Lita på din känsla, brukar jag säga till folk. Jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat på andra, men det har känts fel. Känner du igen dig? Sedan visar det sig att det jag tänkt eller sagt har varit rätt. Ibland har jag böjt mig i mina tankar för att andra kan bättre, utbildade personer exvis, eller jag har påpekat att jag inte tycker si eller så, då har jag blivit överbevisad. Jag är enveten och ger mig förstås ibland. När någon är påstridig bevisar det inte att den personen har rätt. Ja, även jag kan, och även jag har varit påstridig och har haft fel. Så förvånad jag har blivit. Alltså har jag trott starkt på det jag sagt. Nåja, det kanske är därför jag ibland ger mig på grund av den orsaken.

Nu sist var det i fredags. Vår gamla värmepanna skulle bort och avinstallerades. Jag lät dem sköta sig själva för de kan det där. De visade mig och förklarade att vatten från värmepannan skulle rinna ut och ner i brunnen. Fullt av handdukar hade jag gett dem . Min skurborste stod lutad mot väggen. Jag vet att jag tänkte att jag kunde ha en låg spann som fylldes med vatten och jag sedan tömde spannen, men de kan ju bättre och borde ha sett spannen. När de hade åkt var jag där och kramade ur handdukarna i denne spannen. När min man kom hem och jag visade honom hur det såg ut, då sa han det jag hade tänkt på, men inte gjort, ta den låga spannen och sätt under. Jädrans, så dum jag kände mig. Självklart. Det var det bästa, trodde jag. När jag hade tömt denna spann runt sju gånger under kvällen kom han ner från övervåningen. Hittade plåtluckan till värmepannan. Jag hämtade en tång, han böjde ut plåten. Nu blev den veckad och som en pip. Nu slapp jag och springa. Men det typiska var att inte långt tid därefter, kanske en enda tömning till av spannen, om jag hade haft den där, slutade vattnet rinna. Den sista biten hade jag inte tänkt på. Inte heller gubbarna. Nu är jag säker på att vattnet forsade ur pannan i början och spannen hade säkert blivit full på nolltid.

Det är mycket jobb med en värmepanna, men också kringjobb. Den nya är inte inkopplad ännu.

Man får tänka positivt. Det är inte minusgrader ute än. Det negativa är att jag har ont i mina händer, har svårt med ringfingret som inte vill lyda mig riktigt. Allt kramande av vatten från handdukarna känns nu. Snart går det över.

Ha en trevlig dag.

Lill Lindbäck, undersköterska och deltidsförfattare inom genren thriller och thriller medialt.

Böckerna finns att köpa genom min hemsida, du kommer till mitt bokförlag Vulkan. Eller handla via övrig nätbokhandel.

www.lill-lindback.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad är jag mest rädd för, jo det är maktgalna människor. Dessa som har vassa armbågar, som psykopater och narcissister. Folk som inte skyr några medel alls, tar ingen hänsyn förutom pengarna och dessa styr egentligen mest. Så mina punkter är: psy...

Tycker inte du att det stormar ute oftare och ibland med hårdare byar. Jag måste erkänna att jag tycker att det är spännande, men när jag läser om hur vissa stormar gör översvämningar och träd blåses ned både över bilar och hus, då är det ledsamt.  ...

Nu var det längesedan jag bloggade och jag förstår varför. Jag heter Lill Lindbäck, under detta året kommer jag att byta namn till det jag föddes till och då blir namnet LILL KARLSSON. Det känns bra. Jag har skiljt mig, inget jag önskade. Till sommar...

Självklart känns julen extra när det är snö ute och även när det snöar. För min del är jag inte förtjust i snö, speciellt inte när jag ska köra bil. Numer tar jag hellre buss eller spårvagn. Jag är absolut ingen expert när det snöar, men jag blir n...

Nu gör Bris mycket reklam överallt. Så sorgligt. Det ska inte behöva var på det viset. Alla högtider, tydligen mest under juletider är det som värst. Stackars barn. Stackars alla som bor hemma i en miljö som inte är trygg, eller ens bra. Vad tänker...