Alla inlägg den 3 oktober 2018

Av Lill Lindbäck - Onsdag 3 okt 10:09

Ett sådant mejl skickas ut till många personer, kanske hundratals. Den som går ut på porrsidor och pedofiler som går ut på sina speciella sidor kanske blir rädda. Jag har inget att skämmas över, och förresten, folk får göra som de vill. Pedofiler tycker jag inte detsamma om. Dessa personer är säkert trevliga och så vidare, men barn ska få vara barn. Det är ett av de värsta övergreppen som finns mot barn.

Jag tänkte inte skriva så mycket om mejlet. Jag undrade om jag skulle ringa polisen, men har haft annat för mig, jobbat och inte känt mig så bra. Nu är jag bättre och tittade på mejlet igen och började skratta. Är trött på utpressare och kriminella människor. Men tydligen är det mycket snack och liten verkstad hos mig. Jag är för lat och ringer inte polisen. De säger säkert; ta bort mejlet. Därför tar jag bara bort mejlet.

Jag mådde inte riktigt bra över min jobbhelg, inte heller när jag gick av på måndagen. Tisdag, nej, fortfarande mådde jag sisådär, men jag försökte skriva lite på mitt nästkommande manus "Frihetens Vind", jag skrev kanske runt 7 sidor. Skulle ha kunnat skrivit mycket mer om jag mådde bra. Vaknade i morse och känner mig fit for fight igen. Tråkigt att känna sig sjuk på sin lediga dag. Jag har varit stressad och det påverkade mitt allmäntillstånd.

Igår, tisdag, tänkte jag ta en snabbpromenad, inte en snabb promenad, en längre promenad med snabba steg. Är tyvärr otränad, annars hade jag joggat lite också, inom parantes, jag har en gång sprungit Göteborgsvarvet 21 km, men det var då det. Jag började gå och kom en bit in på gångbanan. Hundar i all ära, men när de springer lösa och skäller som besatta efter en då kryper en obehagskänsla över mig. Detta hände i tisdags, men jag ska berätta om några tidigare gånger.

För ett antal år sedan gick jag från affären och förbi ett stall, ska genom skogen på gångvägen hem. Många som är där jobbar eller bara rider och har sina hundar med sig. Dessa springer oftast lösa. Jag gick i snabb takt hemåt, brydde mig inte om hundarna, men de rusade skällande efter mig. Jag fortsatte att gå, men kände hur de försökte nafsa smalbenen på mig. Tack och lov för tjocka jeans. Den gången brydde jag mig inte.

En tidigare gång var det större hundar, antingen lekte de eller så fanns ett visst allvar bakom deras lek. Jäkligt otrevligt, men jag måste förbi dem. Inte heller vågade jag gå in i stallet för att leta efter deras ägare. Hundarna kunde kanske tro att jag skulle göra något. Därför valde jag att gå in i skogen. Med högt buret huvudet tog jag en liten sväng ut och gick förbi hundarna. De var fyra stycken, men så rädd jag blev när de sprang efter mig och började hoppa upp mot halsen. Jag gungade till flera gånger, men låtsades inte om dem och gick vidare. Mötte ett par med en liten hund. De vände om och gick hemåt igen. Detta paret berättade om en tidigare liten hund som de hade haft. Hundarna, om det var dessa vet jag inte, men de hade bitit ihjäl deras lilla. De hade också sett hur hundarna hade hoppat mot min hals. Även de hade blivit rädda. Så hemskt. Jag blev riktigt förbannad. När jag kom hem ringde jag stallet och berättade vad som hade hänt. Händer det igen blir det en polisanmälning. Efter detta samtalet fick jag under en månadstid telefonpåringningar. När jag svarade var ingen där. Jag tänkte att dessa personer skulle tröttna. Däremot märkte jag att hundarna inte sprang som de gjorde innan.

Du som har hund. Jag är fullkomligt säker på att din hund är speciell och fantastisk. Jag är glad för din skull. Din hund kanske är väluppfostrad och vet om att du är ledaren i flocken. Jag ska berätta en händelse till.

På samma gångbana mötte jag en kvinna som hade en rottweiler, en stor best, jädrans så den skällde, inte heller här vågade jag vände och gå hem. Den här hunden var kopplad, men kvinnan kunde inte hålla den. Hon gick runt ett träd och kunde hålla den på det viset. Har sett på teven, den här hunden bestämde, han var ledaren och speciellt då när hon gick runt trädet, då visste han att han var farlig. Tänk om den hunden hade slitit sig.

Läste igår på nätet hur du ska göra när du möter en morrande hund, eller att du blir rädd för den. Ha ryggen, i detta fallet, mot ett träd och låt hunden morra. Vänta tills ägaren kommer. Vad gör man om hunden börjar hoppa mot halsen? Jag vet faktiskt inte. Såg på det där programmet "Mannen som talar med hundar", han menade på att man ska brösta upp sig ordentligt och se ut som att "jag är ledaren". Hoppas att jag klarar det när en stor morrande hund kommer mot mig.

Ha nu en fantastisk dag!

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa via min webbplats www.lill-lindback.se eller övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

En bild på kommande thriller. Frihetens Vind.

 

ANNONS

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11 12 13
14
15 16 17 18
19
20 21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ lill-lindback med Blogkeen
Följ lill-lindback med Bloglovin'

Lill Lindbäck

Lill Lindbäck


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se