Min rubrik låter kryptiskt, men så farligt var det inte. Känslan av att ... Min man åkte till jobbet. Själv gick jag upp kl 06.30 Tog på mig, drog upp persiennerna, tyckte att något lyste upp vid sidan av huset. Hörde ljud, gick till det andra rummet och kunde kika ut bättre. ETT FICKLAMPSLJUS! Jag blev först rädd, men  sedan smälte tanken in, det måste vara reparatörerna till vår värmepannas utedel. Och det var det. Jag har aldrig varit med om att reparatörer har kommit så tidigt. De skulle ha kommit mellan klockan 7-7:30.

Vilken hemsk känsla det var, det där med att ett ficklampsljus lyste upp i mörkret. Förr har jag alltid tänkt vad jag borde göra, men nu upplevde jag ett ljus. Stackars människor som har haft inbrottstjuvar i sitt hem.

Under helgen hade jag en del att göra i hemmet, men också mycket manusläsning. Det tar tid. Jag ska fortsätta med detta tills den känns och är färdig. Inte roligt att hitta fel, vilket jag har gjort efteråt. Man blir blind. Nu tänker du kanske att varför låter hon inte en lektör läsa manuset. Ja, det kan jag förstås göra. Då vet jag inte vilket tusentals kronor manuset stoppar på. Det kostar en hel del. Sedan ger jag ut boken genom ett nätbokförlag. Det är väldigt svårt att ge ut via ett bokförlag som Bonniers, Wahlströms och så vidare.

Många blir utgivna, men egentligen är de få. Oftast har de som blir utgivna en journalistbakgrund, eller också en bakgrund inom rättsväsendet. De vet vad de skriver om. När man skickar in sitt alster/manus tar det oftast från 2-6 månader innan svaret kommer. En fick vänta ett år. Jag kan inte gå och vänta och vänta, sedan kanske få ett nej. Jag har provat 2 gånger, men första gången var manuset undermåligt. Jag läste igenom det och lärde mig en hel del. Andra gången skickade jag in till 6 olika bokförlag. Två hade inte öppnat kuvertet. En hade bara bläddrat några sidor. Andra kopiorna på mitt manus såg inte ut som om de bläddrat igenom ens. Det är svårt.

När man skriver ett manus ska man vänta, låta det färdiga ligga ett tag och vila. Man skriver och skriver, läser och läser. Sedan ser du inte längre vad du har skrivit. Så många gånger läser man igenom sitt manus. Spyfärdig. Det är nog rätt ord. Nu läser jag mitt manus som har fått vila, jag är inne på den andra gången. MIna ögon svider och tåras. Det kommer att bli minst en genomläsning till. Tankarna finns att den ska bli utgiven innan november är slut. Därför kanske jag inte hinner blogga så mycket just nu. Hemmet som ser dessutom ut som en flyttplats. Pannrummet är nästan klart med tvättning väggar och tak. Sedan ska det målas. Andra saker har blivit gjorda. Nåja, det räcker så.

Nu är det en ny vecka och ett nytt liv har påbörjats. En ny måndag. Nya möjligheter.

Ha det fantastiskt bra!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa via webbplats www.lill-lindback.se eller se övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad är jag mest rädd för, jo det är maktgalna människor. Dessa som har vassa armbågar, som psykopater och narcissister. Folk som inte skyr några medel alls, tar ingen hänsyn förutom pengarna och dessa styr egentligen mest. Så mina punkter är: psy...

Tycker inte du att det stormar ute oftare och ibland med hårdare byar. Jag måste erkänna att jag tycker att det är spännande, men när jag läser om hur vissa stormar gör översvämningar och träd blåses ned både över bilar och hus, då är det ledsamt.  ...

Nu var det längesedan jag bloggade och jag förstår varför. Jag heter Lill Lindbäck, under detta året kommer jag att byta namn till det jag föddes till och då blir namnet LILL KARLSSON. Det känns bra. Jag har skiljt mig, inget jag önskade. Till sommar...

Självklart känns julen extra när det är snö ute och även när det snöar. För min del är jag inte förtjust i snö, speciellt inte när jag ska köra bil. Numer tar jag hellre buss eller spårvagn. Jag är absolut ingen expert när det snöar, men jag blir n...

Nu gör Bris mycket reklam överallt. Så sorgligt. Det ska inte behöva var på det viset. Alla högtider, tydligen mest under juletider är det som värst. Stackars barn. Stackars alla som bor hemma i en miljö som inte är trygg, eller ens bra. Vad tänker...