Första barnbidraget kom 1937 och skulle vara bland annat till hjälp för änkor med barn. Då var det få kvinnor som var ensamstående eller skilda.

Socialdemokraterna införde det första och det andra allmänna, för alla, 1948, kvartalsvis. Jag har fått höra att det var fantastiskt för barnfamiljer på den tiden. Alla var tacksamma. Summan de fick var inte stor, men det hjälpte. Bidraget skulle utjämna mellan fattiga och rika. Det var mycket större skillnader då. Nu gick jag in och läste på lite om historien om barnbidrag, den betalades ofta ut till mamman och det var ovanligt. På den tiden var kvinnorna oftast hemma med sina små och mannen arbetade. Jag har hört att mannen hade hand om ekonomin, men aldrig i min familj.

Detta är ett enda bidrag. Jag tänker på andra bidrag, som bostadsbidrag. För mig är det också toppen, då har barnfamiljer råd och bo kvar i sina hem. De flesta bostäder är subentionerade för att folk ska ha råd att bo kvar.

Dessa två bidrag tar jag bara upp här. En del skaffar många barn och har knappt råd att försörja dem, men med hjälp av bidragen så klarar de sig. Ju mer barn, desto mer bidrag. Ja, det är bra för jag vill inte att någon ska gå och vara hungrig. Var finns vårt egna ansvar? Om någon arbetar deltid och får bidrag, en annan jobbar heltid, men får inte bidrag. Vart finns rättvisan - egentligen? Hade jag barn och inte så mycket pengar, då hade jag inte skaffat många barn.

Då undrar jag igen, var finns det egna ansvaret? Förr, och det kan jag lova, då arbetade man inte deltid om man fick tag i heltidsjobb, du utnyttjade inte bidragen. Man skämdes. Barnbidrag fick alla oavsett. Men bostadsbidrag får man ansöka om. Ingen tittade snett om en person fick bostadsbidrag, då behövde den personen det. Som sagt, ingen lurades. Eller mycket få lurades.

Idag ser det annorlunda ut. Ett antal män kan stå skrivna på en etta och bo hemma med sina familjer, de får höga bidrag som ensamstående. Det som faktiskt Socialdemokraterna gjorde bra kanske en dag tas bort för många luras. Likadant om du jobbar deltid och svart någon annanstans. Men du kräver att få leva och bo, få sjukvård, tandvård, skolor till barnen och så vidare. Skatten är till att betala allt detta.

Tänk dig själv om du får barn, inget barnbidrag, ingen bostadsbidrag, förskolor kostar högar med pengar, du måste bo kvar med en kvinna/man som du inte längre har känslor för. Dina barn måste ha tak över huvudet, kläder på kroppen och givetvis mat, men också utbildning och kanske läkarvård. Hur ska du kunna lämna dina små barn hemma själva? Du hade fått sluta att jobba.

Det finns fortfarande länder som kvinnorna stannar hemma med sina barn. Bra för många. Själv skulle jag inte vilja leva under sådana premisser, tänk om mannen började misshandla mig, söp varenda helg och bar sig åt. Festade med grabbarna så att resten av familjen levde snålt. Eller att båda vill skilja sig. Nej, jag vill gärna ha mitt egna jobb och vara självförsörjande. Tänk om förskolor och skolor kostade sådana summor pengar att man inte hade råd med detta.

Jag tycker att man ska vara rädd om bidragen och inte utnyttja allt. Dessa bidrag är bara ett axplock vad som finns och vad som människor i vårt land utnyttjar. Om du använder pengarna till din familj och försöker sköta dig är detta väldigt bra.

Nu har jag ätit min frukost. I natt ska jag jobba. Så senare ska jag sova middag. Förresten, den är redan klar - från igår. Jag gjorde pannkaksrulle. Det innebär matrester med spagetti och köttfärssås, ugnspannkaka och maten läggs över hela pannkakan, mängder av riven ost och sedan rullades ugnpannkakan som en rulltårta. Till detta gjordes en sallad.

Ha nu en fantastisk helg. Jag var ute en kort stund och fåglarna sjöng så vackert. Jag stannade upp och bara lyssnade.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se