenska pass ska också hem. Inte för att jag vill, men det är rättigheter de har, däremot kan inte UD hjälpa dem pga att de har självmant rest dit och bott där. Konstigt vad många är oskyldiga när de blir hungriga och utsatta av andra.

Vad gör man då för att återanpassas? Båda föräldrarna måste gå på samtal, mycket samtal, avprogrammeras. Samtidigt ska de ha fängelse, eller ett samtal om att bo i ett annat land är bättre än i Sverige pga att dessa personer inte vill anpassa sig till demokrati, kvinnor ska tryckas ned, kvinnor får inte komma och gå som de vill. Tänk om alla dessa återvändare går på bönestund och diskuterar med andra om livet som en IS-soldat. Tänk om de får med sig fler i sekten, och de börjar nu hemifrån Sverige i stället för att åka ned och kriga. Överdriver jag? Ja, kanske. Ser jag något som aldrig kommer att hända? Ja, kanske. Vi vet inte vad som är bäst, för Sverige har inte haft dessa problem med terrorister.

Se på andra länder där det har varit en annan tro, de har blivit omvända och lever rättroget, inte alla, många lever som förut, men klär sig annorlunda bara.

Nu vill jag bara nämna att i alla religioner finns något bra, och dåligt. Religionen i Sverige som styrt i över tusen år är inte och gäller inte för våra lagar. Tänk nu på att alla religioner är tusentalsår gamla. Idag lever vi i ett annat samhälle. Våra lagar i Sverige står över allt annat. Kommer fler in riksdagen med en annan religion kanske de en dag ändrar på vissa lagar. Grundlagen är en viktig lag. Läs på om den.

Skulle du vilja ha Sharialagar? Skulle du vilja att en man styr över ditt liv? Du som man, skulle du vilja styra över din fru? I ett förhållande är det givet att ge och ta, samtala om jobb, drömmar och om livet på samma villkor. I Sverige finns det kvinnor och män, mest de senare, som slår till lydnad och dessa är svenskar i generationer.

Uppfostran är viktig. Under en graviditet borde alla gå på en obligatorisk skola, att uppfostra och ta hand om sitt barn, eller sina barn. Det där är en annan historia. Och vad vet jag? Egentligen inget. Vem är jag som tar på mig rätten att skriva på det här sättet. Jo, det är grundlagen. Jag tycker om människor från alla länder och hörn, alla människor är olika var vi än kommer ifrån. Den största procenten vill uppfostra sina barn till bra människor, de flesta vill leva i fred, inte krig och elände.

Ha nu en skön lördag. Själv jobbar jag denna helg.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

För ett tag sedan var jag ute och gick en hel del. Jag började med 20 minuters promenader några gånger och ökade upp till 30 minuter ganska snart. Efter några veckor gick jag runt 40 minuter och sedan blev det nära 60 minuter. Min fysiska hälsa blev bättre. Jag har fått ryggproblem på några ställen och ju mindre träning, desto mer ont. När jag gick försvann smärtan och jag orkade mer, jag blev också starkare psykiskt.

Nu har jag hållit på här hemma intensivt i flera veckor inför försäljning av huset, då har jag inte heller gått på promenader och min ryggvärk är tillbaka, inte om jag inte gör något, utan så fort jag gör något "för mycket". Har det inte varit vindsröjning, har det varit städning. Nu fick jag ta en kompledig natt mellan tisdag och onsdag, även min man tog en semesterdag, för att vi skulle packa sådant som stylisten ville ha bort. Det är ju egentligen inte mycket, men tavlor och prydnadsaker skulle bort. I det rummet vi kallar för datarummet har vi flera bokhyllor med böcker, pärmar och annat som vi tryckt in. Det gäller även mitt författarskap, jag har en del saker som skulle packas ned. Ändå tog det hela dagen, vi började tidigt och slutade vid 17-tiden. Nu ska jag flytta på en del saker, min man tar de tyngsta lådorna. Jag tänkte dessutom kratta lite löv både idag och i morgon. När allt det här är klart så kommer fotografen under nästa vecka, dessutom har jag en ledig vecka på schemat, efter helgens nätter och när jag vaknar på måndag, då är jag ledig. Som sagt, när fotografen har varit här ska jag påbörja mina promenader igen.

Jag mår fantastiskt bra då. Forskare, vilka vet jag inte, men de har forskat i detta med promenader. Syresättningen i blodet blir mycket bättre, till och med blir lungorna större, vilket är bra och då blir hjärnan starkare. De menade på att man kunde förhindra eller kämpa emot Alzheimers sjukdom. Tänker ibland på hur det var när jag var barn, då fanns inga datorer eller dataspel. Var man inte i skolan, då var man ute hela dagarna och rörde på sig. Barn idag sitter framför sina tevespel och datorer. Undra hur dessa personer en dag kommer att se ut inombords. Jag vill inte peka med fingret mot någon, många tränar, men om dessa personer inte gör det. Hur mår deras kroppar? Det har även forskats i dataspel och hjärnan, detta tycks vara bra för hjärna att hålla på med dataspel, dessutom lär barn sig engelska fortare.

Var och en ska göra det som är bäst för sin egen person. Men att promenera sliter inte på kroppen på samma sätt som när man joggar. Eller om du är ute och går i en timma har det samma effekt som om du var på gymmet i en timma. Jag tror att blandar man vissa komponenter är det bra. Det var bara det att promenader inte gav slitage på kroppen. Jag gillar när jag är ute och går, då lyssnar jag på fågelsång och tittar på naturen, dessutom känner jag dofterna som finns runt mig. Skogsdoften är speciell, den doftar olika under olika tider på året.

Nu ska jag sätta fart igen. Ha nu en fantastisk dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Hm, nu blev jag lite tankfull polisernas jobb, polisers jobb.

Ja, jag funderar, fast jag vet, men ... Jag ser sällan polisen ute på gator och torg, men det kan bero på att jag sällan är ute på tider då polisen behövs. När jag åker hem från jobbet efter klockan sju på morgonen, inga poliser.

Har du tänkt på att när polisen kör med sina bilar blir det genast lugnare i trafiken och folk håller både hastighet och avstånd. Trafikpolisen skulle behövas synas mycket mer, för jag tror inte att flerbilskrockar skulle ha skett i lika stor utsträckning som det idag görs. Ofta kör bilarna alldeles för fort och över hastighetsgränsen, dessutom ligger de för nära varandra. Alltid tråkigt när någon krockar.

Polisen har ett tufft jobb. Vilka ska prioriteras? Finns mycket olika slags brott. Det vi ser och hör är dessa ungdomsbrottslingar, de som skjuter och håller på med annat. Men vi ser inte dessa brott som sker via datorn, som övergrepp och allt som har med pengar att göra. Ekobrott, är något annat, sedan kommer våldtäkter, misshandel och inbrott. Detta är ett litet axplock av polisens arbete.

Jag undrar vad det är som gör att polisen har så mycket att göra i vårt samhälle, det handlar inte om prioriteringar om inte personal finns. Ska man hela tiden anställa mer personal? Är det ett samhällsfel? Hur uppfostras våra barn och ungdomar? Hur tänker människor egentligen? Har märkt att en del har egna lagar.

Enligt mina tankar är det inte polisens fel, klart att polisen kan göra fel, de är också människor, men vi alla har ett eget ansvar. Jag har märkt att slapphet, nonchalans och inte mitt bord har flytit in i ådrorna. Vi rycker på våra axlar. Det finns folk som reagerar och agerar. Själv orkar jag inte. Beror det stressen på våra jobb och skolor i dagens Sverige?

Varför jag beskriver polisen nu är för att Streetracing har börjat och de tar lagen i egna händer, de är tydligen många. Dit behövs ett antal polisbilar för att stävja racet. Men vi har fortfarande kvar ligorna som säljer knark och skjuter hewj vilt, de har sina egna lagar. Folk som i Streetracing kör ihjäl sig, folk i ligor som skadar varandra, varför ska de få vård före alla andra, de bryter mot lagen och får vänta tills kön på sjukhuset har minskat. Låter jag hemsk? Så elak kan jag känna mig ibland, för får du vänta i tio timmar eller mer på ett akutsjukhus då blir man trött på att personer som missköter sig går före. Men så är det, skottskador och fara för liv - går alltid före. Jag vet att det är så det ska vara.

Jag arbetar på ett äldreboende natten, ibland får vi höra att det saknas folk på dagen och de får inte en extrapersonal, då får alla i personalen flytta på sig. Likadant förstår jag att det är med polisen, de är också en personalstyrka med sjukdomar, ledigheter, kurser och lagstadgade möten, även vård av barn.

Jag tycker att polisen gör så gott som de kan, men jag skulle ändå önska att det fanns flera ute som man ser.

I mina böcker skriver jag om människor som råkar ut för något och de börjar undersöka saken, polisen finns någonstans i närheten, men det är den privata personen som gör det mesta av jobbet. Vi människor måste reagera och agera mer, men jag? Skulle jag vara med om saker som händer i mina böcker, då hade jag lagt mig ner och skriket "jag är död". Så rädd skulle jag ha blivit. Men min fantasi som följt mig genom alla år får utlopp och det är väldigt roligt. Just nu hinner jag inte med något. Min nya bok "Tårarnas doft" finns ute i nätbokhandeln, själv har jag inte lagt in den på min webbplats ännu. Känner mig stressad för tillfället och inför husförsäljning. Och nu avslutar jag dessa tankar.

Även idag är det ett strålande väder med molnfri himmel. Så härligt, men det är kallt ute.

Ha en trevlig dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt

Böckerna finns att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Ja, givetvis är det fruktansvärt hemskt. Speciellt när man ser program och får följa människor, eller när barn, livrädda, springer efter sina föräldrar. Unga människor som vill få ett bättre liv, de vandrar och fastnar någonstans i världen. Vad händer med dessa?

Jag tänker ofta utifrån mig och min familj, givetvis mitt land också. Hur skulle vi göra om det ständigt var krig? Vi skulle inte orka utan att fly härifrån. Om då länder sätter stopp och du hamnar i ingenstans. Svårt läge. Många som flyr har pengar, en del får hjälp av Röda Korset.

Tänk om världens länder kunde sätta sig ned och prata. FN finns. Varför kan inte de göra något? Jag har skrivit tidigare om vapen och tänk om det inte fanns vapen eller bomber. Jag förstår inte hur man med berått mod kan döda och lemlästa en annan människa.

Nåja, varför jag beskrev detta ovan är för att Moderaterna har gått ut med att Sverige inte ska anpassa sig åt alla, utan att alla ska anpassa sig åt Sverige.

Jaha, det där har många sagt här i Sverige. Jag också. Jag tänker inte anpassa mig åt andra religioner eller ett hundra nationaliteter. Däremot kan jag lära känna och förstå. Först och främst ska en person från andra länder förstå det svenska samhället och även kunna språket.

Det är inte meningen att en svensk fattigpensionär inte får hjälp med tandvård, om en äldre flykting kommer får den hjälp med tandvård. Detta var bara ett exempel.

Bostäder måste ordnas, jag får ingen bostad. Jag kan lova att det inte dröjer länge förrän vi har många invandrande personer i vår regering. Så ser vårt samhälle ut. Inget fel. Men felet blir om vissa tycker att Sharialagarna ska gälla. Inga Sharialagar ska gälla, för det som gäller är våra grundlagar.

Konstigt att religiösa människor inte ser hur verkligheten ser ut idag. Jo, Amishfolket gör det, de lever efter gamla principer, skulle inte passa mig, men de är uppfostrade i den urgamla traditionen att leva.

Religiösa ser bara det som händer i sin grupp. Sharialagarna är ickedemokrati - i mina ögon. Faktum är att många saker är bra, men det är människan som ändrar och gör det värre. Men, om de vill leva på ett speciellt sätt, tvinga då inte andra till detsamma. Många religiösa har mobiltelefoner, bil, datorer och lever i ett modernt samhälle. Underligt att dessa vill styra över hur andra ska leva.

Synd att vi människor inte kan leva vid var sin sida. Låt mig vara som den jag är. En kvinna som lever i en demokrati. En kvinna som ska kunna gå på gator och torg utan att behöva bli överfallen för att jag är ensam där.

Jag bestämmer. Givetvis om man har en familj så är familjen inblandad och då tar man hänsyn. Du ska inte tvingas underordna dig.

Terror gör människor för att de vill tvinga fram beslut, eller tvinga sig till det de vill ha. Usch! Fast hade det varit på Hitlers tid, ja då hade det inte varit konstigt om jag hade blivit terrorist. Alla oliktänkande, funktionshindrade, olika religioner hamnade i koncentrationsläger, oftast dog de i gaskammare eller av undernäring. Grymt. Från det ena till det andra, nu går jag över till vädret.

Idag är det lite kyligare, men våren är på väg. Vi kände en föraning dessa dagar som gick. Våren är den bästa tiden. Då släpper mörkret, fåglarna kvittrar och överallt stiger knopparna upp. Härligt.

Ha nu en fantastisk dag.

Själv ska jag fixa lite i hemmet och sedan i trädgården.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

Den senaste boken "Tårarnas doft" finns ute i nätbokhandeln.

www.lill-lindback.se

Har du provat att fotografera månen eller solen? För ögat är det fantastiskt. Vilka vackra motiv, och då ofta med molnen som lever i olika nyanser av färger. Varje gång jag fotar så blir det en liten prick. Flera gånger när jag har åkt med buss eller i bilen, kört själv, då är det praktfullt värre. Så hände i morse. Jag körde förbi Centralstationen i Göteborg. Klockan var då runt 07, jag slänger en blick, och en blick till. Wow!!! Så vackert rött med ett enormt klot som växte fram och den blev större och steg allt högre. Där jag körde fanns ingen plats att stanna. Naturligtvis skyndade jag mig hem. När jag parkerade bilen var det en aning rött, eller rosa runt solen, som nu lyste med starka solstrålar. Det giller inte min mobilkamera. Synd, och det är inte första gången jag nästan flämtar av förundran.

Har jag berättat att jag skulle åka till mina vänner för att ha en tjejträff? Jag berättar i alla fall. När jag styrde bilen ut på den stora vägen så gapade jag bara och började räkna. Givetvis höll jag koll på väg och trafik. Fem regnbågar följde min väg. Fem stycken. Jag minns det fortfarande fast det var flera år sedan.

Du har säkert själv sett något som är andlöst vackert i naturen.

Jag kanske har upplevt i naturen något som du kanske inte har gjort. Min granne vinkade över mig en morgon när jag kom hem från jobbet. Nej, tänkte jag, jag orkar inte. Men hon vinkade desperat, och sedan satte hon fingret uppe vid munnen. Hon stirrade på något i buskarna. Jag skyndade dit, och kikade. Såg inget. Hon vinkade över mig igen, denna gång gick jag genom häcken och över till där hon stod. Hon pekade. Jag har nog aldrig fått fram min mobilkamera så fort.

Synd att jag inte kommer ihåg vilket usb-minne jag har sparat foto i. Det var en kid, en rådjursunge, helt nyfödd. Rådjur är vackra, men inte när man har en trädgård, de äter väldigt mycket av blommorna i trädgården. Men en unge är en unge. Det är ett fint minne.

Ha en trevlig dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Jag måste säga att det är underbart att resa med tåg. Man lär känna andra resenärer och alla bär på sin historia, en del gripande, andra intetsägande, men alla har något att berätta. Det är spännande att lyssna på samtal och diskutera med. Först och främst diskuterar man sin resa - självklart.

Utanför tåget skiftar naturen och städerna. Återigen - så spännande. Att åka med tåg innebär som allt annat både positiva och negativa händelser.

Jag minns när jag tågluffade, jag var nitton år, min väninna och jag skulle göra första bytet i Fredrikshamn i Danmark. Denna resan har jag berättat tidigare om, men jag tänkte lite positivit och lite negativa känslor. Det positiva var då mötet med andra människor, men som livet är kan mötet bli väldigt negativt beroende på vem man får jämte sig. Sova på ett tåg? Ja, det går utan kojplats, eller sängplats, på tåget. Jag har svårt att sova med främmande människor runt mig. Vem är personen jag och flera delar hytt med. Vet inte hur sovplatserna ser ut idag. De är säkert moderniserade. Kanske har jag svårt för att jag inte vet vem personen jämte mig är. Tänker personen ifråga göra något illasinnat? Eller har personen i fråga druckit, eller är den bara väldigt pratsam och slutar aldrig att prata? Jag är pratsam. Men när jag ska sova önskar jag tystnad. När man reser med vänner har man trevligt, men främmande människor ... Jag har rest med tåg till Belgrad genom forna Östeuropa med bland annat stopp i Östberlin. Jag minns att tulltjänstemännen, eller polisen gick med långa störar och slog under tåget. Folk kanske ville fly från öst till väst, dessutom hade de hundar som de patrullerade med. Min svåger kom från Serbien, det var då han, min syster och deras barn, min mamma, en brorson och jag, som åkte tillsammans. Vi låg i en egen kupé, men det var sittplatser som gick att dra ned och då blev det lite som en skön fåtölj, men då var det inte skönt att sova, för min systerdotter 5 år gammal då, Diana Wahlborg, satt jämte mig. Hon sov och jag ville inte röra på mig. Hur kan man få så ont överallt? När mamma, brorsonen och jag åkte hem hade vi riktiga sängplatser och kunde sova. Det var faktiskt skönt, men mamma och jag höll lite vakt. Utanför gick tågvakten och bara det kändes tryggt. Mamma och jag kallade brorsonen för Pepsi, för han gick och köpte denna dryck i tid och otid. Jag gillar tåg, man vaggas till söms. Bullret stördes jag inte av, det som jag under min resa med tåg har störts över är och var toaletterna. Usch! Fy! Sådant måste bolagen satsa mer på.

Igår var det första april. Jag tänker inte så mycket på det. Förr gick jag lös och hade väldigt roligt. Men den här gången gick jag på den. Min arbetskamrat skickade ett foto på sig och en utslagen tand. En spegel råkade komma ivägen och tanden for sin kos. Jag tyckte oerhört synd om henne och beskrev mina två tänder. Har tappat två plomber. Fy, fy, fy! Den ena plomben känns som en krater och är oerhört vass.

Nästa var en kompis som skickade ett sms och meddelade att hon hade varit på ett apt, arbetsplatsträff, där de meddelade att flera tjänster skulle dras ned i tid eller helt, hennes tjänst skulle dras ned. Hon trivs väldigt bra där och blev självklart ledsen. Nu hade jag blivit liiite misstänksam, och smsade tillbaka om detta var ett aprilskämt, var det inte det var detta naturligtvis väldigt tråkigt. Jo, det var ett aprilskämt.

Läser du mitt blogginlägg, kära väninna, då ska du veta att jag nu sitter med ett leende. Hade du skickat det tidigare hade jag med all sannolikhet gått på det.

I morse på jobbet fick jag en akut lust med ett försenat aprilskämt. En dagkollega hade kommit först, jag berättade för henne att igår kväll hade en ny boende flyttat in. VA! skriker hon, inte halvnio på kvällen. Nä, de hade kommit strax innan tio, sa jag och såg neutral ut. Är det verkligen sant? Tur att min kollega satt tyst. Visst är det sant sa jag, och såg hennes chockade min. Tyvärr är det så att inflyttning ibland sker när vi inte väntar oss det, vi vet, men anhöriga kan få sig ett ryck, eller att de hade tid just då.

Nä, jag talade om att så var inte fallet. Jag tyckte det var lite roligt att kunna luras. Det var mitt sista för idag. Jag ska göra det gamla vanliga, för jag har två nätter kvar att jobba. Ett litet PS! Min bok "Tårarnas doft" är klar och finns ute i nätbokhandeln. Jag har inte tagit mig tid att lägga in boken på min hemsida. Har alldeles för mycket runt mig just nu. Jag har inte skrivit om den för att jag saknar e-boken.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via min webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se