Hm, nu blev jag lite tankfull polisernas jobb, polisers jobb.

Ja, jag funderar, fast jag vet, men ... Jag ser sällan polisen ute på gator och torg, men det kan bero på att jag sällan är ute på tider då polisen behövs. När jag åker hem från jobbet efter klockan sju på morgonen, inga poliser.

Har du tänkt på att när polisen kör med sina bilar blir det genast lugnare i trafiken och folk håller både hastighet och avstånd. Trafikpolisen skulle behövas synas mycket mer, för jag tror inte att flerbilskrockar skulle ha skett i lika stor utsträckning som det idag görs. Ofta kör bilarna alldeles för fort och över hastighetsgränsen, dessutom ligger de för nära varandra. Alltid tråkigt när någon krockar.

Polisen har ett tufft jobb. Vilka ska prioriteras? Finns mycket olika slags brott. Det vi ser och hör är dessa ungdomsbrottslingar, de som skjuter och håller på med annat. Men vi ser inte dessa brott som sker via datorn, som övergrepp och allt som har med pengar att göra. Ekobrott, är något annat, sedan kommer våldtäkter, misshandel och inbrott. Detta är ett litet axplock av polisens arbete.

Jag undrar vad det är som gör att polisen har så mycket att göra i vårt samhälle, det handlar inte om prioriteringar om inte personal finns. Ska man hela tiden anställa mer personal? Är det ett samhällsfel? Hur uppfostras våra barn och ungdomar? Hur tänker människor egentligen? Har märkt att en del har egna lagar.

Enligt mina tankar är det inte polisens fel, klart att polisen kan göra fel, de är också människor, men vi alla har ett eget ansvar. Jag har märkt att slapphet, nonchalans och inte mitt bord har flytit in i ådrorna. Vi rycker på våra axlar. Det finns folk som reagerar och agerar. Själv orkar jag inte. Beror det stressen på våra jobb och skolor i dagens Sverige?

Varför jag beskriver polisen nu är för att Streetracing har börjat och de tar lagen i egna händer, de är tydligen många. Dit behövs ett antal polisbilar för att stävja racet. Men vi har fortfarande kvar ligorna som säljer knark och skjuter hewj vilt, de har sina egna lagar. Folk som i Streetracing kör ihjäl sig, folk i ligor som skadar varandra, varför ska de få vård före alla andra, de bryter mot lagen och får vänta tills kön på sjukhuset har minskat. Låter jag hemsk? Så elak kan jag känna mig ibland, för får du vänta i tio timmar eller mer på ett akutsjukhus då blir man trött på att personer som missköter sig går före. Men så är det, skottskador och fara för liv - går alltid före. Jag vet att det är så det ska vara.

Jag arbetar på ett äldreboende natten, ibland får vi höra att det saknas folk på dagen och de får inte en extrapersonal, då får alla i personalen flytta på sig. Likadant förstår jag att det är med polisen, de är också en personalstyrka med sjukdomar, ledigheter, kurser och lagstadgade möten, även vård av barn.

Jag tycker att polisen gör så gott som de kan, men jag skulle ändå önska att det fanns flera ute som man ser.

I mina böcker skriver jag om människor som råkar ut för något och de börjar undersöka saken, polisen finns någonstans i närheten, men det är den privata personen som gör det mesta av jobbet. Vi människor måste reagera och agera mer, men jag? Skulle jag vara med om saker som händer i mina böcker, då hade jag lagt mig ner och skriket "jag är död". Så rädd skulle jag ha blivit. Men min fantasi som följt mig genom alla år får utlopp och det är väldigt roligt. Just nu hinner jag inte med något. Min nya bok "Tårarnas doft" finns ute i nätbokhandeln, själv har jag inte lagt in den på min webbplats ännu. Känner mig stressad för tillfället och inför husförsäljning. Och nu avslutar jag dessa tankar.

Även idag är det ett strålande väder med molnfri himmel. Så härligt, men det är kallt ute.

Ha en trevlig dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt

Böckerna finns att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se