Det är hemskt när det blir snökaos. Min systerson berättade en gång om ett snöfall i norra Sverige. Jag minns inte exakt var han var, men han och hans vänner hade en minibuss eller en van, de åkte runt och sålde saker. Idag är systersonen 43 år, då var han runt 20.

De åkte i sin bil, den hade de grejer i och ofta sov de i den. Inget var noga. Allt gick, men inte just den gången. Det började blåsa och snöa kraftigt. Mobiltelefoner var inte så vanliga. Usch, nu låter jag lastgammal. Förr i tiden ...

En skylt stod vid vägen om ett hotell eller pensionat av något slag. De körde av och åkte dit, ställde sig på en parkering. Snön och blåsten tilltog. Det fanns lediga rum. Skönt, tyckte systersonen. En riktigt säng, en dusch och bara få sova. Nästa morgon var de på bottenvåningen och intog frukost. De trodde att snön fortfarande vräkte ned för det gick inte att se ut. Värden sa att de fick hjälpa till att skotta och sätta en flagga på var de hade sin bil. Ingen av ungdomarna fattade något. Jag, som de, är göteborgare och inte jättevana vid mycket snö. Vi kan få mycket snö, vi har haft det jobbigt med snön och svårt att ta oss fram, men det visade sig att detta var mycket mer snö än de någonsin hade sett. Ytterdörren öppnades och de möttes av ett vitt hav - av snö. Nu skulle de ta sig till bilen. Systersonen och hans vänner, även de som fanns på hotellet hjälptes åt att skotta. Alla var rädda om sina bilar och att inte snöplogen skulle köra in i bilarna. En av systersonens vänner ställde sig på en kulle och kikade överallt. Han ropade att inga bilar syntes, men var säker på att han hade ställt bilen någonstans i närheten. När han skulle gå från kullen visade sig att det var inte någon kulle. Han stod på bilens tak. Snön hade kommit i mängder och med blåstens hjälp drivit sig mot allt som var i dess omnejd.

Nu förstod dessa göteborgare varför de hade en röd flagga i sin hand. På taket till bilen satte de den. Sedan gick de in i huset och värmde sig. Plogen kom och fick bort det mesta av snön.

Hur historien sedan slutade vet jag inte. Givetvis kom de därifrån och hem så småningom.

Varför jag berättade den här historien är nog för snökaoset som ska komma eller har kommit i norra Sverige, runt bland annat Åre. All lycka önskar jag er.

Visserligen kan det hända mycket i snöns spår. Kör försiktigt. Håll avstånd. Ha på dig reflexer. Igår morse när jag åkte hem från jobbet såg jag en man med reflexer runt armleden och fotvristen. Jag tittade till två gånger och tyckte att jag såg honom bra, men framför honom gick en mörkklädd person, den missade jag först.

Givetvis lyser lyktorna upp, men ... bilföraren måste få tid och bromsa. Är det då halt eller mycket snö kan bilen kana rätt mot personen som inte syns, självklart kan bilen kana även mot en som har reflexer. Men skillnaden kan rädda liv.

På sätt och vis är jag glad att det inte har kommit snö. Jag är trött på att halka omkring. Visserligen förstår jag barnen. Och det är vackert med snön som hänger på trädens grenar. Marken är vit. När man går en promenad knakar det under fötterna. Om vinden är stilla, luften och himlen är klara, då är det skönt att ta den där promenaden.

Du som jobbar måndag till och med fredag, nu är det äntligen helg. Till alla övriga, ha en skönt helg. Inget är egentligen viktigt, förutom att få vara frisk både psykiskt och fysiskt.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna går att köpa via webbplatsen www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se